”Blandad bild av pressfriheten
Paris.
Det är inte bara i de ”gamla vanliga” diktaturerna som Nordkorea och Eritrea som pressfriheten är obefintlig. Även i flera av de snabbt växande ekonomierna som Ryssland och Indien hotas mediernas frihet. Liksom inom EU. Enligt den lista där Reportrar utan gränser (RSF) presenterar sitt så kallade frihetssindex kommer Eritrea på sista platsen som nummer 178. Närmast före finns Nordkorea (177), Turkmenistan (176), Iran (175) och Burma (174).
Danmark, som var årets bästa ur pressfrihets synpunkt, halkar ner till nummer 11 i årets rankning. I topp ligger Finland, Island, Nederländerna, Norge, Sverige och Schweiz på gemensam förstaplats.
TT-AFP”
Gud vet, vilken information, som ligger till grund för denna tabell från Reportrar utan gränser? Är den baserad på de olika ländernas lagstiftning?
Hur kan Sverige ligga i topp? Därför att vi officiellt har yttrandefrihet? Eller därför att journalisterna genom journalisthögskola m.m. är uppfostrade till att skriva politiskt korrekt?
Bredvid ovannämnda notis stod också följande i ”Världen idag” 25.10.2010:
”Svårt att få skydd för fria ordet
Stockholm
Efter två och ett halvt års arbete vet yttrandefrihetskommittén fortfarande inte om det går att ersätta nuvarande grundlagar för yttrande- och tryckfriheten med en ny helt teknikoberoende grundlag.
”Jag önskar att vi kunde göra det. Men vi vet ännu inte om det går”, sade kommitténs ordförande Göran Lambertz i samband med överlämnandet av ett delbetänkande med tre tänkbara modeller till justitieminister Beatrice Ask.
TT”
Vad önskar Lambertz? En politiskt korrekt inskränkning av yttrande- och tryckfriheten???
Som justitiekansler (svarar till dansk rigsadvokat) lade han ner förundersökningen mot Stockholms Moské gällande hets mot folkgrupp hösten 2005. I moskén sålde de bandinspelningar med uppfordringar till att mörda judarna, dessa orena, opålitliga, fega ap- och grisbröder. Några av bandens texter spelades upp i Ekot. Man kan knappast föreställa sig mer hatfulla och motbjudande texter, menade Lambertz, men stack ändå svansen mellan benen och ursäktade sig med att han inte hade kunnat få tag i banden (jf. boken ”Sveriges Tragedi” 2007)
