I Amerika har man hvert år en bedsteforældre-dag skriver den svenske blogg "Every kinda people":
https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgipP5Ba7wLmh3okdNjDpXdvLHuLB4NDiP3xW4meOEkD3W_aaU6rLMHZQtlLZPE_RuF1MdC-DjDKhHlk1Ayrd5zndnILyQByH7RKDcxGZKf-TLfxF0tQq3HJU2tnd4PYmHpbdRW/s1600/grandparents_s640x427.jpg
og her kommer en kommentar:
Far- och mor-föräldrarsdag – det låter bra! (men lettere at sige bedsteforældres dag!)
Aldrig förut har det varit så viktigt! Under det kalla kriget blev Västeuropa mycket påverkat av både sovjetisk och amerikansk-kommunistisk-propaganda – inte bare storpolitiskt för och emot atombomben etc., men tyvärr ganska mycket kulturellt (droger, sex, lättköpt vetenskap, ytlig levnadssätt etc.).
Och det spreds en ny ideologi för att ersätta religionen. Den blev mycket populär:
Den formulerades av psykiatriker Brock Chisholm:
" «Den enda psykologiska kraft som kan framkalla okritiska hållningar är moral– föreställningar om rätt och fel.
I många generationer har vi böjt våra nackar under syndamedvetandet. Vi har slukat de giftiga vissheterna, som våra föräldrar, söndags-och-skollärare matat oss med. Men det är först under senare tid att man har fått reda på, att sådant framkallar neuroser och bristande känslomässig mognad för att vara medborgare i en demokrati. Vi måste göra oss av med våra föräldrars felaktiga gamla beteendemönstren och uppfostra barnen gemensamt. Kan inte det göras med det goda, så får det tvingas igenom»"
Samma uppmaning finns i de kommunistiska långtidsmålen 1963 och i ett förslag till nytt partiprogram i den danska Socialdemokratin 1969 (och givetvis på andra ställen inom kommunismen).
Anbefallningen ses i allt som har med barnuppfostran att göra, såsom i skolan och dagis och inte minst är det ganska vanligt inom socialsektorn och tvingas ofta igenom av den politisk-korrekta politiken.
Aldrig förut har det varit så viktigt! Under det kalla kriget blev Västeuropa mycket påverkat av både sovjetisk och amerikansk-kommunistisk-propaganda – inte bare storpolitiskt för och emot atombomben etc., men tyvärr ganska mycket kulturellt (droger, sex, lättköpt vetenskap, ytlig levnadssätt etc.).
Och det spreds en ny ideologi för att ersätta religionen. Den blev mycket populär:
Den formulerades av psykiatriker Brock Chisholm:
" «Den enda psykologiska kraft som kan framkalla okritiska hållningar är moral– föreställningar om rätt och fel.
I många generationer har vi böjt våra nackar under syndamedvetandet. Vi har slukat de giftiga vissheterna, som våra föräldrar, söndags-och-skollärare matat oss med. Men det är först under senare tid att man har fått reda på, att sådant framkallar neuroser och bristande känslomässig mognad för att vara medborgare i en demokrati. Vi måste göra oss av med våra föräldrars felaktiga gamla beteendemönstren och uppfostra barnen gemensamt. Kan inte det göras med det goda, så får det tvingas igenom»"
Samma uppmaning finns i de kommunistiska långtidsmålen 1963 och i ett förslag till nytt partiprogram i den danska Socialdemokratin 1969 (och givetvis på andra ställen inom kommunismen).
Anbefallningen ses i allt som har med barnuppfostran att göra, såsom i skolan och dagis och inte minst är det ganska vanligt inom socialsektorn och tvingas ofta igenom av den politisk-korrekta politiken.
Det rör sig i verkligheten om angrepp på föräldramyndigheten! Minskar politikerna denna eller avskaffar den helt, så får barnen statsuppfostran som i diktatoriska länder. Föräldrar tänker inte på, att de själv har bidragit till (och fortfarande bidrar till) att uppfostran tas över av staten, när de mer och mer överlåter barnen till dagis eller andra institutioner.
Spydpigen Gertrud
