Jag bojkottar konferensen - -

- om extremism med Mona Sahlin för att den hålls i en moské

Sydsvenskans ÅSIKTER  21 mars 2015

Skribenten Salih Tufekcioglu är egenföretagare med inriktning
på detaljhandel till en muslimsk kundkrets och föreläsare, bland
annat hos Alhambra studentförening.


http://www.sydsvenskan.se/asikter/jag-bojkottar-konferensen-om-extremism-med-mona-sahlin-for-att-den-halls-i-en-mo/

Den 23 mars arrangerar polisen i östra Malmö och Malmö Islamic center en konferens ”för att diskutera hur vi kan enas i arbetet mot våldsbejakande extremism, radikalisering och rekrytering till terroristgrupper och kriminella organisationer”, enligt inbjudan. Mona Salin, samordnare mot våldsbejakande extremism, är en av talarna. Att denna konferens hålls i ett muslimskt center som också är en moské är typiskt.
Det speglar Mona Sahlins syn på vad det är hon har blivit skickad att bekämpa: ”islamismen” istället för extremismen. Att svenskar frivilligt ansluter sig till öppet antisemitiska grupperingar samt aktivt deltar i en väpnad konflikt i Ukraina verkar inte fånga samordnarens uppmärksamhet. Hade Mona Sahlin haft ögon för detta så hade hon talat även på en liknande konferens på Sverigedemokraternas kanslikontor.
Jag har själv blivit inbjuden till konferensen i Malmö, men valt att tacka nej eftersom jag tycker att det är djupt problematiskt att en konferens om extremism hålls i en moské. Hade Mona Sahlin haft den rätta fingertoppskänslan så hade hon också tackat nej. Det är knappast så att man träffas i kyrkor i USA för att diskutera Ku Klux Klan trots att dessa extremister representerar kristendom lika mycket som terrorgruppen Daesh representerar islam. Jag kommer aldrig kalla extremisterna för Islamiska staten (IS), ett uttryck som medierna och politiker älskar att använda, eftersom det inte finns något islamiskt med denna grupp. Detta har bland andra CIA-chefen John Brennan förstått, han använder inte heller det uttrycket.

Att de utgör en mikroskopiskt liten del av det islamiska världssamfundet på nästan 1,7 miljarder människor bryr sig få om. Men vem behöver fakta när det redan finns en agenda?
Som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, och dessutom före detta ordförande för Socialdemokraterna, måste Mona Sahlin aktivt arbeta för att förebygga och bekämpa alla former av extremism I landet. Resultatet av hennes nuvarande ansträngningar blir istället både ett ökat misstänkliggörande av och en ökad hotbild mot landets muslimer och andra som islamofober misstänker är muslimer.

Med sitt ytterst vinklade arbetssätt tillintetgör Mona Sahlin det anseende hon hade kvar bland (unga) muslimer. Som muslimsk folkbildare har jag själv talat med många inom det muslimska civilsamhället. Både kollegor inom den muslimska folkbildningsrörelsen och vanliga vardagsmuslimer säger att de inte känner förtroende för hennes arbetssätt. Istället hör jag hur utpekade och misstänkliggjorda många känner sig som muslim i dagens Sverige.
Vi som arbetar med muslimska ungdomar träffar dem som lockas av de extrema ideologierna, och vi tar diskussionen med dem. Den erfarenheten tillvaratas inte i arbetet så som det nu är utformat. Mona Sahlin säger att hon vill engagera (idrotts)lärare och socialarbetare, att de behöver det mod som krävs för att se sanningen i vitögat. Vilken sanning? Att muslimer måste kunna kollektivt skuldbeläggas för det några få gör? Eller att samhället har rätt att misstänka alla muslimer tills motsatsen är bevisad?
Myndigheternas arbete i kampen mot extremism i alla dess former måste vara sådant att den vanliga människan kan vara delaktig. Om arbetet alienerar människor istället för att knyta dem till sig bidrar det till att öka problematiken och utsattheten för minoritetsgrupper i samhället.

Salih Tufekcioglu