"Om slakterierna
struntade i halal-ståhejet skulle muslimer finna sig i det, det lär nämligen
finnas en islamisk regel om att det är tillåtet att äta icke-halal när halal
inte finns att tillgå.", skrev en svensk blog nyligen
Analoge regler finns
i alla möjliga andra sammanhang, och därför bör man strunta i all detta
hokuspokus-strunt.
Den anställda och
betalda slakt-imam vid Rose-slakteriet, Abdellah Touzani, "supervisor for
halalslagterne i Vinderup" på Jylland förklarede i en tidningsartikel vid
julen 2010, att Allahs välsignelse "behøver ikke siges højt". »Det
er forskelligt, om jeg siger det højt eller inde i mig selv. Jeg siger det,
hver gang jeg skifter kniv, og jeg siger det igen hvert 10. til 15. minut. Hver
gang siger jeg det 150 gange i træk«.
Och har man inte
möjlighet att kasta sig på marken och bedja (fem gångar i dygnet), där man står
och går, da räcker det att tänka på bönen eller på Allah. Annars skulle ju
ingen stat fungera: tågföraren kan inte stanna tåget mitt på linjen för att be,
arbetet vid oljeindustrien kan inte avbrytas, hjærtoperationen på lazaettet må
inte störas
Är man nord om
polcirkeln kan ingen fasta i Ramadanen. Är man sjuk och tåler inte fasta, så är
man inte heller tvungen att ta livet av sig, om också islam är en lagreligion
(tvångsreligion) med oerhört brutale krav, som tillmed ofta kräver mord eller
myrderier.
