Truede med at dræbe
SD-HATET Sverigedemokratisk Ungdom, SDU, höll på måndagen ett torgmöte på Celsiustorget i centrala Uppsala. Mötet stördes av den sedvanliga gap- och skrikvänstern. Efter mötet var över förföljdes SDU:arna varav en mordhotades – gärningsmannen hade precis innan fastnat på film.
Den ständiga stigmatiseringen och smutskastningen av Sverigedemokraterna och dess företrädare har gjort partiets medlemmar till lovligt byte. Självaste statsministern har uttryckt att om man inte delar hans personliga åsikter får man räkna med hot och misshandel. Detta, i kombination med det mediala hatet, har gjort Sverigedemokrater till den mest utsatta politiska gruppen i Sverige. Ett hat som frodas i vänsterextrema kretsar som hetsas att fortsätta “det goda våldet”.
Nu har der igen
været trusler på livet i Sverige – igen og igen...
Sverige lever et
mærkeligt dobbeltliv. Har de ikke altid gjort det? De råber til
hver en tid højt om deres «demokrati», men ved tilsyneladende ikke
hvad demokrati er. En simpel gadekunstner må ikke bruge sin
ytringsfrihed, mens andre bruger den i rigt mål ved at skrige
lungerne ud af sig for at overdøve andres rettigheder eller anvender
trusler og hærværk. Hvad forskel er der på muslimske terrorgrupper
og gadens parlament udover decibeller og omdrejningshastighed?
Reinfeldt er
svensk. Dobbelttydig. Tosidet. De, der nedgøres, trues,
overfaldes, myrdes – er selv ude om det. Han er ikke statsminister
for hele sit folk. Politik er ofte en snusket affære. Er
dobbeltsidighed en sort plet i den ellers så sympatiske folkesjæl, født af angst for
at have en holdning? Stammer den fra folkhemmets folkeopdragelse?
