og tidligere indläg her på bloggen om de "röde lejesvende i Danmarks Radio)Professor Birgitta Almgren höll en föreläsning på årets bokmässa i Göteborg om sin forskning kring svenskar som samarbetat med Stasi under det kalla kriget. Utfrågad av SvT-programledaren John Chrispinsson förutspådde hon att framtiden kommer att innebära total svensk öppenhet när det gäller uppgifterna om vilka svenskar som gick DDR-regimens ärenden.
Det är inte första gången som Birgitta Almgren talar över detta ämne på bokmässan. För fyra år sedan deltog hon i Göteborg med ämnet ”Vad händer när arkiven öppnas?...” bland annat med författaren Jan Guillou och förre P1-chefen Ewonne Winblad. Debatten för fyra år sedan visar att det inte är helt enkelt för Sveriges etablissemang att göra upp med sin egen historia, sedan dess har det ju blivit känt att Jan Guillou själv samarbetade med KGB mot betalning under fem långa år.
Skulle ett offentliggörande av vilka svenskar som samarbetade med Stasi bidra till att historiska händelser i Sverige får en helt ny förklaring? Sveriges nära samarbete med den östtyska diktaturen – som exemplifieras av att vår dåvarande statsminister Ingvar Carlsson var en av de sista statsmännen som besökte DDR innan Berlinmurens fall år 1989 – kantas ju av en rad lömska indicier. I november 1984 försvann den svenska TV-journalisten Cats Falck. Hon hittades några månader senare med väninnan Lena Gräns i en bil i Hammarbykanalen. För sju år sedan skrev Berliner Zeitung att Falck mördats av Stasi då hon hade uppgifter om smuggling av vapenteknologi från Sverige till DDR. Smugglingen innebar bland annat att amerikansk teknologi via Sverige och DDR kunde hamna i Sovjet. Och att Sverige via DDR kunde sälja vapen till Iran. 25-årsminnet av Cats Falcks försvinnande förra året förbisågs med tystnad av Sveriges Television, trots att hon var reporter på Rapport. Även krigsmaterielinspektör Carl-Fredrik Algernons mystiska död i januari 1987 när han kördes över av ett tåg vid T-Centralen i Stockholms tunnelbana pekar i samma riktning. Frågan som alltid ställs när hans död kommer på tal är om den illegala svenska vapenexporten via bland annat DDR fanns med som motivbild för att skaffa undan honom.
I februari nästa år är det 25 år sedan statsminister Olof Palme mördades. Även denna mordutredning har följts av ihärdiga spekulationer om illegal svensk vapenhandel. Även om ingenting är bevisat konstaterar Björn Cederberg i boken ”Kamrat Spion” att Stasi några veckor före mordet skrev ett upprört brev till sin kontakt på Bofors där man undrar varför tågvagnar med sprängämnen stoppats av den svenska tullen. Och Aftonbladet avslöjade för tio år sedan att en Stasi-spion i den svenska regeringen hade ”sin största triumf med den rapport han skickade till Stasi den 17 februari 1986” – veckorna efter mordet på Olof Palme. Rapporten handlar intressant nog om ”interna beslut i förhållande till svenska utrikes- och inrikespolitiken” och ”visar på oenigheter inom regeringen och behandlar stridskrafter och militärväsen”.
En stilla undran är om vi verkligen vill veta vad som står i Stasi-arkiven. Hur skulle det påverka Sveriges självbild, samt vår syn på makthavare, myndigheter och historieskrivare? En öppning av de svenska Stasiarkiven skulle kunna innebära ett abrupt uppvaknande. Är svenskarna verkligen beredda på det?
Ruben Agnarsson i ledaren i Världen idag 27.9.2010
