februar 28, 2010

Ud med Tøger!

Vedrørende Thøger Seidenfadens rystende knæfald. Tag hans pressemeddelelse og udskift alle ord om arabere og muslimer med ordet nazister. Så er der ikke mere at tilføje. Som Winston Churchill så præcist sagde: ”En forsoningspolitiker er en mand, som bliver ved med at fodre krokodillen i håb om, at han bliver ædt sidst.” Hvor længe vil Politikens bestyrelse tåle en så ynkelig chefredaktør, som stikker ytringsfriheden og dansk udenrigspolitik en kniv i ryggen?

Ulla Dahlerup

februar 27, 2010

Man kan ikke afskaffe konkurrencer.

Når den ene skiløber efter den anden kaster sig ud i forrygende slalomløb ned ad Vancouvers bjerge beviser det med al tydelighed, at mentalhygiejnens psykologer var fuldkommen afsporede. De ville svække konkurrencementaliteten. Man skulle ikke kappes. Man skulle”trives”. Derfor skulle prøver og karaktérbøger i skolen afskaffes.

Hvad forestillede de sig? Er det ikke børns bedste lege at se hvem, der kan løbe hurtigst, være stærkest, ramme tættest ved målet, kunne mest?

Er det ikke en naturlov, når det kommer til stykket, alle dyr og planter imellem?

Ville fortalerne imod konkurrence, f.eks. psykologerne Jesper Jensen og Eggert Petersen, ikke selv gøre sig gældende?

februar 26, 2010

Diplom til tidl. statsminister Anders Fogh Rasmussen

I Danmark mindedes vi 26.2.2008. den triste fredsslutning (Roskildefreden 350-år).
Samme år indstiftede ”vi” et ”Corfitz Ulfeldt-Diplom”.
Det blev i 2008 givet til den danske udenrigsminister Per Stig Møller, der svigtede kampen for ytringsfriheden.
Nævnte diplom er i dag til morgen sendt til tidligere statsminister Anders Fogh Rasmussen via Venstres folketingsgruppe.

Kopi af diplomet og pressemeddelelsen bliver rundsendt i Skandinavien.

Skulle nogen have glemt vor Danmarkshistorie (eller aldrig hørt om den i skolen!) så kan man repetere her nedenfor (rundsendt til Danmark og Norge). Lad os lige kort repetere en sørgelig del af vores fælles historie: Frd. 3 erklærede (dumt nok) krig mod Karl 10. Gustav 1657. Frd. 3´s svoger, den mægtige adelsmand Corfitz Ulfeldt (gift med Eleonora Kristina) var imod kongen og sluttede sig til Danmark-Norges fjende: Sverige. Svenskekongen rykkede med sin hær op gennem Jylland, og i den voldsomt hårde vinter 1658 gik han med hele sin hær over Lillebælt til Fyn og videre til Langeland og Lolland og op gennem Sjælland med kurs mod København. Situationen var fortvivlende. Forsvar var umuligt, så man blev tvunget til at slutte den mest sørgelige fred nogensinde i vor historie, Roskildefreden 26. februar 1658. Danmark mistede Skåne, Halland og Blekinge og Norge mistede Bohuslen og Trondhjem med Romsdalen.



februar 25, 2010


- med hilsener fra
nabolandet Sverige

Ignorér EF-domstolens udlændingedomme!

Dansk Folkepartis medlem af EU-Parlamentet, Morten Messerschmidt opfordrer regeringen til at sige fra over for EF-domstolens domme på udlændingeområdet. Det sker, efter at EF-dom har givet grønt lys for, at somalieren Nimco Hassan Ibrahim kan fastholde sit ophold i Storbritannien med sine børn, selv om hans ekskone, der er dansker, er vendt hjem til Danmark - og dermed afviser, at man skal kunne forsørge sig selv og have en passende bolig. "Det er uholdbart, at vi skal leve med dommere, der opfører sig som politikere, og hvis der i Rådet ikke kan findes forståelse for, at vi ikke vil findes os i domstolens fortolkning, må Danmark ganske enkelt meddele, at vi ikke føler os bundet af disse domme - slaget i EU-Parlamentet er tabt for længst. Her så de fleste formentligt gerne en endnu mere aktivistisk EF-domstol," siger Morten Messerschmidt. "Jeg forventer, at den "nye" danske regering vil tage problemet alvorligt, og at integrationsminister Birthe Rønn Hornbech erkender, at Danmark i længden ikke har anden udvej end at tage en eventuel sag ved EF-domstolen med oprejst pande. Hvis vi ikke har modet til at sige fra, vil situationen blive yderligere forværret, og domstolen vil gradvist blive mere og mere ekstremistisk i sine fortolkninger", siger Morten Messerschmidt.



Pressemeddelelse fra DF, Bruxelles, torsdag den 25. februar 2010/kaho


februar 24, 2010

Reptition: Mer om svensk brist på demokrati

Efter Helsingfors-kommitténs skarpa kritik mot det svenska valsystemet 2002 beslutade den svenska regeringen i april 2003 att tillsätta en utredning om en ny vallag. Den försågs med ett direktiv på 23 sidor och dess förslag överlämnades till regeringen i november 2004 under beteckningen SOU 2004:111.. Men tror någon att det gamla lösbladssytemet för valsedlar från valet 1970 skall förändras? Ånej, det vågar sig inte etablissemanget på. Då kan ju något uppstickarparti som Junilistan, SPI eller
Sverigedemokraterna få en chans till röster. I fortsättningen får vi nog fortfarande uppleva att gatans parlaments lakejer plockar bort för dem misshagliga valsedlar i tid och otid. Dessutom kan man som en annan skribent påpekat byta ut valsedlar vid mindre noggranna röstsammanräkningar. Med en gemensam valsedel garanteras att kontroll kan göras när resultatet verkar lite märkligt. Antalet röstsedlar mot antalet röstande i lokalen till exempel, då kan ju inte oanvända röstsedlar blandas in i leken. Vidare är röstsedlarna lättare att spara än papperslappar av storlek 105x148 mm.En vettig sak som infördes till EU-parlamentsvalet 2004. Att blanka röster, om hittills räknats som ogiltiga, skulle räknas och redovisas. Det borde naturligtvis även gälla vid ett riksdagsval. Blank röst visar på intresse för valets betydelse för en demokrati, men att inget parti finns som den röstande sympatiserar med. Vid 2 procent blankröster borde följdriktigt 7 stolar i riksdagen stå tomma i väntan på att folket får något annat, mer tilltalande att rösta på.Men det har aldrig hindrat etablissemangets företrädare att klämma sig ner även på dessa stolar för att få tillgång till köttgrytorna. De har alltså försett sig med mer makt än folket i ett val har gett dem.

Kilde: bloggen exilen, indlæg af "Anna Q" alias Rose-Marie Tofte 04-06-05

Al fremskridt forbudt!



Den religionslærde Scheik Abdurrahman al-Barrak fra Saudi-arabien (foto) har udstedt en fatwa, hvorefter enhver, der tillader at mænd og kvinder træffer hinanden på arbejdspladsen eller på universitetet, er en kætter, der bør slås ihjel.



I Saudiarabien holdes kønnene adskilt, men forrige år åbnedes Kong Abdulla-universitetet for videnskab og teknologi, hvor studerende af begge køn bliver undervist samtidigt. Konservative religionslærde har kritiseret denne fornyelse.




Kilde: tyske Politically Incorrect

Råd af ex-muslimer i Wien

På fredag den 26/2, altså i overmorgen stiftes det østrigske centralråd for ex-muslimer i Wien. Den 30-årige Cahit Kaya (foto), som formodes at blive formand, tier ikke stille, men siger mange ubehagelige sandheder til de islamvenlige multikulturelle drømmere.

februar 23, 2010

Får Sverige mon demokrati nu?

Man har i årevis gjort opmærksom på, hvor udemokratisk Sveriges valgsystem er. Der har været skrevet artikler og læserbreve i lange baner, og man har tilmed sammenlignet landet med en bananrepubik og krævet valgobservatører. British Helsinki Human Rights Group (BHHRG) har tidligere udarbejdet en stærkt kritisk og fyldig rapport om det svenske katastrofevalg 15/9 2002.
Og nu har så professor i statskundskab ved Aarhus Universitet i samarbejde med fil.dr. Birgitta Widstrand fra Uppsala Universitet, som har været rigsdagsmedlem 1991-2002, taget fat på spørgsmålet igen i en grundig redegørelse. De var naive nok til at tro, at deres artikel kunne publiceres i Sverige i en af de fire største aviser, men de blev klogere. Dette for Sverige så pinlige emne vil Sverige helst – ligesom så meget andet – fortie.

Artiklen kom så nu i Politiken 22.2.2010.

NORGE ISLAMISERES!

Utenriksminister Jonas Gahr Støre møtte Siv Jensen til diskusjon i Tabloid på TV2 i kveld. At denne mannen aldri har forstått islam og dens karakter, det kom godt fram der. Jeg trodde mannen hadde satt seg inn i den ørkenideologien, men der tok jeg skammelig feil. For mannen er jo blottet for kunnskaper! Altså, jeg mener denne mannen er en farlig mann for Norge! For han utsetter slike som undertegnede, og alle oss andre, inklusiv Siv Jensen (Foto. - Spydpigen: Partileder for det norske Fremskridtspart1) – som våger å stå fram med kritikk av denne totalitære, morderiske og livsfarlige ideologien, og som han vet nettopp har kommet med kollektiv mordtrusler til hele det norske folk, som løgnere. Støre sier at Siv Jensen driver politikk ved hjelp av skremmebilder og at hun bruker en retorikk som slår alle muslimer i hartkorn med noen få ytterliggående. Nei, hun gjør ikke det. Hun bare sier tinga som de er, men som vi vet, så liker ikke sosialister sannheten. De liker bare løgna! Når Siv Jensen bruker et tomt ord som ”islamisering” – så sender det et helt feilaktig signal om at ”sånn er muslimer” sier Støre. Han mener ved dette å si at islamisering er et tomt ord. Og lite opplyst som han er, så mener han at det finnes ingen realitet bak ordet. Altså, konstruerer Siv Jensen opp en tilstand og fantaserer opp ting som skjer, og som om det ikke skjer, og som ikke stemmer med fakta, og som ikke finner sted i det hele tatt! Hvor langt fra virkeligheten og hvor naiv er egentlig denne fyren? Han vil gjerne lære litt av Siv Jensen, og spør henne hvor det står i islam, dette med kjønnslemlestelse. Siv Jensen svarer da at hun ikke har sagt at det står i islam, mens Støre mener dette er et kulturelt fenomen som vi visstnok skal godta? Men jeg trodde ikke at denne Jonas Gahr Støre kunne være så frampå, der han morskt og aggressivt forsvarte muslimene og islam med en slik intensitet som bare en fanatiker kunne klare. Her har virkelig muslimene funnet sin venn og sin våpendrager langt inne i den norske regjering! Ja, han hisser seg nok slik opp fordi han er redd for at noen skal se hva som egentlig skjer i det virkelige liv her i Norge, der vi kollektivt blir advart med et 11.september på norsk jord, og til og med framfor vårt universitet. FOR EI SKAM! Jonas Gahr Støre vil nemlig ikke at det norske folk skal skjønne hva islam er, og hva denne ideologien/politikken/religionen innebærer for vår nasjon. Verken nå eller i framtiden. Hans magre trøst er at ”vi” kjemper mot kjønnslemlestelse og at vi har PST, hysj, hysh-gutta – og lover og regler mot kjønnslemlestelse. Som om Støre var den store bekjemper av islam og all djevelskap og ondskap den står for?Nei stakkars mann, han har ikke skjønt bæra. Og slikt skal få kalle seg utenriksminister? Det er til å le seg skakk av! Han kunne ha spart seg for sin merkelige og ikke minst pinlige opptreden i kveld. Ja ikke bare seg selv, men hele det norske folk fra å høre på så mye svada. Gahr Støre er ikke flink når han må ut i ”krigen” mot den tøffe Siv Jensen. Da kommer han til kort! For Støre er en drømmer , og et menneske som dessverre trolig lever på illusjoner om islam. En ting er sikkert: En kan IKKE stole på slike som Jonas Gahr Støre i en presset situasjon! Skulle vi få et nytt 9. april, da vet vi hvor deres sympatier ligger. Og den er IKKE på et tradisjonelt norsk demokrati og vår frihet!



Ankenes, 15.02.10

AMUND GARFORS Islamisering 220210

Sendt 22.2.10 til:”Alle” norske aviser.
De norske politiske parti. Nasjonale aktivister.

februar 22, 2010

Gadaffi ville storme den scweiziske ambassade


Gadaffi og hans Libyen har givet plads til megen tekst her på bloggen, bl.a. 21/8, 25/9, 26/9 og 4/11 2009 og videre 9/1, 25/1 og 8/2 2010, i forbindelse med Schweiz og Sverige.


Nu havde Gadaffi i sin vrede fået den idé at ville angribe den schweiziske ambassade i Libyen, for hvad rager internationale folkeretslige aftaler ham?
Han ville storme ambassaden forrige nat (altså natten til 21/2) i raseri over, at schweizeren Max Göldi var derinde. Han havde dømt Göldi til fire måneders fængselsstraf til tak for at de Schweiziske myndigheder havde lagt hånd på Hannibal. Som begrundelsen for at dømme den schweiziske handelsmand havde Gadaffi angivet, at dennes schweizerpas ikke duede. Stormen på ambassaden blev forhindret ved at ambassadefolk fra flere EU-ambassader begav sig til den schweiziske ambassade.
Schweiz blev kritiseret af EU-staterne for ved deres indrejseforbud mod ca. 150 libyer at have fremprovokeret en generel indrejseboycott til Libyen for alle mennesker i Schengenlandene.


Man vil jo dog alligevel holde fast ”i de gode relationer” til Libyen!!!



Kilde: den tyske blog Politically Incorrect 22.2.10

Statens ansvar?

Fortsættelse på Mattsons brev (21/2) til den svenske udenrigsminister Carl Bildt


”Urikesdepartementet (UD) - den statliga resebyrån”
Ni skryter i artikeln över att ”Sverige i samband med Libanonkriget var det land som evakuerade flest människor på kortast tid, tack vare de nya strukturer som byggts upp under UD:s ledning.”
2006 kunde vi under rubriken ”UD - den statliga resebyrån” i DN läsa om de 8 000 libaneser med svenskt medborgarskap, som återvände till Sverige. En stor del av dessa svenska medborgare var enligt artikeln permanent bosatta i sitt hemland Libanon. UD- tjänstemannen Niklas Kebbon, som råkade befinna sig i Libanon på semester, kom att ansvara för - eller som det heter på nyspråk ”hålla i”- evakueringen. Han upptäckte då att listorna över ”svenskar” – dvs svenska medborgare – inte stämde och konstaterade att ”ambassadens lista visar att runt 500 ”svenskar” hade registrerats som fast boende. Det var kanske en tiondel av det verkliga antalet.”

Någon förklaring till detta förhållande fick man inte i artikeln. Inte heller framgick det vilka de ekonomiska konsekvenserna är av att endast 500 - eller en tiondel - av de svenska medborgarna var registrerade som fast boende i Libanon. Jag vill därför gärna ha svar på följande frågor
Vad innebär i praktiken denna registrering som ”fast boende” för utbetalande av bidrag? Vad innebär "en utebliven registrering"för utbetalandet av bidrag?
Vad innebär det ekonomiskt för de svenska skattebetalarna att så många libaneser med svenskt medborgarskap valt att ”inte registrera sig som fast boende” vid återvändandet till hemlandet? Jag antar att den uteblivna registreringen innebär att de kan fortsätta att uppbära svenska socialbidrag, sjuk- och arbetslöshetsersättning och övriga bidrag som t ex det skattefria äldreförsörjningsstödet, barnbidrag och flerbarnstillägg? Kan även de som registrerat sig som fast boende fortsätta att uppbära dessa bidrag i sin egenskap av svenska medborgare?
Enligt en uppgift från Rikspolisstyrelsen hade 7 089 av de evakuerade svenskt pass medan 599 inte var svenska medborgare. Den gruppen bestod till största delen av personer med PUT i Sverige. Andra hade uppenbarligen besöksvisum till Sverige. Vad innebär detta, när det gäller UD:s ekonomiska åtaganden? Hade de, som har PUT eller besöksvisum samma ekonomiska rättigheter som svenska medborgare i samband med evakueringen?

Redovisning av totalkostnaderna för evakueringen
I början av evakueringen utökade regeringen UD:s budget med 57,5 miljoner för att undsätta de ca 4 000 personer UD då trodde fanns i Libanon. De beräknade kostnaderna steg med rekordfart till 90 miljoner kr. Enligt Er uppgift i DN-artikeln blev notan för att evakuera 8 000 libaneser - eller ”svenska medborgare av libanesiskt ursprung” – 77 miljoner kr. UD trollade alltså fram 77-90 miljoner kr lika lätt som en trollkarl trollar fram en kanin ur hatten. Hur kommer det sig att det aldrig saknas pengar när det gäller invandrarna?
Har ”de 8 000 svenska medborgarna av libanesiskt ursprung” betalat tillbaka miljonerna till statskassan. Eller har deras skuld till skattebetalarna avskrivits? Skattebetalarna måste givetvis få en offentlig redovisning av totalkostnaderna.
Hur gick det med de krav libaneserna ställde på att även få sina inrikesresor i Sverige - från Arlanda till hemorten - betalade av staten dvs av skattebetalarna? Ålade UD/regeringen kommuner och landsting att tillmötesgå dessa krav?
Det är onekligen en märklig tingens ordning, när en libanes i Libanon kan kräva blixtsnabb svensk transport därifrån, när det smäller och fortsatt individuell reseservice vid ankomsten till Sverige. Så vitt jag vet har en norrlänning eller skåning aldrig kunnat kräva individuellt anpassade busstidtabeller eller gratis limousinservice för att ta sig från Arlanda till hemorten!

UD:s sena uppvaknande

”Det är rimligt att den som väljer att resa eller bosätta sig utomlands får räkna med vissa ökade kostnader om han eller hon drabbas av en kris- eller katastrofsituation.”
Skattebetalarna har sedan länge insett det som UD nu något yrvaket upptäckt. Det är givetvis orimligt att skattebetalarna skall stå för notan för de svenska medborgare, som valt att förlägga sin semester till hemlandet Libanon eller för den delen till andra konflikt- och krigsområden i Mellanöstern och i andra delar av världen.

”Brist på disciplin och solidaritet”
UD-tjänstemannen Niklas Kebbon konstaterade att det vid evakueringen av ”svenskarna” ”rådde brist på disciplin och solidaritet.” Hur kan det komma sig? Det låter i mina öron väldigt ”osvenskt.” Man kan ju - om man så vill - jämföra med den ”disciplin och solidaritet” som rådde vid Estonias förlisning eller som de tsunamidrabbade svenskarna visade varandra. Eller för den delen de stormdrabbade smålänningarna för ett antal år sedan. Mot denna bakgrund är det mycket märkligt att denna ”disciplin och solidaritet” saknades i Libanon!

Avslutningsvis…
skriver Ni att ”det är viktigt att svensk allmänhet får en bättre kännedom om vad som gäller på det här området” och hänvisar till UD:s hemsida. På vilka av de ca 150-200 invandrarspråk som talas i Sverige finns denna information? *Bilaga 1
En sista fråga – som aldrig tycks få något svar: hur kan de s k ”flyktingarna” resa tillbaka de till de länder från vilka de påstår sig ha flytt ”undan krig och förföljelse”?

På förekommen anledning ber jag Er notera att frågorna i detta brev icke är retoriska utan kräver konkreta svar.

Inger-Siv Mattson, f d internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd
Alphyddevägen 55, 131 35 Nacka

*) Bilaga 1
Babels torn
Språk som talas i Sverige: acholi, afari/dankali, akan/asante/fante, akan, albanska, arabiska, arameniska aluf, amarinja, amhariska, arabiska, assyriskaväst- öst assyriska, atjeh, aymara, azeri/azerbaljani, baluchtiska, bambara, bassa, bangla/bengali, bihari, bono, bosniska/kroatiska/serbiska, burmesiska, bulgariska, cebuanska/visayan, chauzho/fukinesiska/hainanesiska, daginska, dari, divhi, edo, ewe, fule, ga/gah, gujarati, georgiska, hindi, ibo, illongo, ilokano, joroba, kalé, kamba/kikamba, kantonesiska, kazakiska, khmer, kikuyo/kuvo, kinyarwanda/rwanda-runi, , kirundi, kinyarwanda, koreanska laotiska, lingala/rigala, lovari/kalderari, luganda/ganda, luo, malayalami, , mandarin, mandinka/malinka, makedonska, malaysiska, maoriska/rotoro, marathi, mongolisk, nepalisk, nord-sydkurdiska, oromo, pampangan, pastho, , persiska, punjab, romani, rumänska, saho, , sesotho/sotho, serbiska, slovakiska, somaliska, , syriska shona, singhalesiska, swahili, tagalog, tamazight, tamilska, telugu., tigrinja, tongaska, twi, , twiwarai, , tjetjenska, turkmenska, uiguriska, ukrainska, uzbekiska, urdu, urmiska, wolof, yoruba,, vietnamesiska m fl.
Flera bland dessa språk är stamspråk - bl a är kingala ett stamspråk som talas i Kongo-Kinshasa.

februar 21, 2010

Öppet brev til utrikesminister Carl Bildt

Nedenstående svenske indlæg kommer i 2-3 afsnit af hensyn til længden.

Fra Inger-Siv Mattsson



To: registrator@foreign.ministry.se Sent: Thursday, February 18, 2010


Nacka den 18 februari 2010 UD v g diarieför och meddela dnr tack


Utrikesminister Carl Bildt


Ämne: ”UD slutar betala för evakuerade svenskar”


Ett kraftfullt slag i luften. Ni skriver den 18 februari 2010 på DN Debatt om skattebetalarna fortsättningsvis inte skall betala för ”evakuerade svenskar” och att ”bra försäkringar bör kunna täcka de här utgifterna.” Det tackar vi för men samtidigt framstår förslaget såväl som ett sent uppvaknande som ett kraftfullt slag i luften.En etniskt svensk resenär förväntas ha så pass mycket pengar i plånboken eller på kontokortet att han/hon klarar en krissituation såväl utomlands som på hemmaplan. För större kriser på resan – sjukdom, olycksfall, död – skall man givetvis ha försäkringar som täcker oförutsedda utgifter. Det är väl känt att invandrarna sällan eller aldrig bryr sig om att teckna privata försäkringar. De flesta väljer att i stället ställa krav på skattebetalarna så fort de försatt sig i prekära situationer utomlands. Etniska svenskar förväntas i alla lägen ta ett personligt ansvar i form av reseförsäkringar eller en hemförsäkring, som även omfattar utlandsresor. Varför har samma krav inte ställts på libaneser och andra ”nya svenskar”? Varför skall dessa i motsats till etniska svenskar tillåtas leva utan personlig ansvar på skattebetalarnas bekostnad? Hur har de kunnat bibringas uppfattningen att det är onödigt att teckna försäkringar och att de alltid kan räkna med att staten tar hand om dem, om de skulle råka hamna i en nödsituation? Kan det möjligen ha något med den förda integrationspolitiken att göra? Invandrarnas hemresor bekostas av skattebetalarna. Ett exempel är Safia Benaoudas och fästmannen Awad Munirs pilgrims- och turistresor till världens värsta krigs- och konfliktzoner. 2007 reste de till Somalia för att ”uppleva muslimsk kultur och vacker natur.” Sedan de åkt fast och fängslats hostade UD snabbt upp 9 067 kr för Safia Benaoudas och 7 944 kr för Awad Munirs hemresa. Dessa 17 013 kr skulle återbetalas till UD. I samband med parets turistande 2009 i södra Waziristan på gränsen till Afghanistan och i närheten av al-Qaidas högkvarter framkom att någon återbetalning ännu inte skett. Som finansiär av parets turistande vill jag veta om UD fått tillbaka utläggen nu? Hur stor ränta betalade paret på skulden? Eller slapp de ränta p g a de kan åberopa religiösa skäl för att inte betala ränta? Det hade väl som vanligt varit ett hot mot religionsfriheten och ett uttryck för islamofobi om de tvingats betala ränta! Helena Benaouda gjorde stor affär av att hon betalade dotterns hemresa från Pakistan. Eftersom det inte framkommit vem som betalade fästmannens och ressällskapet Mehid Ghezalis (foto) hemresa förmodar jag att UD - dvs skattebetalarna - även denna gång fick stå för kalaset! Vad kostade övriga insatser i samband med de tre turisternas eskapader i Somalia respektive Pakistan - bl a utgifter för rättshjälp/advokater, ambassadpersonal mm? UD:s personal reste i skytteltrafik till USA och Guantánamo för att förhandla med den amerikanska administrationen och för att besöka hr Ghezali. UD förhandlade även med de somaliska och pakistanska myndigheterna och ambassadpersonal besökte paret Benaouda/Munir ett flertal gånger i fängelserna i Somalia och i Rawalpindi i Pakistan.Vid hemkomsten från Pakistan begärde Helena Benaouda att Säpo skulle skydda det turistande paret vid deras ankomst till Arlanda. Vad kostade den uppvaktningen? Den flitige resenären och hedersmedborgaren Mehdi Ghezalis resande i muslimska konfliktområden har redan tidigare belastat skattebetalarna. Hans hemresa från Guantánamo med regeringsplanet kostade skattebetalarna 522 500 kr. Har detta belopp återbetalats? Hur stor blev räntan på denna summa? Ni skriver: ”Den som väljer att resa och vistas utomlands har ett personligt ansvar för att vara informerad om resmålet. Det faller på den enskilde att ta ansvar för den egna säkerheten och se till att hon/han har ett nödvändigt försäkringsskydd mm” Uppenbarligen gällde detta varken hr Ghezali eller paret Benaouda/Munir eller de 8 000 libaneser som evakuerades på de svenska skattebetalarnas bekostnad i samband med Libanonkriget 2006.



(Fortsættes i morgen).
Til læserne af SPYDPIGENs blog.

Som sikkert de fleste ved, har jeg både danske, norske og svenske indlæg.
Jeg går stort set ud fra, at vi forstår hinandens sprog. Det kniber måske mellem svensk og dansk. Derfor har jeg nogle gange oversat indlæggene. Jeg bilder mig ind, at danskere stort set kan læse svensk, da den ældre generation havde svensk i skolen, og da man under besættelsen var nødt til at skaffe sig information via svensk radio. Jeg har flere gange tidligere opfordret svenskere til at lytte til dansk radio og TV og vænne sig til at forstå dansk. Det er vigtigt! eftersom nyhedsformidlingen i Sverige er meget dårlig under den pågående psykologiske krig.
Nogle gange er jeg fræk nok til at oversætte fra dansk til svensk for at hjælpe svenske læsere, men jeg er fuldt ud klar over, at mit svensk desværre ikke er helt korrekt. Det håber jeg, at læserne bærer over med. Oversættelse tager tid!

Bedste hilsener fra Spydpigen

Tystnaden är farlig. En svensk tiger.

I söndags (14/2) var det Alla hjärtans dag. Det är en mycket stor sak i USA, medan det firas lite mer svenskt lagom i detta land. Firandet hålls till minnet av helgonet S:t Valentin. Dagen har alltså kristna rötter och sedan har allehanda kommersiella initiativ tillkommit. Men trevligt kan det vara och varför inte säga till någon ”jag tycker om dig”.Men försök för allt i världen inte göra detta i Saudiarabien. Där är Alla hjärtans dag förbjudet, jätteförbjudet. Den religiösa polisen rycker ut veckorna innan och ser till att det inte finns något i några affärer som kan tolkas som Alla hjärtans dagspresenter. I detta islamska land ska tystnad råda kring allt som kan antyda kristen tro, tradition eller verksamhet. Det är olagligt att uppmärksamma eller fira kristna högtider.På Alla hjärtans dag år 1989 kom ett påbud om tystnad och en dödsdom mot författaren Salman Rushdie i Storbritannien. Den iranska ayatollan Khomeini utfärdade ett dödsstraff mot Rushdie för att han skulle ha hädat islam i sin bok Satansverserna. Och han uppmanade muslimer över hela världen att verkställa dödsdomen. Rushdie fick gå under jorden. Islam får inte kritiseras eller ifrågasättas – tystnad ska råda.Yttrandefriheten är till för att ge utrymme för det obekväma, det politiskt icke-korrekta, för minoriteternas åsikter, för det udda, och för det vanliga. Grunden för politisk debatt och verksamhet finns i detta.

Yttrandefriheten måste användas – annars dör den. Och kom ihåg att grunden för demokrati är yttrandefrihet. Detta borde väl självklarheter i Sverige och västliga demokratier, men är det verkligen det? Två skrämmande exempel talar för motsatsen.I Holland står parlamentsledamoten Geert Wilders åtalad för att ha trampat muslimer på tårna och sårat deras känslor. Geert Wilders har använt yttrandefriheten och deltagit i den politiska debatten och han menar att islam inte är förenlig med demokrati. Hans formuleringar och annat kan givetvis diskuteras: var det lämpligt eller trevligt? Men det är frågan om etikett. Etikett ska inte blandas samman med juridik; det lagliga utrymme som måste finnas i en demokrati, att få framföra åsikter som andra ogillar och till och med kan uppleva som stötande.Men tystnaden breder ut sig. Wilders ska tystas. Mediaetablissemanget och namnkunniga politiker i Sverige håller tyst. Det är en skrämmande tystnad. En politiker i EU åtalas för sina åsikter. Hallå? Tystnaden är farlig. I november förra året mördade Nadil Milak Hasan 13 personer i Fort Hood i Texas. Det är klarlagt och bortom allt tvivel att han var muslim, motiverade sitt massmördande utifrån islam och såg sig själv som en jihadist som kämpade för islam. Men president Obama gick snabbt ut och sa att det fanns inga kopplingar till islam. Hallå? Svensk press i allmänhet underlät att berätta om Hasan islamska motiv. Tystnad råder.Nyligen släppte Pentagon en 80-sidig rapport om massakern och Nidal Hasan. Orden islam och muslim finns inte med. Tystnad. Jag vägrar vara tyst, jag tänker säga två saker: Stort grattis i efterskott till alla – även saudier – på Alla hjärtans dag. Och det finns stora problem med att förena islam och yttrandefrihet. Då var det sagt.

Mats Tunehag, Världen idag 17.2.2010



Denne tiger stammer fra Anden Verdenskrig, hvor de svenske myndighederne henstillede til svenskerne at tie stille af hensyn til fremmede spioner o.l.
Billedet hedder "En svensk tiger".
Oversat til dansk = en svensker tier stille. (Att tiga = at tie).
Desværre har mange svenskere
misforstået budskabet og tror
åbenbart, at det fortsat gælder.
Nej, brug jeres ytringsfrihed, mens I endnu har noget tilbage af den!

februar 20, 2010

Tavshed

Nyheder, som under normale forhold ville blive omtalt i de svenske massemedier og være en godbid for den journalist, der kom først, glimrer ved deres fravær. Vi har ikke hørt eller set noget som helst til de fem somalieres trusler mod Pia Kjærsgaard og den udlovede dusør på 500.000 kr. for at dræbe hende. Hvad skal man med aviser, når de ikke vil eller tør skrive om det, der ligger folk på sinde. Det er godt, at der findes blogs, hvor man kan få information, f.eks. bloggen ”Jihad i Malmö”. Den fortæller, at de fem pågrebne somaliere var under ledelse af en imam fra Nørrebros nordvestkvarter, som er velkendt af PET. Imamen har forbindelse med terrorgruppen Hisbul Islam, som er allieret med Al Shabaab. Politiet har tidligere gransket ham i forbindelse med rekruteringen af burkabomberen Abdurrahman Hajji og øksemanden Muhideen Jelle, der ville myrde tegneren Kurt Westergaard.
Somaliere har tidligere klaget over, at imamen indoktrinerede unge somaliere og forsøgte at rekrutere dem til terrorisme.

Bandekundskab

Denne imam, Sheikh Khalid Yasin, der som dreng var med i en drengebande i USA, er rollemodel for Nørrebroungdom

Hans foredrag handler om hvordan unge med indvandrerbaggrund kommer ud af gadebanderne - - -

for så i stedet at blive loset ind i ”koranbanderne” af bevidstgjorte muslimer.

Mere svensk demokrati

Malmø kunde ikke klare den enorme indvandring af såkaldte ”enlige flygtningebørn” og belært af dårlige erfaringer kom ingen andre kommuner til hjælp. Så lejede Malmø et vandrehjem i kommunen Vellinge og indlogerede teenage-ungdommen dér. Malmø påtvang således Vellinge Kommune denne indvandring. Samtidigt haglede forargede udtalelser ned over kommunalbestyrelsen i Vellinge.

Nu fabler de socialdemokratiske rigsdagsmedlemmer Luciano Astudillo og Anders Lago om at få en lov ”lex Vellinge”, som skal tvinge alle kommuner til at tage imod de fremmede.

Ikke alle svenske skatteborgere tier.Her er et åbent brev til Luciano Astudillo:


”Heja Lusi, giv svenskerne så meget, de tåler. Det er klart, at de skal tvinges til at tage hånd om alle mulige typer som uindbudt kommer til Sverige. Det manglede bare!

Jeg synes, du er fandens smart og ikke lige så tosset som jeg, som har arbejdet og betalt skat her i landet i hele mit voksenliv. Jeg troede det var et fin måde og værdsat af det svenske folk, at jeg har vist min taknemmelighed, fordi man engang tog sig af mig og mine forældrer og gav os fristed her. Nu begynder jeg at forstå, hvor dum jeg har været. Naturligvis skulle jeg have gjort som du, d.v.s. have arbejdet aktivt for islams udbredning i landet og gjort alt for at tage imod kriminelle elementer og alt andet møj som indebærer omkostninger for svenskdjævlene.

Du er blevet ordentligt belønnet for dit ihærdige arbejde med at sprede kaoset og det mangkulturelle forfald. Jeg bliver snart pensioneret og belønnes så med en pension, som man måske kan humpe sig frem med, og naturligvis må jeg finde mig i, at jeg bare anses for en ækel racist som kun har forfulgt stakkels flygtninge.

Jeg er overbevist om, at du i fremtiden vil blive minister, særligt nu da du vil tvinge de uvillige kommuner til at være med og betale det affald, du er øm om. Nej, det er helt i orden, ingen svenskdjævel skal slippe for sit ansvar. Det er enhver svenskers pligt at tage hånd om alle, der kommer hertil.
Jeg har et forslag til dig som vil gøre dig endnu mere populær. Se at lave en lov, hvor alle svenskere, der bor i store huse og lejligheder skal indskrænke sig til max to værelser og åbne resten af boligen til dem, der har hjælp behov. Naturligvis skal svenskdjævlen betale omkostningerne for hele boligen.

Jeg bliver selv ramt af dette, eftersom vi bare er to i huset efter, at børnene flyttede hjemmefra, og bor på 200 kvadratmeter. Men eftersom jeg tydeligvis er blevet ramt af akut solidaritetsgalskab og en svær samvittighedsabstinens så er jeg bare taknemmelig for dette. Enanden fin idé, som jeg fik lige nu, er at du også kan arbejde på at alle unge svenskere, som er flyttet hjemmefra, straks skal flytte tilbage igen og overlade sine bopæle til flygtninge.
Dette skal gælde alle unge svenskere op til 40-årsalderen.

Lykke til med dit arbejde at djævles med svenskerne, Lusi. Du har fundet den rette måde at vise din taknemmelighed på.”

Sandor Herold
Malmø.

Svensk demokrati - igen, igen!

Eftersom det är valår i Sverige kommer ”Spydpigen” at repetera tidigare händelser, som pekar på Sveriges brist på demokrati.

"Regeringen handlar odemokratisk” skrev tidningen ”Norra Skåne” den 30 december 2003. Socialdemokratin ignorerar de majoritetsbeslut i riksdagen, som går dem emot.

Om 5 procent av invånarna i en kommun önskar folkomröstning i en sak, skal saken enligt lagen upp i kommunfullmäktige. Men de diskuterar bara förslaget och nedstämmer det gärna! Då är den saken klar! I 2003 önskade föräldre bättra villkor för småbarnsfamiljer, men många kommuner avvisade kravet om folkomröstning. Då beslutade ett borgerligt flertal i riksdagen att det skulle bli svårare att avvisa folkets krav. Folkomröstningen skulle genomföras om minst 10 procent av invånarna önskade det. Man påbjöd regeringen att framlägga en proposition. Men det negligerade ministrarna. De föreslog en kompromiss: utöver de 10 procent skulle 1/3 av kommunalstyrelsen bifalla propositionen. Därpå kunde kommunstyret rösta om de ville hälla folkomröstning eller nöja sig med ett offentligt möte eller en utställning!!!

I en artikel i "Världen idag" 16.1.04 skrev Patric Rylander under överskriften ”En fläckad blågul demokratifana”, att det hade varit c. 80 initiativ till folkomröstningar, men att 94 procent av dem avvisades av kommunerna).



Foto: Udsmykning fra Vandrehallen i Folketinget på Christiansborg til politikernes eftertanke!

februar 19, 2010

Menneskerettigheder for norske nordmænd?

Som det tydeligt fremgår af nedenstående brev til den norske udenrigsminister er forholdene i de nordiske lande temmelig ens: vore politikere bryder sig fanden om den ulykke, de har påført vore lande.

Til Utenriksminister Jonas Gahr Støre, Utenriksdepartementet, postboks 8114 Dep.0032 Oslo

Til Russlands ambassade, Drammensveien 74,0271 Oslo.

Sak: Utenriksminister Jonas Gahr Støre sin kritikk av manglende menneskerettigheter i Russland. (Aftenposten, 04.02.2010)

Norske politikere bør feie for egne kontordører før de kritiserer andre land for brudd på menneskerettighetene. Norge er ikke så suverent når det gjelder menneskerettigheter som Gahr Støre og andre politikere vil ha verden til å tro. I denne forbindelse nevner jeg myndighetenes likeglade holdning når voldsmiljøer i Oslo, men også andre steder, kan hindre lovlige partier og organisasjoner i å gi uttrykk for sine politiske synspunkter. Voldsmiljøer, som for eksempel Blitz i Oslo, synes å selv avgjøre hvem som skal få ytre seg og hva en skal få ytre seg om. Blitz er trolig delvis finansiert av norske myndigheter under dekke av at miljøet driver kulturaktiviteter. Disse miljøene har lenge vært kjent for at de har betydelige innslag av personer som er nær beslektet med, eller barn av toppolitikere, og andre personer innen samfunnseliten.

Jonas Gahr Støre uttalte på NRK-Dagsrevyen den 13.02.2010 at :” Demokrati og ytringsfrihet er tilgjengelig for alle”, og ” Ytringsfriheten er total i Norge”. Om Støre ville bry seg med hva som foregår utenfor hans eget storslagne kontor så ville han vite at dette ikke er sant. Vi ser i den forbindelse til det vedlagte brev med klage til Politi og justismyndighetene av 20.06.09, der det klages over angrepet og brutaliteten som organisasjonen SIAN (Stopp islamiseringen av Norge) ble utsatt for da de skulle ha en tillyst og godkjent stand på Egertorget i Oslo den 13.06.09. Hvordan forholdt Støre seg til det som der skjedde? Politiet har ved en del anledninger unnlatt å gi beskyttelse til politisk ukorrekte. Ved en del arrangementer i regi av organisasjoner og politiske partier som har et politisk budskap som ikke faller i smak hos den styrende politiske eliten, har den samme voldspøbel fått herje fritt. Dette har ført til at personer nesten har blitt drept av pøbelen. Jonas Gahr Støre er sikkert vel kjent med at det aldri har kommet kritiske røster fra de ansvarlige myndigheter, heller ikke fra ham selv, eller blitt foretatt noen reaksjoner mot voldsmiljøene etter slike hendelser. Det er derfor mitt råd til Støre og andre norske politikere at de først rydder opp i de kritikkverdige forholdene når det gjelder nordmenns menneskerettigheter før de fremfører kritikk mot andre lands regjeringer for manglende menneskerettigheter i deres land.

Norvald Aasen
6983 Kvammen. Dato: 13.02.2010 Tel: 57731844



Den politiska galenskapen i Sverige

Bonjour,
Jag bor i Frankrike sedan 12 år och besöker Sverige under någon sommarmånad för att hälsa på familj och vänner. Jag blir lika deprimerad varje gång jag ser mitt fosterland på ett långsamt utförsglid från A till B-nation p.g.a. en konspiration av politiker/journalister (de som i dagligt tal refereras till som PKA - Politiska Korrekta Apostlar) som utan att ha konsulterat medborgarna beslutat genomföra den största sociala revolutionen i Sveriges historia; massinvandring/mångkulturellt samhälle.

Det som bekymrar mig mest är bristen på demokrati och okänsligheten för folkopinionen. En stor majoritet av svenska folket, inkl. ambitiösa invandrare under 60-talet och bakåt ser med sorg och vrede på ert "projekt", men det tar ni ingen hänsyn till. Ni har er dolda PKA-agenda som lär ha istiftats av Palme 1973. Problemet med svensk politik från svenskarnas sida är att deras medverkan till samhällsutvecklingen begränsas till en inbjudan att rösta på i förhand bestämda listor/partier vart 4e år. I övrigt är de helt utestängda från inflytande via media eller politisk påverkan.

Det lär finnas närmare 500.000 muslimer i Sverige varav 5% är flyktingar medan övriga 95% är ekonomiska migranter och som alltså utgör en huvudingress i det mångkulturella samhälle som ni aningslöst och utan djupare kunskaper om de långsiktiga konsekvenserna håller på att skapa. Ni har ju representanter ute i Europa, varför ber ni inte dem informera er om verkligheten utanför den svenska horisonten? Frankrike t.ex har en stor och djup förankring i världen utanför sitt eget revir, mycket tack vare sin kolonialhistoria. Men....Frankrike är inte mångkulturellt.

I Frankrike finns bara en kultur, den franska och den som inte accepterar och anpassar sig efter den är inte välkommen att stanna. Det franska kravet för att få uppehållstillstånd är:
1. man skall behärska språket
2. man skall kunna och förstå innebörden av texten i nationalhymnen
3. man skall visa respekt för flaggan och franska värderingar i samhället
4. man skall acceptera det sekulariserade samhället och inte demonstrera religiösa symboler i skola, arbets eller offentliga platser.
5. (ny lag) man får inte dölja ansiktet.

Alltså, en muslim som vägrar ta en arbetsgivare i hand t.ex. blir utestängd från arbets och bidragsmarknaden. Alltså (om jag har förstått det rätt) tvärtom mot i Sverige, där bl.a. Du har drivit ett mål som resulterade i att en invandrad muslim fick 60.000 i skadestånd för att att inte ha fått en anställning p.g.a. att han vägrade ta arbetsgivaren i hand. (!)

Jag skulle värdesätta om Du ville klarlägga detta fall för mig (och förhoppningsvis korrigera mina uppgifter) så att jag inte missinformerar mina franska vänner och läsare.

Med vänlig hälsning
Ulf Bergström

februar 18, 2010

Hur kan minister Björklund låta sånt försiggå?

Det svenske TV-program ”Kunskapskanalen” havde onsdag aften kik på nogle skoleproblemer. For 15 år siden havde man lavet nogle ændringer i fagene i folkeskolen af hensyn til de elever, som ikke ville lære nogle af de større europæiske sprog som fransk, tysk, russisk, spansk, og heller ikke ville tage rigtigt fat på engelsk. Man indførte faget ”svensk-engelsk”. Det er hverken fugl eller fisk og ikke noget værd. Der findes ingen lærebøger og planlægning og gives ikke karakterer, ligesom ”faget” heller ikke hjælper til adgang til højere studier. Timerne i dette ”fag” foregår da også i en ligegyldig stemning af hvilepause mellem andre fag. Og dette har stået på i 15 – femten! – år, dog således, at der i 2008 er indgivet kritisk rapport om fagets håbløshed til skolevæsenet, men uden svar!

Hvordan kan skolevæsenet tillade sig at spilde elevernes tid med sådan noget intetsigende pjat. Det er dybt forargerligt. Med de store befolkninger vi har på kloden, bliver konkurrencen hårdere og hårdere, og man kan ikke forlange, at børn i den første teenagealder skal have forståelse for, hvad der tjener dem bedst og giver dem størst chancer i tilværelsen.


Hvordan kan undervisningsminister Björklund lade sådan noget passere? Femten år!

Kinas eetbarnspolitik är rätta vägen för alla.

Utvecklingen mot ett varmare och ”mycket varmare?” klimat orsakas primärt av att vi år för många människor på jorden. Varje människa påverkar genom sin livsföring klimatet. För inte så länge sedan var vi sex milliarder människor. Nu är vi rakt på väg mot sju miljarder.
Om vi var hälften så många hade hotet om global uppvärmning fortfarande varit avlägset. Om vi svenskar varit hälften så många kunde vi levt ett behagligt lyxliv genom att låta den billiga och miljövänliga vattenkraften från våra älvar producera det mesta av vårt behov av energi.

Även om vi bortser från klimatförändringen är vårt liv på den här planeten allvarligt hotat på grund av rovdrift på jordens resurser och omfattande miljöförstöring. Nära en miljard människor saknar tillgång till rent vatten och lika många svälter. Den här situationen förbättras givetvis inte av, att vi blir allt fler som konkurrerar om jordens resurser.

En del miljödebattörer anser att en miljömässigt hållbar världsbefolkning handlar om maximalt tre miljarder individer. Förmodligen måste vi bli ännu färre.

Utvecklingen går emellertid åt fel håll. Om några årtionden beräknas vi vara drygt ni miljarder. Skadliga ämnen kommer vi att släppa ut i atmosfären under överskådlig tid.

(…..)

Den från tv kände naturfilmaren Sir David Attenborough uppmanar brittiska par att inte skaffa fler än två barn. Han varnar för de miljöproblem som överbefolkningen orsakar och stödjer kampanjen ”stop at two” (stop ved to).

Annorlunda då från de svenska politikerna. Det finns väl knappast någon kommunalpolitiker som inte högljutt pläderar för att just hans/hennes kommun skall ha fler invånare.

Samma tongångar hörs från rikspolitikerna. I stället borde vi i Sverige föregå med gott exempel och verka för en minskad befolkning. Kinas ettbarnspolitik borde vara vägledande för hela världen.

Inom den numera världsvida kapitalismen förutsätter kravet på ständig tillväxt en ständig ökning av antalet medborgare/konsumenter. Inom vissa religioner anses barnbegränsning vara en dödssynd.

Det är sannolikt efter påtryckningar från global kapitalism och religiösa maktstrukturer som FN:s klimatpanel valt att mörka hotet från en växande världsbefolkning.

Björn Collin

februar 17, 2010

Stening af utro ægtemand

Den 13. december blev den 48-årige Mohamed Abukar Ibrahim (Foto) på ordre fra ”Hizb Al.Islam” i det sydlige Somalien gravet halvt ned i jorden og stenet ihjel i henhold til sharialovens straf for hor (ægteskabsbrud). Fotograf Abdi Warsameh fra nyhedsbureauet AP, tog et billede og vandt dermed en pris. Men det, han så, var det værste, han nogensinde havde set i sit liv.
”Jeg har set mange grusomme scener, også henrettelser med skydevåben og knive. Men det her var det frygteligste i mit liv.” – ”Det meget blod, skrigene, min egen hjælpeløshed – alt dette har boret sat sig fast i min hjerne. Jeg vil aldrig kunne få det bort."
Kilde: bloggen Politically Incorrect

EU har overtaget det meste af folkemagten

Vid valet till EU-parlamentet 2004 förklarade en representant för en EU-institution att 50 procent av den svenska folkmakten övertagits av EU. I dag handlar det sannolikt om minst 70 eller snarare om 80 (eller kanske hela 90 procent?). De svenska riksdagspartierna från höger till vänster följer givetvis i husbondens spår och gör vad de kan för att utestänga medborgarna från möjligheterna att påverka samhällsutvecklingen. Vi fick således liksom nästan alla andra EU-medborgare inte rösta om Lissabonfördraget.

Föraktet för demokratin går som en röd tråd genom hela EU-organisationen. Den EU-inspirerade massinvandringen och mångkulturalismen har medborgarna i Sverige inte heller fått ta ställning till. Massinvandringen av personer från mycket främmande kulturer ät tänkt att bryta ned det folkliga motståndet emot den växande överstatligheten inom EU. Fientlig invandring som metod för att bekämpa folkligt motstånd är väl känt från historien. Sedan EU tagit sina 70-80 procent och våra folkvalda 15 procent återstår 5-15 procent av den svenska demokratin för medborgarna att slås om.

”Frihetens stamort på jorden” är numera i praktiken en diktatur. Den här utvecklingen har möjliggjorts av att medierna övergett rollen som kritiska samhällsgranskare och i stället börjat agera medlöpare till den politiska makten.

Källa: kärnan i detta är från en insändare i Norra Skåne 13.5.09

februar 16, 2010

Massemedierne lader sig knægte.
























Det er uhyggeligt som massemedierne tager parti for den islamiske ockupation af Europa under dække af religion. Selvom EU for mange år siden generelt pålagde massemedierne at udøve selvcensur og være politisk-korrekte i forhold til EU, så troede nok en del af os, at massemedierne ikke sådan alment ville lade sig knægte.

Det er en avis´s opgave at informere om, hvad der sker i dens område. Og her har Sydsvenskan og andre med den svigtet sine læsere. De har ikke omtalt, at den store moské i Jægersro blev solgt for halvandet år siden! – sommeren 2008 – til Libyens diktator Gadaffi! Hvorfor måtte vi ikke vide det?

Nu har avisen ”Världen i dag” afsløret denne kendsgerning 15/2, og Sydsvenskan kan stå i skammekrogen!

I svensk TV hørte vi for nylig et par korte ufuldstændige indslag om, at handelsminister Ewa Bjørling havde været med til at afslutte kontrakt med Gadaffi om en større svensk leverance af overvågningsudstyr, men flere løse ender gjorde, at man spurgte sig selv: overvågning af hvad og hvem og hvorfor?

Avisen Information kunne nogle dage senere (12/2) forklare sagen: Gadaffi havde i nogen tid brugt de enorme flygtningesværme og folkevandringsgrupper fra Somalia og Sudan til pression imod Italien. Fra den libyske kyst sejler disse skarer over til den nærmeste italienske ø, Lampedusa. Den italienske statsminister, Berlusconi, blev tvunget til at finde en løsning på det voksende problem, og resultatet blev, at han stak Libyen en undskyldning for det 40-årige italienske kolonistyre og lagde 5.ooo.ooo.ooo - fem milliarder dollars på bordet samt en antik statue af Venus fra Cyrene*, mod at Libyen strammer grænsekontrollen alvorligt op, anlægger motorvej gennem ørkenen og bygger fængsler til de tusindvis af afrikanere, der strømmer ind i Libyen. Dér kan de så efter sigende blive siddende indtil deres slægt eventuelt frikøber dem.

Var denne sag ikke spndende nok for Sydsvenskan? Burde de ikke have gransket den og fortalt läserne om, hvad der forestår? Det er dog utroligt, at en fremmed magt så at sige kan besætte Sverige og få sat stop for ytringsfriheden.



*) Information skriver: ”en smuk senantik statue af Venus af Cyrene, som Italien engang havde stjålet.”
Cyrene blev grundlagt af grækerne 630 f.K., stik syd for Grækenland på Afrikas Kyst (nu Libyen). Ifølge Bibelen hjalp en Simon fra Cyrene Jesus at bære korset op på Golgata. Nogle jordskælv ødelagde byen i de første århundreder af vor tidsregning, og i 643 kom Muhammeds invasion.

Ruinerne af Cyrene omfattede et Apollon-tempel fra det syvende århundrede f.K., et tempel for Demeter og et tempel for Zeus. Sidstnævnte blev efter forlydende grundigt ødelagt i 1978 på ordre fra Gadaffi (i henhold til tanken: at før Koranen var der ingenting!).
I 2005 opdagede italienske arkæologer 76 intakte romerske statuer, som på mirakuløs måde var blevet bevaret i 1.630 år. Jordskælvet i 375 f.K. havde væltet en tempelmur ned over dem og havde begravet dem. (Wikipedia).

februar 15, 2010

Euroen på gyngende grund

Eurolandene måtte i sidste uge i huj og hast strikke en økonomisk redningspakke sammen, fordi et af medlemslandene, Grækenland, er kommet i så store økonomiske vanskeligheder, at selve euroens eksistens kan være truet. En gæld på svimlende 300 milliarder euro og et budgetunderskud på 12,7 procent af landets bruttonationalprodukt fik alle alarmklokker til at ringe. Nu skal gælden refinansieres, og Grækenland skal sælge statsobligationer for 53 milliarder euro. Målet er at nedbringe det offentlige budgetunderskud fra 12,7 til 8 procent. Håbet er, at euroens nedtur i forhold til dollaren bremses, og at der igen bliver skabt den nødvendige tillid til den fælles europæiske valuta.

Da Dansk Folkeparti i sin tid advarede danskerne mod at stemme nej til kronen og ja til euroen, var årsagen ikke alene det åbenlyst håbløse i at skabe en fælles valuta til lande med vidt forskellige økonomiske politikker, men også en modvilje mod den økonomiske og monetære spændetrøje, en fælles valuta udgør. Hvis Grækenland stadig havde haft drachmer som valuta, ville tilliden til denne være faldet på grund af den store gæld, og en devaluering havde været konsekvensen. Jeg medgiver gerne, at devalueringer ikke er af det gode. Devalueringer er umoralske, idet de belønner ødelande og straffer mennesker, der rent faktisk har sparet op og sat tæring efter næring. Det har da også altid været årsagen til ønsket om bindende valutakurser - men dem kunne man også have haft uden euro-samarbejdet. Men devalueringer kan være en løsning til afhjælpning af akutte problemer her og nu. Det redskab har euro-samarbejdet fjernet muligheden for at benytte. Med den konsekvens, at borgerne i stedet må leve med alle mulige ubalancer såsom rentestigninger og eksploderende arbejdsløshed, hvis deres land havner i et økonomisk morads.

I øjeblikket er eurolandene havnet i en alvorlig kattepine. Helst ville de formentlig straffe grækerne for i årevis at have levet over evne og aflevere pyntede offentlige budgetter til EU. Men det ville resultere i så drastisk en hestekur, at der uden tvivl ville opstå social uro i Grækenland. Derfor må man fare med lempe. Balanceakten går ud på at sikre euroen uden at gøre den upopulær - unægteligt en vanskelig manøvre.

Nu indrømmer EUs magthavere imidlertid det, som de aldrig ville indrømme, da vi havde debatten om euroen: At forudsætningen for en fælles valuta naturligvis er en fælles økonomisk politik. Det vil i sidste ende også sige et nogenlunde fælles og ensrettet niveau for velfærd og offentligt forbrug. Og her vi fremme ved selve den kerne, som vi i Dansk Folkeparti ikke kan acceptere. Landene i eurozonen er nemlig alt for forskellige. Nogle er mere produktive end andre. Nogle forstår at føre en ansvarlig politik, mens andre bruger løs og lover deres vælgere guld og grønne skove. Men en fælles økonomisk politik er på langt sigt ikke mulig under de nuværende omstændigheder - heller ikke efter at Lissabon-traktaten er trådt i kraft.

Kun nationale regeringer har indtil videre magten til at udstikke retningslinjer for deres landes økonomiske politik, men den magt arbejder eurokraterne målrettet på at tilrane sig. Der er nu sket det paradoksale, at Grækenlands krise har fået unionstilhængerne til at vejre morgenluft. For den nuværende krise kan sætte gang i det vogntog, som fører os endnu længere ind i en total EU-dirigeret økonomisk og social politik.Argumentet vil være det velkendte, at der er behov for mere styring og koordination i eurozonen. Resultatet vil være en yderligere udhuling af den nationale suverænitet. Hvad bliver i grunden tilbage, hvis de nationale regeringer ikke en gang længere har bemyndigelse til at føre økonomisk og social politik? Unionstilhængerne ved godt, at en fælles økonomisk politik ikke er mulig under de nuværende forhold. Det kræver nemlig en fælles EU-politik. Hvilket for Dansk Folkeparti er beviset på, at euroen fra begyndelsen var et politisk projekt - men et projekt som ingen af de europæiske befolkninger på noget tidspunkt har efterspurgt - i hvert fald ikke de velstående lande. Og her er vi fremme ved en anden pointe: Euroen kan vise sig at være en særdeles profitabel forretning for Grækenland. Her ved man godt, at eurolandene vil gøre alt for at forsvare euroen, og at man derfor vil gå meget langt for at redde den græske økonomi. Reelt er euroen dermed blevet en ny omfordelingsmekanisme - og en undskyldning for at leve over evne. EU er rigtig god til at omfordele - vi behøver bare at tænke på landbrugsstøtten. Spørgsmålet er, om euroen i længden vil kunne hævde sig som en stærk valuta, hvis den reelt kommer til at fungere som en forhindring for nødvendige reformer i lande som Grækenland. To modsatrettede ønsker, ønsket om en stærk valuta og ønsket om opbakning til EU-projektet kan vise sig at være særdeles vanskelige at forene.


Tilbage står, at vi i Danmark kan være glade for vores krone. Ganske vist er vi formelt bundet til eurozonen, men vi har stadig en konkret mulighed for at sige fra, hvis det hele bliver for speget. Den mulighed eksisterer ikke i Euroland. Folkeafstemningen i 2000 var ikke en afstemning for eller imod euroen, men derimod en afstemning for eller imod kronen. Heldigvis valgte danskerne kronen, og den nuværende situation for euroen viser, at vi kan prise os lykkelige.


Med venlig hilsenPeter Skaarup

Kilde: Peter Skaarups ugebrev 15.2.10
Illustration: Hybris

østersølandene skulle æltes sammen

Forleden hørte vi om det tætte samarbejde mellem Sveriges og DDR :s skolevæsen efter Anden Verdenskrig. De svenske børn skulle opdrages til kommuunisme. Det var ikke stort anderledes i Danmark. Professor Bent Jensens bog ”Stalinismens Fascination” fortæller , hvordan akademikerverdenen allerede før krigen lod sig besnære af ´kommunismen, skønt den med sin intelligens burde have været den nærmeste til at gennemskue løgn og tomme fraser.

Under Den kolde Krig foregik der ikke bare en intens kommunistisk propaganda i Europa, som borgerfløjen af naturlige grunde ikke kunne hamle op med, men også et fortløbende ihærdigt politisk arbejde i det stille, som befolkningen næppe kendte uden for de engageredes kreds.

Her er et lille kik tilbage, ikke nogen dybtgående granskning. Det må jeg overlade til andre, der har bedre muligheder.

Ligesom det i mange fagforeninger, institutioner og organisationer gjaldt for en kommunistisk fraktion at komme i bestyrelsen og få magten, gjaldt det på landkortet om at smelte Østersølandene sammen på begge sider af indhavet. Og hvorfor ikke tage Norge og Island med? Man stiftede ”Arbejderkonferencer for Østersølandene, Norge og Island”, så man kunne mødes og drøfte fælles anliggender.
Villy og Dagmar Andreasen var pionerer i dette arbejde. Begge var engagerede i politisk teater i 30´erne. Han var sømand og siden arbejder på B & W, hvor han blev formand for arbejdernes fagforbund og fik kontakter med værfter i Warnemünde, mens Dagmar oparbejdede en kvindefront. Det blev til årlige møder og en masse konferencer i DDR. Målet var bl.a., at Danmark skulle anerkende DDR, hvilket skete i 1973.
Andre vigtige navne var Palle Andersen, Kaj Buch, Holger Foss, John Ollerup, Henning Bjerg m.m.fl.

Venskabsforeningen Danmark-DDR trak naturligvis på samme hammel under formand Vesti Andersen. Her var også Villy Fuglsang fra den spanske borgerkrig engageret. Foreningen udgav skriftet DDR-Revy på flere sprog.

Hertil kom så alverdens fredsgrupper, de fleste placeret under den sovjetstyrede paraplyorganisation ”Samarbejdskomitéen for Fred og Sikkerhed”. Alle mennesker vil gerne have fred, også militæret. Det kommer alene an på betingelserne! Men det er ikke alle, der tænker så langt: fredsbevægelserne sugede en masse tanketomme medløbere til sig.

Mange forfattere og kunstnere var faldet pladask for kommunismen som en selvindbildt garanti for frihed!!! Der blev samarbejde og venskaber på alle fronter med de politisk-korrekte folk i østlandene. Den afholdte tegner, Herluf Bidstrup, kunne glæde sig over mange udgivelser i DDR og modtog ”Leninprisen”. Under formand Hans Hansen (ham med verset ”Bim, Bam, Busse, min mor har en K….”) og Toni Liversage forlovede den danske Forfatterforening sig med den østtyske Schriftstellerverein, og der fulgte en livlig udvexling af kultur mellem Danmark og Østtyskland: berygtede navne som Jesper Jensen (ødelæggelse af skole, Den lille røde), Psykiater Bengt Claësson (”Elle, belle, bolle Bogen”), psykolog Agnete Diderichsen (pro kommunistisk opdragelse) ligesom psykolog Harald Rasmussen (DDR-doktor i pædagogik). Dea Trier Mørch beværtede STASI-agenter fra Schriftstellerverein, Arne Herløv Petersen (anklaget for spioneri) etc. etc.

Østersøsamarbejdet fortsatte, og i 1994 blev tidligere socialdemokratiske justitsminister Ole Espersen kommissær for Østersøområdets elleve lande. Ole Espersen var ligeså meget kommunist i hjertet som sin partifælle Ritt Bjerregaard, så her fik han sin sag for i de baltiske lande. Deres befolkninger har mere end nogen fået kommunismens velsignelser at føle. De etniske udrensninger, hvor man stuvede folk i jernbanevogne og sendte dem til Sibirien, er ikke glemt. Hvad skulle man med en kommissær, som var kendt for at have haft et langvarigt og intensivt samarbejde med kommunismen og stadig syntes at have denne politiske holdning? Efter 6 års forløb blev han år 2000 udskiftet med Helle Degn (S).

februar 14, 2010

Syv er et ganske særligt tal. Det har det været lige siden de gamle Babylonerne for nogle årtusinder siden kikkede på stjernehimmelen og inddelte tiden. Syv blev et helligt tal. Vorherre hvilede ud den syvende dag efter det enorme arbejde, men at skabe verden. Josef tydede Faraos drøm om de syv fede og de syv magre køer og reddede Ægypterne fra hungersnød. Den syvarmede lysestage blev jødernes symbol. Der var syv himle, og Muhammed tog et kik på dem alle. Vi fik syv bodssalmer, syv dødssynder og jomfru Maria syv smerter. Den kristne legende om de hellige syv ynglinge, der gemte sig i en hule under kristenforfølgelserne i det gamle Romerrige og blev muret inde i et par sekler, fejredes i den katolske kirke på Syvsoverdagen, den 27. juni, og vore folkeeventyr vrimler med antal af syv.

Også i den verslige verden er 7 noget særligt. Verden fik syv have og syv underværker. Katte fik syv liv og en af dem tilmed syvmilestøvler.
Før i tiden havde alle klunsere et redskab, der så ud som et syvtal: en stok med en krog på, måske bare et langt søm, som de kunne rode op med i skraldemøjet og i sengehalmen, som man på flyttedagen smed ud på gaden.



Er man syv lange og syv brede om at bestemme sig, er man i syv sind. Og nogle bruger eder som ”for syv sytten”, ”syv Søren”, ”Syv djævle” etc.

Gulspurvens fløjt udlægges som tællen: en-to-tre-fire-fem-seks-syyyv med den sidste tone trukket ud.


- og Sveriges Riksdag har syv partier, selvom man ind imellem godt kan tro, at der kun er ét eneste, for de har allesammen samme mål de næste syv måneder: Ved det kommende valg skal de gøre alt, lovligt og ulovligt, moralsk og umoralsk, ret og vrang for at spærre af for det nye parti Sverigedemokraterne, så
de ikke hugger deres taburetter!

Mjölk tillräckligt till babyn



Alla kan väl bli lite törstiga under könsakten. Det tycks vara det, fängelseimam Soudari-Hansen menar i sin vägledning till trosfränder rörande äktenskap och samlevnad:
”…det är inte heller fel, om mannen under samläget själv dricker av sin ammande frus bröst, om han har lust till det."

Man får så bara hoppas att det finns tillräcklig modersmjölk till babyn, när mannen har fått släckt sin törst.
Ill.: från Scherfigs mjölkreklam på husgavel i Köpenhamn

Stop for "bådflygtninge" fra Gadaffis Libyen

Hvad var meningen med den svenske handelsaftale med Gadaffi om levering af overvågningsudstyr for at hindre "bådflygtninge" i at sætte over Middelhavet til Europa? (Omtalt her på bloggen 8.2.2010) Svensk TV fortalte ikke hele historien. Gadaffi måtte jo være interesseret i at blive af med disse masser af afrikanere?

Nu kom der en forklaring i avisen Information 12.2.10: http://www.information.dk/224409

Gadaffi havde tidligere en aftale med Italien om så vidt muligt at forhindre den afrikanske folkevandring i at sætte over fra Libyens kyst til den italienske ø Lampedusa, men - angiveligt som en hævn for den italienske minister Roberto Calderolis optræden for noget år siden - meddelte Gadaffi i 2008, at han ikke længere ville hindre denne folkevandring. Han benyttede flygtningestrømmen som politisk pression, og statsminister Berlusconi så ingen anden udvej end at få en aftale i stand med Gadaffi. ”Sidste år rejste Silvio Berlusconi til Libyen med 5 milliarder dollar, en uforbeholden undskyldning for Italiens opførsel under kolonitiden, økonomisk støtte til etableringen af flygtningefængsler og en motorvej i ørkenen, samt en smuk senantik statue af Venus af Cyrene, som Italien engang havde stjålet”, skriver Information.

Da EU ikke kunne løse problemerne, lavede Italien en bilateral aftale og ”fik dermed gjort Libyen til en del af EU´s grænseregime” forklarer antropolog ved Københavns Universitet Hans Lucht videre.
De ”bådflygtninge”, der bliver pågrebet på Libyens kyst eller i Libyens farvand, vil blive returneret til et libysk ørkenfængsel, hvor de så sidder under elendige forhold, indtil deres pårørende har råd til at købe dem fri.

Läs videre på http://www.information.dk/224409

februar 13, 2010

Odemokratiska spelregler!

Artikel om svenske forhold - på dansk och på svenska

Weekendavisen NB 18.10.2002.
FREDE VESTERGAARD



Skånsk demokrati
Kommentar. Sverige er fantastisk. Det gælder også de demokratiske spilleregler.


SVERIGE er fantastisk. Sådan lyder et slogan fra det svenske turistråd. Og det er Sverige virkelig. Efter valget i september er socialdemokrater, konservative og vänsterpartister i Malmøs kommunalbestyrelse blevet enige om at nedsætte antallet af medlemmer i alle ti bydelsnævn og andre udvalg fra 15 til 11. Hvorfor? Fordi de indvandringskritiske partier Sverigedemokraterna og Skånepartiet hver fik 2 mandater i den 61 mand store kommunalbestyrelse. (Alene Sverigedemokraterna fik knap 6.000 stemmer, til trods for at partiet blev nægtet annonceplads i de lokale aviser og på de lokale busser, og kun holdt et eneste valgmøde i Malmø, som fra starten blev saboteret og afbrudt af de autonome.) Med fire mandater tilsammen ville de såkaldt brune kræfter være berettiget til et udvalgsmedlem og få mulighed for at give deres mening til kende i det løbende politiske arbejde.
En tilsvarende udelukkelse forsøger de etablerede partier i kommunalbestyrelsen i Mölndal ved Göteborg, hvor SD også fik to mandater, og hvor postbudene i øvrigt nægtede at uddele valgmateriale fra de fremmedfjendske partier. I den privatiserede svenske kirkes øverste organ Kirkemødet, hvor SD har to ud af 101 mandater, har de øvrige partier også holdt Sverigedemokraterna uden for udvalgsarbejdet, i modsætning til andre småpartier. I Malmø har Sydsvenska Dagbladet i en leder bifaldet beslutningen. Bladet skrev sidste fredag, »at holde lokalpolitikken ren er et demokrati- og fremtidsspørgsmål af højeste dignitet. Og det er et godt tegn på politisk ansvarlighed, at andre partier, som sætter humanistiske værdier højt, kan samarbejde herom.« Tabloid-avisen Expressen var dog ikke enig: »Det er muligt, at Malmøs fire store partier mener, at de på kort sigt opnår en demokratisk gevinst med deres udvalgs-fusk, men dybest set og i længden er det et ildevarslende demokratisk tab.(...) Det er så unødvendigt og så forkert. Demokratiet må stole på sine egne institutioner. Den største og vigtigste af dem er det frie, almindelige og afgørende valg,« skrev lederskribenten, der mente, at beslutningen vil give Sverigedemokraterna mere eksplosiv ammunition ved næste valg.
(Fot: Borgmester Ilmar Reepalu, Malmö)

»Den såkaldt antifascistiske sabotage mod SDs valgmøder havde åbenbart en virkning stik modsat den tiltænkte, hvis den ellers var gennemtænkt. Det samme kan ske med fusket i Malmø.« Dagens Nyheter tog også afstand fra beslutningen: »Den bekræfter bare de fremmedfjendske og deres tilhængere i deres konspirationstænkning. Fusket får modsat effekt. De brune kræfter styrkes,« skrev avisen, der selv, ligesom de allerfleste andre svenske aviser, har nægtet at optage valgannoncer fra Sverigedemokraterna og dermed formentlig har bekræftet partiet i dets konspirationstænkning. Det gælder blandt andet en annonce, der udover at annoncere et mødested og mødetidspunkt blot havde teksten »vi siger, hvad du tænker«. Det svenske valg har vakt British Human Rights Groups opmærksomhed. Gruppen følger valg og valgprocedurer i en række OSCE-lande, fortrinsvis de tidligere øst-lande, men på hjemmesiden http://www.oscewatch.org/ ligger der også rapporter om enkelte vesteuropæiske lande.
Rapporten om Sverige hæfter sig dels ved, at det for et parti som Sverigedemokraterna har været svært, for ikke at sige umuligt, at få adgang til at annoncere sine valgbudskaber. Ikke bare i privat ejede medier, som måske har ret til at vælge, hvilke annoncer de vil optage, men også på f.eks. busser tilhørende offentligt ejede selskaber, som Swebus. Det rokker ved valgkampens fairness, mener rapporten, der også finder det forkert, at ikke alle partier har lige adgang til at holde valgmøder i offentligt ejede bygninger. »Var det ikke bedre at lade vælgerne afgøre, hvem de vil støtte eller fryse ud,« spørger rapporten retorisk. Dernæst hæfter rapporten sig ved et teknisk aspekt af det svenske valgsystem, nemlig at der i modsætning til de allerfleste andre lande i Europa ikke benyttes én enkelt stemmeseddel med alle partier på. Hvert parti har sin egen stemmeseddel, og de ligger frit tilgængelige i stort tal på alle postkontorer fra 18 dage før valget. BHHRG mener, at det teoretisk set øger risikoen for valgfusk, at der er så mange stemmesedler i omløb, i modsætning til andre lande, hvor der kun er så mange stemmesedler, som der er registrerede vælgere. Ved optællingen kan en valgkommission i princippet enes om at fjerne nogle af stemmesedlerne fra et parti, som de er enige om ikke at kunne lide, og erstatte dem med andre.

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Och på svenska: förhoppningsvis någorlunda rätt översatt till svenska av Gertrud.

Skånsk Demokrati
Weekendavisen fredag 18.10.2002
Frede Vestergaard
Kommentar.

Sverige är fantastisk. Det gäller också de demokratiska spelreglerna.
Sverige är fantastisk. Så ljuder en slogan från det svenska turistrådet. Och det är Sverige verkligen. Efter valet i september 2002 är socialdemokraterna, konservativa och vänsterpartister i Malmö Kommunalstyrelse överens om att nersätta antalet av ledamöter i alla tio stadsdelsnämnd och andra urval från 15 till 11. Varför? Därför att de invandringskritiska partierna, Sverigedemokraterna och Skånepartiet fick varje 2 mandat i den 61 man stora kommunalstyrelsen. (SD ensam fick 6000 röster, trots det att partiet blev nekat annonsplats i de lokala tidningarna och på de lokala bussarna och höll endast ett enstaka möte i Malmö, som från starten blev saboterad och avbrutit av de autonoma.) Med fyra mandat tillsammans ville de så kallade bruna krafterna vara berättigade till en urvalsledamot och få möjlighet för att tillkännagiva deras åsikt i det löpande politiska arbetet.

En analog uteslutelse försöker de etablerade partierna i kommunalstyrelsen i Mölndal, där SD också fick två mandat, och där brevbärarna i övrigt nekade att utdela valmaterial från de främlingsfientliga partierna. I den privatiserade svenska kyrkans översta organ, Kyrkmötet, där SD har två ut av 101 mandat, har de övriga partierna också hållit SD ute från urvalsarbete, i motsättning till andra små partier.
I Malmö har Sydsvenska Dagbladet i en ledare bifallet beslutet. Bladet skrev sista fredag ”att hålla lokalpolitiken ren är en demokrati- och framtidsfråga av högsta dignitet. Och det är ett gott tecken på politisk ansvarlighet, att andra partier, som sätter humanistiska värden högt, kan samarbeta om detta.”
Tabloidtidningen Expressen var dog inte enig: ”Det är möjligt, att Malmös fyra stora partier menar, att de på kort sikt uppnår en demokratisk vinst med deras urvalsfusk, men djupast sett och i längden är det en illavarslande demokratisk förlust. (…) Det är så onödigt och så fel. Demokratin måste lita på sina egna institutioner. Den största och viktigaste av dem är det fria och avgörande valet,” skrev ledareskribenten, som menade att beslutet kommer att ge Sverigedemokraterna mera explosiv ammunition vid nästa val.
Den så kallade antifascistiska sabotagen mot SD: s valmöten hade tydligen en verkning stick motsatt den tilltänkta, om den nu var genomtänkt. Det samma kan hända med fusket i Malmö.” Dagens Nyheter tog också avstånd från beslutet: ”Det bekräftar bara de främlingsfientliga och deras anhängare i deras konspirationstänkande. Fusket får motsatt effekt. De bruna krafterna styrkas”, skrev tidningen, som – liksom de allra flesta andra svenska tidningar, har nekat att ta upp valannonser från Sverigedemokraterna och därmed säkert har bekräftat partiet i dets konspirationstänkande. Det gäller bland annat en annons, som utöver att annonsera en mötesplats och ett mötestidpunkt blott hade texten: ”vi säger vad du tänker”.



Det svenska valet har vakt British Human Rights Groups uppmärksamhet. Gruppen följer valet och valprocedurer i en rad OSCE-länder, främst i de tidigare östländerna, men på hemmasidan http://www.oscewatch.org/ ligger också rapporter om enstaka västeuropeiska länder. Rapporten om Sverige häftar sig dels vid, att det för ett parti som Sverigedemokraterna har varit svårt, för inte att säga omöjligt att kunna annonsera deras valbudskap. Inte bara i privat ägda medier, som kanske har rätt att välja vilka annonser de vill ta upp, men också på t.ex. bussar från offentligt ägda sällskap, som Swebus. Det rubbar valkampens fairness, menar rapporten, som också finner det fel, att inte alla partier har samma tillträde till att hålla valmöten i offentligt ägda byggnader. ”Var det inte bättre att låta väljarna avgöra vem de vill stödja eller frysa ut,” frågar rapporten retoriskt. Därnäst häftar rapporten sig vid en teknisk aspekt i det svenska valsystemet, nämligen att man i motsättning till de flesta andra länder inte använder en enstaka röstsedel med alla partier registrerade. Varje parti har sin egen röstsedel, och de ligger fritt tillgängliga i stort antal på alla postkontoren från 18 dagar för valet. BHHRG menar, att det teoretisk sett ökar risken för valfusk att det finns så många röstsedlar i omlopp, motsatt andra länder, där det bare finns så många röstsedlar som det finns registrerade väljare. Vid sammanräkning kan en valkommission i princippet enas om att ta bort några röstsedlar från ett parti, som de inte tycker om, och ersätta dem med andra.

De borgerlige sov!

Birgitta Almgren, professor i tysk ved Södertörns Högskola, Stockholm, har gravet i STASI´s arkiver og har i sin bog ”Inte bara Stasi…” afsløret den skandaløst tætte forbindelse mellem det hedengangne DDR´s skolevæsen og det svenske skolevæsen.
Den skyldtes ikke mindst to skolepolitikere i Socialdemokratiet, Stellan Arvidsson og han kone nr. 2, Britta Stenholm.

Arvidsson, født 1902, var allerede fra sin studietid i Lund dybt betaget af kommunismen, som han arbejdede for, trods sit engagement i socialdemokratiet. Samarbejdet med DDR begyndte i 50´erne med pædagogseminarier, højskoler, skoler og skolmyndigheder, studierejser, udveksling af lærebogsforfattere, møder med repræsentanter fra DDR-ministeriet og DDR- lektorer til undervisning og videreuddannelse i Sverige. Allerede i 1972 var 600 svenske lærere blevet undervist i DDR, hvilket svarer til én tysklærer per svensk skole. Kursusmaterialet på sommerkurserne i Rostock i 1981 belærte svenske lærere om ”Marxistisk-leninistisk litteraturteori” og ”Det socialistiske samfunds udvikling i DDR”. Skolepolitikere og læreruddannere fik storslået modtagelse i DDR. Uppsala Universitet arrangerede tyskkurser i DDR og modtog i 1983 den prestigefyldte Jacob-og-Wilhelm-pris. Den tyske uddannelsesminister Bøhme forklarede i sin tale ved overrækkelsen, at det var for deres indsats for marxisme-leninismen i ”ikke-socialistiske lande”.

I 80´erne fandtes der statslige aftaler på uddannelsesområdet mellem de to lande, og ministerbesøg afløste hinanden. Da uddannelsesminister Margot Honecker, gift med DDR-diktatoren Erich Honecker, besøgte Stockholm i marts 1985 fremførte det svenske Skolevæsen ønsker om at få direkte kontakt mellem skoler i DDR og Sverige. Honecker stillede sig positiv hertil. Begge lande ville have nytte af samarbejde, eftersom de havde så meget til fælles. Sidst i 80¨erne fremkom yderligere svenske ønsker om mere forskningssamarbejde.

Så sent som 1993 omtalte et skrift udgivet af Skolevæsenet og Uppsala Universitet, at der arrangeredes kurser for svenske lærere i DDR. Det nævntes ikke, at formiddagene tilegnedes studier af marxistisk filosofi.
Stellan Arvidsson og Britta Stenholm var meningsdannere med et stort netværk. Hun var med i kommissioner for undervisningsmateriale og anmeldte lærebøger, som ikke havde det politisk-korrekte syn på DDR-regimet. De to behøvede ikke at aflægge troskabsløfte til STASI som det ellers var almindeligt. De var jo frelste! Og sørgede gerne for at give DDR information om Sverige samt lave PR for DDR i Sverige.

”Historikerne må i fremtiden forklare hvordan en socialistisk skolereform kunde gennemføres i et kapitalistisk land… ” sagde Stellan Arvidsson, da han takkede for et æresdoktorat ved DDR-universitetet i Rostock i november 1969. En mærkelig udtalelse – en provokation imod de borgerlige politikere i Sverige ? - der ligesom deres kolleger i Danmark lod venstrefløjens kommunistbegejstrede politikere gennemføre deres planer om en socialistisk skolerefom uden at de åbnede munden. Hvorfor var der ingen der reagerede på alle de æresbevisninger, ordner og medaljer, lærestole og ophold på kursteder, som DDR overdængede Arvidssons med?

Den skolepolitiske udvikling i Danmark ligner i høj grad den svenske. Her hed kommunisten i socialdemokratisk forklædning som bekendt Ritt Bjerregaard. Det lykkedes hende at blive uddannelsesminister, og så var det sket!

februar 12, 2010

Nedbrydning af retssystemet i Norge

Jeg bragte i går en pressemeddelelse fra Dansk Folkeparti om Norge.

DF: Danmark skal stå last og brast med Norge - se bloggen 11/2



Her er repetition af vigtigt brev fra september 2005:

Fra Danmark blog 9.7.06 - et åbent brev dateret 19. sept. 2005 fra den norske højesteretsadvokat Erik Gjems-Onstad til ‘diskrimineringsombudskvinden’ Beate Gangås.

“Jeg så i fjernsynet nylig at du var utnevnt til diskrimineringsombud,og at du gledet deg til å begynne. Jeg vil gjerne at du skal vite hva mange nordmenn mener om det arbeidet du har påtatt deg. Diskrimineringsloven og de endringene som samtidig ble vedtatt i andre lover, innebærer grove brudd på gamle norske rettsprinsipper, som også er grunnleggende for enhver demokratisk rettsstat, nemlig ytringsfrihet, likhet for loven, frihet til å leie ut husrom til hvem man vil eller ansette hvem man vil, uhildede domstoler og regelen om at den som fremmer et krav, har bevisbyrden for kravets rettmessighet. Alle disse reglene skal du se bort fra og motarbeide i ditt fremtidige arbeid til fordel for utlendinger på bekostning av dine egne landsmenn.

Det er mange nordmenn som ser dette som et svik mot din egen nasjon. Jeg har tidligere skrevet om dette i bladet Juristkontakt og referert denne artikkelen i mitt eget blad Nytt og Kommentarer nr. 5/2004. s. 8. I nr. 7/2004, s. 4, har jeg i et brev til Erna Solberg sammenliknet hennes restriksjoner overfor nordmenn med de tiltak som tyskerne i okkupasjonstiden satte i verk overfor nordmenn, og jeg karakteriserte dette, som også mange andre nordmenn gjør, som et forræderi mot vår egen nasjon. I nr. 8/2004, s. 12 har jeg skrevet om radbrekkingen av grunnlovens § 112. I nr. 9/2004 s.1 kommenterte jeg St.meld. Nr. 49 (2003-2004), som ligger til grunn for den loven du skal benytte for å tvinge nordmenn til å akseptere alle inntrengerne, som naive politikere har latt komme inn i vårt fedreland.

I nr. 10/2004, s. 11, viste jeg en statistikk, som viser hvordan inntrengernes etterkommere er i ferd med å overta vår hovedstad. I nr.1/2005 s.11, påpekte jeg i et brev til Aftenposten at barneproduksjon er en meget lønnsom næring for fremmede folkeslag i Norge, og hvordan forsker Lars Østby i Statistisk sentralbyrå opptrer mer som politiker enn som forsker og underslår den utvikling som SSB tidligere har regnet med, og at vi må regne med at nordmenn blir en minoritet i Norge i løpet av denærmeste 50 – 60 år.

I nr, 4/2005, s. 1, viser jeg et eksempel på problemer og stridigheter,som kan oppstå ved å ansette fremmede som må ha egne doer, fordi de ikke vil sitte på våre toaletter. I nr. 5/2002 side 2 refererer jeg et par artikler, som kanskje viser grunnlaget for Fremskrittspartiets brakvalg og Høyres katastrofe ved stortingsvalget. I nr. 6/2005 s. 1 viser jeg hvordan våre topppolitikere i dag lider under fremmedfrykt, og i nr. 8/2005 s. 5 flg. har jeg referert og kommentert de lovene eller ulovene du skal håndheve, og i nr. 9, s 7, har jeg i brev til Erna Solberg og side 8 i brev til Cathrin Bretzeg gitt uttrykk for hva jeg og mange med meg mener om deres opptreden i forbindelse med den lovgivningen du har påtatt deg å håndheve. Jeg ser ikke mer positivt på ditt engasjement. Jeg kjempet under hele okkupasjonstiden med livet som innsats for å få de tyske okkupasjonstroppene ut av landet. Jeg er innstilt på å bruke de kreftene jeg har igjen på å få dagens inntrengere ut av landet. Jeg har alltid forsøkt å være lovlydig mot norske myndigheter.

Men hvis du skulle klare å få meg tiltalt for hatefulle ytringer eller dømt for ikke å leie ut husrom til en som ikke kan sitte på do, vil jeg ikke ta dette tyngre enn om jeg skulle blitt straffet for å gå med en binders i knapphullet under den tyske okkupasjonen. Jeg vil ikke unnlate å nevne at jeg i den senere tid flere ganger har hørt om skoleelever som uttaler at de hater utlendinger etter at de er blitt trakassert eller plaget i skolegården, mens lærerne gjemmer seg bort. Men dette berører vel ikke deg og ditt virke.”


Yderligere spredt gennem Kim Møllers Uriasposten juli 06 - og nu yderligere her på bloggen