Nogle moskèer er brændt i Sverige uden at man ved, hvem der skulde have gjort det. Pressen mener tilsyneladende, at det er angreb fra svensk side. Måske, måske ikke!
Man kan också bränna eget hus eller moské för att få sympati eller försäkring.
"Bränderna mot svenska moskéer är ett hot mot det svenska kulturarvet", skriver Anna Furumark från Örebros Länsmuseum. Språkligt mera korrekt skulle det nog heta: Bränderna mot moskéerna i Sverige... Det finns väl inte svenska moskèer! Språkformulering betyder otroligt mycket i kampen mellan de två helt olika kulturerna. Vår kristna demokratiska kultur emot den islamiska världsundertvingande diktaturen.
Fru Furumark tycker tydligen inte om nationella tankar och beteenden. Hon står för museumsprojektet "Norm, nation och kultur", "ett förnyelse- och utvecklingsprojekt med syfte att belysa de processer som laddat begreppen kultur och kulturarv med nationalistisk innebörd". Ja, allt skal ändras i vår tid, inget gammalt får vara kvar, det var fyrtiotalisternas revolutionsidé, inspirerad av ideologin från Frankfurterskolan och de kommunistiska långtidsmålen.
Fru Furumark talar mera öppet än de flesta. Hon har redigerat en bok om den kulturella nerbrytningen av Sverige: antologin "Att störa homogenitet (=enhetligheten)". Vår svenska kultur får inte enbart vara svensk. Den skall inkludera allt kulturellt i Sverige, d.v.s. i verkligheten: allt som finns i Sverige, hur än det har kommit dit och varifrån, om också dess utövare för allt i världen inte vill integreras i Sverige och leva under svensk lag i ett kristligt land med julskinka, tomtar och troll.
Syftet för Furumarks krav på multikultur är inte att vi skall dansa grekisk ringdans eller äta med fingrarna. Syftet räcker längre än långt. Det framgår av Koranen, att den mark, som en muslim en gång har trätt på, (till exempel i en moské i Sverige) för all eftertid är muslimsk "ägo". Skulle den en tid bli besatt av "vantrogna" bör den återerövras. I islam menar de, att alla människor på jorden är födda muslimer, men en del (= alla inte-muslimer) har svikit Allah och har konverterat till någon annan religion och förtjänar därför döden. För de enorma muslimska människomassorna, som är rätt okunniga, betyder en sådan klippfast turkartro en otrolig styrka, som nästan kan flytta berg.
Furumark förklarar ganska bra, att hennes utställning "Norm, Nation och Kultur" i 2010 var ett politiskt slagfält, där hon som tydlig fyrtiotalist såg museerna och den traditionella folkkulturen som något gammaldags, likgiltigt, fastlåst, som skulle bort. Störas och förstöras. Liksom Mona Sahlin som hånade svenskarna med "att de kulturellt bara hade midsommarafton och såna töntiga saker".
Så ser det kanske ut för dem, som inte har mycket att skryta med.
