Svenska regeringens vapen mot sina egna medborgare, del 1.by peterkrabbe |
Snart planlagd bosättning?
Av någon märklig anledning har Sveriges regering genom sina länsstyrelser alltid förespråkat en politik som är identisk med Miljöpartiets. Detta hade naturligtvis inte varit möjligt om inte tjänstemännen på länsstyrelserna utövat sina personliga politiska preferenser i ett arbete som istället rimligtvis skulle ha följt sittande regerings målsättningar. Dominansen av vänsterfolk i dessa regeringens förlängda armar är förödande och lika effektiv politiskt som den som landets media utövar. Hur hanterar man då pågående flyktingkris – eller migrationens hållbara utveckling, som tjänstemännen nog skulle uttryckt saken?
Migrationen ingår nämligen i det som de själva kallar social hållbarhet. Därutöver finns det också ekologisk hållbarhet (som vi lättare kan förstå) och ekonomisk hållbarhet (som är totalt obegriplig). En annan av regeringens armar är Boverket. Samtidigt som länsstyrelsen upphäver detaljplaner för byggande på löpande band med hänvisning till intrång i naturen och djurens och grodornas värld, söker Boverket lösningar för att öka bostadsbyggandet för att klara migrationen. På kommunal nivå har man svårt att få detta att gå ihop.
I Boverkets rapport 2015:10 från mars i år försöker man hitta nya bostäder till 80.000 migranter per år. Dessa redan föråldrade prognoser motsvarar dubbla behovet idag, eller c:a 100.000 nya bostäder per år under många år framöver. Staten föreslås bygga egna anläggningsboenden, bygga temporära modulbyggnader, tillfälliga boenden i hotell mm, bygga om lokaler och framför allt, bygga nya bostäder. Under tio år behövs ett nytt miljonprogram av samma slag som genomfördes under 70- och 80-talen. Staten inser att inga privata intressen vill engagera sig i denna riskbransch och förklarar sig därför bredvilligt att stå för alla kostnader. Dessa kommer att uppgå till minst 100 miljarder plus årliga 10 miljarder för drift och underhåll tills de boende kan börja bidra till kostnaderna.
Kommunerna har idag planmonopol, dvs uppgiften att ta fram detaljplaner och översiktsplaner för ny bebyggelse. Detta är urgammal svensk rätt grundad på principen om kommunalt självbestämmande. Eftersom många kommuner inte anser sig ha lämpliga områden att bebygga i denna förväntade skala, vill nu Boverket införa två nyheter – nationell tvingande bostadsförmedling och utnyttjande av möjligheten till planföreläggande. Det senare innebär att länsstyrelsen skall kunna tvinga kommunerna att planlägga områden som länsstyrelsen anser behövs för bostadsförsörjningen, upphäva planer som inte redan är bebyggda och kräva mark för temporära bostäder (parker, idrotts- och strövområden) – allt på kommunernas bekostnad. Direktiv: Regeringen anser att det är möjligt att begränsa det kommunala självstyret i fråga om bostadsförsörjningen. Om detta genomförs tar Sverige ett stort steg från demokrati mot totalitärt styre. Redan i dag har regeringen möjlighet att besluta om planföreläggande enligt 11 kap. 15-16 §§ PBL för en viss kommun. Hittills har det mig veterligt inte använts alls, men alla måste veta att dessa ”krigslagar” nu dammas av för att kunna sättas i bruk med kort varsel.
Allt detta sker i spåren av Agenda 2030, som syftar till ”en omfördelning av världens resurser”, något som bara kan ske mot bakgrund av en socialistisk grundsyn. Ledorden för en sådan omfördelning är inskränkning av yttrandefriheten och ökad kontroll av individens tankar och handlingar. Detta införs nu i Sverige i en omfattning som ännu inte kan ses i något annat s.k. civiliserat land. Migrationen är en konsekvens av ett globalt maktspel som är förutbestämt och oåterkalleligt. Men hur många inser att många vardagliga företeelser som inträffar samtidigt i Sverige är en del av samma maktspel, ett maktspel som våra politiker redan tappat kontrollen över? Jag skall i fortsättningen ta upp även några andra av dessa företeelser till granskning.
Peter Krabbe
