För några veckor sedan trodde jag inte att jag skulle rösta på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet, men jag hade fel.
När jag har sett hur SD blivit behandlade i media den senaste tiden har jag blivit övertygad om att vi i Sverige lever i en demokratur – en skendemokrati.
SD nekas att vara med i slutdebatten till skillnad mot Ny demokrati, fick radioreklamen nekad för att de sa ordet ”invandringsbroms”, fick TV-reklamen censurerad, SVT klippte in Hitler i ett SD-inslag i Aktuellt, Lena Sundström fick en viktig politisk post på TV4 for att hon gjorde en ryggdunkardokumentär om ”rasismen” i Danmark och SD, TV4 sände en dokumentär enbart gjord för att smutskasta SD, etcetera.
Dagligen ser man okritiskt negativa reportage och den här insändaren kommer säkert inte tas med för att jag reagerar på behandlingen av ”fel” parti…. Till och med min gamla vänsterpartist till kompis berättade att han kommer att proteströsta på SD.
Vart tog yttrandefriheten vägen? Vart tog den svenska rättvisan vägen? Vart tog protesterna vägen?
De kvävdes av maktens piska. I dag skäms jag över att vara svensk.
Sofia Svensson, Göteborg i ”Världen idag” 13.9.2010 som svar på en smutskastande artikel av en ”kristdemokrat”, Joakim Wohlfeil, som tydligen inte har tillräcklig bakgrundskunskap
till ett mera ärligt angrepp.
september 15, 2010
september 14, 2010
Svensk Flygblad
Information som delats ut på Algatan i Trelleborg:
Massmedia och politikerna vägrar berätta sanningen om vad som pågår i Sverige.
- Flykting- och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som försvarar det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det. Det är otroliga saker som har hänt i arbetarförorterna, där en trappuppgång på några år kunde förvandlas, medan vi stämplade rasist i pannan på de som protesterade och sedan själva förskansar oss i områden långt bort från flyktingar och invandrare.
Jan Josefsson (Ur Helsingborgs Dagblad 17 feb 2008)
1975 förbjöds arbetskraftsinvandringen. I stället fick vi asylinvandring. Man ville förvandla Sverige till ett mångkulturellt land. På senare år har denna förvandling inneburit allt större och svårare problem. Alla sju riksdagspartier känner till problemen kring mångkulturen och den totalt misslyckade integrationspolitiken. Men de vågar inte tala öppet om detta och än mindre göra något åt problemen. En av orsakerna till att det fått gå så långt är den extrema segregation som råder. Journalisterna och politikerna bor på bekvämt avstånd från de mångkulturella problemen. De enorma kostnaderna mörkas och skattebetalarna får inte veta vart deras pengar tar vägen. Vi har idag 1,5 miljoner människor i så kallat utanförskap. Majoriteten avdessa är invandrare som lever ett relativt gott liv på svenska bidrag. I stället för att göra något åt detta spär våra politiker på problemen genom att tillåta en aldrig tidigare skådad massinvandring.
Senaste året (2009) fick ytterligare 100.000 invandrare permanent uppehållstillstånd. Tiotusentals uppehåller sig illegalt med myndigheternas goda minne. Vi har sedan lång tid tillbaka ett av världens högsta skattetryck. För någradecennier sedan hade vi också ett av världens bästa välfärdssystem. Idag är vår välfärd i fritt (för)fall och vi ligger nu långt efter andra länder när det gäller sjukvård, utbildning, rättsväsende, åldringsvård, pensioner mm. Men vi har fortfarande ett av världens högsta skattetryck.
Att ha 1,5 miljoner människor som inte vill och/eller kan, försörja sig, är otroligt dyrt för ett litet land som Sverige.
Fortsättning på baksidan ↗Exempel på vad svenska massmedier och politiker inte vill tala öppet om:- Mindre än 10% av de som kallas för flyktingar har några verkliga flyktingskäl enligt vår utlänningslag.
Färre än 1% är klassade som flyktingar av UNHCR. Ändå kallas alla för ”flyktingar”.
- Endast 5% av de som söker sig hit uppvisar några identitetshandlingar.
Ca 2000 per år försöker radera sina fingeravtryck för att dölja sin identitet.
Enligt myndigheterna kan upp mot 1500 krigsförbrytare just nu leva i frihet i Sverige. I de flesta andra västländer släpps ingen in om de saknar identitetshandlingar.
- Sverige är extremt när det gäller invandring. Vi har TIO gångar så hög invandring som våra grannländer Finland och Danmark.
Vi ger mångdubbelt fler permanenta uppehållstillstånd per capita än genomsnittet för alla övriga EU-länder!
Södertälje kommun har tagit emot fler Irakier än vad hela USA gjort.
Inget land är tvunget att ha invandring!
Japan har valt att inte ta in några flyktingar eller invandrare - de vill skydda sin kulturella särart.
Polen har nästan ingen invandring (de vet vad etniska konflikter kan leda till...).
- Det pågår en enorm bluff kring det som massmedia kallar ”ensamkommande flyktingbarn”. Det är nämligen inte frågan om barn, utan om unga män och kvinnor som påstår sig vara under 18 år. I Sverige görs ingen ålderskontroll. Åldern fastställs efter ett kortare samtal på Migrationsverket. När Norge började införa medicinsk ålderskontroll visad det sig att 93% av ”barnen” ljugit om sin ålder. Det finns fall där självutnämnda 17-åringar visat sig vara över 30 år i verkligheten. När dessa personer lyckats få status som flyktingbarn får de en gräddfil till permanent uppehållstillstånd (PUT). När de väl fått sitt PUT brukar diverse familjemedlemmar mirakulöst uppstå och då söks det anhöriginvandring. Enligt läckor från Migrationsverket genererar varje ”ensamkommande flyktingbarn” i snitt 5 ytterligare invandrare. I de flesta länder kallas dessa ”barn” för ”ankarbarn”.
Varje, så kallat, flyktingbarn kostar skattebetalarna ca 1 900 kr per dygn!! Olika privata vårdbolag tjänar mångmiljardbelopp på denna hantering (Attendo Care, registrerat i ett skatteparadis, är en mycket stor aktör).
- På Internet finns hundratals sidor på arabiska som i detalj beskriver hur man kan lura sig till ett permanent uppehållstillstånd i Sverige. Via sökmotorn Google och dess översättningstjänst kan man själv undersöka detta. Inom arabvärlden kallas Sverige för ”en höna som väntar på att bli plockad”.
Ett axplock av de problem som ökat lavinartat med massinvandring: Utanförskap och bidragsberoende, organiserad kriminalitet (maffia), våldsamma upplopp, bidragsfusk, personrån, misshandel, överfallsvåldtäkter, hedersmord, könsstympning, HIV och resistent TBC, elever som inte klarar grundskolan, segregation, mordbränder, terroristgrupper, åldringsrån, tvångsäktenskap, religiös fanatism, djurplågande slaktmetoder (halal-slakt), bilbränder, vandalisering, mord, vapenbrott och skottlossning, narkotikahandel, människohandel, mm.
Kostnaderna skrivs i hundratals miljarder årligen. Vad kan du och jag göra åt allt detta? En bra början är att rösta in ett partii riksdagen som är kritisk till denna hejdlösa massinvandring. Sverigedemokraterna är det enda parti som vill diskutera problemen. SD har också konkreta förslag för att göra något åt situationen.
Massmedia och politikerna vägrar berätta sanningen om vad som pågår i Sverige.
- Flykting- och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som försvarar det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det. Det är otroliga saker som har hänt i arbetarförorterna, där en trappuppgång på några år kunde förvandlas, medan vi stämplade rasist i pannan på de som protesterade och sedan själva förskansar oss i områden långt bort från flyktingar och invandrare.
Jan Josefsson (Ur Helsingborgs Dagblad 17 feb 2008)
1975 förbjöds arbetskraftsinvandringen. I stället fick vi asylinvandring. Man ville förvandla Sverige till ett mångkulturellt land. På senare år har denna förvandling inneburit allt större och svårare problem. Alla sju riksdagspartier känner till problemen kring mångkulturen och den totalt misslyckade integrationspolitiken. Men de vågar inte tala öppet om detta och än mindre göra något åt problemen. En av orsakerna till att det fått gå så långt är den extrema segregation som råder. Journalisterna och politikerna bor på bekvämt avstånd från de mångkulturella problemen. De enorma kostnaderna mörkas och skattebetalarna får inte veta vart deras pengar tar vägen. Vi har idag 1,5 miljoner människor i så kallat utanförskap. Majoriteten avdessa är invandrare som lever ett relativt gott liv på svenska bidrag. I stället för att göra något åt detta spär våra politiker på problemen genom att tillåta en aldrig tidigare skådad massinvandring.
Senaste året (2009) fick ytterligare 100.000 invandrare permanent uppehållstillstånd. Tiotusentals uppehåller sig illegalt med myndigheternas goda minne. Vi har sedan lång tid tillbaka ett av världens högsta skattetryck. För någradecennier sedan hade vi också ett av världens bästa välfärdssystem. Idag är vår välfärd i fritt (för)fall och vi ligger nu långt efter andra länder när det gäller sjukvård, utbildning, rättsväsende, åldringsvård, pensioner mm. Men vi har fortfarande ett av världens högsta skattetryck.
Att ha 1,5 miljoner människor som inte vill och/eller kan, försörja sig, är otroligt dyrt för ett litet land som Sverige.
Fortsättning på baksidan ↗Exempel på vad svenska massmedier och politiker inte vill tala öppet om:- Mindre än 10% av de som kallas för flyktingar har några verkliga flyktingskäl enligt vår utlänningslag.
Färre än 1% är klassade som flyktingar av UNHCR. Ändå kallas alla för ”flyktingar”.
- Endast 5% av de som söker sig hit uppvisar några identitetshandlingar.
Ca 2000 per år försöker radera sina fingeravtryck för att dölja sin identitet.
Enligt myndigheterna kan upp mot 1500 krigsförbrytare just nu leva i frihet i Sverige. I de flesta andra västländer släpps ingen in om de saknar identitetshandlingar.
- Sverige är extremt när det gäller invandring. Vi har TIO gångar så hög invandring som våra grannländer Finland och Danmark.
Vi ger mångdubbelt fler permanenta uppehållstillstånd per capita än genomsnittet för alla övriga EU-länder!
Södertälje kommun har tagit emot fler Irakier än vad hela USA gjort.
Inget land är tvunget att ha invandring!
Japan har valt att inte ta in några flyktingar eller invandrare - de vill skydda sin kulturella särart.
Polen har nästan ingen invandring (de vet vad etniska konflikter kan leda till...).
- Det pågår en enorm bluff kring det som massmedia kallar ”ensamkommande flyktingbarn”. Det är nämligen inte frågan om barn, utan om unga män och kvinnor som påstår sig vara under 18 år. I Sverige görs ingen ålderskontroll. Åldern fastställs efter ett kortare samtal på Migrationsverket. När Norge började införa medicinsk ålderskontroll visad det sig att 93% av ”barnen” ljugit om sin ålder. Det finns fall där självutnämnda 17-åringar visat sig vara över 30 år i verkligheten. När dessa personer lyckats få status som flyktingbarn får de en gräddfil till permanent uppehållstillstånd (PUT). När de väl fått sitt PUT brukar diverse familjemedlemmar mirakulöst uppstå och då söks det anhöriginvandring. Enligt läckor från Migrationsverket genererar varje ”ensamkommande flyktingbarn” i snitt 5 ytterligare invandrare. I de flesta länder kallas dessa ”barn” för ”ankarbarn”.
Varje, så kallat, flyktingbarn kostar skattebetalarna ca 1 900 kr per dygn!! Olika privata vårdbolag tjänar mångmiljardbelopp på denna hantering (Attendo Care, registrerat i ett skatteparadis, är en mycket stor aktör).
- På Internet finns hundratals sidor på arabiska som i detalj beskriver hur man kan lura sig till ett permanent uppehållstillstånd i Sverige. Via sökmotorn Google och dess översättningstjänst kan man själv undersöka detta. Inom arabvärlden kallas Sverige för ”en höna som väntar på att bli plockad”.
Ett axplock av de problem som ökat lavinartat med massinvandring: Utanförskap och bidragsberoende, organiserad kriminalitet (maffia), våldsamma upplopp, bidragsfusk, personrån, misshandel, överfallsvåldtäkter, hedersmord, könsstympning, HIV och resistent TBC, elever som inte klarar grundskolan, segregation, mordbränder, terroristgrupper, åldringsrån, tvångsäktenskap, religiös fanatism, djurplågande slaktmetoder (halal-slakt), bilbränder, vandalisering, mord, vapenbrott och skottlossning, narkotikahandel, människohandel, mm.
Kostnaderna skrivs i hundratals miljarder årligen. Vad kan du och jag göra åt allt detta? En bra början är att rösta in ett partii riksdagen som är kritisk till denna hejdlösa massinvandring. Sverigedemokraterna är det enda parti som vill diskutera problemen. SD har också konkreta förslag för att göra något åt situationen.
september 13, 2010
Danmark - En oase for racister?
Ægte afpolitiserede menneskerettigheder: JA TAK. Politiske Konventioner: NEJ TAK. - VÆK med dem!
Af Jacob Mchangama, 9.9.2010 Berlingeren. http://mchangama.blogs.berlingske.dk/2010/09/09/danmark-en-oase-for-racister/
Jyllands-Posten har siden juli kørt en række historier, hvor NGO’er og menneskerettighedskomitteer kritiserer Danmark for ikke efterleve FNs Konvention om Afskaffelse af alle former for Racediskrimination (Konventionen).
Den første historie drejer sig om, at Dokumentations- og Rådgivningscentret om Racediskrimination (DRC) tilsyneladende kan påvise, at den danske regering har udeladt nogle tal om racistisk motiveret vold og chikane i sin officielle rapport til FN’s Komité for Afskaffelse af alle former for Racediskrimination (Komiteen), der overvåger overholdelsen af Konventionen.
Den seneste historie tager udgangspunkt i at Komiteen i to nye afgørelser har konkluderet, at Danmark har overtrådt Konventionen ved ikke at retsforfølge hhv. Pia Kjærsgaard og Søren Espersen for overtrædelse af racismeparagraffen for nogle udtalelser om somaliere og omskæring. Umiddelbart kunne det lyde, som om Danmark har forsømt at tage kampen mod racisme alvorligt. Men spørgsmålet er, om Konventionen er det rette forum for denne (vigtige) kamp eller om den gør mere skade end gavn. Og derfor om Danmark overhovedet bør være bundet af konventionen?
Bag konventionens noble formål gemmer der sig således nogle bestemmelser, der er særdeles svære at forene med ytrings- og forsamlingsfrihed. Derudover står komiteen for en fortolkning af Konventionen, der søger at iklæde en multikulturalistisk dagsorden menneskerettighedssprog. Af konventionen fremgår det bl.a., at staterne er forpligtet til at kriminalisere både racistiske ytringer og organisationer, selvom bl.a. Danmark oprindeligt var modstander af dette. Konventionen er den direkte årsag til, at den danske racismeparagraf blev voldsomt udvidet i 1971, og at hate-speech-lovgivning blev udbredt som en menneskerettighedsforpligtelse i Vesten i 1970′erne. Komiteen har bl.a. også kritiseret Frankrig for ikke at søge at forbyde Salman Rushdies bog ”De Sataniske Vers” da denne udkom. Dogmet om, at racisme skal bekæmpes med forbud frem for (med) debat, gennemsyrer komiteens arbejde. Både ved Danmarks ”eksamen” i 2006 og 2010, kritiserede komiteen, at Danmark ikke førte flere sager om overtrædelse af racismeparagraffen. I 2006 blev det således kritiseret, at der ikke blev rejst tiltale i forbindelse med Muhammed-tegningerne. I 2010 anbefalede Komiteen Danmark at oprette ”et uafhængigt og multikulturelt” organ, der skal føre tilsyn med anklagemyndighedens behandling af anmeldelser efter racismeparagraffen.
Komiteen udtrykte også bekymring over danske politikeres ønske om at ophæve racismeparagraffen, men modtog tilsyneladende garantier om at en sådan ophævelse ikke vil komme på tale fra den danske delegation. Men komiteen beskæftiger sig også med andre emner, som er svære at forene med kampen mod racisme. Eksempelvis har komiteen kritiseret danske familiesammenføringsregler, og at dansk integrationspolitik afskrækker indvandrere fra at »udtrykke og udvikle deres kultur«. Komiteens multikulturalistiske kritik af dansk indvandringspolitik og ”racisme” er ikke tilfældig. Multikulturalisme som ideal er mainstream tankegods i hele FN’s menneskerettighedssystem. I adskillige af Komiteens publikationer og rapporter anbefales det således, at støtte aktiviteter og organisationer der arbejder for at fremme multikulturalisme. Derudover er det værd at bemærke, at komiteens medlemmer sjældent har noget særlig intimt kendskab til de lande de bedømmer, og de læner sig derfor ofte op ad såkaldte skyggerapporter fra NGO’er. I Danmark er det typisk NGO’er som DRC, SOS Racisme og foreninger, der støtter asylansøgeres rettigheder, som står for disse rapporter. Disse organisationer bruger således komiteen til at få international støtte til deres modstand mod dansk udlændingepolitik med den ekstra bonus, at kritikken kan iklædes menneskerettighedssprog, så den udadtil fremstår som uafhængig og neutral og den kritiserede politik som umenneskelig og uretfærdig. Dermed gøres det politiske spørgsmål om, hvorvidt samfundet bør være multikulturelt eller ej til et spørgsmål om menneskerettigheder, hvor modstand mod multikulturalisme er lig med modstand mod menneskerettigheder, hvilket afsporer debatten.Et andet eksempel på NGO-aktivisme i forhold til komiteen er, at godt 20 af de mere end 45 klagesager, der er indgivet mod de stater, der anerkender komiteens kompetence, omhandler Danmark. I de fleste tilfælde er det DRC, der direkte eller indirekte står bag klagen. I omkring seks af disse sager har komiteen fundet, at Danmark har overtrådt konventionen eksempelvis på grund af manglende effektiv undersøgelse af en klage om diskrimination. Dermed fremstår Danmark officielt som et af verdens mest racistiske lande, selvom det langt fra er tilfældet.De mange problemer med konventionen bør medføre, at Danmark seriøst overvejer, om ikke konventionens kur er værre end omfanget af det problem, som den søger at løse. Konventionen fremstår således først og fremmest som et ideologisk stykke symbolpolitik, der skal bruges til at fasttømre en særlig vision af det gode samfund. At træde tilbage fra konventionen vil på ingen måde betyde, at der pludselig er frit slag for diskrimination. Grundlovens § 70 forbyder således forskelsbehandling på baggrund af religion og afstamning, ligesom Den Europæiske Menneskerettighedskonvention forbyder forskelsbehandling på baggrund af bl.a. race og (hud)farve. Et opgør med Konventionen ville være et vigtigt skridt på vejen til at afpolitisere menneskerettighederne således, at disse vigtige rettigheder tjener og ikke modvirker deres eneste meningsfulde formål: At sikre frihed og beskytte mod vilkårlige overgreb.--
Af Jacob Mchangama, 9.9.2010 Berlingeren. http://mchangama.blogs.berlingske.dk/2010/09/09/danmark-en-oase-for-racister/
Jyllands-Posten har siden juli kørt en række historier, hvor NGO’er og menneskerettighedskomitteer kritiserer Danmark for ikke efterleve FNs Konvention om Afskaffelse af alle former for Racediskrimination (Konventionen).
Den første historie drejer sig om, at Dokumentations- og Rådgivningscentret om Racediskrimination (DRC) tilsyneladende kan påvise, at den danske regering har udeladt nogle tal om racistisk motiveret vold og chikane i sin officielle rapport til FN’s Komité for Afskaffelse af alle former for Racediskrimination (Komiteen), der overvåger overholdelsen af Konventionen.
Den seneste historie tager udgangspunkt i at Komiteen i to nye afgørelser har konkluderet, at Danmark har overtrådt Konventionen ved ikke at retsforfølge hhv. Pia Kjærsgaard og Søren Espersen for overtrædelse af racismeparagraffen for nogle udtalelser om somaliere og omskæring. Umiddelbart kunne det lyde, som om Danmark har forsømt at tage kampen mod racisme alvorligt. Men spørgsmålet er, om Konventionen er det rette forum for denne (vigtige) kamp eller om den gør mere skade end gavn. Og derfor om Danmark overhovedet bør være bundet af konventionen?
Bag konventionens noble formål gemmer der sig således nogle bestemmelser, der er særdeles svære at forene med ytrings- og forsamlingsfrihed. Derudover står komiteen for en fortolkning af Konventionen, der søger at iklæde en multikulturalistisk dagsorden menneskerettighedssprog. Af konventionen fremgår det bl.a., at staterne er forpligtet til at kriminalisere både racistiske ytringer og organisationer, selvom bl.a. Danmark oprindeligt var modstander af dette. Konventionen er den direkte årsag til, at den danske racismeparagraf blev voldsomt udvidet i 1971, og at hate-speech-lovgivning blev udbredt som en menneskerettighedsforpligtelse i Vesten i 1970′erne. Komiteen har bl.a. også kritiseret Frankrig for ikke at søge at forbyde Salman Rushdies bog ”De Sataniske Vers” da denne udkom. Dogmet om, at racisme skal bekæmpes med forbud frem for (med) debat, gennemsyrer komiteens arbejde. Både ved Danmarks ”eksamen” i 2006 og 2010, kritiserede komiteen, at Danmark ikke førte flere sager om overtrædelse af racismeparagraffen. I 2006 blev det således kritiseret, at der ikke blev rejst tiltale i forbindelse med Muhammed-tegningerne. I 2010 anbefalede Komiteen Danmark at oprette ”et uafhængigt og multikulturelt” organ, der skal føre tilsyn med anklagemyndighedens behandling af anmeldelser efter racismeparagraffen.
Komiteen udtrykte også bekymring over danske politikeres ønske om at ophæve racismeparagraffen, men modtog tilsyneladende garantier om at en sådan ophævelse ikke vil komme på tale fra den danske delegation. Men komiteen beskæftiger sig også med andre emner, som er svære at forene med kampen mod racisme. Eksempelvis har komiteen kritiseret danske familiesammenføringsregler, og at dansk integrationspolitik afskrækker indvandrere fra at »udtrykke og udvikle deres kultur«. Komiteens multikulturalistiske kritik af dansk indvandringspolitik og ”racisme” er ikke tilfældig. Multikulturalisme som ideal er mainstream tankegods i hele FN’s menneskerettighedssystem. I adskillige af Komiteens publikationer og rapporter anbefales det således, at støtte aktiviteter og organisationer der arbejder for at fremme multikulturalisme. Derudover er det værd at bemærke, at komiteens medlemmer sjældent har noget særlig intimt kendskab til de lande de bedømmer, og de læner sig derfor ofte op ad såkaldte skyggerapporter fra NGO’er. I Danmark er det typisk NGO’er som DRC, SOS Racisme og foreninger, der støtter asylansøgeres rettigheder, som står for disse rapporter. Disse organisationer bruger således komiteen til at få international støtte til deres modstand mod dansk udlændingepolitik med den ekstra bonus, at kritikken kan iklædes menneskerettighedssprog, så den udadtil fremstår som uafhængig og neutral og den kritiserede politik som umenneskelig og uretfærdig. Dermed gøres det politiske spørgsmål om, hvorvidt samfundet bør være multikulturelt eller ej til et spørgsmål om menneskerettigheder, hvor modstand mod multikulturalisme er lig med modstand mod menneskerettigheder, hvilket afsporer debatten.Et andet eksempel på NGO-aktivisme i forhold til komiteen er, at godt 20 af de mere end 45 klagesager, der er indgivet mod de stater, der anerkender komiteens kompetence, omhandler Danmark. I de fleste tilfælde er det DRC, der direkte eller indirekte står bag klagen. I omkring seks af disse sager har komiteen fundet, at Danmark har overtrådt konventionen eksempelvis på grund af manglende effektiv undersøgelse af en klage om diskrimination. Dermed fremstår Danmark officielt som et af verdens mest racistiske lande, selvom det langt fra er tilfældet.De mange problemer med konventionen bør medføre, at Danmark seriøst overvejer, om ikke konventionens kur er værre end omfanget af det problem, som den søger at løse. Konventionen fremstår således først og fremmest som et ideologisk stykke symbolpolitik, der skal bruges til at fasttømre en særlig vision af det gode samfund. At træde tilbage fra konventionen vil på ingen måde betyde, at der pludselig er frit slag for diskrimination. Grundlovens § 70 forbyder således forskelsbehandling på baggrund af religion og afstamning, ligesom Den Europæiske Menneskerettighedskonvention forbyder forskelsbehandling på baggrund af bl.a. race og (hud)farve. Et opgør med Konventionen ville være et vigtigt skridt på vejen til at afpolitisere menneskerettighederne således, at disse vigtige rettigheder tjener og ikke modvirker deres eneste meningsfulde formål: At sikre frihed og beskytte mod vilkårlige overgreb.--
Munkavlor
(Repetition: Insändare till Fri Information 15.3.01)
EU bromsar inte bara öppenhet inom EU-kommissionens arbete. De går mycket längre! Genom de odefinierbara människorättigheterna har man ålagt massmedierna en självcensur. Åtgärden ser omedelbart ofarlig ut, men den påminner ändå om den situation man fick i Danmark, när tyskarna kom. Man skall undvika att säga vissa saker! Nu gäller det bl.a. att undvika att nämna ”ras, nationalitet, politisk tillhörighet och religiös åskådning” - ”om det saknar betydelse i sammanhanget”. Men det beror helt på en bedömning om det har eller inte har ”betydelse i sammanhanget”. För att vara på den säkra sidan och slippa allt besvär är det lättast att aldrig nämna ”ras, nationalitet och religiös åskådning”. En sån hållning är emellertid inte utan betydelse i det politiska sammanhanget! Den ger ett falsk intryck av kriminaliteten, invandrarsituationen och integrationen och vyssjar svenska folket i sömn.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
EU bromsar inte bara öppenhet inom EU-kommissionens arbete. De går mycket längre! Genom de odefinierbara människorättigheterna har man ålagt massmedierna en självcensur. Åtgärden ser omedelbart ofarlig ut, men den påminner ändå om den situation man fick i Danmark, när tyskarna kom. Man skall undvika att säga vissa saker! Nu gäller det bl.a. att undvika att nämna ”ras, nationalitet, politisk tillhörighet och religiös åskådning” - ”om det saknar betydelse i sammanhanget”. Men det beror helt på en bedömning om det har eller inte har ”betydelse i sammanhanget”. För att vara på den säkra sidan och slippa allt besvär är det lättast att aldrig nämna ”ras, nationalitet och religiös åskådning”. En sån hållning är emellertid inte utan betydelse i det politiska sammanhanget! Den ger ett falsk intryck av kriminaliteten, invandrarsituationen och integrationen och vyssjar svenska folket i sömn.
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Kostnaderna för massinvandringen i Sverige
From: Ulf BERGSTROM Monday, September 06, 2010 8:07 svar till lars Elindersson, riksdagen
Till Lars Elindersson,Bonjour, jag har fått kopia på Din skrivelse bertr. statistik och kostnader för den svenska "flyktingpolitiken och har bara en fråga som jag vore tacksam för svar på; Vad är skillnaden mellan "sysselsatt" och "förvärvsarbetande"?
I min vokabulär kan man vara sysselsatt med vadsomhelst, golf t.ex. medan förvärvsarbetande innebär ett avlönat arbete.
Ni politiker bär ju ett fruktansvärt ansvar för den helt okontrollerade massinvandring av ekonomiska migranter (varav mindre än 5% enl. officiell statistik är flyktingar), dess konsekvenser för alla som fått sätta liv och lem till och för de gigantiska kostnader av denna "sociala revolution" som ni genomför utan någon somhelst konsultation med samhällsmedborgarna. Er nedmontering av det svenska samhället till förmån för era "nysvenskar" lär ju kosta någonstans mellan 100 - 300 miljarder per år (!) beroende på hur man vill bolla med statistik.
Det finns som tur är några av Dina riksdagskollegor som har courage att inse vilken katastrof (det finns tyvärr inget mildare uttryck) detta kommer att innebära för kommande generationer, varav jag citerar följande:
Birger Schlaug:"Lögnen kan få dystra politiska konsekvenser. Under många år fanns en outtalad överenskommelse mellan journalister, politiker och tyckare att inte säga sanningen om det framväxande mångkulturella samhället. Vi - jodå, jag tillhörde lögnarna - förnekade problemen, fast vi alla såg dem"
Janne Josefsson:"Flykting och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Vi stämplade "rasist" i pannan på de som protesterade och sedan själva förskansade oss i områden långt bort från flyktingar och invandrare.
Mauricio Rojas:"Invandrarnas generella överrepresentation när det gäller registrerad brottslighet ligger lite över 100%. Denna överrepresentation gäller praktiskt taget alla typer av brott, men den växer till 300-400% när det gäller grövre brott, exempelvis mord, dråp, misshandel mot obekanta och våldtäkt".Voila,Lars Elindersson.
m.v.h.Ulf BergstromMolitg-les-BainsFrance
Till Lars Elindersson,Bonjour, jag har fått kopia på Din skrivelse bertr. statistik och kostnader för den svenska "flyktingpolitiken och har bara en fråga som jag vore tacksam för svar på; Vad är skillnaden mellan "sysselsatt" och "förvärvsarbetande"?
I min vokabulär kan man vara sysselsatt med vadsomhelst, golf t.ex. medan förvärvsarbetande innebär ett avlönat arbete.
Ni politiker bär ju ett fruktansvärt ansvar för den helt okontrollerade massinvandring av ekonomiska migranter (varav mindre än 5% enl. officiell statistik är flyktingar), dess konsekvenser för alla som fått sätta liv och lem till och för de gigantiska kostnader av denna "sociala revolution" som ni genomför utan någon somhelst konsultation med samhällsmedborgarna. Er nedmontering av det svenska samhället till förmån för era "nysvenskar" lär ju kosta någonstans mellan 100 - 300 miljarder per år (!) beroende på hur man vill bolla med statistik.
Det finns som tur är några av Dina riksdagskollegor som har courage att inse vilken katastrof (det finns tyvärr inget mildare uttryck) detta kommer att innebära för kommande generationer, varav jag citerar följande:
Birger Schlaug:"Lögnen kan få dystra politiska konsekvenser. Under många år fanns en outtalad överenskommelse mellan journalister, politiker och tyckare att inte säga sanningen om det framväxande mångkulturella samhället. Vi - jodå, jag tillhörde lögnarna - förnekade problemen, fast vi alla såg dem"
Janne Josefsson:"Flykting och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Vi stämplade "rasist" i pannan på de som protesterade och sedan själva förskansade oss i områden långt bort från flyktingar och invandrare.
Mauricio Rojas:"Invandrarnas generella överrepresentation när det gäller registrerad brottslighet ligger lite över 100%. Denna överrepresentation gäller praktiskt taget alla typer av brott, men den växer till 300-400% när det gäller grövre brott, exempelvis mord, dråp, misshandel mot obekanta och våldtäkt".Voila,Lars Elindersson.
m.v.h.Ulf BergstromMolitg-les-BainsFrance
september 09, 2010
Stödja islamiseringen! Röst på ett islamvänligt parti!
En insändare i ”Världen idag” 8/9 ger uttryck för att vara mycket nöjd med invandringspolitiken i Sverige och känner sig stolt över generositeten. Man tror nästan att man läser fel! Tänker mannen endast på sin stolthet? Måns Backman verkar totalt ovetande om, vad islam är: mestadels världens mest härdhänta och barbarisk brutale ideologi kamouflerat med lite religion, som innehäller så många vidrigheter, att det är äckligt. Tänk bara på en sån sak som pedofili, som är accepterat i islam. Och här om dagen så jag, hur en pojke på 8 år, som hade stulit ett bröd i en affär, fick sin straff. Hans arm hade tagit brödet och armen blev straffat: man lät en bil köra över armen så den krossades…
Det är den ideologi, som Backman vill att vi skal rösta på genom att rösta på ett parti, som är positiv till invandringen.
Titta på detta link på internettet, hr Backman: THERE ARE NO WORDS TO DESCRIBE THIS !!!!!
Det är den ideologi, som Backman vill att vi skal rösta på genom att rösta på ett parti, som är positiv till invandringen.
Titta på detta link på internettet, hr Backman: THERE ARE NO WORDS TO DESCRIBE THIS !!!!!
Nytt Parti är i annalkande! (- i anmarch!)
Det finns givetvis många som är utled på den utvecklingen, som försiggår i Sverige med den eviga eftergivenhet mot islam, som steg för steg tar över landet efter den metod, som kännes från 5. kolonn verksamhet och är beskriven i ”Den andra formen för krig”, också kallat Psykologisk Krig.
Nu är ett nytt parti i faggorna i Danmark, som vill strama upp politiken.
Det tycks också hände nånting i Tyskland.
Titta på http://www.værnomdk.dk/
Der er givetvis mange, som er lede og kede af udviklingen i Danmark med den evindelige eftergivenhed over for islam, som skridt for skridt overtag landet efter den metode, der kendes fra 5. kolonne-virksomhed og er beskrevet i ”Den anden form for Krig”, også kaldet Psykologisk krig.
Nu er der et nyt parti på trapperne, som vil stramme op!
Se http://www.værnomdk.dk/
Se http://www.værnomdk.dk/
Nu är ett nytt parti i faggorna i Danmark, som vill strama upp politiken.
Det tycks också hände nånting i Tyskland.
Titta på http://www.værnomdk.dk/
Der er givetvis mange, som er lede og kede af udviklingen i Danmark med den evindelige eftergivenhed over for islam, som skridt for skridt overtag landet efter den metode, der kendes fra 5. kolonne-virksomhed og er beskrevet i ”Den anden form for Krig”, også kaldet Psykologisk krig.
Nu er der et nyt parti på trapperne, som vil stramme op!
Se http://www.værnomdk.dk/
Se http://www.værnomdk.dk/
september 08, 2010
I Ramadanen udryddede de eettusinde mennesker
Hodjas blog har dag for dag igennem hele ramadanen opdateret hvor mange mennesker muslimerne i den periode har faet dræbt i deres gud, Allahs navn
Her er http://hodja.wordpress.com/2010/09/08/scoretavlen-dag-28/
Scoretavlen, dag 28
Fredens Religion™ holder ramadan. Vi følger festlighederne.
Odins dag, den 8.september:
Resultatliste for Ramadan 2010 (Sidste døgn i parentes)
Dag 28
Terrorangreb 192 (10) i Allahs navn - 916 (48) dræbte
Kilde: Den dagligt opdaterede version fra “The Religion of Peace“
Det er disse fine resultater, vore politikere har fejret ved den afsluttende ramadanfest på Christiansborg! De bærer en tung byrde af skyld ikke bare for ovennævnte små éttusinde dræbte, men også for alle de danskere, der ved overfald etc. er blevet dræbt eller lemlæstet i Danmark af muhammedanere igennem de sidste årtier.
Her er http://hodja.wordpress.com/2010/09/08/scoretavlen-dag-28/
Scoretavlen, dag 28
Fredens Religion™ holder ramadan. Vi følger festlighederne.
Odins dag, den 8.september:
Resultatliste for Ramadan 2010 (Sidste døgn i parentes)
Dag 28
Terrorangreb 192 (10) i Allahs navn - 916 (48) dræbte
Kilde: Den dagligt opdaterede version fra “The Religion of Peace“
Det er disse fine resultater, vore politikere har fejret ved den afsluttende ramadanfest på Christiansborg! De bærer en tung byrde af skyld ikke bare for ovennævnte små éttusinde dræbte, men også for alle de danskere, der ved overfald etc. er blevet dræbt eller lemlæstet i Danmark af muhammedanere igennem de sidste årtier.
Falsk intryck
En insändare i Smålänningen 11.5.2001 angick ett problem, som bara har växt större sedan
Inte mindre än 3 insändare efterlyser - varje på sitt sätt - en större öppenhet inom politiken och samhället. Tittar man på våra massmedier i allmänhet kommer denna önskan oftare och oftare fram i tidningarna. Det är ett olycksbådande tecken på att något är på glid i fel riktning. Våran demokrati har skrutit med sin öppenhet och gett uttryck för, att vi skulle kunna övertyga EU om, att öppenhet i administrationen och politiken var den enda rätta vägen. Men EU har genom de odefinierbara människorättigheterna ålagt massmedierna en självcensur.
Åtgärden ser omedelbart ofarlig ut, men den påminner ändå om den situation man fick i Danmark, när tyskarna kom. Man skall undvika att omtala vissa saker! I dag gäller det bl.a. att undvika att nämna ”ras, nationalitet, politisk tillhörighet och religiös åskådning” - ”om det saknar betydelse i sammanhanget”. Men det beror helt på en bedömning om det har eller inte har ”betydelse i sammanhanget”.
För att vara på den säkra sidan och slippa allt besvär är det lättast aldrig att nämna ”ras, nationalitet och religiös åskådning”. En sådan hållning är emellertid inte utan betydelse i det politiska sammanhanget! Den ger ett falsk intryck av kriminaliteten, invandrarsituationen och integrationen och vyssjar svenska folket i sömn.
Skånepartiets kritik av islam (fortsatt)
Här fortsättas listan över Skånepartiets kritikpunkter emot islam (se de första tio den 7. september 2010)
11: Förbud mot diverse födoämnen som griskött, öl, vin och andra alkoholhaltiga drycker.
12: Tvångsupplösning av familjer om mannen inte konverterar till islam efter kvinnans konvertering till islam.
13: Tillätet för familjer att gifta bort flickor från 9 år.
14: Meningslöst djurplågeri genom halalslakt.
15: Slaveri inte förbjudet.
16. Islam är genom familjebildningsreglerna där pojkar men inte flickor får bilda familj med kontrahenter utanför islam och alla barn måste uppfostras till typiska muslimer en psykosocialt smittsam världssyn.
17: Abort är förbjuden i islam.
18. Sedan Muhammed beordrade halshuggning av 700 judar i Medina har judarna förföljts eller varit ila sedda i islam.
19: Skolundervisningen domineras av koraninlärning i stället för av utbildning i nyttiga ämnen.
20. Självmordsbombningar tillåts och uppmuntras,
Skånepartiet kritiserar endast ideologin islam, aldrig människorna som tror på den förfärliga vidskepelsen. Skånepartiet avlägsnar islam inte med våld utan genom bearbetning av individerna med information för omvändelse och avläggande av befriande trosbekännelse exempelvis ”Jag tror på Skåne och inte på islam”….
11: Förbud mot diverse födoämnen som griskött, öl, vin och andra alkoholhaltiga drycker.
12: Tvångsupplösning av familjer om mannen inte konverterar till islam efter kvinnans konvertering till islam.
13: Tillätet för familjer att gifta bort flickor från 9 år.
14: Meningslöst djurplågeri genom halalslakt.
15: Slaveri inte förbjudet.
16. Islam är genom familjebildningsreglerna där pojkar men inte flickor får bilda familj med kontrahenter utanför islam och alla barn måste uppfostras till typiska muslimer en psykosocialt smittsam världssyn.
17: Abort är förbjuden i islam.
18. Sedan Muhammed beordrade halshuggning av 700 judar i Medina har judarna förföljts eller varit ila sedda i islam.
19: Skolundervisningen domineras av koraninlärning i stället för av utbildning i nyttiga ämnen.
20. Självmordsbombningar tillåts och uppmuntras,
Skånepartiet kritiserar endast ideologin islam, aldrig människorna som tror på den förfärliga vidskepelsen. Skånepartiet avlägsnar islam inte med våld utan genom bearbetning av individerna med information för omvändelse och avläggande av befriande trosbekännelse exempelvis ”Jag tror på Skåne och inte på islam”….
september 07, 2010
Danmarks största rån
Alla 14 skyldiga, de flesta "svenskar"
Samtliga 14 åtalade i rättegången om den största bankkuppen i Danmarks historia befanns på tisdagen skyldiga. De åtalade, varav många av de inblandade är svenskar, rånade 2008 Dansk värdehantering i Bröndby. Bytet blev över 60 miljoner danska kronor. Bland åtalspunkterna finns väpnat rån, mordbrand samt framkallande av fara för andras liv. De åtalade fälldes på samtliga åtalspunkter.
Straffen utdöms först när åklagare och försvarsadvokater gjort sina slutinlägg. Rättens ordförande Henrik Lind Jensen har dock låtit förstå att det är möjligt att döma samtliga till upp till 15 års fängelse vardera. Samtliga 14 åtalade i rättegången om den största bankkuppen i Danmarks historia befanns på tisdagen skyldiga. De dömda väntar på att straffen ska dömas ut.
Huvudmannen är fransk medborgare. Tayeb Si M´rabat kommer dessutom att dömas för olaga vapeninnehav. Enligt dansk media kommer han att få ett fängelsestraff mellan 10-15 år.
Tayeb Si M´rabat, 40
Marco Kristiansen, 42
Christoffer Wallin, 30
Lauhoucine Marir, 31
Daniel Stokic, 26
Mickael Senbit, 28
Igor Jakovljev, 25
Morten Rasmussen, 37
Piotr Wladyslaw Gierczak, 37
Steffen Baadsgaard Andersen, 32
Ismael Coulibaly, 25
Rami Zahran, 20
Naief Adawi, 26
Khalid Zahran 26
Svensk mediaversion som genomgått det politisk korrekta censurfiltret samt pressetiska regler:
Sydsvenskan – Bröndbyrånet: Alla 14 skyldiga
KvP/Expressen – Svenskar skyldiga till jätterån i Danmark
Fri dansk media namnpublicerar samt i detta fall även bildpublicerar den dömde huvudmisstänkte franske medborgaren.
Ekstrabladet -14 skyldige i gigant-kup til 62 mio. kr.
Källa: bloggen Fria Nyheter 7.9.2010
Samtliga 14 åtalade i rättegången om den största bankkuppen i Danmarks historia befanns på tisdagen skyldiga. De åtalade, varav många av de inblandade är svenskar, rånade 2008 Dansk värdehantering i Bröndby. Bytet blev över 60 miljoner danska kronor. Bland åtalspunkterna finns väpnat rån, mordbrand samt framkallande av fara för andras liv. De åtalade fälldes på samtliga åtalspunkter.
Straffen utdöms först när åklagare och försvarsadvokater gjort sina slutinlägg. Rättens ordförande Henrik Lind Jensen har dock låtit förstå att det är möjligt att döma samtliga till upp till 15 års fängelse vardera. Samtliga 14 åtalade i rättegången om den största bankkuppen i Danmarks historia befanns på tisdagen skyldiga. De dömda väntar på att straffen ska dömas ut.
Huvudmannen är fransk medborgare. Tayeb Si M´rabat kommer dessutom att dömas för olaga vapeninnehav. Enligt dansk media kommer han att få ett fängelsestraff mellan 10-15 år.
Tayeb Si M´rabat, 40
Marco Kristiansen, 42
Christoffer Wallin, 30
Lauhoucine Marir, 31
Daniel Stokic, 26
Mickael Senbit, 28
Igor Jakovljev, 25
Morten Rasmussen, 37
Piotr Wladyslaw Gierczak, 37
Steffen Baadsgaard Andersen, 32
Ismael Coulibaly, 25
Rami Zahran, 20
Naief Adawi, 26
Khalid Zahran 26
Svensk mediaversion som genomgått det politisk korrekta censurfiltret samt pressetiska regler:
Sydsvenskan – Bröndbyrånet: Alla 14 skyldiga
KvP/Expressen – Svenskar skyldiga till jätterån i Danmark
Fri dansk media namnpublicerar samt i detta fall även bildpublicerar den dömde huvudmisstänkte franske medborgaren.
Ekstrabladet -14 skyldige i gigant-kup til 62 mio. kr.
Källa: bloggen Fria Nyheter 7.9.2010
Från valdagarna i Malmö
Några valplakat rivas ned.
Här är det socialdemokraternas plakat i Malmö.
Har de sparkad "Måna", kunde de gärna sparka borgmäster Ilmar Reepalu också.
Vi har inte glömt dig, Ilmar och den historia, du vet från 2005, med åldringen:
Åldringen i Malmö
Från Malmö visade teve hur dåligt livet kunde vara för en åldring på 98 år. Efter en mindre operation på sjukhuset vägrade han att åka hem till sin egen lägenhet. „Jag klarar det inte, jag orkar inte mer…“
Det var pinsamt att se. Mannen kunde knappt stappla runt och behövde hjälp… Men det var inte sjukhusets ansvar. Han skickades runt, från den ena avdelningen till den andra…
„Nu sitter jag här i stolen och här stannar jag tills att ni hittar hjälp till mig,“ sa han, dödstrött på livet.
En av tittarna, som mer än någon annan kände till förhållandena i Malmö, blev så rasande att han efteråt på natten skrev ett brev till kommunalrådet Ilmar Reepalu. Denne hade tidigare givit uttryck för att Malmö var överbelastat med invandrare och kunde inte klara av mera! Men han blev satt på plats av sina partikamrater – socialdemokraterna.
Från Malmö visade teve hur dåligt livet kunde vara för en åldring på 98 år. Efter en mindre operation på sjukhuset vägrade han att åka hem till sin egen lägenhet. „Jag klarar det inte, jag orkar inte mer…“
Det var pinsamt att se. Mannen kunde knappt stappla runt och behövde hjälp… Men det var inte sjukhusets ansvar. Han skickades runt, från den ena avdelningen till den andra…
„Nu sitter jag här i stolen och här stannar jag tills att ni hittar hjälp till mig,“ sa han, dödstrött på livet.
En av tittarna, som mer än någon annan kände till förhållandena i Malmö, blev så rasande att han efteråt på natten skrev ett brev till kommunalrådet Ilmar Reepalu. Denne hade tidigare givit uttryck för att Malmö var överbelastat med invandrare och kunde inte klara av mera! Men han blev satt på plats av sina partikamrater – socialdemokraterna.
Det berömda brevet från den 19 april 2005:
„Hej Ilmar!
Både du och jag förväntar oss en trygg och behaglig ålderdom. Jag har de senaste dagarna följt turerna kring en gammal man i massmedierna som inget hellre vill och har med all rätt krav på det svenska samhället, att få en trygg tid under sina sista år i livet. Han har jobbat och slitit och betalt skatt efter sin förmåga hela sitt liv och nu blir han utsatt för en omänsklig behandling genom att skickas runt som ett paket mellan olika så kallade vårdformer. Psykisk misshandel. Han har rätt till ett eget boende efter sin egen vilja med den hjälp han behöver.
„Hej Ilmar!
Både du och jag förväntar oss en trygg och behaglig ålderdom. Jag har de senaste dagarna följt turerna kring en gammal man i massmedierna som inget hellre vill och har med all rätt krav på det svenska samhället, att få en trygg tid under sina sista år i livet. Han har jobbat och slitit och betalt skatt efter sin förmåga hela sitt liv och nu blir han utsatt för en omänsklig behandling genom att skickas runt som ett paket mellan olika så kallade vårdformer. Psykisk misshandel. Han har rätt till ett eget boende efter sin egen vilja med den hjälp han behöver.
Punkt slut.
Du visar än en gång prov på din omänskliga sida, som en desperat sosse i nöd. Malmö kommuns kassa tillåter faktiskt den lilla utgift som det innebär att låta Gustav och många andra pensionärer leva ett bra liv i Malmö under sina sista levnadsår.
Du måste naturligtvis ändra inriktningen på ekonomin och låta mer pengar gå till åldringsvården. Dra in ditt gigantiska understöd till alla jävla blattar i Malmö (läs Rosengård) och låt svenskarna som jobbat och slitit i ett helt liv för att bygga upp Sverige, få ta del av vårt välstånd.
Jag heter Bengt Lindström och jobbar som polisinspektör i Malmö sedan många år. Är för närvarande yttre befäl och chef för samtliga poliser i Malmö som jobbar i yttre tjänst.
Tänker inte stanna kvar i Malmö och bli pensionär. Jag har mycket stor erfarenhet och kunskap om Malmö och dess positiva och negativa sidor men nu är måttet faktiskt rågat.
Du är en representant för Malmö kommun och har visat ett synnerligt dåligt ledarskap med ett omdöme och brist på empati som är lika med noll. Sydnytt har dessutom försökt ställa frågor till dig som du på ett oförskämt sätt har vägrat svara på. Hoppas du själv blir gammal och svag och blir beroende av hjälp. Fy fan vad jag hatar dig och ditt jävla sosseparti.
Jag kräver att du tar en del av pengarna som du och dina jävla sossekollegor lägger på kriminelle Mohammed i Rosengård och satsar dom på våra svenska pensionärer istället.
Hälsningar från en 43-åring som skäms över att bo i Malmö.“
Brev till myndigheter är som tidigare nämnt offentliga. Polisen blev anklagad för rasism men blev frikänd av tingsrätten. Polisväsendet avskedade honom.
Då han blev frikänd av rättsväsendet kräver han nu sitt arbete tillbaka och skadestånd på 120 000.
Också Arbetsrätten frikände polismannen och han ansattes igen i polis-kåren, men med en annan befattning.
Du visar än en gång prov på din omänskliga sida, som en desperat sosse i nöd. Malmö kommuns kassa tillåter faktiskt den lilla utgift som det innebär att låta Gustav och många andra pensionärer leva ett bra liv i Malmö under sina sista levnadsår.
Du måste naturligtvis ändra inriktningen på ekonomin och låta mer pengar gå till åldringsvården. Dra in ditt gigantiska understöd till alla jävla blattar i Malmö (läs Rosengård) och låt svenskarna som jobbat och slitit i ett helt liv för att bygga upp Sverige, få ta del av vårt välstånd.
Jag heter Bengt Lindström och jobbar som polisinspektör i Malmö sedan många år. Är för närvarande yttre befäl och chef för samtliga poliser i Malmö som jobbar i yttre tjänst.
Tänker inte stanna kvar i Malmö och bli pensionär. Jag har mycket stor erfarenhet och kunskap om Malmö och dess positiva och negativa sidor men nu är måttet faktiskt rågat.
Du är en representant för Malmö kommun och har visat ett synnerligt dåligt ledarskap med ett omdöme och brist på empati som är lika med noll. Sydnytt har dessutom försökt ställa frågor till dig som du på ett oförskämt sätt har vägrat svara på. Hoppas du själv blir gammal och svag och blir beroende av hjälp. Fy fan vad jag hatar dig och ditt jävla sosseparti.
Jag kräver att du tar en del av pengarna som du och dina jävla sossekollegor lägger på kriminelle Mohammed i Rosengård och satsar dom på våra svenska pensionärer istället.
Hälsningar från en 43-åring som skäms över att bo i Malmö.“
Brev till myndigheter är som tidigare nämnt offentliga. Polisen blev anklagad för rasism men blev frikänd av tingsrätten. Polisväsendet avskedade honom.
Då han blev frikänd av rättsväsendet kräver han nu sitt arbete tillbaka och skadestånd på 120 000.
Också Arbetsrätten frikände polismannen och han ansattes igen i polis-kåren, men med en annan befattning.
Åben Islamkritik utan feghet
Skånepartiet är ett lokalt parti som är emot den stora invandringen av muhammedaner, vilket ju inte är så märkvärdigt, når man har sett och hört hur de beter sig i Malmö.
Skånepartiet har formulerat sin kritik av islam i 20 punkter.
Här kommer de första tio:
Islam betyder underkastelse och är därför oförenlig med demokrati.
Islam förnekar individernas möjlighet att påverka händelserna som påstås vara bestämda i förväg av Allah varför ekonomisk stagnation uppkommer.
Islam innebär att man har bättre rättslig ställning än kvinnor och är därför oförenlig med jämställdhet. Månggifte tillåts för män.
Halshuggningar, stympningar och piskningar är omänskliga straffmetoder liksom stenkastning till döds.
Yttrandefriheter är stärkt begränsad, bl.a. för inte islam ifrågasättas.
Förbud mod motivmåleri, underhållningsmusik och andra fria konster.
Förbud mot självständiga fackföreningar och andra självständiga föreningar som hotar gudssstaten.
Förbud mot ränteberäkning.
Allmosor i stället för skattefinansierad omfördelning.
Skadliga bönetider och fasteperioder.
Mera nästa gång.
Illustrationer: Malmös stadsvapen så som den danska konungen, Erik af Pommern gav dem det - med den pommerska gripen.En sönderslagen valplakat från Socialdemokraterna i Malmö:
Har de gett "Måna" sparken, kunde de ha sparkat borgmäster Reepalu också!
Hjelp til Selvhjelp - norsk angående manglende papirer
Det er et problem over hele Europa at så mange av inntrengerne ikke aner hvor de kommer fra. Pass og identitetsbevis, som de selvsagt måtte vise frem for å komme seg hit, mistet de forunderlig nok underveis, og når de så kollektivt har tapt hukommelsen, er de sikret livsvarig opphold for seg og sine etterkommere i all evighet i vår del av verden. Norske og andre myndigheter aner ikke hvordan de skal takle utfordringen.
Nå er Stalin, Beria og deres drabanter gått over i historien, men de etterlot ett og annet som kan komme betrengte regjeringer til nytte. Som forflytninger av gjenstridige individer og folkegrupper. Her foreligger en uendelighet av beskrivelser, senest ”Bak lukkede dører” av den britiske historikeren Laurence Rees. Han beretter om hvordan de to ovenfor nevnte deporterte befolkningen i Øst-Polen, som på bakgrunn av historien og egne opplevelser motsatte seg samliv med russerne, til en ny tilværelse i Sibir.
Sibir har gjennom århundrene opparbeidet et tvilsomt omdømme, men her er en rekke lignende tynt befolkede landområder som kan egne seg som midlertidig oppholdssted for de angivelig rotløse. Flere land i Afrika har en utstrekning som hele Vest-Europa, det samme gjelder for eksempel Brasil. Det burde la seg gjøre å få avtaler med disse landene om opphold. De menneskene som mangler pass og ID kunne til gjengjeld få en hakke og en spade og det de ellers trenger til selvberging på jomfruelig jord. Et opphold i frisk luft med rikelig mosjon ville garantert friske opp hukommelsen, og legge til rette for hjemkomsten. For dem som angivelig ikke kan returneres, som mullah Krekar, må permanent opphold være løsningen.
Nå er her som kjent en rekke av FN-landene som høylydt setter seg i mot repatriering. De mener at europeere, amerikanere og australiere vær så god får finne seg i å være vertskap for etnisk drivgods. Disse landene kunne få tilbud om førstevalg, og selv ta imot og forsørge så mange de ønsket av dem Europa har så altfor mange av. I tillegg kunne gjerne flyktningadvokater og de øvrige titusentalls medvirkende i innvandringsindustrien få slå følge, når de mister sine klienter og dermed sin, om ikke eksistensberettigelse så i alle fall sitt inntektsgrunnlag.
BJARNE DAHL
Høvik 060910
Nå er Stalin, Beria og deres drabanter gått over i historien, men de etterlot ett og annet som kan komme betrengte regjeringer til nytte. Som forflytninger av gjenstridige individer og folkegrupper. Her foreligger en uendelighet av beskrivelser, senest ”Bak lukkede dører” av den britiske historikeren Laurence Rees. Han beretter om hvordan de to ovenfor nevnte deporterte befolkningen i Øst-Polen, som på bakgrunn av historien og egne opplevelser motsatte seg samliv med russerne, til en ny tilværelse i Sibir.
Sibir har gjennom århundrene opparbeidet et tvilsomt omdømme, men her er en rekke lignende tynt befolkede landområder som kan egne seg som midlertidig oppholdssted for de angivelig rotløse. Flere land i Afrika har en utstrekning som hele Vest-Europa, det samme gjelder for eksempel Brasil. Det burde la seg gjøre å få avtaler med disse landene om opphold. De menneskene som mangler pass og ID kunne til gjengjeld få en hakke og en spade og det de ellers trenger til selvberging på jomfruelig jord. Et opphold i frisk luft med rikelig mosjon ville garantert friske opp hukommelsen, og legge til rette for hjemkomsten. For dem som angivelig ikke kan returneres, som mullah Krekar, må permanent opphold være løsningen.
Nå er her som kjent en rekke av FN-landene som høylydt setter seg i mot repatriering. De mener at europeere, amerikanere og australiere vær så god får finne seg i å være vertskap for etnisk drivgods. Disse landene kunne få tilbud om førstevalg, og selv ta imot og forsørge så mange de ønsket av dem Europa har så altfor mange av. I tillegg kunne gjerne flyktningadvokater og de øvrige titusentalls medvirkende i innvandringsindustrien få slå følge, når de mister sine klienter og dermed sin, om ikke eksistensberettigelse så i alle fall sitt inntektsgrunnlag.
BJARNE DAHL
Høvik 060910
Geert Wilders tale i Four Seasons
Om en generation eller to vil USA spørge sig selv: Hvem tabte Europa?Her er den tale som Geert Wilders, Formand for Frihedspartiet i Holland holdt på the Four Seasons i New York, hvor han introducerede en alliance af patrioter (Alliance of Patriots) og proklamerede Ansigt til Ansigt med Jihad Konferencen (Facing Jihad) i Jerusalem .
Kære venner, tak fordi I inviterede mig. Jeg kommer til Amerika med en mission. Alt står ikke vel til i den gamle verden. En kolossal fare truer, og det er svært at være optimistisk. Vi kan meget vel befinde os på det endelige og sidste udviklingstrin af Europas islamisering. Ikke alene er dette en klar og nærvarende fare for selve Europas fremtid, den er en trussel mod Amerika og mod selve vestens overlevelse. De Forenede Stater som den vestlige civilisations sidste bastion, ansigt til ansigt med et islamisk Europa.
Først vil jeg beskrive situation i selve Europa, derefter vil jeg sige nogle få ting omkring Islam. Som afslutning vil jeg fortælle jer om et møde i Jerusalem. Det Europa, I kender, er under forandring. I har sikkert set de kendte steder. Men i alle disse byer, sommetider kun nogle få boligblokke væk fra jeres turist-rejsemål, er der en anden verden. Det er parallel-samfundets verden, skabt af den muslimske masseindvandring. Over hele Europa vokser en ny virkelighed frem: hele muslimske nabolag, hvor meget få af den tidligere befolkning bor eller overhovedet færdes. Og hvis de gør, kan de komme til at fortryde det. Det gælder også politiet. Det er en verden med hovedtørklæder, hvor kvinder går omkring i uformelige telte, med barnevogne og en flok børn. Deres ægtemænd, eller slaveejere, om I vil, går tre skridt foran. Med moskeer på mange gadehjørner. Butikkerne har skilte, du og jeg ikke kan læse. Du vil få meget svært ved at finde nogen økonomisk aktivitet. Dette er muslimske ghettoer som kontrolleres af religiøse fanatikere. Og de skyder op som paddehatte i alle byer over hele Europa. De er byggestenene for territorial kontrol af stadig større områder af Europa, gade efter gade, bykvarter efter bykvarter, by efter by.Der er nu tusinder af moskeer ud over Europa. Med større menigheder end der er i kirkerne. Og i enhver større europæisk by er der planer om at bygge super-moskeer, som skal være større end enhver kirke i området.
Signalet er klart: vi hersker. Mange større europæiske byer er allerede en fjerdedel muslimske: Se blot Amsterdem, Marseille og Malmø i Sverige. I mange byer er flertallet af befolkningen under 18 år muslimsk. Paris er nu omgivet af en ring af muslimske kvarterer. Mohammed er det mest almindelige drengenavn i mange byer. I nogle af Amsterdams grundskoler kan bondegården ikke mere omtales, fordi det vil betyde at grise skal nævnes, og det ville fornærme muslimer. Mange skoler i Belgien og Danmark serverer kun halal-mad til alle elever. I det før så tolerante Amsterdam bliver bøsser gennemtævet næsten udelukkende af muslimer. Ikke-muslimske kvinder bliver helt rutinemæssigt mødt med tilråbet luder, luder. Satellit-antennerne er ikke rettet mod lokale tv-stationer, men mod stationer i hjemlandet. I Frankrig bliver skolelærerne rådet til at undgå forfattere, som muslimer synes er forærmende, heri indbefattet Voltaire og Diderot; det samme gælder i stigende grad Darwin. Historien om Holocaust kan ikke længere fortælles for ikke at støde muslimerne. I England er sharia-domstole nu officielt en del af det britiske lovsystem. Mange nabolag i Frankrig er no-go områder for kvinder uden hovedtørklæde. I sidste uge blev en mand næsten tævet ihjel af muslimer i Bruxelles, fordi han drak under ramadanen. Jøder flygter fra Frankrig i rekordstort antal, på flugt fra den værste bølge af antisemitisme siden anden verdenskrig. Man kan nu tit høre fransk talt på gaden i Tel Aviv og Netanya , Israel. Jeg kunne blive ved længe endnu med den slags historier. Historier om islamisering.
I dag bor der 54 millioner muslimer i Europa. San Diego University beregnede for nylig at et så voldsomt antal som 25 pct. af Europas befolkning vil være muslimsk om blot 12 år. Bernhard Lewis har forudsagt muslimsk flertal ved århundredets slutning. Nuvel, det her er blot tal. Og tallene ville ikke være truende hvis de muslimske immigranter havde et stærkt ønske om at assimilisere sig. Men det er der få tegn på. The Pew Research Center har rapporteret at halvdelen af de franske muslimer mener at deres loyalitet mod islam er større end deres loyalitet mod Frankrig. En tredjedel af de franske muslimer har intet at indvende mod selvmordsangreb. The British Centre for Social Cohesion rapporterede at en tredjedel af britisk-muslimske studenter går ind for et verdensomspændende kalifat. Muslimer forlanger hvad de kalder "respekt". Og her er hvordan vi giver dem respekt. Vi har officielle muslimske stats-fridage. Den kristeligt-demokratiske rigsadvokat er villig til at acceptere sharia i Holland, hvis der er muslimsk flertal. Vi har regeringsmedlemmer med marokkanske og tyrkiske pas. Muslimske krav støttes med ulovlig adfærd, lige fra småforbrydelser og tilfældig vold, for eksempel mod ambulancefolk og buschauffører til optøjer. I Paris har man oplevet det i lavindkomst-forstæderne, les banlieues. Jeg kalder disse gerningsmænd for bosættere, for det er hvad de er. De kommer ikke for at blive integreret i vore samfund; de kommer for at integrere vort samfund i deres Dar-al-Islam. Derfor er de bosættere.
Meget af den gadevold, jeg har nævnt er udelukkende rettet mod ikke-muslimer og tvinger mange indfødte til at forlade deres naboer, deres byer, deres lande. Desuden er muslimerne nu sving-stemmer ("swing-votes" dvs. de usikre vælgere, som politikerne især bejler til; o.a.), som ikke skal overses. Den anden ting, I skal vide er hvor betydningsfuld profeten Muhammed er. Hans adfærd og opførsel er et eksempel for alle muslimer og kan ikke kritiseres. Nuvel, hvis Muhammed havde været en fredens mand, lad os sige en Gandhi og Moder Theresa i én pakke, så ville der ikke have været noget problem. Men Muhammed var en krigsherre, en massemorder, en pædofil og havde adskillige ægteskaber kørende - på samme tid. Islamisk tradition beretter hvorledes han udkæmpede slag, hvordan han fik sine fjender myrdet og endog lod krigsfanger henrette. Mohammed slagtede selv den jødiske stamme Banu Qurayza. Hvis det er godt for islam, er det godt, hvis det er dårligt for islam, er det dårligt.
I skal ikke lade jer narre af at islam er en religion. Jo, den har en gud og et hinsides, og 72 jomfruer. Men i sin essens er islam en politisk ideologi. Den er et system som fastlægger detaljerede regler for samfundet og ethvert menneskes liv. Islam ønsker at diktere ethvert af livets aspekter. Islam betyder "underkastelse". Islam er ikke kompatibelt med frihed og demokrati, for det, den tilstræber er sharia. Hvis du vil sammenligne Islam med noget, så sammenlign den med kommunismen eller nationalsocialismen. De er alle totalitære ideologier. Nu ved I hvorfor Winston Churchill kaldte Islam "verdens mest bagstræberiske kraft", og hvorfor han sammenlignede Mein Kampf med Koranen. Offentligheden har helhjertet accepteret den palæstinensiske fortælling og ser Israel som aggressor. Jeg har boet i det land og besøgt det masser af gange. Jeg støtter Israel. For det første fordi det er det jødiske folks hjemland efter to tusind års exil frem til og med Auschwitz, for det andet fordi det er et demokrati, og for det tredje fordi Israel er vor første forsvarslinje. Dette lille land ligger på jihads brudlinje, og ligger i vejen for islams territoriale fremtrængen. Israel står overfor jihads frontlinjer, som Kashmir, Kosovo, Filippinerne, det sydlige Thailand, Darfur i Sudan, Libanon og Aceh i Indonesien. Israel ligger simpelthen i vejen. På sammemåde som Vestberlin under den kolde krig.
Krigen mod Israel er ikke en krig mod Israel. Den er en krig mod Vesten. Den er jihad. Israel rammes blot af de slag, der var bestemt for os alle. Hvis der ikke havde været et Israel, ville islamisk imperialisme have fundet andre udveje til at udløse sin energi og sin trang til erobring. Takket være de israelske forældre, der sender deres børn til hæren og ligger vågne om natten, kan forældre i Europa og Amerika sove godt og drømme, uvidende om de farer, der tårner sig op.Mange i Europa er fortalere for at vi skal lade Israel falde for at imødekomme vores muslimske minoriteters krav. Men hvis Israel - Gud forbyde det - skulle falde, vil det ikke bringe nogen lindring for vesten. Det ville ikke betyde at vore muslimske minoriteter lige pludselig ville ændre adfærd og acceptere vore værdier. Tværtimod ville enden på Israel være en enorm opmuntring for islams styrker. De vil, med rette se Israels udslettelse som bevis på at Vesten er svag og dømt til undergang. Enden på Israel ville ikke ikke betyde enden på vore problemer med islam, men kun begyndelsen. Det ville betyde starten på det endelige slag for verdensherredømmet. Såkaldte journalister står i kø for at stemple alle kritikere af islamisering som "højrefløjs-ekstremister" eller "racister". I mit land er det nu 60 procent af befolkningen, der anser masseindvandringen af muslimer som den største politiske fejltagelse siden anden verdenskrig. Og andre 60 procent ser islam som den største trussel. Og dog er der en endnu større fare end terrorist-angreb. Det scenarium hvor Amerika er "the last man standing." Lysene kan slukkes i Europa hurtigere end I kan forestille jer.
Et islamisk Europa betyder et Europa uden frihed og demokrati, en økonomisk ødemark, et intellektuelt mareridt og et tab af militær magt for Amerika. Dets allierede vil vende sig og blive fjender, fjender med atombomber. Med et islamisk Europa vil det blive op til Amerika alene at bevare arven fra Rom , Athen og Jerusalem . Kære venner, friheden er den dyrebareste af alle gaver. Min generation har aldrig behøvet at kæmpe for denne frihed. Den blev rakt os på et sølvfad af mennesker, som kæmpede for den med livet som indsats. Over hele Europa minder amerikanske soldatergrave os om de unge drenge, som aldrig kom hjem, og hvis minde vi skatter højt. Min generation ejer ikke denne frihed; vi er blot dens vogtere. Vi kan kun række denne hårdt vundne frihed videre til Europas børn i samme tilstand som vi fik den. Vi kan ikke slå en handel af med mullaher og imamer. Fremtidige generation ville aldrig tilgive os. Vi kan ikke øde vor frihed bort. Det har vi simpelthen ikke ret til. Vi må gribe til den nødvendige handling nu for at hindre denne islamiske stupiditet i at ødelægge den frie verden, som vi kender.
We have to take the necessary action now to stop this Islamic stupidity from destroying the free world that we know.
Venligst tag dig tid til at læse og forstå, hvad der her er skrevet. Og Venligst send det til ethvert frit menneske, du kender.Det er så forfærdelig vigtigt.
(Oversat fra engelsk af kaptajn Nemo)
september 06, 2010
Sveriges odemokratiska valsystem omtalas på den tyska bloggen ”Politically Incorrect”:
Wahlbeobachter für Schweden?
Am 19. September wird in Schweden ein neues Parlament gewählt. Aber bei Wahlen ist nicht nur entscheidend, ob eine Partei – wie es bei einer “Sarrazin-Partei” hierzulande der Fall wäre – große Zustimmung bekommt. Es geht bei einer Wahl auch um faire Chancen. Das ist in Schweden nicht gegeben, denn die einwanderungskritische Partei Schwedische Demokraten (SD) wird durch Zensur gehindert, ihre Sichtweise in Radio- und Fernsehspots darzustellen. Auch durch die Wahlbehörden wird die SD ungleich behandelt, wie PI durch Kent Ekeroth (Foto), Kandidat der SD, mitgeteilt wurde.
Da die Behinderung der SD nun ein für einen demokratischen Staat unerträgliche Ausmaße angenommen hat, schalten sich die dänischen Nachbarn ein. Der Fernsehspot, den wir mit englischen Untertiteln und (natürlich) unzensiert zeigen, wurde durch den Sender TV4 nicht ausgestrahlt. Vielmehr wird durch die Sendervantwortlichen behauptet, der Spot verstoße gegen das Gesetz. Diese Behauptung wurde nicht weiter spezifiziert, es war mehr so ein „Gefühl“ oder der Eindruck. Juristen meinten zwar, der Fernsehspot verstoße nicht gegen das Gesetz, aber der Sender TV4 strahlte diesen dennoch nicht aus. Die schwedischen Demokraten fertigten daher eine zensierte Fassung, in der die Burka tragenden Einwanderinnen gepixelt wurden. Diesen wird nun TV4 ab dem 6. und bis zum 17. September ausstrahlen.
Der Radiospot der schwedischen Demokraten gefiel den Hütern der Political Correctness auch nicht – mit überraschender Begründung und nicht weniger erstaunendem Ausgang. Die Wahlwerbung für die schwedischen Demokraten wurde durch SBS Radio nicht ausgestrahlt, weil die SD darin das Wort „Einwanderungsbremse“ benutzte. Da aber in Zusammenhang mit Einwanderung aus Sicht der Ritter vom Orden der Politischen Korrektheit nur das Wort „ungebremst“ zulässig ist, wollte der Sender den Spot nur ausstrahlen, wenn „Einwanderungsbremse“ mit einem Piepton überdeckt würde. Dem kamen die schwedischen Demokraten zwar nach, aber auch das nutzte ihnen nichts. Denn auch dann wurde der Spot nicht ausgestrahlt.
Aufgrund der Behinderung der SD haben sich nun die dänischen Nachbarn zu Wort gemeldet. Die dortige Politik und auch die Medienvertreter betrachten das schwedische Vorgehen als undemokratisch. Die beiden dänischen Regierungsparteien, die liberalen Linken (V) und die Konservativen (K) sehen die Meinungsfreiheit in Schweden gefährdet und wollen die Angelegenheit dem Europarat vortragen – und die Entsendung von Wahlbeobachtern nach Schweden vorschlagen.
Der Sprecher für Außenpolitik der dänischen Linken, Michael Aastrup Jensen, kündigte gegenüber der Zeitung Jyllands-Posten an, schon auf der nächsten Sitzung des Europarates diesem die Angelegenheit der politischen Zensur in Schweden vorzutragen. Zudem wird er vorschlagen, Wahlbeobachter nach Schweden zu entsenden. Sich in dieser Angelegenheit an den Europarat zu wenden, hält der linke Politiker für angemessen, um so in Schweden die Einhaltung der demokratischen Spielregeln zu gewährleisten.
Der dänische Außenminister, Lene Esperen (K), möchte die Wahlkampagne der SD nicht kommentieren. Allerdings teilt der Sprecher für Außenpolitik seiner Partei, Naser Khader (K), mit, er betrachte Schweden als „Entwicklungsland“, wenn es um Meinungsfreiheit ginge. Es müsse den Schweden gesagt werden, dass es sich hier um Zensur handelt. Dafür könne es in einem skandinavischen Land im Jahr 2010 keinen Platz geben.Die Dänen betrachten auch das Wahlsystem in Schweden kritisch. Schon dass die Wahllisten der Parteien offen ausliegen und man diese auswählen müsse, um sie für die tatsächliche Stimmabgabe mit in die Wahlkabine zu nehmen, sei bedenklich.
Doch auch mit den Wahllisten und bei deren Auslegung selbst wird nicht fair verfahren. Dazu muss man wissen, dass in Schweden schon vor dem offiziellen Wahltermin eine Stimmabgabe möglich ist. Und auch bei der vorzeitigen Wahl kann man die verschiedenen Listen der Parteien mit in die Wahlkabine nehmen und im übrigen dort auch die einzelnen Kandidaten innerhalb der Liste weiter nach oben wählen. Man kann aber auch der Liste als solche und damit unverändert stimmen. Dazu muss man aber die Liste der gewünschten Partei erst einmal haben, was nicht immer so leicht zu sein scheint – wenn es sich um die Schwedischen Demokraten handelt. Denn es werden augenscheinlich vielfach alle anderen, aber nicht die Wahllisten für die Schwedischen Demokraten ausgelegt, oder aber in den Stapeln mit ihren Wahllisten finden sich die anderer Parteien, oder aber die Listen der SD werden separat in einem anderen Raum ausgelegt, wodurch man zuerst nach den Listen fragen muss. Das hat natürlich nichts mehr mit einer geheimen Wahl zu tun, wie diese insgesamt nicht mehr fair ist.
Die Schwedischen Demokraten sahen sich aufgrund des systematischen Verschwindens und Unterdrückens ihrer Wahllisten nun dazu veranlasst, ihre Anhänger aufzurufen, Fälle von nicht vorhandenen Wahlunterlagen mitzuteilen. Wie Kent Ekeroth, Sprecher für internationale Beziehungen und auf Listenplatz 16 der schwedischen Demokraten, PI mitteilte, haben sich von den inzwischen über 100 eingegangenen Beschwerden in bisher 34 Fällen ernsthafte Hinweise auf Wahlbetrug bzw. Wahlbehinderung ergeben (Stand 4. September).
Auch von den dänischen Medien wird der schwedische „Wahlkampf“ als nicht sonderlich demokratisch betrachtet und insbesondere die Rolle der Medien in dem Nachbarland misstrauisch beäugt. So meint die Vorsitzende der dänischen Journalistenhochschule, Anne-Marie Dohm, das kollektive Verhalten der schwedischen Medien nähere sich der Zensur. Dies sei undänisch, aber möglicherweise nicht unschwedisch. Die schwedischen Medien würden auch die dänisch-schwedische Debatte in dieser Sache unterdrücken. Mit der Weigerung, den SD-Spot auszusenden, die SD nicht an diversen Debatten teilhaben zu lassen und so auch auf diese Weise die einwanderungskritischen Sichtweisen der SD zu unterdrücken, würden die schwedischen Medien ihrer Rolle nicht gerecht. Die Medien sollten aufklären, wofür die einzelnen Parteien stehen, so dass die Wähler selbst entscheiden können.
Die Idee, die Medien informieren und die Leser/Zuschauer bilden sich ihre Meinung, scheint somit nicht nur in Deutschland, sondern auch in Schweden eine – zumindest in Teilen – revolutionäre Betrachtungsweise zu sein. Ekeroth schätzte gegenüber PI die Reaktion der schwedischen Wähler auf die dänischen Ermahnungen und das dänische Engagement positiv ein. Eine unangebrachte Einmischung würde man im Allgemeinen nicht darin sehen. Die Wähler der Schwedischen Demokraten wie auch er selbst begrüßten das dänische Engagement. Auch diejenigen Schweden, die seiner Partei nicht nahe stünden, seien seinem Eindruck nach besorgt und dürften den dänischen Regierungsparteien hinsichtlich der Gefährdung der Meinungsfreiheit in Schweden zustimmen. Mittlerweile habe sich auch die norwegische einwanderungskritische Partei 180Grad der Kritik angeschlossen.
Wahlbeobachter für Schweden?
Am 19. September wird in Schweden ein neues Parlament gewählt. Aber bei Wahlen ist nicht nur entscheidend, ob eine Partei – wie es bei einer “Sarrazin-Partei” hierzulande der Fall wäre – große Zustimmung bekommt. Es geht bei einer Wahl auch um faire Chancen. Das ist in Schweden nicht gegeben, denn die einwanderungskritische Partei Schwedische Demokraten (SD) wird durch Zensur gehindert, ihre Sichtweise in Radio- und Fernsehspots darzustellen. Auch durch die Wahlbehörden wird die SD ungleich behandelt, wie PI durch Kent Ekeroth (Foto), Kandidat der SD, mitgeteilt wurde.
Da die Behinderung der SD nun ein für einen demokratischen Staat unerträgliche Ausmaße angenommen hat, schalten sich die dänischen Nachbarn ein. Der Fernsehspot, den wir mit englischen Untertiteln und (natürlich) unzensiert zeigen, wurde durch den Sender TV4 nicht ausgestrahlt. Vielmehr wird durch die Sendervantwortlichen behauptet, der Spot verstoße gegen das Gesetz. Diese Behauptung wurde nicht weiter spezifiziert, es war mehr so ein „Gefühl“ oder der Eindruck. Juristen meinten zwar, der Fernsehspot verstoße nicht gegen das Gesetz, aber der Sender TV4 strahlte diesen dennoch nicht aus. Die schwedischen Demokraten fertigten daher eine zensierte Fassung, in der die Burka tragenden Einwanderinnen gepixelt wurden. Diesen wird nun TV4 ab dem 6. und bis zum 17. September ausstrahlen.
Der Radiospot der schwedischen Demokraten gefiel den Hütern der Political Correctness auch nicht – mit überraschender Begründung und nicht weniger erstaunendem Ausgang. Die Wahlwerbung für die schwedischen Demokraten wurde durch SBS Radio nicht ausgestrahlt, weil die SD darin das Wort „Einwanderungsbremse“ benutzte. Da aber in Zusammenhang mit Einwanderung aus Sicht der Ritter vom Orden der Politischen Korrektheit nur das Wort „ungebremst“ zulässig ist, wollte der Sender den Spot nur ausstrahlen, wenn „Einwanderungsbremse“ mit einem Piepton überdeckt würde. Dem kamen die schwedischen Demokraten zwar nach, aber auch das nutzte ihnen nichts. Denn auch dann wurde der Spot nicht ausgestrahlt.
Aufgrund der Behinderung der SD haben sich nun die dänischen Nachbarn zu Wort gemeldet. Die dortige Politik und auch die Medienvertreter betrachten das schwedische Vorgehen als undemokratisch. Die beiden dänischen Regierungsparteien, die liberalen Linken (V) und die Konservativen (K) sehen die Meinungsfreiheit in Schweden gefährdet und wollen die Angelegenheit dem Europarat vortragen – und die Entsendung von Wahlbeobachtern nach Schweden vorschlagen.
Der Sprecher für Außenpolitik der dänischen Linken, Michael Aastrup Jensen, kündigte gegenüber der Zeitung Jyllands-Posten an, schon auf der nächsten Sitzung des Europarates diesem die Angelegenheit der politischen Zensur in Schweden vorzutragen. Zudem wird er vorschlagen, Wahlbeobachter nach Schweden zu entsenden. Sich in dieser Angelegenheit an den Europarat zu wenden, hält der linke Politiker für angemessen, um so in Schweden die Einhaltung der demokratischen Spielregeln zu gewährleisten.
Der dänische Außenminister, Lene Esperen (K), möchte die Wahlkampagne der SD nicht kommentieren. Allerdings teilt der Sprecher für Außenpolitik seiner Partei, Naser Khader (K), mit, er betrachte Schweden als „Entwicklungsland“, wenn es um Meinungsfreiheit ginge. Es müsse den Schweden gesagt werden, dass es sich hier um Zensur handelt. Dafür könne es in einem skandinavischen Land im Jahr 2010 keinen Platz geben.Die Dänen betrachten auch das Wahlsystem in Schweden kritisch. Schon dass die Wahllisten der Parteien offen ausliegen und man diese auswählen müsse, um sie für die tatsächliche Stimmabgabe mit in die Wahlkabine zu nehmen, sei bedenklich.
Doch auch mit den Wahllisten und bei deren Auslegung selbst wird nicht fair verfahren. Dazu muss man wissen, dass in Schweden schon vor dem offiziellen Wahltermin eine Stimmabgabe möglich ist. Und auch bei der vorzeitigen Wahl kann man die verschiedenen Listen der Parteien mit in die Wahlkabine nehmen und im übrigen dort auch die einzelnen Kandidaten innerhalb der Liste weiter nach oben wählen. Man kann aber auch der Liste als solche und damit unverändert stimmen. Dazu muss man aber die Liste der gewünschten Partei erst einmal haben, was nicht immer so leicht zu sein scheint – wenn es sich um die Schwedischen Demokraten handelt. Denn es werden augenscheinlich vielfach alle anderen, aber nicht die Wahllisten für die Schwedischen Demokraten ausgelegt, oder aber in den Stapeln mit ihren Wahllisten finden sich die anderer Parteien, oder aber die Listen der SD werden separat in einem anderen Raum ausgelegt, wodurch man zuerst nach den Listen fragen muss. Das hat natürlich nichts mehr mit einer geheimen Wahl zu tun, wie diese insgesamt nicht mehr fair ist.
Die Schwedischen Demokraten sahen sich aufgrund des systematischen Verschwindens und Unterdrückens ihrer Wahllisten nun dazu veranlasst, ihre Anhänger aufzurufen, Fälle von nicht vorhandenen Wahlunterlagen mitzuteilen. Wie Kent Ekeroth, Sprecher für internationale Beziehungen und auf Listenplatz 16 der schwedischen Demokraten, PI mitteilte, haben sich von den inzwischen über 100 eingegangenen Beschwerden in bisher 34 Fällen ernsthafte Hinweise auf Wahlbetrug bzw. Wahlbehinderung ergeben (Stand 4. September).
Auch von den dänischen Medien wird der schwedische „Wahlkampf“ als nicht sonderlich demokratisch betrachtet und insbesondere die Rolle der Medien in dem Nachbarland misstrauisch beäugt. So meint die Vorsitzende der dänischen Journalistenhochschule, Anne-Marie Dohm, das kollektive Verhalten der schwedischen Medien nähere sich der Zensur. Dies sei undänisch, aber möglicherweise nicht unschwedisch. Die schwedischen Medien würden auch die dänisch-schwedische Debatte in dieser Sache unterdrücken. Mit der Weigerung, den SD-Spot auszusenden, die SD nicht an diversen Debatten teilhaben zu lassen und so auch auf diese Weise die einwanderungskritischen Sichtweisen der SD zu unterdrücken, würden die schwedischen Medien ihrer Rolle nicht gerecht. Die Medien sollten aufklären, wofür die einzelnen Parteien stehen, so dass die Wähler selbst entscheiden können.
Die Idee, die Medien informieren und die Leser/Zuschauer bilden sich ihre Meinung, scheint somit nicht nur in Deutschland, sondern auch in Schweden eine – zumindest in Teilen – revolutionäre Betrachtungsweise zu sein. Ekeroth schätzte gegenüber PI die Reaktion der schwedischen Wähler auf die dänischen Ermahnungen und das dänische Engagement positiv ein. Eine unangebrachte Einmischung würde man im Allgemeinen nicht darin sehen. Die Wähler der Schwedischen Demokraten wie auch er selbst begrüßten das dänische Engagement. Auch diejenigen Schweden, die seiner Partei nicht nahe stünden, seien seinem Eindruck nach besorgt und dürften den dänischen Regierungsparteien hinsichtlich der Gefährdung der Meinungsfreiheit in Schweden zustimmen. Mittlerweile habe sich auch die norwegische einwanderungskritische Partei 180Grad der Kritik angeschlossen.
Vem fyller oss med åsikter?
Ledaren i Världen idag tar upp ett problem som är lika gammalt som demokratin.
Är det verkligen väljarna som väljer? Manipuleras inte valet genom pengarna bakom valet?
Eller journalisternas politiska åsikter?
Jo, självklart.
En professor i journalistik, Jesper Strömbäck (själv folkpartist) avvisar, att journalisternas åsikter har någon inflytande. Vad gör man inte för professionens ryktes skull, om också man gör sig löjlig. Världen idag kallar det ”önsketänkande”.
Undersökningar visar gång på gång, att majoriteten av journalister har deras sympati på vänsterflygeln och alltså ser på världen med röda ögon.
”Den rödgröna världsbilden påverkar i hög grad mediernas nyhetsvärdering. Man kan ta rapporteringen från Mellanöstern, USA och klimatdebatten som övertydliga exempel. Från att själv betrakta sig som ”underdog” blir nyhetsredaktionen i stället en icke folkvald makthavare med stora möjligheter att forma människors världsbild genom sin rapportering – som på sikt givetvis påverkar opinionen och de politiska besluten. Det är ett lika stort, om inte större, problem som anonyma bidragsgivare till de politiska partierna.Ett parti som går sina finansiärers vilja till mötes, snarare än sina väljares, avsätts i nästa val. En nyhetsredaktion är svårare att avsätta. Det är därför det är så viktigt med valfrihet och mångfald på medieområdet”, skriver Maria Andersson på ledarsidan i Världen idag 6.9.2010.
Är det verkligen väljarna som väljer? Manipuleras inte valet genom pengarna bakom valet?
Eller journalisternas politiska åsikter?
Jo, självklart.
En professor i journalistik, Jesper Strömbäck (själv folkpartist) avvisar, att journalisternas åsikter har någon inflytande. Vad gör man inte för professionens ryktes skull, om också man gör sig löjlig. Världen idag kallar det ”önsketänkande”.
Undersökningar visar gång på gång, att majoriteten av journalister har deras sympati på vänsterflygeln och alltså ser på världen med röda ögon.
”Den rödgröna världsbilden påverkar i hög grad mediernas nyhetsvärdering. Man kan ta rapporteringen från Mellanöstern, USA och klimatdebatten som övertydliga exempel. Från att själv betrakta sig som ”underdog” blir nyhetsredaktionen i stället en icke folkvald makthavare med stora möjligheter att forma människors världsbild genom sin rapportering – som på sikt givetvis påverkar opinionen och de politiska besluten. Det är ett lika stort, om inte större, problem som anonyma bidragsgivare till de politiska partierna.Ett parti som går sina finansiärers vilja till mötes, snarare än sina väljares, avsätts i nästa val. En nyhetsredaktion är svårare att avsätta. Det är därför det är så viktigt med valfrihet och mångfald på medieområdet”, skriver Maria Andersson på ledarsidan i Världen idag 6.9.2010.
Vilsen själ
E-mail från John Wilthorn:
Jag har fått några brev från M-riksdagsmannen Göran Lindblad där han meddelar att massinvandringen är mycket bra för Sverige. Han har besökt många invandrargetton i landet och tycker att dessa är positiva. Vidare informerar han mig om att vi tjänar ekonomiskt på massinvandringen. Någon fara med den islamistiska invasionen inser han inte, tvärt om. Enligt Göran Lindblad behövs ökad invandring.
Glöm aldrig att detta är Moderaternas politik!!!!!! (John Wilthorns anmärkning: Inte bara moderaternas utan samtliga 7 riksdagspartiers attityd att sätta invandringen före svensk välfärd).
Om någon vill tala denne vilsna själ till rätt så finns han här goran.lindblad@riksdagen.se
med hemsida http://goranlindblad.se/content/valkommen
Jag har fått några brev från M-riksdagsmannen Göran Lindblad där han meddelar att massinvandringen är mycket bra för Sverige. Han har besökt många invandrargetton i landet och tycker att dessa är positiva. Vidare informerar han mig om att vi tjänar ekonomiskt på massinvandringen. Någon fara med den islamistiska invasionen inser han inte, tvärt om. Enligt Göran Lindblad behövs ökad invandring.
Glöm aldrig att detta är Moderaternas politik!!!!!! (John Wilthorns anmärkning: Inte bara moderaternas utan samtliga 7 riksdagspartiers attityd att sätta invandringen före svensk välfärd).
Om någon vill tala denne vilsna själ till rätt så finns han här goran.lindblad@riksdagen.se
med hemsida http://goranlindblad.se/content/valkommen
Den svenska socialdemokratins "broderskap"
Det är gott, att tidningen Världen idag preciserar vad den social-demokra-tiska ”broder-skaps-rörelsen” håller på med. Jag har tidigare omtalad den här på bloggen, senast den 19. augusti. Många låter sig vilseleda av personer och organisationer som kallar sig kristna om också de arbetar för islamisering av Sverige!
Här är en insändare från Stefan Herlitz:
”Broderskap är ingen kristen rörelse
Många har missförstått Broderskapsrörelsen och uppfattar den som en kristen rörelse, eftersom de kallar sig för kristna socialdemokrater.Men rörelsens syfte har aldrig varit att sprida kristendom och få människor frälsta, utan att värva medlemmar till Socialdemokraterna. Därför är det inte alls förvånande att broderskaparna nu vänder sig till islam. Det finns många muslimer i Sverige och dessa har blivit en prioriterad målgrupp för det socialdemokratiska partiet. Därför vänder sig den socialdemokratiska organisationen Broderskap bort från kristendomen, och till islam i stället. Det handlar främst om politik och inte om teologi.Att vissa har fått problem med detta beror på att de felaktigt har uppfattat Broderskapsrörelsen som en kristen rörelse. De som vill ha en politik på kristen grund skall rösta på Kristdemokraterna. Socialdemokraterna har ägnat nästan ett århundrade åt att systematiskt avkristna Sverige.”
Här är en insändare från Stefan Herlitz:
”Broderskap är ingen kristen rörelse
Många har missförstått Broderskapsrörelsen och uppfattar den som en kristen rörelse, eftersom de kallar sig för kristna socialdemokrater.Men rörelsens syfte har aldrig varit att sprida kristendom och få människor frälsta, utan att värva medlemmar till Socialdemokraterna. Därför är det inte alls förvånande att broderskaparna nu vänder sig till islam. Det finns många muslimer i Sverige och dessa har blivit en prioriterad målgrupp för det socialdemokratiska partiet. Därför vänder sig den socialdemokratiska organisationen Broderskap bort från kristendomen, och till islam i stället. Det handlar främst om politik och inte om teologi.Att vissa har fått problem med detta beror på att de felaktigt har uppfattat Broderskapsrörelsen som en kristen rörelse. De som vill ha en politik på kristen grund skall rösta på Kristdemokraterna. Socialdemokraterna har ägnat nästan ett århundrade åt att systematiskt avkristna Sverige.”
Stefan HerlitzKristdemokraterna
6.9.2010
september 05, 2010
Brev från Canada
http://familysecuritymatters.org/
Nobody ever does anything until it is way too late.
And heaven forbid if you say anything, then you are racist red neck know-nothing!
Denmark - a must read!
This article is Excellent!
SALUTE to Denmark ... They are trying to fix a huge problem.
This could very well happen here on our Continent...Hells bells, it is happening right here in the United States of America !
Susan MacAllen, a Canadian citizen, is a contributing editor for (FamilySecurityMatters.org)
Salute the Danish Flag - it's a Symbol of Western Freedom
By Susan MacAllen
In 1978-9 I was living and studying in Denmark . But in 1978 - even in Copenhagen , one didn't see Muslim immigrants.
The Danish population embraced visitors, celebrated the exotic, went out of its way to protect each of its citizens. It was proud of its new brand of socialist liberalism one in development since the conservatives had lost power in 1929 - a system where no worker had to struggle to survive, where one ultimately could count upon the state as in, perhaps, no other western nation at the time.
The rest of Europe saw the Scandinavians as free-thinking, progressive and infinitely generous in their welfare policies. Denmark boasted low crime rates, devotion to the environment, a superior educational system and a history of humanitarianism.
Denmark was also most generous in its immigration policies - it offered the best welcome in Europe to the new immigrant: generous welfare payments from first arrival plus additional perks in transportation, housing and education. It was determined to set a world example for inclusiveness and multiculturalism. How could it have predicted that one day in 2005 a series of political cartoons in a newspaper would spark violence that would leave dozens dead in the streets - all because its commitment to multiculturalism would come back to bite?
By the 1990's the growing urban Muslim population was obvious - and its unwillingness to integrate into Danish society was obvious. Years of immigrants had settled into Muslim-exclusive enclaves. As the Muslim leadership became more vocal about what they considered the decadence of Denmark 's liberal way of life, the Danes - once so welcoming - began to feel slighted. Many Danes had begun to see Islam as incompatible with their long-standing values: belief in personal liberty and free speech, inequality for women, intolerance for other ethnic groups, and a deep pride in Danish heritage and history.
An article by Daniel Pipes and Lars Hedegaard, in which they forecasted, accurately, that the growing immigrant problem in Denmark would explode. In the article they reported:
'Muslim immigrants constitute 5 percent of the population but consume upwards of 40 percent of the welfare spending.'
'Muslims are only 4 percent of Denmark's 5.4 million people but make up a majority of the country's convicted rapists, an especially combustible issue given that practically all the female victims are non-Muslim. Similar, if lesser, disproportions are found in other crimes.'
'Over time, as Muslim immigrants increase in numbers, they wish less to mix with the indigenous population. A recent survey finds that only 5 percent of young Muslim immigrants would readily marry a Dane.'
'Forced marriages - promising a newborn daughter in Denmark to a male cousin in the home country, then compelling her to marry him, sometimes on pain of death - are one problem.'
'Muslim leaders openly declare their goal of introducing Islamic law once Denmark 's Muslim population grows large enough - a not-that-remote prospect. If present trends persist, one sociologist estimates, every third inhabitant of Denmark in 40 years will be Muslim.'
It is easy to understand why a growing number of Danes would feel that Muslim immigrants show little respect for Danish values and laws.
An example is the phenomenon common to other European countries and Canada: some Muslims in Denmark who opted to leave the Muslim faith have been murdered in the name of Islam, while others hide in fear for their lives. Jews are also threatened and harassed openly by Muslim leaders in Denmark, a country where once Christian citizens worked to smuggle out nearly all of their 7,000 Jews by night to Sweden - before the Nazis could invade. I think of my Danish friend Elsa - who, as a teenager, had dreaded crossing the street to the bakery every morning under the eyes of occupying Nazi soldiers - and I wonder what she would say today.
In 2001, Denmark elected the most conservative government in some 70 years - one that had some decidedly non-generous ideas about liberal unfettered immigration. Today, Denmark has the strictest immigration policies in Europe . (Its effort to protect itself has been met with accusations of 'racism' by liberal media across Europe - even as other governments struggle to right the social problems wrought by years of too-lax immigration.)
If you wish to become Danish, you must attend three years of language classes. You must pass a test on Denmark 's history, culture, and a Danish language test.
You must live in Denmark for 7 years before applying for citizenship.
You must demonstrate an intent to work, and have a job waiting. If you wish to bring a spouse into Denmark , you must both be over 24 years of age, and you won't find it so easy anymore to move your friends and family to Denmark with you.
You will not be allowed to build a mosque in Copenhagen . Although your children have a choice of some 30 Arabic culture and language schools in Denmark , they will be strongly encouraged to assimilate to Danish society in ways that past immigrants weren't.
In 2006, the Danish minister for employment, Claus Hjort Frederiksen, spoke publicly of the burden of Muslim immigrants on the Danish welfare system, and it was horrifying: the government's welfare committee had calculated that if immigration from Third World countries were blocked, 75 percent of the cuts needed to sustain the huge welfare system in coming decades would be unnecessary. In other words, the welfare system, as it existed, was being exploited by immigrants to the point of eventually bankrupting the government. 'We are simply forced to adopt a new policy on immigration.'
'The calculations of the welfare committee are terrifying and show how unsuccessful the integration of immigrants has been up to now,' he said.
A large thorn in the side of Denmark 's imams is the Minister of Immigration and Integration, Rikke Hvilshoj. She makes no bones about the new policy toward immigration, 'The number of foreigners coming to the country makes a difference,' Hvilshoj says, 'There is an inverse correlation between how many come here and how well we can receive the foreigners that come.' And on Muslim immigrants needing to demonstrate a willingness to blend in, 'In my view, Denmark should be a country with room for different cultures and religions. Some values, however, are more important than others. We refuse to question democracy, equal rights, and freedom of speech.'
Hvilshoj has paid a price for her show of backbone. Perhaps to test her resolve, the leading radical imam in Denmark, Ahmed Abdel Rahman Abu Laban, demanded that the government pay blood money to the family of a Muslim who was murdered in a suburb of Copenhagen, stating that the family's thirst for revenge could be thwarted for money. When Hvilshoj dismissed his demand, he argued that in Muslim culture the payment of retribution money was common, to which Hvilshoj replied that what is done in a Muslim country is not necessarily what is done in Denmark.
The Muslim reply came soon after: her house was torched while she, her husband and children slept. All managed to escape unharmed, but she and her family were moved to a secret location and she and other ministers were assigned bodyguards for the first time - in a country where such murderous violence was once so scarce.
Her government has slid to the right, and her borders have tightened. Many believe that what happens in the next decade will determine whether Denmark survives as a bastion of good living, humane thinking and social responsibility, or whether it becomes a nation at civil war with supporters of Sharia law.
And meanwhile, Canadians clamor for stricter immigration policies, and demand an end to state welfare programs that allow many immigrants to live on the public dole. As we in Canada look at the enclaves of Muslims amongst us, and see those who enter our shores too easily, dare live on our taxes, yet refuse to embrace our culture, respect our traditions, participate in our legal system, obey our laws, speak our language, appreciate our history. We would do well to look to Denmark , and say a prayer for her future and for our own.
Nobody ever does anything until it is way too late.
And heaven forbid if you say anything, then you are racist red neck know-nothing!
Denmark - a must read!
This article is Excellent!
SALUTE to Denmark ... They are trying to fix a huge problem.
This could very well happen here on our Continent...Hells bells, it is happening right here in the United States of America !
Susan MacAllen, a Canadian citizen, is a contributing editor for (FamilySecurityMatters.org)
Salute the Danish Flag - it's a Symbol of Western Freedom
By Susan MacAllen
In 1978-9 I was living and studying in Denmark . But in 1978 - even in Copenhagen , one didn't see Muslim immigrants.
The Danish population embraced visitors, celebrated the exotic, went out of its way to protect each of its citizens. It was proud of its new brand of socialist liberalism one in development since the conservatives had lost power in 1929 - a system where no worker had to struggle to survive, where one ultimately could count upon the state as in, perhaps, no other western nation at the time.
The rest of Europe saw the Scandinavians as free-thinking, progressive and infinitely generous in their welfare policies. Denmark boasted low crime rates, devotion to the environment, a superior educational system and a history of humanitarianism.
Denmark was also most generous in its immigration policies - it offered the best welcome in Europe to the new immigrant: generous welfare payments from first arrival plus additional perks in transportation, housing and education. It was determined to set a world example for inclusiveness and multiculturalism. How could it have predicted that one day in 2005 a series of political cartoons in a newspaper would spark violence that would leave dozens dead in the streets - all because its commitment to multiculturalism would come back to bite?
By the 1990's the growing urban Muslim population was obvious - and its unwillingness to integrate into Danish society was obvious. Years of immigrants had settled into Muslim-exclusive enclaves. As the Muslim leadership became more vocal about what they considered the decadence of Denmark 's liberal way of life, the Danes - once so welcoming - began to feel slighted. Many Danes had begun to see Islam as incompatible with their long-standing values: belief in personal liberty and free speech, inequality for women, intolerance for other ethnic groups, and a deep pride in Danish heritage and history.
An article by Daniel Pipes and Lars Hedegaard, in which they forecasted, accurately, that the growing immigrant problem in Denmark would explode. In the article they reported:
'Muslim immigrants constitute 5 percent of the population but consume upwards of 40 percent of the welfare spending.'
'Muslims are only 4 percent of Denmark's 5.4 million people but make up a majority of the country's convicted rapists, an especially combustible issue given that practically all the female victims are non-Muslim. Similar, if lesser, disproportions are found in other crimes.'
'Over time, as Muslim immigrants increase in numbers, they wish less to mix with the indigenous population. A recent survey finds that only 5 percent of young Muslim immigrants would readily marry a Dane.'
'Forced marriages - promising a newborn daughter in Denmark to a male cousin in the home country, then compelling her to marry him, sometimes on pain of death - are one problem.'
'Muslim leaders openly declare their goal of introducing Islamic law once Denmark 's Muslim population grows large enough - a not-that-remote prospect. If present trends persist, one sociologist estimates, every third inhabitant of Denmark in 40 years will be Muslim.'
It is easy to understand why a growing number of Danes would feel that Muslim immigrants show little respect for Danish values and laws.
An example is the phenomenon common to other European countries and Canada: some Muslims in Denmark who opted to leave the Muslim faith have been murdered in the name of Islam, while others hide in fear for their lives. Jews are also threatened and harassed openly by Muslim leaders in Denmark, a country where once Christian citizens worked to smuggle out nearly all of their 7,000 Jews by night to Sweden - before the Nazis could invade. I think of my Danish friend Elsa - who, as a teenager, had dreaded crossing the street to the bakery every morning under the eyes of occupying Nazi soldiers - and I wonder what she would say today.
In 2001, Denmark elected the most conservative government in some 70 years - one that had some decidedly non-generous ideas about liberal unfettered immigration. Today, Denmark has the strictest immigration policies in Europe . (Its effort to protect itself has been met with accusations of 'racism' by liberal media across Europe - even as other governments struggle to right the social problems wrought by years of too-lax immigration.)
If you wish to become Danish, you must attend three years of language classes. You must pass a test on Denmark 's history, culture, and a Danish language test.
You must live in Denmark for 7 years before applying for citizenship.
You must demonstrate an intent to work, and have a job waiting. If you wish to bring a spouse into Denmark , you must both be over 24 years of age, and you won't find it so easy anymore to move your friends and family to Denmark with you.
You will not be allowed to build a mosque in Copenhagen . Although your children have a choice of some 30 Arabic culture and language schools in Denmark , they will be strongly encouraged to assimilate to Danish society in ways that past immigrants weren't.
In 2006, the Danish minister for employment, Claus Hjort Frederiksen, spoke publicly of the burden of Muslim immigrants on the Danish welfare system, and it was horrifying: the government's welfare committee had calculated that if immigration from Third World countries were blocked, 75 percent of the cuts needed to sustain the huge welfare system in coming decades would be unnecessary. In other words, the welfare system, as it existed, was being exploited by immigrants to the point of eventually bankrupting the government. 'We are simply forced to adopt a new policy on immigration.'
'The calculations of the welfare committee are terrifying and show how unsuccessful the integration of immigrants has been up to now,' he said.
A large thorn in the side of Denmark 's imams is the Minister of Immigration and Integration, Rikke Hvilshoj. She makes no bones about the new policy toward immigration, 'The number of foreigners coming to the country makes a difference,' Hvilshoj says, 'There is an inverse correlation between how many come here and how well we can receive the foreigners that come.' And on Muslim immigrants needing to demonstrate a willingness to blend in, 'In my view, Denmark should be a country with room for different cultures and religions. Some values, however, are more important than others. We refuse to question democracy, equal rights, and freedom of speech.'
Hvilshoj has paid a price for her show of backbone. Perhaps to test her resolve, the leading radical imam in Denmark, Ahmed Abdel Rahman Abu Laban, demanded that the government pay blood money to the family of a Muslim who was murdered in a suburb of Copenhagen, stating that the family's thirst for revenge could be thwarted for money. When Hvilshoj dismissed his demand, he argued that in Muslim culture the payment of retribution money was common, to which Hvilshoj replied that what is done in a Muslim country is not necessarily what is done in Denmark.
The Muslim reply came soon after: her house was torched while she, her husband and children slept. All managed to escape unharmed, but she and her family were moved to a secret location and she and other ministers were assigned bodyguards for the first time - in a country where such murderous violence was once so scarce.
Her government has slid to the right, and her borders have tightened. Many believe that what happens in the next decade will determine whether Denmark survives as a bastion of good living, humane thinking and social responsibility, or whether it becomes a nation at civil war with supporters of Sharia law.
And meanwhile, Canadians clamor for stricter immigration policies, and demand an end to state welfare programs that allow many immigrants to live on the public dole. As we in Canada look at the enclaves of Muslims amongst us, and see those who enter our shores too easily, dare live on our taxes, yet refuse to embrace our culture, respect our traditions, participate in our legal system, obey our laws, speak our language, appreciate our history. We would do well to look to Denmark , and say a prayer for her future and for our own.
Sa du demokrati?
Denna gamla artikel från den danska Weekendavisen valåret 2002 avslöjar några av de många bristerna i svensk "demokrati".
Weekendavisen FREDAG 18.10.2002.
FREDE VESTERGAARD
Skånsk demokrati
Sverige er fantastisk. Det gælder også de demokratiske spilleregler.
SVERIGE er fantastisk. Sådan lyder et slogan fra det svenske turistråd. Og det er Sverige virkelig. Efter valget i september er socialdemokrater, konservative og vänsterpartister i Malmøs kommunalbestyrelse blevet enige om at nedsætte antallet af medlemmer i alle ti bydelsnævn og andre udvalg fra 15 til 11. Hvorfor? Fordi de indvandringskritiske partier Sverigedemokraterna og Skånepartiet hver fik 2 mandater i den 61 mand store kommunalbestyrelse. (Alene Sverigedemokraterna fik knap 6.000 stemmer, til trods for at partiet blev nægtet annonceplads i de lokale aviser og på de lokale busser, og kun holdt et eneste valgmøde i Malmø, som fra starten blev saboteret og afbrudt af de autonome.) Med fire mandater tilsammen ville de såkaldt brune kræfter være berettiget til et udvalgsmedlem og få mulighed for at give deres mening til kende i det løbende politiske arbejde. En tilsvarende udelukkelse forsøger de etablerede partier i kommunalbestyrelsen i Mölndal ved Göteborg, hvor SD også fik to mandater, og hvor postbudene i øvrigt nægtede at uddele valgmateriale fra de fremmedfjendske partier. I den privatiserede svenske kirkes øverste organ Kirkemødet, hvor SD har to ud af 101 mandater, har de øvrige partier også holdt Sverigedemokraterna uden for udvalgsarbejdet, i modsætning til andre småpartier. I Malmø har Sydsvenska Dagbladet i en leder bifaldet beslutningen. Bladet skrev sidste fredag, »at holde lokalpolitikken ren er et demokrati- og fremtidsspørgsmål af højeste dignitet. Og det er et godt tegn på politisk ansvarlighed, at andre partier, som sætter humanistiske værdier højt, kan samarbejde herom.« Tabloid-avisen Expressen var dog ikke enig: »Det er muligt, at Malmøs fire store partier mener, at de på kort sigt opnår en demokratisk gevinst med deres udvalgs-fusk, men dybest set og i længden er det et ildevarslende demokratisk tab.(...) Det er så unødvendigt og så forkert. Demokratiet må stole på sine egne institutioner. Den største og vigtigste af dem er det frie, almindelige og afgørende valg,« skrev lederskribenten, der mente, at beslutningen vil give Sverigedemokraterna mere eksplosiv ammunition ved næste valg. »Den såkaldt antifascistiske sabotage mod SDs valgmøder havde åbenbart en virkning stik modsat den tiltænkte, hvis den ellers var gennemtænkt. Det samme kan ske med fusket i Malmø.«
Dagens Nyheter tog også afstand fra beslutningen: »Den bekræfter bare de fremmedfjendske og deres tilhængere i deres konspirationstænkning. Fusket får modsat effekt. De brune kræfter styrkes,« skrev avisen, der selv, ligesom de allerfleste andre svenske aviser, har nægtet at optage valgannoncer fra Sverigedemokraterna og dermed formentlig har bekræftet partiet i dets konspirationstænkning. Det gælder blandt andet en annonce, der udover at annoncere et mødested og mødetidspunkt blot havde teksten »vi siger, hvad du tænker«. Det svenske valg har vakt British Human Rights Groups opmærksomhed. Gruppen følger valg og valgprocedurer i en række OSCE-lande, fortrinsvis de tidligere øst-lande, men på hjemmesiden http://www.oscewatch.org/ ligger der også rapporter om enkelte vesteuropæiske lande. Rapporten om Sverige hæfter sig dels ved, at det for et parti som Sverigedemokraterna har været svært, for ikke at sige umuligt, at få adgang til at annoncere sine valgbudskaber. Ikke bare i privat ejede medier, som måske har ret til at vælge, hvilke annoncer de vil optage, men også på f.eks. busser tilhørende offentligt ejede selskaber, som Swebus. Det rokker ved valgkampens fairness, mener rapporten, der også finder det forkert, at ikke alle partier har lige adgang til at holde valgmøder i offentligt ejede bygninger. »Var det ikke bedre at lade vælgerne afgøre, hvem de vil støtte eller fryse ud,« spørger rapporten retorisk. Dernæst hæfter rapporten sig ve
d et teknisk aspekt af det svenske valgsystem, nemlig at der i modsætning til de allerfleste andre lande i Europa ikke benyttes én enkelt stemmeseddel med alle partier på. Hvert parti har sin egen stemmeseddel, og de ligger frit tilgængelige i stort tal på alle postkontorer fra 18 dage før valget. BHHRG mener, at det teoretisk set øger risikoen for valgfusk, at der er så mange stemmesedler i omløb, i modsætning til andre lande, hvor der kun er så mange stemmesedler, som der er registrerede vælgere. Ved optællingen kan en valgkommission i princippet enes om at fjerne nogle af stemmesedlerne fra et parti, som de er enige om ikke at kunne lide, og erstatte dem med andre.
Spydpigens kommentar:
Med stöd av myndigheterna rånade fyrtiotalisternas röda revolution makten från demokratin
och avgör vem som skall styra Sverige.
Weekendavisen FREDAG 18.10.2002.
FREDE VESTERGAARD
Skånsk demokrati
Sverige er fantastisk. Det gælder også de demokratiske spilleregler.
SVERIGE er fantastisk. Sådan lyder et slogan fra det svenske turistråd. Og det er Sverige virkelig. Efter valget i september er socialdemokrater, konservative og vänsterpartister i Malmøs kommunalbestyrelse blevet enige om at nedsætte antallet af medlemmer i alle ti bydelsnævn og andre udvalg fra 15 til 11. Hvorfor? Fordi de indvandringskritiske partier Sverigedemokraterna og Skånepartiet hver fik 2 mandater i den 61 mand store kommunalbestyrelse. (Alene Sverigedemokraterna fik knap 6.000 stemmer, til trods for at partiet blev nægtet annonceplads i de lokale aviser og på de lokale busser, og kun holdt et eneste valgmøde i Malmø, som fra starten blev saboteret og afbrudt af de autonome.) Med fire mandater tilsammen ville de såkaldt brune kræfter være berettiget til et udvalgsmedlem og få mulighed for at give deres mening til kende i det løbende politiske arbejde. En tilsvarende udelukkelse forsøger de etablerede partier i kommunalbestyrelsen i Mölndal ved Göteborg, hvor SD også fik to mandater, og hvor postbudene i øvrigt nægtede at uddele valgmateriale fra de fremmedfjendske partier. I den privatiserede svenske kirkes øverste organ Kirkemødet, hvor SD har to ud af 101 mandater, har de øvrige partier også holdt Sverigedemokraterna uden for udvalgsarbejdet, i modsætning til andre småpartier. I Malmø har Sydsvenska Dagbladet i en leder bifaldet beslutningen. Bladet skrev sidste fredag, »at holde lokalpolitikken ren er et demokrati- og fremtidsspørgsmål af højeste dignitet. Og det er et godt tegn på politisk ansvarlighed, at andre partier, som sætter humanistiske værdier højt, kan samarbejde herom.« Tabloid-avisen Expressen var dog ikke enig: »Det er muligt, at Malmøs fire store partier mener, at de på kort sigt opnår en demokratisk gevinst med deres udvalgs-fusk, men dybest set og i længden er det et ildevarslende demokratisk tab.(...) Det er så unødvendigt og så forkert. Demokratiet må stole på sine egne institutioner. Den største og vigtigste af dem er det frie, almindelige og afgørende valg,« skrev lederskribenten, der mente, at beslutningen vil give Sverigedemokraterna mere eksplosiv ammunition ved næste valg. »Den såkaldt antifascistiske sabotage mod SDs valgmøder havde åbenbart en virkning stik modsat den tiltænkte, hvis den ellers var gennemtænkt. Det samme kan ske med fusket i Malmø.«
Dagens Nyheter tog også afstand fra beslutningen: »Den bekræfter bare de fremmedfjendske og deres tilhængere i deres konspirationstænkning. Fusket får modsat effekt. De brune kræfter styrkes,« skrev avisen, der selv, ligesom de allerfleste andre svenske aviser, har nægtet at optage valgannoncer fra Sverigedemokraterna og dermed formentlig har bekræftet partiet i dets konspirationstænkning. Det gælder blandt andet en annonce, der udover at annoncere et mødested og mødetidspunkt blot havde teksten »vi siger, hvad du tænker«. Det svenske valg har vakt British Human Rights Groups opmærksomhed. Gruppen følger valg og valgprocedurer i en række OSCE-lande, fortrinsvis de tidligere øst-lande, men på hjemmesiden http://www.oscewatch.org/ ligger der også rapporter om enkelte vesteuropæiske lande. Rapporten om Sverige hæfter sig dels ved, at det for et parti som Sverigedemokraterna har været svært, for ikke at sige umuligt, at få adgang til at annoncere sine valgbudskaber. Ikke bare i privat ejede medier, som måske har ret til at vælge, hvilke annoncer de vil optage, men også på f.eks. busser tilhørende offentligt ejede selskaber, som Swebus. Det rokker ved valgkampens fairness, mener rapporten, der også finder det forkert, at ikke alle partier har lige adgang til at holde valgmøder i offentligt ejede bygninger. »Var det ikke bedre at lade vælgerne afgøre, hvem de vil støtte eller fryse ud,« spørger rapporten retorisk. Dernæst hæfter rapporten sig ve
d et teknisk aspekt af det svenske valgsystem, nemlig at der i modsætning til de allerfleste andre lande i Europa ikke benyttes én enkelt stemmeseddel med alle partier på. Hvert parti har sin egen stemmeseddel, og de ligger frit tilgængelige i stort tal på alle postkontorer fra 18 dage før valget. BHHRG mener, at det teoretisk set øger risikoen for valgfusk, at der er så mange stemmesedler i omløb, i modsætning til andre lande, hvor der kun er så mange stemmesedler, som der er registrerede vælgere. Ved optællingen kan en valgkommission i princippet enes om at fjerne nogle af stemmesedlerne fra et parti, som de er enige om ikke at kunne lide, og erstatte dem med andre.Spydpigens kommentar:
Med stöd av myndigheterna rånade fyrtiotalisternas röda revolution makten från demokratin
och avgör vem som skall styra Sverige.
Röda rävstreck värda att erinra om!
I problemen omkring Sveriges valsystem ingår också, at valregelverket tolkas olika i olika kommuner, eftersom det inte är klart definierat från början. Här är ett exempel:
Vid valet i september 2002 valdes Sverigedemokraterna in i Malmös Kommunstyre, men det accepterade inte kommunstyrelsen. För att hindra den inflytande, som SD därmed kunde få, biföll man ett förslag från kommunisterna 9.10.2002. De hade räknat ut, att om antalet ledamöter minskades med 33 %, så utestängdes SD från alla nämnder och styrelser (utom Kommunfullmäktige förstås). Ett sånt förslag från kommunisterna kan inte undra! De har ju erfarenhet från deras broderpartier i andra länder. Det kan inte heller överraska, at socialdemokratin var överens, men att Folkpartiet och Moderaterna gick med på dessa odemokratiska röda rävstreck och manipulerade valreglerna är värd att notera och komma ihåg.
Socialdemokraternas stabschef Anders Rubin bekräftade för Sydsvenska Dagbladet 10.10.2002, att orsaken till den hastigt påkomna åtgärden var att utestänga Sverigedemokraterna.
Att ändra spelreglerna för det kommunala styret direkt efter valet är ett brott mot demokratins spelregler och i överensstämmelse med vad som kan inträffa i kommunistiska, afrikanska och sydamerikanska diktaturer. Att något sådant händer i Sverige visar att vi inte har en riktig demokrati längre. Det kommunistiska Vänsterpartiet och de styrande socialdemokraterna i Malmö har nu visat sitt rätta odemokratiska ansikte, och Folkpartiet och Moderaterna deras naivitet och feghet.
Vid valet i september 2002 valdes Sverigedemokraterna in i Malmös Kommunstyre, men det accepterade inte kommunstyrelsen. För att hindra den inflytande, som SD därmed kunde få, biföll man ett förslag från kommunisterna 9.10.2002. De hade räknat ut, att om antalet ledamöter minskades med 33 %, så utestängdes SD från alla nämnder och styrelser (utom Kommunfullmäktige förstås). Ett sånt förslag från kommunisterna kan inte undra! De har ju erfarenhet från deras broderpartier i andra länder. Det kan inte heller överraska, at socialdemokratin var överens, men att Folkpartiet och Moderaterna gick med på dessa odemokratiska röda rävstreck och manipulerade valreglerna är värd att notera och komma ihåg.
Socialdemokraternas stabschef Anders Rubin bekräftade för Sydsvenska Dagbladet 10.10.2002, att orsaken till den hastigt påkomna åtgärden var att utestänga Sverigedemokraterna.
Att ändra spelreglerna för det kommunala styret direkt efter valet är ett brott mot demokratins spelregler och i överensstämmelse med vad som kan inträffa i kommunistiska, afrikanska och sydamerikanska diktaturer. Att något sådant händer i Sverige visar att vi inte har en riktig demokrati längre. Det kommunistiska Vänsterpartiet och de styrande socialdemokraterna i Malmö har nu visat sitt rätta odemokratiska ansikte, och Folkpartiet och Moderaterna deras naivitet och feghet.
september 04, 2010
Svensk mentalitet
”Den svenska eliten ligger som de har bäddat”, säger Karen Jespersen i en artikel i Berlingske
http://www.berlingske.dk/kommentarer/den-svenske-elite-ligger-som-den-har-redt-0
Men kanske situationen också beror på något mycket djupare: Svensk mentalitet innebär något som är rätt obegripligt sett från dansk håll: Ni är så auktoritetstrogna! I förhållande till de mera öppna demokratierna där man ibland diskuterar vilt och våldsamt måste det vara en härlig sak att regera i Sverige. Fast man också här då och då avslöjar skandaler inom myndigheterna om pengar som är förskingrade, om misskötta anställningar, om politiska löften som inte är infriade etc., så fortsätter svenskar generellt att ha obegränsat tillit till de folkvaldas beslut. Skulle någon mena något annat så säger han det inte högt utan vid TV-apparaten därhemma. Man får inte träda fram på arenan. Inte visa sig. I gengäld är Ni mera laglydiga än danskar.
Man skriver inte heller insändare i Sverige. Gör man det ändå, skriver man helst på uppdiktat namn. Det får man hos Er, eftersom alla önskar att vara anonyma. När bara redaktionen känner till insändarens rätta namn, så är det i sin ordning. I Danmark måste det finnas en mycket tungt vägande anledning till anonymitet. Svenskar pratar så ofta om öppenhet, men själv är de inte öppna.
Svenskarna är liksom inte skapade för demokrati. De vågar inte att ta på sig de friheter och ansvar som detta innebär. Jo, sätta kryss vid något parti förstås för det försiggår ju i hemlighet inne i en box. Men jag har stått och tittat på när små partier försöker att dela ut trycksaker på gatan. Det är sorgligt att se på. De gående vågar inte ta emot broschyren. Tänk om den innehöll något icke politiskt korrekt, och någon ser att de tar emot det. Detta att det i själva befolkningen fattas en bas för utövning av demokratiens rättigheter tillsammans med auktoritetstron är kanske orsaken till att något så odemokratisk som nynazism har växtmöjligheter.
Härtill kommer ytterligare massmediernas förtegenhet om vissa fakta. Medan t.ex. den danska befolkning blir mera och mera upprörda över den kriminalitet, som regeringen har gett möjlighet till p.g.a. invandringen, så ser det annorlunda ut i Sverige. Främmande kriminalitet eller andra olämpliga situationer vid invandring finns knappast ”officiellt” i Sverige. Om borgare i ett land inte öppet får besked och inte har möjlighet för kritik, så riskerar man att det till slut endast återstår de mera brutala protesterna. Det skulle givetvis vara bättre och mera sunt att öppet och demokratiskt kunna diskutera alla saker som angår land och folk.
Gertrud
september 03, 2010
Grovt förtal
Att man förföljer och trakasserar Sverigedemokraterna är inget nytt. Det grova förtal i massmedia under valåret 2002 väckte uppseende hos kollegerna i Danmark. Här är en artikel från Kristeligt Dagblad 20. juni 2002:
Svenske journalister skal kritisere højrepartier
Journalister på Sveriges Radio skal betegne højreorienterede partier som fremmedfjendtlige. Dybt problematisk, lyder det fra Danmarks Radio.
Af Morten Rasmussen
Efter ordre fra ledelsen i Sveriges Radio bliver journalisterne på samfundsredaktionen Ekot nu pålagt at betegne Sveriges største nationalistiske parti, Sverigedemokraterna, som »fremmedfjendtligt«. Det understreges desuden, at journalisterne ikke skal være objektive, men partiske over for organisationer, som »truer det demokratiske samfunds grundideer«.
De særlige retningslinjer findes i et såkaldt policy- dokument, som ledelsen på Ekot-redaktionen har sendt til samtlige lokalredaktioner. Dokumentet sigter specifikt mod de to nationalistiske partier Sverigedemokraterna samt Nationaldemokraterna. Begge partier betegner sig som nationalistiske og har ved tidligere valg kun fået meget lille opbakning i den svenske befolkning. Sverigedemokraterna står dog til en markant fremgang ved det kommende valg til Riksdagen senere på året.
På Ekot-redaktionen ønsker man dog ikke at give Sverigedemokraterna og Nationaldemokraterna samme sendetid som andre partier. I dokumentet understreges det, at Sverigedemokraterna kun skal have sendetid svarende til stemmetallet ved det seneste valg i 1998.
Rolf Stengård, nyheds-chef på Ekot-redaktionen, har været med til at udarbejde dokumentet og mener ikke, at de særlige retningslinjer er problematiske.
Som statsmedie har vi et ansvar for at forsvare demokratiet og principperne om, at alle mennesker er lige. Det er vores pligt at være partiske og tage afstand fra bevægelser, som truer demokratiet. Når Sverigedemokraterna ikke får mere sendetid, skyldes det, at de er ubetydelige i svensk politik. Vi ønsker ikke at overdrive deres betydning, siger Rolf Stengård, som ikke ser de journalistiske retningslinjer som en trussel mod Sveriges Radios troværdighed.
Vi vil sikre en dækning, som svarer til partiernes opbakning i befolkningen. At partiet skal betegnes som fremmedfjendsk skyldes, at vi vil markere en afstandtagen til holdninger, som går imod principperne om lighed, siger Rolf Stengård.
Adskillige svenske medier og politikere har i den seneste tid langet hårdt ud efter den skarpe indvandrerdebat i Danmark. I Danmark har man derimod betegnet den svenske indvandrerdebat som berøringsangst og uvillig til at tage fat på de virkelige problemer. Og Lisbeth Knudsen, nyhedsdirektør i Danmarks Radio, tager skarpt afstand fra at pålægge journalisterne særlige retningslinjer, som det nu sker i Sverige.
Dybt problematisk
Det vil aldrig ske i Danmarks Radio. At journalisterne skal være partiske over for højreorienterede bevægelser er dybt problematisk for et statsmedie, som skal repræsentere hele befolkningen. Vi vil ikke ukritisk lægge sendetid til yderligtgående bevægelser, som opfordrer til ulovligheder. Men det er ikke ledelsens opgave at fortælle journalisterne, hvordan de skal beskrive bestemte organisationer, siger Lisbeth Knudsen, som også tager afstand fra, at mindre partier skal have mindre sendetid end store partier.
Op til et folketingsvalg får alle opstillede partier samme sendetid og samme mulighed for at præsentere deres budskab i Danmarks Radio. Jeg har netop set det svenske policy-dokument, og må sige, at jeg er meget forundret. Jeg er bange for, at svenskerne gør en stor fejl, hvis de vil forsvare demokratiet ved at undertrykke bestemte holdninger, siger Lisbeth Knudsen.
rasmussen@kristeligtdagblad.dk
Svenske journalister skal kritisere højrepartier
Journalister på Sveriges Radio skal betegne højreorienterede partier som fremmedfjendtlige. Dybt problematisk, lyder det fra Danmarks Radio.
Af Morten Rasmussen
Efter ordre fra ledelsen i Sveriges Radio bliver journalisterne på samfundsredaktionen Ekot nu pålagt at betegne Sveriges største nationalistiske parti, Sverigedemokraterna, som »fremmedfjendtligt«. Det understreges desuden, at journalisterne ikke skal være objektive, men partiske over for organisationer, som »truer det demokratiske samfunds grundideer«.
De særlige retningslinjer findes i et såkaldt policy- dokument, som ledelsen på Ekot-redaktionen har sendt til samtlige lokalredaktioner. Dokumentet sigter specifikt mod de to nationalistiske partier Sverigedemokraterna samt Nationaldemokraterna. Begge partier betegner sig som nationalistiske og har ved tidligere valg kun fået meget lille opbakning i den svenske befolkning. Sverigedemokraterna står dog til en markant fremgang ved det kommende valg til Riksdagen senere på året.
På Ekot-redaktionen ønsker man dog ikke at give Sverigedemokraterna og Nationaldemokraterna samme sendetid som andre partier. I dokumentet understreges det, at Sverigedemokraterna kun skal have sendetid svarende til stemmetallet ved det seneste valg i 1998.
Rolf Stengård, nyheds-chef på Ekot-redaktionen, har været med til at udarbejde dokumentet og mener ikke, at de særlige retningslinjer er problematiske.
Som statsmedie har vi et ansvar for at forsvare demokratiet og principperne om, at alle mennesker er lige. Det er vores pligt at være partiske og tage afstand fra bevægelser, som truer demokratiet. Når Sverigedemokraterna ikke får mere sendetid, skyldes det, at de er ubetydelige i svensk politik. Vi ønsker ikke at overdrive deres betydning, siger Rolf Stengård, som ikke ser de journalistiske retningslinjer som en trussel mod Sveriges Radios troværdighed.
Vi vil sikre en dækning, som svarer til partiernes opbakning i befolkningen. At partiet skal betegnes som fremmedfjendsk skyldes, at vi vil markere en afstandtagen til holdninger, som går imod principperne om lighed, siger Rolf Stengård.
Adskillige svenske medier og politikere har i den seneste tid langet hårdt ud efter den skarpe indvandrerdebat i Danmark. I Danmark har man derimod betegnet den svenske indvandrerdebat som berøringsangst og uvillig til at tage fat på de virkelige problemer. Og Lisbeth Knudsen, nyhedsdirektør i Danmarks Radio, tager skarpt afstand fra at pålægge journalisterne særlige retningslinjer, som det nu sker i Sverige.
Dybt problematisk
Det vil aldrig ske i Danmarks Radio. At journalisterne skal være partiske over for højreorienterede bevægelser er dybt problematisk for et statsmedie, som skal repræsentere hele befolkningen. Vi vil ikke ukritisk lægge sendetid til yderligtgående bevægelser, som opfordrer til ulovligheder. Men det er ikke ledelsens opgave at fortælle journalisterne, hvordan de skal beskrive bestemte organisationer, siger Lisbeth Knudsen, som også tager afstand fra, at mindre partier skal have mindre sendetid end store partier.
Op til et folketingsvalg får alle opstillede partier samme sendetid og samme mulighed for at præsentere deres budskab i Danmarks Radio. Jeg har netop set det svenske policy-dokument, og må sige, at jeg er meget forundret. Jeg er bange for, at svenskerne gør en stor fejl, hvis de vil forsvare demokratiet ved at undertrykke bestemte holdninger, siger Lisbeth Knudsen.
rasmussen@kristeligtdagblad.dk
september 02, 2010
Mycket viktig valfråga:
”Inför könsneutrala toaletter och kommunala hbt-boenden för äldre”
Vilken galenskap!
Stockholms stad bör inrätta ett borgarråd med särskilt ansvar för hbt-frågor. Vidare bör staden ge äldre personer möjlighet att välja särskilt hbt-boende. De offentliga toaletterna bör vara könsneutrala så att man slipper välja mellan tjej- och killtoaletten, skriver socialdemokraterna Carin Jämtin och Dag Larsson.
· Carin Jämtin,
· Kristina Axén-Olin,
· Socialdemokraterna
Den socialdemokratiska politiken bygger på övertygelsen om alla människors lika rätt och värde. Ingen människa ska känna sig diskriminerad eller hotad på grund av sin sexuella läggning eller sitt könsuttryck. Vi har länge arbetet aktivt för sexuellt likaberättigande. I nuläget har hbt- (homo, bi, trans) personer lika rättigheter inom en mängd områden, allt från rätten att ingå äktenskap till skydd mot diskriminering. Men mycket återstår att göra.
Varje människa är unik – men människovärdet är lika. Varje människa ska kunna leva sitt liv som en hel människa och mötas av respekt, oavsett vem hon är, hur hon väljer att leva sitt liv och var än hon bor – om det är på landsbygden eller i storstaden, i Sverige, i Europa eller på någon annan plats i världen. Vi vill verka för sexuellt och könstillhörighetsmässigt självbestämmande, likhet inför lagen och samhälleligt erkännande för hbt-personer. Heteronormativitet handlar om makt. Den som tillhör den heterosexuella normen har privilegiet att vara något mer än sin sexuella läggning och har även makten att bedöma vad som är annorlunda och icke önskvärt. De som överskrider gränser för heterosexualitet uppfattas som avvikande.
Sexuell läggning är fortfarande den näst vanligaste orsaken till hatbrott och det syns ingen minskning i antalet anmälningar. 18 procent av alla hatbrott som anmäls har sin grund i att gärningsmannen uppfattat offret som homo-, bi- eller transsexuell. Enligt Brottsförebyggande rådet är våldsbrott mer framträdande vid homofobiska, bifobiska och heterofobiska hatbrott. Vi vill att hbt-kompetensen hos rättsväsendets anställda ska höjas och genom att vidareutbilda personal kan fler hatbrott upptäckas och förebyggas. Hatbrott och hbt-personers livssituation ska också uppmärksammas i polisutbildningen. Vi anser att transpersoner uttryckligen ska inkluderas i hetslagstiftningen och straffskärpningsregeln mot hatbrott. Likaså vill vi se en omprövning av smittskyddslagstiftningen, så som de rödgröna tidigare i vår öppnat för. Den nuvarande informationsplikten för hiv-positiva stigmatiserar och är kontraproduktiv ur ett preventionsperspektiv då de flesta blir smittade av personer inte vet att de bär på HIV-viruset.
Alla frågor som rör hbt-personer är dock inte nationella. Om Socialdemokraterna vinner i Stockholms stad och län lovar vi att:
· Införa ett borgarråd i Stockholms stad med särskilt ansvar för hbt-frågorna.
· Satsa 1,5 miljoner kronor på RFSL Stockholms bbt-fritidsgård Egalia. Denna typ av verksamhet är viktig och behövs i Stockholm.
· Se till att det finns könsneutrala toaletter i stadens offentliga verksamheter så att man inte måste välja mellan tjej- och killtoaletten.
Vi vill också att:
· Stockholms förskolor ska ha ett medvetet genus-, köns- och hbt-tänkande.
· Stockholms skolors sexualundervisning ska ha med ett tydligt hbt-perspektiv.
· Äldre hbt-personer ska kunna välja hbt-äldreboende i kommunal regi.
· Stockholm stad som arbetsgivare aktivt ska arbeta mot alla former av diskriminering och höjer sina medarbetares kompetens (hbt-certifiering).
· Stockholms stadsmuseum ska inrätta en ”hbt-avdelning”.
· Förbättra bemötandet av regnbågsfamiljer inom mödra- och förlossningsvården.
· Förbättra stödinsatserna till HIV-positiva och redan insjuknade i aids genom psykosociala stödinsatser.
Det är väl känt att den psykiska hälsan är sämre hos hbt-gruppen jämfört med genomsnittsbefolkningen och att transpersoners hälsa sämre än homo- och bisexuellas. Det är för oss självklart att transpersoner ska ges rätt till vård på lika villkor oavsett hur man väljer att definiera sin könsidentitet eller sitt könsuttryck, detta ska gälla både inom primärvård och inom specialistvård för transsexuella. Vi välkomnar därför Socialstyrelsens förslag att transsexuella ska sluta tvångssteriliseras och tvångskiljas. Vi menar att transpersoner ska tillförsäkras rätten att fritt ändra sitt juridiska kön utan krav på medicinska eller kirurgiska ingrepp. Flera undersökningar visar att unga transpersoner mår dåligt. Det vill vi åtgärda, genom att se till att personal inom skola, skolhälsovård, ungdomsmottagningar och barn- och ungdomspsykiatrin har transkompetens. Vi vill också satsa resurser på verksamhet för transpersoner som arrangeras av frivilligorganisationer.
Världen förändras inte av sig själv. Ska vi få ett samhälle som är öppet för och tar tillvara alla människor, då krävs också politiska insatser. Vi kan inte vänta på ett mer hbt-vänligt Stockholm.
Carin Jämtin, oppositionsborgarråd (S) Stockholms stad
Dag Larsson,oppositionslandstingsråd (S) Stockholms läns landsting
Källa: DN Uppdaterat 2010-07-28. Publicerat 2010-07-28
Vilken galenskap!
Stockholms stad bör inrätta ett borgarråd med särskilt ansvar för hbt-frågor. Vidare bör staden ge äldre personer möjlighet att välja särskilt hbt-boende. De offentliga toaletterna bör vara könsneutrala så att man slipper välja mellan tjej- och killtoaletten, skriver socialdemokraterna Carin Jämtin och Dag Larsson.
· Carin Jämtin,
· Kristina Axén-Olin,
· Socialdemokraterna
Den socialdemokratiska politiken bygger på övertygelsen om alla människors lika rätt och värde. Ingen människa ska känna sig diskriminerad eller hotad på grund av sin sexuella läggning eller sitt könsuttryck. Vi har länge arbetet aktivt för sexuellt likaberättigande. I nuläget har hbt- (homo, bi, trans) personer lika rättigheter inom en mängd områden, allt från rätten att ingå äktenskap till skydd mot diskriminering. Men mycket återstår att göra.
Varje människa är unik – men människovärdet är lika. Varje människa ska kunna leva sitt liv som en hel människa och mötas av respekt, oavsett vem hon är, hur hon väljer att leva sitt liv och var än hon bor – om det är på landsbygden eller i storstaden, i Sverige, i Europa eller på någon annan plats i världen. Vi vill verka för sexuellt och könstillhörighetsmässigt självbestämmande, likhet inför lagen och samhälleligt erkännande för hbt-personer. Heteronormativitet handlar om makt. Den som tillhör den heterosexuella normen har privilegiet att vara något mer än sin sexuella läggning och har även makten att bedöma vad som är annorlunda och icke önskvärt. De som överskrider gränser för heterosexualitet uppfattas som avvikande.
Sexuell läggning är fortfarande den näst vanligaste orsaken till hatbrott och det syns ingen minskning i antalet anmälningar. 18 procent av alla hatbrott som anmäls har sin grund i att gärningsmannen uppfattat offret som homo-, bi- eller transsexuell. Enligt Brottsförebyggande rådet är våldsbrott mer framträdande vid homofobiska, bifobiska och heterofobiska hatbrott. Vi vill att hbt-kompetensen hos rättsväsendets anställda ska höjas och genom att vidareutbilda personal kan fler hatbrott upptäckas och förebyggas. Hatbrott och hbt-personers livssituation ska också uppmärksammas i polisutbildningen. Vi anser att transpersoner uttryckligen ska inkluderas i hetslagstiftningen och straffskärpningsregeln mot hatbrott. Likaså vill vi se en omprövning av smittskyddslagstiftningen, så som de rödgröna tidigare i vår öppnat för. Den nuvarande informationsplikten för hiv-positiva stigmatiserar och är kontraproduktiv ur ett preventionsperspektiv då de flesta blir smittade av personer inte vet att de bär på HIV-viruset.
Alla frågor som rör hbt-personer är dock inte nationella. Om Socialdemokraterna vinner i Stockholms stad och län lovar vi att:
· Införa ett borgarråd i Stockholms stad med särskilt ansvar för hbt-frågorna.
· Satsa 1,5 miljoner kronor på RFSL Stockholms bbt-fritidsgård Egalia. Denna typ av verksamhet är viktig och behövs i Stockholm.
· Se till att det finns könsneutrala toaletter i stadens offentliga verksamheter så att man inte måste välja mellan tjej- och killtoaletten.
Vi vill också att:
· Stockholms förskolor ska ha ett medvetet genus-, köns- och hbt-tänkande.
· Stockholms skolors sexualundervisning ska ha med ett tydligt hbt-perspektiv.
· Äldre hbt-personer ska kunna välja hbt-äldreboende i kommunal regi.
· Stockholm stad som arbetsgivare aktivt ska arbeta mot alla former av diskriminering och höjer sina medarbetares kompetens (hbt-certifiering).
· Stockholms stadsmuseum ska inrätta en ”hbt-avdelning”.
· Förbättra bemötandet av regnbågsfamiljer inom mödra- och förlossningsvården.
· Förbättra stödinsatserna till HIV-positiva och redan insjuknade i aids genom psykosociala stödinsatser.
Det är väl känt att den psykiska hälsan är sämre hos hbt-gruppen jämfört med genomsnittsbefolkningen och att transpersoners hälsa sämre än homo- och bisexuellas. Det är för oss självklart att transpersoner ska ges rätt till vård på lika villkor oavsett hur man väljer att definiera sin könsidentitet eller sitt könsuttryck, detta ska gälla både inom primärvård och inom specialistvård för transsexuella. Vi välkomnar därför Socialstyrelsens förslag att transsexuella ska sluta tvångssteriliseras och tvångskiljas. Vi menar att transpersoner ska tillförsäkras rätten att fritt ändra sitt juridiska kön utan krav på medicinska eller kirurgiska ingrepp. Flera undersökningar visar att unga transpersoner mår dåligt. Det vill vi åtgärda, genom att se till att personal inom skola, skolhälsovård, ungdomsmottagningar och barn- och ungdomspsykiatrin har transkompetens. Vi vill också satsa resurser på verksamhet för transpersoner som arrangeras av frivilligorganisationer.
Världen förändras inte av sig själv. Ska vi få ett samhälle som är öppet för och tar tillvara alla människor, då krävs också politiska insatser. Vi kan inte vänta på ett mer hbt-vänligt Stockholm.
Carin Jämtin, oppositionsborgarråd (S) Stockholms stad
Dag Larsson,oppositionslandstingsråd (S) Stockholms läns landsting
Källa: DN Uppdaterat 2010-07-28. Publicerat 2010-07-28
september 01, 2010
Gömt men inte glömt. Gammalt värd att veta!
INVANDRINGSKOSTNADERNA I FRITT FALL (våren 2002)
Den totala kostnaden för invandringen räknades fram år 2000 av Lars Jansson, universitetslektor i företagsekonomi, och uppgick då till 261,3 miljarder per år. Erfarenhet från tidigare år tyder på att invandrarna själva betalar omkring 10 % av samhällets skattefinansierade utgifter, vilket då lämnade svenska skattebetalare att stå för 235 miljarder.
I tilläggsbudgeter har år efter år stora summor avsatts till satsningar på invandrare i olika sammanhang. Bara tilläggsbudgeten för i år ger 888 miljoner till invandringsanknutna ändamål.
Den 1 januari 2003 skall ett nytt försörjningssystem starta för de invandrare som är över 65 år och som inte har rätt till annat än socialbidrag. Stödet är generösare än socialbidrag och beräknas på kort sikt kosta 700 miljoner med en ökning på mellan 40 och 200 miljoner på längre sikt.
Detta kommer förmodligen inte att räcka när ryktet sprids att man som äldre invandrare kan få dubbelt så mycket i inkomst än de svenska pensionärer som under hela arbetslivet betalat för sin pension. De invandrade åldringarna kan äga sitt permanenta hem, alltså fastighet eller bostadsrätt utan att det påverkar stödet.
Lagen om äldreförsörjningsstöd bortser från om de hitkomna åldringarna har rätt till pension i hemländerna p.g.a. svårigheter med administrationen! Det innebär att invandrarna kan åka till hemländerna för att utkvittera sina pensioner där och sedan återvända till ”bosättningslandet” Sverige eftersom ÄFS medger tre månaders bortovaro utan att stödet minskas.
Massor av svenska skattepengar åtgår också till de skadestånd som utdömes till familjemedlemmar i familjer där fadern misshandlat både barn och hustru. För närvarande pågår två fall där i ena fallet sju barn yrkar på en halv miljon i skadestånd. I det andra fallet har mannen dömts till fem års fängelse och att betala skadestånd på 2 miljoner kronor.
Vem som får betala de skadestånden vet vi ju alla.
I samband med sådana domar är det för de flesta självklart att den dömde skall utvisas ur landet och fråntas det svenska medborgarskapet om sådant föreligger. Den medborgarskapslag vi har idag antogs 2001 och medger inte detta så självklara förfarande.
Den som ansöker om svenskt medborgarskap skall uppfylla dessa krav:
1 Kunna styrka sin identitet
2 Ha fyllt 18 år
3 Ha permanent uppehållstillstånd
4 Ha bott i Sverige i minst 5 år, 4 år om statslös eller flykting
5 Ha skött sig bra och inte begått några brott.
I lagen står att; Om en person får svenskt medborgarskap och det efteråt kommer fram att han/hon fått det genom att ha uppgivit en felaktig identitet, kan svenska myndigheter inte återkalla det. Man skulle kunna tro att det är en annan myndighet än den svenska staten som utfärdat lagen.
Det naturliga hade ju varit att om villkoren inte uppfyllts eller vilar på felaktig grund så ska medborgarskapet obönhörligt återkallas. När det gäller punkt nr 5 så är det naturligt att brott begångna efter erhållandet av medborgarskapet också blir ett ouppfyllt villkor.
80 % av de grövsta brotten i Sverige begås av utlänningar med olika grad av tillhörighet till Sverige, vilket betyder en oerhörd ekonomisk belastning för svenska skattebetalare. Domstolarna har gjort det till policy att inte utvisa ens de värsta förbrytarna mot svenska lagar. Varför kan man fråga sig.
Det skulle vara mycket preventivt om svenska lagar tillät återkallande av ev medborgarskap och återsändning till hemlandet med den svenska domen på fickan, så att hemlandets myndigheter fick verkställa straffet. Det är ju vad våra myndigheter anstränger sig för när det gäller i andra länder dömda svenskar!
Vari ligger tvånget i att vi svenskar ska betala för långvarig fängelsevistelse när den dömde efteråt skall utvisas? Har vi i Sverige någon som helst nytta av den rehabilitering som fången genomgår när han återkommit till sitt hemland. Naturligtvis inte, det vi svenska skattebetalare får i utbyte är en saftig räkning att betala.
Nu låter man istället de dömda utlänningarna oftast kvarstanna i Sverige på grund av anknytningar som de tillåtits upprätta under fängelsetiden med barnalstring och annat för att säkerställa att de får stanna kvar här.
Det talas så mycket om de mänskliga rättigheterna att få söka asyl där man vill. Men gäller inte mänskliga rättigheter för de många människor som bor tillsammans i en nation och vill göra gällande sin rätt att bestämma över vilka hitkommande man vill ha inom sina gränser, som arbetskamrater och grannar?
Ovanstående bygger på beräckningar av univ.lektor Lars Jansson, Göteborg. Han ger ut boken med räckenskaperna o. juni 2002.
Den totala kostnaden för invandringen räknades fram år 2000 av Lars Jansson, universitetslektor i företagsekonomi, och uppgick då till 261,3 miljarder per år. Erfarenhet från tidigare år tyder på att invandrarna själva betalar omkring 10 % av samhällets skattefinansierade utgifter, vilket då lämnade svenska skattebetalare att stå för 235 miljarder.
I tilläggsbudgeter har år efter år stora summor avsatts till satsningar på invandrare i olika sammanhang. Bara tilläggsbudgeten för i år ger 888 miljoner till invandringsanknutna ändamål.
Den 1 januari 2003 skall ett nytt försörjningssystem starta för de invandrare som är över 65 år och som inte har rätt till annat än socialbidrag. Stödet är generösare än socialbidrag och beräknas på kort sikt kosta 700 miljoner med en ökning på mellan 40 och 200 miljoner på längre sikt.
Detta kommer förmodligen inte att räcka när ryktet sprids att man som äldre invandrare kan få dubbelt så mycket i inkomst än de svenska pensionärer som under hela arbetslivet betalat för sin pension. De invandrade åldringarna kan äga sitt permanenta hem, alltså fastighet eller bostadsrätt utan att det påverkar stödet.
Lagen om äldreförsörjningsstöd bortser från om de hitkomna åldringarna har rätt till pension i hemländerna p.g.a. svårigheter med administrationen! Det innebär att invandrarna kan åka till hemländerna för att utkvittera sina pensioner där och sedan återvända till ”bosättningslandet” Sverige eftersom ÄFS medger tre månaders bortovaro utan att stödet minskas.
Massor av svenska skattepengar åtgår också till de skadestånd som utdömes till familjemedlemmar i familjer där fadern misshandlat både barn och hustru. För närvarande pågår två fall där i ena fallet sju barn yrkar på en halv miljon i skadestånd. I det andra fallet har mannen dömts till fem års fängelse och att betala skadestånd på 2 miljoner kronor.
Vem som får betala de skadestånden vet vi ju alla.
I samband med sådana domar är det för de flesta självklart att den dömde skall utvisas ur landet och fråntas det svenska medborgarskapet om sådant föreligger. Den medborgarskapslag vi har idag antogs 2001 och medger inte detta så självklara förfarande.
Den som ansöker om svenskt medborgarskap skall uppfylla dessa krav:
1 Kunna styrka sin identitet
2 Ha fyllt 18 år
3 Ha permanent uppehållstillstånd
4 Ha bott i Sverige i minst 5 år, 4 år om statslös eller flykting
5 Ha skött sig bra och inte begått några brott.
I lagen står att; Om en person får svenskt medborgarskap och det efteråt kommer fram att han/hon fått det genom att ha uppgivit en felaktig identitet, kan svenska myndigheter inte återkalla det. Man skulle kunna tro att det är en annan myndighet än den svenska staten som utfärdat lagen.
Det naturliga hade ju varit att om villkoren inte uppfyllts eller vilar på felaktig grund så ska medborgarskapet obönhörligt återkallas. När det gäller punkt nr 5 så är det naturligt att brott begångna efter erhållandet av medborgarskapet också blir ett ouppfyllt villkor.
80 % av de grövsta brotten i Sverige begås av utlänningar med olika grad av tillhörighet till Sverige, vilket betyder en oerhörd ekonomisk belastning för svenska skattebetalare. Domstolarna har gjort det till policy att inte utvisa ens de värsta förbrytarna mot svenska lagar. Varför kan man fråga sig.
Det skulle vara mycket preventivt om svenska lagar tillät återkallande av ev medborgarskap och återsändning till hemlandet med den svenska domen på fickan, så att hemlandets myndigheter fick verkställa straffet. Det är ju vad våra myndigheter anstränger sig för när det gäller i andra länder dömda svenskar!
Vari ligger tvånget i att vi svenskar ska betala för långvarig fängelsevistelse när den dömde efteråt skall utvisas? Har vi i Sverige någon som helst nytta av den rehabilitering som fången genomgår när han återkommit till sitt hemland. Naturligtvis inte, det vi svenska skattebetalare får i utbyte är en saftig räkning att betala.
Nu låter man istället de dömda utlänningarna oftast kvarstanna i Sverige på grund av anknytningar som de tillåtits upprätta under fängelsetiden med barnalstring och annat för att säkerställa att de får stanna kvar här.
Det talas så mycket om de mänskliga rättigheterna att få söka asyl där man vill. Men gäller inte mänskliga rättigheter för de många människor som bor tillsammans i en nation och vill göra gällande sin rätt att bestämma över vilka hitkommande man vill ha inom sina gränser, som arbetskamrater och grannar?
Ovanstående bygger på beräckningar av univ.lektor Lars Jansson, Göteborg. Han ger ut boken med räckenskaperna o. juni 2002.
Thilo Sarrazin
”HVA SKAL VI GJØRE?”
Det er det tyske ”Der Spiegel” som spør, og tidsskriftet innbyr leserne til debatt over en oppsiktsvekkende frittalende bok som nettopp er kommet ut i Tyskland. Bokens tittel i uautorisert oversettelse lyder:
”TYSKLAND AVSKAFFER SEG SELV. SLIK SETTER VI VÅR FREMTID PÅ SPILL”, og forfatteren er ikke overraskende tidligere finanssenator i Berlin og nå medlem av styret i Tysklands nasjonalbank, Thilo Sarrazin. Forfatteren har vært et fremtredende medlem av SPD – det sosialdemokratiske partiet, og det er betegnende at fremst i rekken av angriperne finner vi forfatterens partifelle og hovedstadens regjerende borgermester, Klaus Wowereit, bekjennende homoseksuell, og således høyt hevet over omsorgen for kommende generasjoner tyskere.
Sarrazin har angrepet tysk og europeisk innvandringspolitikk ved en rekke anledninger, klassisk er hans formulering om ”mennesker som lever av staten men likevel kontant avviser den, som ikke tillater at barna får utdannelse, og som vil erobre Tyskland slik kosovarene erobret Kosovo.” ”Der Spiegel” trykker i sitt nummer 34. et utdrag over 5 sider, illustrert med fotos fra det multikulturelle Tyskland, og innbyr som sagt leserne til å si sin hjertens mening. Tenk om norske medier gjorde det samme?
Utdraget innleder med at det er ethvert samfunns soleklare rett, selv å bestemme hvem det vil la slå seg ned i landet, og hvert land har rett til i den forbindelse å legge vekt på å bevare egen kultur og levesett. Verken FN eller andre angivelig overnasjonale organer kan pålegge europeiske land å ta over ansvaret for befolkningen i andre land. Vi har også rett til å bedømme evne og vilje til å tilpasse seg hos dem som krever opphold hos oss, og der disse egenskapene mangler, er vi i vår fulle rett til å nekte adgang. Det er livsviktig at Europa bevarer sin kulturelle identitet og egenart, et Fedrelandenes Europa, sekulært, demokratisk, og med respekt for menneskerettene. Jeg ønsker ikke, skriver forfatteren, at mine barnebarn og deres barnebarn skal vokse opp i et land som er langt på vei muslimsk, der det mange steder tales tyrkisk eller arabisk (Tyskland har stort sett vært spart for pakistanere), der kvinnene bærer burka eller hijab, og døgnrytmen bestemmes av skrikene fra minaretene.
Sarrazin krever at Europas geografiske og kulturelle grense skal trekkes ved Bosporus. Han påpeker at ”arbeidsinnvandringen” har vært ”et gigantisk feiltrinn” , og at innvandrerne fra Midtøsten og Nordafrika har påført Europa uhyre sosiale og også økonomiske kostnader. Han belegger sitt mishag med relevant statistikk, og river seg i håret over de skyhøye overføringer fra tyske skattebetalere til millioner av mennesker i arbeidsfør alder, som lever av stønader, stønader som langt overstiger det tyske arbeidstakere må nøye seg med, og som ligger milevidt over det de med sin manglende arbeidsevne og motivasjon kunne oppnådd i sine egentlige hjemland, selv om de der kunne fått arbeid. For øvrig er der ingen sosiale støtteordninger i noen av de landene vi her taler om. Det er det heller ikke i USA, Canada, Australia – i USA får ikke en innvandrer fem flate ører før etter fem år, og da med beskjedne beløp og i begrenset tidsrom. Så har de da også langt på vei sluppet muslimsk invasjon i landet. Europeerne er alene om å rulle ut røde løpere, og premiere inntrengerne fra vuggen til graven.
Det vil føre for langt å gjengi alle de relevante opplysningene forfatteren gir, men jeg anbefaler artikkelen til alle som husker noe av skoletysken. Selv har jeg allerede bestilt boken, smakebitene ga mersmak.
BJARNE DAHL Høvik, Norge
Det er det tyske ”Der Spiegel” som spør, og tidsskriftet innbyr leserne til debatt over en oppsiktsvekkende frittalende bok som nettopp er kommet ut i Tyskland. Bokens tittel i uautorisert oversettelse lyder:
”TYSKLAND AVSKAFFER SEG SELV. SLIK SETTER VI VÅR FREMTID PÅ SPILL”, og forfatteren er ikke overraskende tidligere finanssenator i Berlin og nå medlem av styret i Tysklands nasjonalbank, Thilo Sarrazin. Forfatteren har vært et fremtredende medlem av SPD – det sosialdemokratiske partiet, og det er betegnende at fremst i rekken av angriperne finner vi forfatterens partifelle og hovedstadens regjerende borgermester, Klaus Wowereit, bekjennende homoseksuell, og således høyt hevet over omsorgen for kommende generasjoner tyskere.
Sarrazin har angrepet tysk og europeisk innvandringspolitikk ved en rekke anledninger, klassisk er hans formulering om ”mennesker som lever av staten men likevel kontant avviser den, som ikke tillater at barna får utdannelse, og som vil erobre Tyskland slik kosovarene erobret Kosovo.” ”Der Spiegel” trykker i sitt nummer 34. et utdrag over 5 sider, illustrert med fotos fra det multikulturelle Tyskland, og innbyr som sagt leserne til å si sin hjertens mening. Tenk om norske medier gjorde det samme?
Utdraget innleder med at det er ethvert samfunns soleklare rett, selv å bestemme hvem det vil la slå seg ned i landet, og hvert land har rett til i den forbindelse å legge vekt på å bevare egen kultur og levesett. Verken FN eller andre angivelig overnasjonale organer kan pålegge europeiske land å ta over ansvaret for befolkningen i andre land. Vi har også rett til å bedømme evne og vilje til å tilpasse seg hos dem som krever opphold hos oss, og der disse egenskapene mangler, er vi i vår fulle rett til å nekte adgang. Det er livsviktig at Europa bevarer sin kulturelle identitet og egenart, et Fedrelandenes Europa, sekulært, demokratisk, og med respekt for menneskerettene. Jeg ønsker ikke, skriver forfatteren, at mine barnebarn og deres barnebarn skal vokse opp i et land som er langt på vei muslimsk, der det mange steder tales tyrkisk eller arabisk (Tyskland har stort sett vært spart for pakistanere), der kvinnene bærer burka eller hijab, og døgnrytmen bestemmes av skrikene fra minaretene.
Sarrazin krever at Europas geografiske og kulturelle grense skal trekkes ved Bosporus. Han påpeker at ”arbeidsinnvandringen” har vært ”et gigantisk feiltrinn” , og at innvandrerne fra Midtøsten og Nordafrika har påført Europa uhyre sosiale og også økonomiske kostnader. Han belegger sitt mishag med relevant statistikk, og river seg i håret over de skyhøye overføringer fra tyske skattebetalere til millioner av mennesker i arbeidsfør alder, som lever av stønader, stønader som langt overstiger det tyske arbeidstakere må nøye seg med, og som ligger milevidt over det de med sin manglende arbeidsevne og motivasjon kunne oppnådd i sine egentlige hjemland, selv om de der kunne fått arbeid. For øvrig er der ingen sosiale støtteordninger i noen av de landene vi her taler om. Det er det heller ikke i USA, Canada, Australia – i USA får ikke en innvandrer fem flate ører før etter fem år, og da med beskjedne beløp og i begrenset tidsrom. Så har de da også langt på vei sluppet muslimsk invasjon i landet. Europeerne er alene om å rulle ut røde løpere, og premiere inntrengerne fra vuggen til graven.
Det vil føre for langt å gjengi alle de relevante opplysningene forfatteren gir, men jeg anbefaler artikkelen til alle som husker noe av skoletysken. Selv har jeg allerede bestilt boken, smakebitene ga mersmak.
BJARNE DAHL Høvik, Norge
Abonner på:
Opslag (Atom)