Forleden fortalte Sveriges nyheder, at man nu vilde stramme op på narkotikapolitiken. Stofmisbrugerne var en minoritet, som man vilde kikke nøjere på.

Dagen efter fik jeg denne meddelelse fra Peter Krabbe:

Om FN, Soros och knarket (=narko'en).
by peterkrabbe
Den som ser på SVT:s nyhetssändningar får nu ta del av frekventa kommentarer från FN:s kommissionärer i olika frågor som rör Sveriges inre angelägenheter. Nyligen hade FN:s särskilda rapportör i minoritetsfrågor, Rita Izsak bestämda åsikter om hur Sverige skulle hantera EU-migranterna i Malmö och senast igår fick vi höra från FN: s kommissionär för mänskliga rättigheter, Flavia Pansieri, hur Sverige bör hantera frågan om legalisering av knarkinnehav. Vi skall med andra ord vänja oss vid att FN skall tillfrågas innan vi beslutar om dittan och dattan.  SVT var för övrigt dåligt uppdaterade, eftersom Pansieri fick avgå i somras efter att ha avskedat Anders Kompass, som trots Pansieris mörkläggning avslöjade FN-soldaters sexuella övergrepp på utsatta barn i Centralafrika.

Pansieri, lojal mot Ban Ki-Moon eller Soros?
I knarkfrågan hade Pansieri den något oväntade inställningen att Sverige bör legalisera knarkinnehav. Tydligen är detta en mänsklig rättighet enligt FN:s sätt att se på saken. I motsats stod den svenska narkotikapolisen, som hänvisade till gällande lag och det för de flesta välbekanta faktum att ett rimligtvis ökat knarkinnehav också innebar ökade risker för samhället, inte minst i trafiken och genom ökad kriminalitet. Köparna har nämligen inte alltid egna pengar att handla för.
Som i så mycket annat som gäller FN:s inställning, exempelvis migrationsfrågan, går tankarna till Soros, vars agenda för världen har stort genomslag i det som händer just nu. Soros är en intensiv propagandist för fritt narkotikainnehav och stöder ekonomiskt bl.a. Drug Policy Alliance (DPA) med mångmiljondonationer. Han har sitter personligen i DPA:s styrelse. Redan 1998 var Soros en av undertecknarna till ett brev ställt till FN:s generalsekreterare Kofi Annan med uppmaningar i frågan. I ett uttalande säger Soros ” I would establish a strictly controlled distribution network through which I would make most drugs, excluding the most dangerous ones like crack, legally available”. George Soros, Soros on Soros (1995).
Den amerikanske författaren Peter Schweizer spekulerar I sin bok Do As I Say (2005) om orsakerna till Soros intresse för legaliseringen av knarkmarknaden: ” Ett mycket sannolikt svar är att han hoppas på förtjänster från drogförsäljningen när den blir legal. Han har varit särskilt aktiv i Sydamerika, genom att köpa upp stora landområden och genom att bilda allianser med dem som är i position att massproducera narkotika om användningen skulle legaliseras i USA. Han har också stöttat ekonomiskt The Andean Council of Coca Leaf Producers. Det behöver inte påpekas att organisationen skulle göra enorma vinster på legalisering av kokain. Han har också köpt in 9 % av aktierna i Banco de Colombia, med säte i Cali, Colombias huvudstad för droghandeln. Drogbekämpningsmyndigheten The Drug Enforcement Administration anser att banken används för penningtvätt och att Soros medägare är sannolika medlemmar i en större drogkartell.”

Detta är bara en av de trådar, färgade Soros, som nu snabbt håller på att väva in oss i en ny bakduk, kallad New World Order och där FN som bagarmästare skall låta oss jäsa till helt nya livsformer.

Peter Krabbe