Fortsættelse af Ingrid Carlqvist artikel om tiggeriet i Sverige
Men Sveriges största problem med de tiggande romerna är deras bosättningar
Romerna slår upp sina husvagnar i parker, skogsdungar eller ödetomter där de sedan lever i fullständig misär – åtminstone med svenska mått mätt.
Det största och mest uppmärksammade lägret fanns i Malmö. 2013 ockuperade romerna helt sonika en 9 200 kvadratmeter stor ödetomt i ett gammalt industriområde som ligger förhållandevis centralt. Detta blev början till en nästan två år lång process där Malmö stad prövade allt möjligt för att stänga det så kallade Sorgenfri-lägret.
Tomten ägs av en privatperson som planerade att bygga bostäder där. När romerna tog sig in på tomten, parkerade sina bilar och husvagnar och byggde skjul, gjorde fastighetsägaren en polisanmälan om olaga intrång. I många länder hade saken varit avgjord redan där – polisen hade kört bort ockupanterna och allt hade varit frid och fröjd. Så inte i Sverige.
För att människor ska kunna avhysas från bostäder (hur olagliga dessa än är) måste man anlita Kronofogden, och den myndigheten behöver i sin tur veta identiteten på alla som ska avhysas. Eftersom ingen av romerna hade, eller ville visa upp, någon legitimation kunde inget göras. Lägret växte (som mest bodde här ett par hundra personer), precis som Malmöbornas irritation över denna sanitära olägenhet. Här fanns inget rinnande vatten, och såväl sopbergen som högarna med mänsklig avföring växte för varje dag. Det var just de sanitära olägenheterna som till sist avgjorde saken. Miljönämnden skrev i det beslut som ledde till rivning av lägret i november 2015:
"Miljöförvaltningen har sedan tidigare förbjudit boende på den privata tomten. Den sanitära situationen på platsen medför allvarliga hälsorisker för dem som bor där och påverkar miljön runtomkring genom bland annat nedskräpning och rök från eldning."
Vid 4-tiden på morgonen 3 november förra året gick polisen in i lägret och började riva det med hjälp av grävmaskiner och kranbilar. Många av romerna hade då redan försvunnit därifrån, men de som var kvar tågade i protest mot stadshuset där de satt i flera dagar för att visa sitt missnöje. De fick högljutt stöd från ett antal vänsteraktivister som krävde att Malmö stad skulle ordna fram bostäder åt dem. Dagen efter rivningen städade kommunpersonal iklädda skyddsmasker upp i resterna av Sorgenfri-lägret.
"Det har varit en mycket svår sanitär situation. Det är svårt att tro att det har bott människor här", sa Jeanette Silow, avdelningschef för miljö- och hälsoskydd vid Malmö stad till Kvällsposten.
Förra året insåg regeringen att tiggarproblemet blivit så stort att man måste vidta åtgärder. De tillsatte juristen Martin Valfridsson som nationell tiggerisamordnare och1 februari i år presenterade han sin utredning. Valfridsson menar bland annat att Sverige inte ska anvisa särskilda boendeplatser för romerna:
"Om man upplåter kommunal eller privat mark uppstår i slutändan nya svårigheter. Samhället bidrar till att återupprätta de slumsamhällen vi frenetiskt har arbetat för att motarbeta i Sverige. Om man väljer att komma till Sverige måste man bo på ett lagligt sätt."
Han vill heller inte erbjuda skolgång åt de romska tiggarnas barn, och uppmanade svenskarna att inte lägga pengar i deras muggar: "Jag tror inte att det långsiktigt är det som hjälper individer ur djup fattigdom. Jag tror verkligen att pengarna gör bättre nytta hos organisationer i ursprungsländerna."
För den oinvigde kan det låta hjärtlöst att inte skänka pengar till människor som ser ut att leva i den yttersta misär, men så här skriver etnologen Karl-Olov Arnstberg:
"Vad man hjälper romerna med, när man lämnar sitt bidrag i deras framsträckta pappmuggar, är att vidmakthålla en situation som vi inte finner människovärdig. Det har stark likhet med att pinka på sig därför att man fryser. Det värmer lite, men löser bara för stunden problemet med att frysa. Pinkar man på sig tillräckligt ofta blir det dessutom ett "normalt" sätt att lösa frysandet på. Ja, jag vet att jag går ett steg för långt med denna metafor, men ungefär så fungerar det bland romer. De ändrar sitt ekonomiska försörjningsmönster först när det är absolut nödvändigt. Enkelt uttryckt: lönar sig tiggeriet blir de kvar i misären. Att ge en slant bidrar till en lösning på den mindre frågan: den akuta förbättringen. Samtidigt bidrar den till att permanenta den stora frågan: misären. Den som vill bidra till att romerna fortsätter att leva i misär skänker av sina småslantar. Det hjälper inte romerna men man har chansen att känna sig som en god människa."
Vad utredaren Valfridsson vill göra är inte lika konkret, det handlar mest om att låta länsstyrelsen i Stockholm ta på sig det nationella ansvaret för att få regionala lägesbilder, samla information och inrätta en rådgivningsfunktion. Redan sommaren 2015 skrev Sverige och Rumänien under ett samarbetsavtal som i princip går ut på att Sverige ska hjälpa Rumänien ekonomiskt, så att romerna får det bättre där och därmed avstår från att åka till Sverige och tigga. Ett liknande avtal slöts med Bulgarien 5 februari 2016.
Men är det sant att Rumänien och Bulgarien diskriminerar sina romska minoriteter? För ett par år sedan spred svenska medier bilden att romerna var gravt diskriminerade i sina hemländer och därför var "tvungna" att komma till Sverige och tigga. Sanningen är att romer har rätt till exakt samma välfärd som andra rumäner, men i detta postkommunistiska land har man varit noga med att bidrag ska vara tillfälliga och inte en livslång försörjning, och ställer därför krav på bidragstagarna.
Många hävdar också att EU förvärrade det romska problemet. Så länge Järnridån delade Europa kunde varken romer eller andra medborgare flytta till Väst, och faktum är att romerna gjorde en del framsteg under den kommunistiska eran. Deras barn tvingades gå i skolan, de fick rena hus där måste bo kvar och de sattes i arbete. När Östeuropa gjorde sig av med kommunismen behöll många länder en del program för att bekämpa kriminalitet och kringflackande bland romer. Barnen skulle till varje pris gå i skolan, man behöll en stor polistäthet i deras bostadsområden och var stenhårda mot barnäktenskap som är mycket vanligt i deras kultur.
Men så kom EUs höga representanter in i bilden och sa: Aja, baja! Man får inte behandla folk olika – det kallas rasism. Rumänien tvingades överge sina program för romerna – och sedan dess har antalet romska barnäktenskap skjutit i höjden. Från bara tre bortgifta barn under det bästa året 2006 till mer än 600 bortgifta romska barn de senaste åren.
EU tvingade också Rumänien att införa "positiv diskriminering" som ger romerna företräde till arbete, skolor, bostäder etc. Dock är det ytterst sällsynt att romerna använder sig av dessa program, trots en aggressiv marknadsföring – samtidigt som tusentals mer kvalificerade icke-romer får stå tillbaka.
Förra året kom ett bulgariskt tv-team till Sverige och gjorde en dokumentärfilm om tiggande romer från Bulgarien och Rumänien. Där visades att det faktiskt finns människor som organiserar tiggarnas verksamhet, en av dem berättar öppet att han åtalats misstänkt för att ha utpressat en tiggare som inte levererade tillräckligt mycket pengar åt honom. Inför kamerorna berättade han hur han "ägde" fem gathörn i centrala Göteborg och att den bästa var platsen utanför Systembolaget. Där hade han placerat sin fru.
Mannen förnekade i filmen att tiggarna jobbade för honom – de var ett team som delade pengarna lika. Hans roll var bara att skydda dem från de rumänska tiggarna, som annars "skulle slå och jaga bort bulgarerna". Han säger att tiggarna tjänar 400-500 kronor om dagen, och att de använder dem till mat, öl och cigaretter.
Reportern: "Är det inte bedrägeri att låtsas att ni är helt utfattiga samtidigt som pengarna går till öl och cigaretter?"
Mannen: "Nej, vi luras inte. Vi drar bara fördel av detta tillfälle."
Åtalet mot honom lades ner.
Gatestone Institute står bakom de artiklar som skrivits av Ingrid Carlqvist till dags dato, men har inte längre någon koppling till henne.
Varför inte det? Hon är en av de bästa skribentarna, som talar öppet ut? säger Gertrud (Spydpigen).
