Fallet med de hundratals romer som ockuperat en privatägd tomt i Malmö, torde vid detta laget vara riksbekant. Malmö kommun har beslutat om avhysning, medan länsstyrelsen upphävt det överklagade beslutet. När nu situationen blivit juridiskt och sanitärt ohållbart beslutar kommunen ännu en gång om avhysning. Demonstranter och motståndare samlas på platsen, men några poliser för att verkställa avhysningen syns inte till.
Istället anländer ett brev från FN:s särskilda rapportör i minoritetsfrågor, Rita Izsaktill utrikesminister Margot Wallström, med uppmaningen att beakta FN:s oro över avhysningens konsekvenser. Hon behöver knappast påpeka att Sverige undertecknat Agenda 2030 och åtagit sig ansvaret för det nationella genomförandet av migrationsparagrafen artikel 25. Wallström skickar brevet vidare till Malmö kommun. ”Jag ställer mig frågande till att en organisation som FN formulerar ett brev på det sättet när de uppenbarligen inte har all information” svarar kommunens säkerhetschef Per-Erik Ebbeståhl (citat Sydsvenskan), som uppenbarligen aldrig hört talas om Agenda 2030.
Människorättsorganisationer med Civil Rights Defenders i spetsen hänvisar till beslut i Europadomstolen om att romer inte får utsättas för tvångsavhysningar om de inte samtidigt erbjuds alternativ till boende (Sydsvenskan). Organisationer som dessa får rundliga bidrag från den amerikanske miljardären Soros ”Open Society Institute”. Human Rights Watch fick 2010 mer än 100 miljoner dollar i bidrag från Soros OSI. Hur finansieringen av CRD ser ut saknar jag uppgifter om.
CRD anser att kommunens beslut innebär en kränkning av ”de boendes” mänskliga rättigheter, men anser tydligen inte att fastighetsägarens mänskliga rättigheter har kränkts vid ockupationen, som berövat honom möjligheten att själv välja hur hans egendom skall användas. Nästa steg i detta typscenario kommer att bli att länsstyrelsen tvingar kommunen till planläggning av nytt område i kommunen för romska bosättare, om mark saknas finns det alltid parker och campingplatser att ta till, el- och VA-försörjning får bli kommunens problem, kostnaderna skattebetalarnas.
Detta är då ett tydligt exempel på hur framtiden skall hanteras i Agendafrågor:
- Den av nationerna undertecknade agendan är handlingsprogrammet.
2. FN:s särskilda ombud bevakar att nationerna genomför agendan och sätter press på regeringarna att hålla ingångna avtal ( I detta fall: UN Office of the High Commissioner for Human Rights).
3. De av oligarkerna finansierade civilsamhällesorganisationerna följer upp och sätter press genom media och rättsliga processer.
4. Kommunerna tvingas genom sin lokala skattekraft genomföra besluten på befolkningens bekostnad.
Välkomna till framtidens sköna värld!
Peter Krabbe
