*STOCKHOLM DECEMBER 1993, KAMMARRÄTTENS PLENISAL
Den svenska privatiseringskommissionen under ledning av industrimannen Curt Nicolin hade ett problem. Det problemet stavades OK Petroleum, kooperationens gamla oljebolag som numera ägdes av staten tillsammans med KF och den finska industrikoncernen Neste.
Den borgerliga regeringen hade beslutat att bolaget skulle säljas och nu var det upp till Curt Nicolin och de andra prominenta ledamöterna i privatiseringskommissionen att hitta en köpare. Problemet var inte bristen på spekulanter, tvärtom de stod på kö, det var i stället att hitta rätt köpare.
Det gick inte för sig att sälja en sådan här klenod till vem som helst. Ingen av de investerare som hört av sig så här långt hade på långa vägar levt upp till de politiska kraven på ett fläckfritt förflutet. Längst hade diskussionerna gått med mångmiljardären Khalid bin Mahfouz, men sedan han dragits in i finansskandalen kring den brittiska banken BCCI hade diskussionerna slutat tvärt.
Nu satt de åter samlade i kammarrättens magnifika plenisal på Riddarholmen. Just för tillfället diskuterade de andra frågor men huvudvärken kring OK Petroleum fortsatte att mala hos ledamöterna.
Då plötsligt, ungefär halvvägs in i mötet, knackade det försynt på dörren. Det var en av tjänstemännen på departementet som hade något viktigt att berätta. En saudisk affärsman hade lagt ett bud på hela OK Petroleum. När tjänstemannen bett om referenser fick han två namn - Handelsbankens vice VD Jan Ekman och AP-fondschefen Carl-Johan Åberg. Båda satt i privatiseringskommissionen.
Carl-Johan Åberg, i dag pensionerad, minns fortfarande händelsen väl.
"Förvåningen och nyfikenheten var stor, men när vi fick reda på att det var Mohammed (al-Amoudi) så var saken klar. I samband med bergrumsaffären jobbade jag som statssekreterare åt Palme och hade då på nära håll imponerats av Mohammeds arbete", säger Carl-Johan Åberg.
Mohammed al-Amoudi hade gjort sin första inbrytning på den svenska marknaden och i mars 1994 skrevs köpekontraktet på nästan 6 miljarder kronor under.
Privatiseringskommissionen var kvitt sitt problem och Mohammed al-Amoudi blev i ett slag en av Sveriges större arbetsgivare.
