Apropå biskop Eva Brunne i Stockholm och hennes sympati för kommu-nistpartiet.Är de nordiska befolk-ningar kristna?
Kristendomsundervisningen blev ändrad i folkskolan och morgonsången upphörde i samband med att man utlyste nya moralreglar.
Hur var det fat med kyrkan? Är de nordiska protestantiska kyrkornas förkunnare alltid kristna? Ingen vill väl hävda att våra länders extremsocialistiska vänsterflyglars politiska program är kristliga och Gudshängivna?
Fyrtiotalisternas kommunistentusiasm träffade också kyrkorna. De politiska budskapen om solidaritet blev för många det samma som Jesu kärleksbudskap, fast kommunismen byttes bort Vår Herre mot Staten och kärlek med tvång. Religionen tunnades ut till ett humanistiskt dimprat. Jesu ord: Ge kejsarens vad kejsarens är, och Gud vad Guds är, blev åsidosatt. Åtskilliga präster, som var anhängare eller partimedlemmar i de socialistiska partierna, blandade deras politiska kamp och religionsförkunnande ihop. Inom kyrkan rymdes det hela.
Hur kom det sig att Jesus var en man? Frågade rödstrumpteologer och förklarade, att Gud som faderbild skulle bort, så man kunde be ”Moder vår”. Själv för präster var det den gången ”inne” att höra till den yttersta vänsterflygeln. Skulle det skapa svårigheter att få en kallelse, kunde man få en rekommendation från en röd biskop. Men stod man väl i predikstolen då var ordet i stort sett fritt, och ämbetet bjöd på flera möjligheter för politisk verksamhet.
I våra nordiska kyrkor fanns präster som ivrigt odlade sina kontakter i Sovjet, DDR och andra öststater, samt i Latinamerikas kommunistiska stater. De anordnade politisk propaganda för menigheten genom kursprogram med västervridna föreläsningar. Den Sovjetstyrda fredsrörelsen som tjänade Sovjets politik vann otroligt gehör hos kyrkornas personal. Flertalet av fredsanhängarna var säkert hjärtansgoda människor – eller rättare så kallade ”användbara idioter”, som tjänade Sovjets politik.
Alla människor vill ha fred, men på vilka villkor? Det är det, det handlar om.
Många institutioner och organisationer, som var upprättade på kristen basis, konverterade till socialismen. Några lät sig förleda att acceptera hasch, andra till och med åt barnpornografi!
Jesus-marxismen utbreddes genom den teologiska fakulteten, på kurser. Bibelskolor, seminarier, pastoralskolor - genom barnböcker (t.ex. Wernströms ”Kamrat Jesus”), och bilder på Jesus med erigerad penis, teologiska radioprogram, etc.
I psykologiskt krig gäller det att få nyckeljobb varifrån man kan sprida sitt glada budskap om nya revolutionerande tanker. Vänsterflygeln fann tyvärr välgödslad grogrund i våra nordiska kyrkor, där de kunde utnyttja alla möjligheter för att förbereda jorden för islamisering.
Nu när vår kristna kultur står ansikte mot ansikte med den största och svåraste uppgiften under de senaste 500 åren – som av många anses vara hotet från islam – då hör man bara en pladdre-humanistisk hållningslöshet.
De nordiska fria folk förväntade sig givetvis att kyrkorna skulle försvara den kristna tron, den kristna traditionen och kulturen. Den som våra länder bygger på, och avvisa fortsatt islamisering.
Islam gläder sig säkert över den Svenska kyrkans hållningslöshet och tydliga svaghet.
Illustration: Logo för den danska organisationen "Kristna för socialism".
