Farväl till den konstnärliga friheten i Sverige
av Katrine Winkel Holm, ordförande för Tryckfrihetssälskapet (förkortat och översatt)
Polis, som stormar in på ett privat konstgalleri, förser konstnären med handbojor och sätter honom i
rannsakningshäkte, beslagtar hans konstverk och dömer honom till astronomiska böter och sex månaders fängelse.
Det låter som något, som kunde ha hänt i DDR en gång i tiden eller i dagens Kina.
Vi är vana vid absurda nyheter från Sverige, men med Dan Park-domen har broderlandet överskridit en röd linje. Nu är det inte bara ett västerländskt land, som gått mera multikulti-amok än resten av Europa. Nu börjar Sverige likna ett tvättäkta ofritt land.
Den svenska staten kopierar nästen i detalj den behandling, den tyska staten gav de urartade konstnärerna på 30-talet. Studerar man Dan Parks alster framgår det klart, att han har en säker känsla för, hur man får den svenska eliten att gå amok. Han gör det med dödsförakt. Än sen då? Går man igenom hans verk, visar det sig tydligen, att mannen är helt vild när det gäller att provocera. Han har gjort sig själv till en försökskanin för hur mycket eller hur lite konstnärlig frihet, det finns i Sverige.
Nu ser det ut som att det inte finns. någon. Och att den svenska eliten är likgiltig.
Kulturredaktören på Aftonbladet skrev till ex. direkt, att domen är rätt och riktig, och att saken i övrigt inte hade något med yttrandefriheten att göra.
Som tur är finns det i Danmark ett ökande antal röster, som fördömer fängslandet av Park, men vi väntar fortfarande på att se danska politiker kritisera de övergrepp på yttrandefriheten, som försiggår precis utanför trädgårdsgrinden. Direkt beklämmande är det, att Amnesty International, som var snabba att fördöma fängslandet av Pussy Riot i Rusland, nekar till att stödja Dan Park.
I Tryckfrihetssällskapet vet vi, hur mycket det betyder för frihetsälskande svenskar, att de får uppbackning utifrån. Därför har vi kallat till demonstration vid Sveriges ambassad på Skt. Annæ Plads onsdag 3/9 kl. 17. Vi måste visa, att vi inte är likgiltiga för de ohyggliga företeelser, som krossar yttrandefriheten på den andra sidan av Sundet.
