Snart en förlorad idyll?
De flesta inser att regeringen kommer att få stora problem med att säkerställa tillgången på bostäder till följd av den enorma invandringen av flyktingar från krigshärdarna i Mellanöstern. Ekvationen går helt enkelt inte ihop. Ett par hundra tusen flyktingar årligen har sikte på Sverige och bostadsbyggandet är fortsatt lågt. Asylboenden fylls snabbt och inga möjligheter finns att ge alla dem som får uppehållstillstånd ett fortsatt permanentboende på önskad ort.
Boverkets försök att tvinga kommunerna till planläggning av mark som inte är önskvärd för bebyggelse kommer, om de genomförs genom länsstyrelsens tvångsåtgärder, att ta lång tid om demokratin skall respekteras. Påföljande byggande lär drabbas av samma passiva motstånd.
Det är sannolikt inte allmänt känt att regeringen redan planerat för möjligheten att expropriera privata bostäder för att möta denna situation. Redan 1978 tog regeringen ett lagförslag som skulle kunna användas i ett liknande läge, Förfogandelag (1978:262). Tanken var då att kunna möta en anstormning av flyktingar från det sammanfallande Sovjetimperiet, något som uteblev, dock utan att lagen undanröjdes. Bra att ha.
Vad står det då i lagen? Inledningsvis konstateras att lagen är tillämplig efter regeringsbeslut på bl.a. följande villkor :
Regeringen får föreskriva att 4 - 6 §§ helt eller delvis skall tillämpas från tidpunkt som regeringen bestämmer,
1. om Sverige är i krigsfara,
2. om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara och om det till följd av dessa förhållanden föreligger knapphet eller betydande fara för knapphet inom riket på egendom av vikt för totalförsvaret eller folkförsörjningen.
Om detta förhållande anses råda får regeringen tillskansa sig privata bostäder, kallat förfogande:
För att tillgodose totalförsvarets eller folkförsörjningens ofrånkomliga behov av egendom eller tjänster, som icke utan olägenhet kan tillgodoses på annat sätt, får för statens eller annans räkning förfogande ske enligt denna lag.
Eller lite mer förtydligat: Genom förfogande kan fastighet tagas i anspråk med nyttjanderätt och annan egendom tagas i anspråk med äganderätt eller nyttjanderätt.
Nåväl, men vem bryr sig om en gammal inaktuell lag från 1978? Jo, det gör vår regering. Sist i lagtexten har nämligen införts ett verkställande, först 1994:
1994:1813
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 såvitt avser andra stycket. Övriga delar i lagen träder i kraft den 1 juli 1995.
För säkerhets skull görs en ny uppdatering 2013:
2013:90
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
I rättvisans namn kan vi notera att våra regeringar av alla färger varit aktiva i denna fråga, senast Reinfeldts regering ett år innan det senaste valet. Man kan till nöds få bo kvar i sin egen bostad om det inte går att ordna på annat sätt, men fritidsfastigheter lär inte gå att skydda. Ett gott råd kan vara att fördela familjens boende på permanent- och fritidsfastigheten – om man inte vill se den senare falla i okända människors händer via en verkställande polismakts försorg. Ersättningen lär knappast bli marknadsmässig.
Sov gott!
Peter Krabbe
