Markeringarna är Spydpigens
Lik eller unik?
Den s k värdegrunden har i praktisk betydelse nu ersatt grundlagarna. Det pratas mycket sällan om våra grundlagar idag jämfört med för sisådär en 15 år sedan. Kanske är det för att grundlagarna med yttrande- och tryckfrihet inte längre praktiseras och därmed är ointressanta. Och det som inte är intressant och praktiseras tystas ner och förminskas i betydelse.
Yttrandefrihetskommittén håller, innanför lyckta dörrar, just nu på att författa en ny yttrandefrihetslag. Det ger åtminstone bloggaren kalla kårar. Det har läckt ut att villkor, tydlighet och rimlighet ska prägla yttrandefriheten. Vi kan alltså räkna med kraftiga inskränkningar av yttrandefriheten. Men detta är väl bara en konsekvens av de senaste årens långsamma avlivning av yttrande- och tryckfriheten. Ett led i detta är helt enkelt att inte prata om det. Man kan alltså låtsas som det inte existerar. "De outbildade svenskarna glömmer det hela inom några år", resonerar man säkert.
Så helt medvetet avskaffas sålunda yttrande- och tryckfriheten och det till förmån för Värdegrunden. Lärare lägger idag ner mer tid på värdegrundsutbildning och genusprojekt än att förklara vad Sveriges grundlag är för något.
Vi som har varit med några år vet att denna långsamma glidning nerför demokratitrappan är en konsekvens av att så mycket idag är "känsligt", "heta potatisar", "inflammerat" och "laddat". De är helt enkelt uttryck som speglar människornas samlade frustration och oro över dagens samhälle och dess klimat. Och makteliten parerar detta med att pumpa ut och hamra in värdegrunden i våra arma, förvirrade sinnen.
Vad innebär då denna heliga värdegrund? I princip så handlar den om kollektivets etiska regler och lagar. Den växte fram under 90-talet inom skolvärlden där den användes som en typ av social fostran. Värdegrunden i form av mantrat "Alla människors lika värde" är i begynnelsen ett marxistiskt begrepp. Här syftades egentligen på att i kollektivet får ingen och inget sticka ut. Alla ska rätta sig i ledet och låta sig fostras av överheten som av någon anledning ändå var mer värd än "den grå massan" (ett annat bortglömt uttryck) i övrigt.
"Alla människors lika värde" handlar alltså inte om individen utan om kollektivet. Och ger inget utrymme för individualitet utan enbart likformighet.Ur det perspektivet har Sverige lyckats ut till sista fingerspetsen. "Lika", "jämlikhet" och "lika värde" är inget annat än att betrakta människorna som en stor flock utan egen vilja och originalitet. Makteliten är av naturen ledare och har därmed i praktiken lite mer "värde" än kollektivet. Men det snackas det inte om minsann.
Jämför med George Orwells 'Animal Farm' där grisarna reser sig på två ben och meddelar sitt kollektiv att "All animals are equal, but some are more equal än others".
Att ha ett 'lika' värde är att ha 'samma' värde. D v s det är bara i förhållandet till gruppen man har ett värde.
Helt annat blir det när man pratar om att människors "olika" värde. För hur det än är så har ju varje människa ett eget, individuellt och unikt värde som inte är beroende av kollektivet.
Och visst är det så att vi värdesätter människor olika beroende på vilket värde de har just för mig. Och dig. De människor som ligger mig varmast om hjärtat är de som är mest värda. Det går faktiskt inte att bortse ifrån hur vi än försöker.
Men vi är alla lika inför t ex lagen men det betyder bara att lagparagraferna gäller för alla och inte bara för några.
Människor är olika värdefulla även av andra orsaker. Pedofiler, terrorister och mördare är inte lika värdefulla som läkare, diplomater och hjärnforskare. Det är väl ganska självklart.
Men i Sverige kör vi allt längre ner i plogfåran när vi återupplivat den gamla marxistiska reliken "alla människors lika värde" för att användas i socialt fostringssyfte.
Och Jante, Mao och Stalin skrattar så att benbitarna kluckar mot varandra.
Källa: www.majgrandmo.com/ Fredag 22.10.2010
