Efter Merkels mening er der for få indvandrere i tysk politik og statstjeneste. ”Det må der laves om på”, siger hun i et video interview med politiembedsmanden Erdogan Yildirim fra Berlin.
Kilde: Politically Incorrect (PI), 30. Okt 2010
oktober 31, 2010
Muslimsk familiekultur - en gang voldtægt?
Klip fra Weekendavisen 29.10.2010
Den værste ydmygelse
Terrorister. Hvorfor gør de det? Kan seksuel ydmygelse være en årsag?
Den amerikanske terrorforsker Jessica Stern skulle ned i sin egen fortid for at fatte, hvorfor hun var besat af ønsket om at forstå ondskab.
Af REGNER HANSEN
Hvad skaber en terrorist? Jessica Stern, en af verdens førende eksperter i terror, har været med til at udpege en række risikofaktorer, og her topper ideen om ydmygelse af en befolkningsgruppe, en civilisation.
Selv i lande med muslimsk befolkningsflertal er der en udbredt opfattelse af, at den islamiske civilisation er sakket bagud og bliver ydmyget af globaliseringen, af Vesten.
Amerikaneren Stern, som har undervist på Harvard University om terror, oplister desuden sekundære risikofaktorer for, at der udklækkes terrorister i en given gruppe: Et klart overtal af mænd i forhold til kvinder, en relativ stor andel af unge, en betydelig grad af militarisering i samfundet samt en følelse af fremmedgørelse og identitetsforvirring.
Dette beskrev hun videnskabeligt i ”Terror in the Name of God: Why Religious Militants Kill” fra 2004. Bogen er baseret på en stribe interviews med terrorister rundt om på kloden og hjemme i USA.
Nu tilbyder Jessica Stern endnu en mulig årsag til, at nogle mænd bliver terrorister - for det er typisk mænd - mens andre ikke gør: Seksuel ydmygelse .
Hun understreger, at det er en hypotese og opfordrer til, at forskerkolleger undersøger spørgsmålet. Selv har hun fået nok, og mere om det længere fremme.
Stern fremhæver, hvordan der foregår seksuelle overgreb på drenge - uden for offentlighedens kendskab - i koranskolerne i Pakistan, madrasserne. På samme måde sker der hyppigt voldtægt af drenge - i det skjulte - i Afghanistan. Det forekommer især om torsdagen, der hviskende omtal
es som man-loving day, fordi gerningsmændene kan få forladelse for deres synd under fredagsbønnen dagen derpå.
»Jeg har vidst om dette i mange år, men jeg knyttede ikke tingene sammen,« siger Jessica Stern….
Kommentar fra O.G.:
Jessica Stern taler her om voldtægt i sædvanlig forstand. Men kan man ikke se på hele den sædvanlige muslimske familiekultur, som én stor gang voldtægt?
Den værste ydmygelse
Terrorister. Hvorfor gør de det? Kan seksuel ydmygelse være en årsag?
Den amerikanske terrorforsker Jessica Stern skulle ned i sin egen fortid for at fatte, hvorfor hun var besat af ønsket om at forstå ondskab.
Af REGNER HANSEN
Hvad skaber en terrorist? Jessica Stern, en af verdens førende eksperter i terror, har været med til at udpege en række risikofaktorer, og her topper ideen om ydmygelse af en befolkningsgruppe, en civilisation.
Selv i lande med muslimsk befolkningsflertal er der en udbredt opfattelse af, at den islamiske civilisation er sakket bagud og bliver ydmyget af globaliseringen, af Vesten.
Amerikaneren Stern, som har undervist på Harvard University om terror, oplister desuden sekundære risikofaktorer for, at der udklækkes terrorister i en given gruppe: Et klart overtal af mænd i forhold til kvinder, en relativ stor andel af unge, en betydelig grad af militarisering i samfundet samt en følelse af fremmedgørelse og identitetsforvirring.
Dette beskrev hun videnskabeligt i ”Terror in the Name of God: Why Religious Militants Kill” fra 2004. Bogen er baseret på en stribe interviews med terrorister rundt om på kloden og hjemme i USA.
Nu tilbyder Jessica Stern endnu en mulig årsag til, at nogle mænd bliver terrorister - for det er typisk mænd - mens andre ikke gør: Seksuel ydmygelse .
Hun understreger, at det er en hypotese og opfordrer til, at forskerkolleger undersøger spørgsmålet. Selv har hun fået nok, og mere om det længere fremme.
Stern fremhæver, hvordan der foregår seksuelle overgreb på drenge - uden for offentlighedens kendskab - i koranskolerne i Pakistan, madrasserne. På samme måde sker der hyppigt voldtægt af drenge - i det skjulte - i Afghanistan. Det forekommer især om torsdagen, der hviskende omtal
es som man-loving day, fordi gerningsmændene kan få forladelse for deres synd under fredagsbønnen dagen derpå.»Jeg har vidst om dette i mange år, men jeg knyttede ikke tingene sammen,« siger Jessica Stern….
Kommentar fra O.G.:
Jessica Stern taler her om voldtægt i sædvanlig forstand. Men kan man ikke se på hele den sædvanlige muslimske familiekultur, som én stor gang voldtægt?
oktober 30, 2010
Han tror på islam
Forleden omtalte bloggen her den konference, som folkekirken i denne weekend holder med islam.
Her er et andet klip fra bladet Folkekirken, hvor Københavns domprovst skriver om sine ønsker og forventninger om moskéerne i København. Fremhævelserne er Spydpigens http://www.folkekirken.dk/
………
Vi er som flertalskristne forpligtede på at bidrage til at sikre mindretals-trossamfundene gode kår, hvis vi med god samvittighed skal nyde de særlige kår, vi har med Grundlovens paragraf 4’s forsikring om, at staten understøtter folkekirken. Vi er særligt begunstigede ved at have mange bygninger til rådighed, skaffet til veje til dels ved indsamlinger til dels ved hjælp fra det offentlige. Derfor bør vi også hjælpe andre til, at det kan lade sig gøre at få skabt rammer for religionsudøvelsen. Det er derfor med stor tilfredshed, at vi nu – endelig – kan konstatere, at kommunen har givet tilladelse til opførelse af to stormoskéer i København, en for det shiamuslimske mindretal blandt de københavnske muslimer i Nordvest og en for det store sunnimuslimske flertal organiseret i Muslimernes Fællesråd på Amager. Og naturligvis skal bygningerne kunne opføres med smukke minareter, ligesom vi jo også opfører kirker med tårne – bare lokalplanernes regler overholdes. Det er kun naturligt, at de to hovedretninger indenfor Islam satser på hver sin helligdom i København – svarende til, at vi med vore kristne konfessioner har hver vore kirkebygninger. Vi kan derfor også forvente, at forkyndelsen og aktiviteterne i de to moskeer vil være forskellige. Jeg er overbevist om, at det vil fremme integrationen og sameksistensen mellem muslimer og kristne i København, at muslimerne får et par store og tydelige bygninger, hvor de kan praktisere deres tro og organisere og afholde mange religiøse, kulturelle og sociale aktiviteter. Udfordringen ligger i at holde dørene åbne for hinanden uanset tro og uanset trosretning, så dér, hvor der er mulighed for samarbejde på trods af forskellig tro, da at gøre det. Og denne form for åbenhed er netop lettest, når det også er synligt, hvor trossamfundene har hjemme.
Spydpigens Kommentar:
Jamen hvor er det dog himmelråbende naivt! Han tror åbenbart på islam. Og har ikke forstået, at islam først og sidst er politik, som i alt er vendt mod Vestens kultur og kristendom.
Islam er kommet til Europa som en trojansk hest, en femte kolonne, intet mindre, og opretter et netværk af "kultur"centre - i forbindelse med deres moskéer. Her underviser de i jihad og sharia etc.
Har domprovsten hverken ører eller øjne?
Som præst ved Sionskirken støttede Anders Gadegaard sin kvindelige kollega, Birte Andersen, da hun holdt politisk juleprædiken i Lundehuskirken i 1983. Unge blandt kirkegængerne havde politiske plakater med i kirken. Den daværende røde biskop Bertelsen fandt denne uorden i orden!
Gadegaard var også naiv medløber i Sovjets stort anlagte fredspropaganda og bidrog selv med et arrangement i Sionskirken med en fredsprædiken af Svend Auken i 1987. Siden var det som provst ved Vor Frue Kirke, at han lod fremmede, der havde fået afslag på asylansøgning, bo i domkirken.
Og Asylspektaklet i Brorsonskirken havde han også en vis del i. I begyndelsen af oktober faldt der dom i byretten over den venstreextreme dækorganisation ”Kirkeasyl”, der fik en klækkelig bøde samt konfiskation af 300.000 indsamlede kroner
Bloggen
http://junikredsen.wordpress.com/2010/10/04/kirkeasyl-d%C3%B8mt/#comment-1222
skriver, at ”bag den kriminelle organisation står bl.a. Balder Johansen fra Nørrebro-virksomheden Logik og Co., der støtter den iranske narko-gangster og voldsmand Elias Karkavandis forsøg på at få omstødt sin status af tålt ophold.
Balder Johansen drev i mange år tæskeholdet Antifascistisk Aktion. Blandt hans faste håndlangere fandt man “Pikken” og “Doktoren”, to dømte voldsmænd, der ligesom Elias Karkavandi huserede på Christiania og Nørrebro”.
Her er et andet klip fra bladet Folkekirken, hvor Københavns domprovst skriver om sine ønsker og forventninger om moskéerne i København. Fremhævelserne er Spydpigens http://www.folkekirken.dk/
………
Vi er som flertalskristne forpligtede på at bidrage til at sikre mindretals-trossamfundene gode kår, hvis vi med god samvittighed skal nyde de særlige kår, vi har med Grundlovens paragraf 4’s forsikring om, at staten understøtter folkekirken. Vi er særligt begunstigede ved at have mange bygninger til rådighed, skaffet til veje til dels ved indsamlinger til dels ved hjælp fra det offentlige. Derfor bør vi også hjælpe andre til, at det kan lade sig gøre at få skabt rammer for religionsudøvelsen. Det er derfor med stor tilfredshed, at vi nu – endelig – kan konstatere, at kommunen har givet tilladelse til opførelse af to stormoskéer i København, en for det shiamuslimske mindretal blandt de københavnske muslimer i Nordvest og en for det store sunnimuslimske flertal organiseret i Muslimernes Fællesråd på Amager. Og naturligvis skal bygningerne kunne opføres med smukke minareter, ligesom vi jo også opfører kirker med tårne – bare lokalplanernes regler overholdes. Det er kun naturligt, at de to hovedretninger indenfor Islam satser på hver sin helligdom i København – svarende til, at vi med vore kristne konfessioner har hver vore kirkebygninger. Vi kan derfor også forvente, at forkyndelsen og aktiviteterne i de to moskeer vil være forskellige. Jeg er overbevist om, at det vil fremme integrationen og sameksistensen mellem muslimer og kristne i København, at muslimerne får et par store og tydelige bygninger, hvor de kan praktisere deres tro og organisere og afholde mange religiøse, kulturelle og sociale aktiviteter. Udfordringen ligger i at holde dørene åbne for hinanden uanset tro og uanset trosretning, så dér, hvor der er mulighed for samarbejde på trods af forskellig tro, da at gøre det. Og denne form for åbenhed er netop lettest, når det også er synligt, hvor trossamfundene har hjemme.
Spydpigens Kommentar:
Jamen hvor er det dog himmelråbende naivt! Han tror åbenbart på islam. Og har ikke forstået, at islam først og sidst er politik, som i alt er vendt mod Vestens kultur og kristendom.
Islam er kommet til Europa som en trojansk hest, en femte kolonne, intet mindre, og opretter et netværk af "kultur"centre - i forbindelse med deres moskéer. Her underviser de i jihad og sharia etc.
Har domprovsten hverken ører eller øjne?
Som præst ved Sionskirken støttede Anders Gadegaard sin kvindelige kollega, Birte Andersen, da hun holdt politisk juleprædiken i Lundehuskirken i 1983. Unge blandt kirkegængerne havde politiske plakater med i kirken. Den daværende røde biskop Bertelsen fandt denne uorden i orden!
Gadegaard var også naiv medløber i Sovjets stort anlagte fredspropaganda og bidrog selv med et arrangement i Sionskirken med en fredsprædiken af Svend Auken i 1987. Siden var det som provst ved Vor Frue Kirke, at han lod fremmede, der havde fået afslag på asylansøgning, bo i domkirken.
Og Asylspektaklet i Brorsonskirken havde han også en vis del i. I begyndelsen af oktober faldt der dom i byretten over den venstreextreme dækorganisation ”Kirkeasyl”, der fik en klækkelig bøde samt konfiskation af 300.000 indsamlede kroner
Bloggen
http://junikredsen.wordpress.com/2010/10/04/kirkeasyl-d%C3%B8mt/#comment-1222
skriver, at ”bag den kriminelle organisation står bl.a. Balder Johansen fra Nørrebro-virksomheden Logik og Co., der støtter den iranske narko-gangster og voldsmand Elias Karkavandis forsøg på at få omstødt sin status af tålt ophold.
Balder Johansen drev i mange år tæskeholdet Antifascistisk Aktion. Blandt hans faste håndlangere fandt man “Pikken” og “Doktoren”, to dømte voldsmænd, der ligesom Elias Karkavandi huserede på Christiania og Nørrebro”.
Vem antände branden 2003?
De svenska TV-nyheterna kunde fredag kväll 30: e oktober berätta, att någon hade skjutit emot moskén i Malmö. Man framvisade en krossat fönsterruta, och ledaren av Islamiskt Center, Bejzat Becirov, sade, att många muhammadaner nu inte vågade att gå till moskén, men stannade hemma inomhus. Vi hörde också, att moskén tidigare hade varit utsatt för brand. Ak ja, det är oroliga tider.
Branden var i 2003 och är en historia för sig, väl värd att läsa och lära av. Den är omtalad i boken ”Sveriges Tragedi” 2007 under överskriften På galna vägar:
”Moskén i Malmö, som ägs av Islamic Center, brann under mystiska omständigheter i april 2003. Branden var anlagd och politiskt korrekta politiker och andra antydde att det säkert var „högerextremister“…, medan ryktet gick bland muhammedanerna att det var judar eftersom någon hade målat en davidsstjärna…
Skånepartiet, som är emot moskéer och invandring, hade ofta känt sig påhoppade av en slags blockering av partiets radiofrågeprogram… Det visade sig nu att partiet kort innan moskébranden hade köpt en mobiltelefon och hade ringt flera gånger till Isla
miskt Center. Men… via teleföretaget COM bekräftades emellertid att köparen visade sig vara ledaren av – Islamiskt Center! Han heter Bejzat Becirov.
Efter branden anmälde Skåne-partiet fallet till polisen och saken omtalades försiktigt i pressen. Men varken journalister eller polisen fortsatte efterforskningen. Det hade annars varit intressant att veta vem, förutom Becirov, som hade ringt (med „Skånepartiets mobiltelefon“) och vad han hade sagt till Islamiskt Center och andra under den aktuella perioden 29 mars – 4 april, 2003.
Hade han hotat med något?
Till exempel om mordbrand?
Ovanstående aktionsmetoder är inte okända. Beskrivningarna har använts oändligt länge både i skrift och i utföranden. Aktionen genomförs som om det var en motståndare som utförde den. Den ska väcka förargelse och vrede hos befolkningen så att den vänder sig mot de elaka motståndarna. I våra dagar kallas det, så vitt jag vet, för „svart propaganda“.
Moskén byggdes upp igen och två år efter branden invigdes den igen på svenska flaggans dag 2005 med ett uppbåd av politiker, polischefer, präster, biskopen från Lund och många andra islamvänner. Uppbyggnaden har kostat några tiotalsmiljoner sägs det.
„Sverige är vårt land och därför ska vi inleda med nationalsången,“ ljöd det. (Nationalsången är annars bannlyst av rektor på många skolor „av hänsyn till – muslimska barn!!!“).
Att man fortfarande inte hade gripit mordbrännaren kastade en mörk skugga över festen, skrev Sydsvenskan. – „Det sitter som en klump i mig,“ sa Bejzat Becirov. (Herregud, råkade han sluka Skånepartiets mobiltelefon?).
På hemsidan vältrade sig medelsvensson i spydigheter om moskébrandens insidejobb, om försök till försäkringsbedrägeri, saknaden av byggnadstillstånd, sovande eller korrupta politiker och – vem som hade haft nyckeln till den lokalen där elden uppstod? – och vad med de fem miljoner kronor som efter vad som sägs brann upp på kontoret (till stöd för terrorverksamhet)? etc. (sanna rykten?) – Hur det nu än var, så har moskén blivit större, så nu kan vi ta oss an omskärelse på pojkar, förklarade man."
Branden var i 2003 och är en historia för sig, väl värd att läsa och lära av. Den är omtalad i boken ”Sveriges Tragedi” 2007 under överskriften På galna vägar:
”Moskén i Malmö, som ägs av Islamic Center, brann under mystiska omständigheter i april 2003. Branden var anlagd och politiskt korrekta politiker och andra antydde att det säkert var „högerextremister“…, medan ryktet gick bland muhammedanerna att det var judar eftersom någon hade målat en davidsstjärna…
Skånepartiet, som är emot moskéer och invandring, hade ofta känt sig påhoppade av en slags blockering av partiets radiofrågeprogram… Det visade sig nu att partiet kort innan moskébranden hade köpt en mobiltelefon och hade ringt flera gånger till Isla
miskt Center. Men… via teleföretaget COM bekräftades emellertid att köparen visade sig vara ledaren av – Islamiskt Center! Han heter Bejzat Becirov.Efter branden anmälde Skåne-partiet fallet till polisen och saken omtalades försiktigt i pressen. Men varken journalister eller polisen fortsatte efterforskningen. Det hade annars varit intressant att veta vem, förutom Becirov, som hade ringt (med „Skånepartiets mobiltelefon“) och vad han hade sagt till Islamiskt Center och andra under den aktuella perioden 29 mars – 4 april, 2003.
Hade han hotat med något?
Till exempel om mordbrand?
Ovanstående aktionsmetoder är inte okända. Beskrivningarna har använts oändligt länge både i skrift och i utföranden. Aktionen genomförs som om det var en motståndare som utförde den. Den ska väcka förargelse och vrede hos befolkningen så att den vänder sig mot de elaka motståndarna. I våra dagar kallas det, så vitt jag vet, för „svart propaganda“.
Moskén byggdes upp igen och två år efter branden invigdes den igen på svenska flaggans dag 2005 med ett uppbåd av politiker, polischefer, präster, biskopen från Lund och många andra islamvänner. Uppbyggnaden har kostat några tiotalsmiljoner sägs det.
„Sverige är vårt land och därför ska vi inleda med nationalsången,“ ljöd det. (Nationalsången är annars bannlyst av rektor på många skolor „av hänsyn till – muslimska barn!!!“).
Att man fortfarande inte hade gripit mordbrännaren kastade en mörk skugga över festen, skrev Sydsvenskan. – „Det sitter som en klump i mig,“ sa Bejzat Becirov. (Herregud, råkade han sluka Skånepartiets mobiltelefon?).
På hemsidan vältrade sig medelsvensson i spydigheter om moskébrandens insidejobb, om försök till försäkringsbedrägeri, saknaden av byggnadstillstånd, sovande eller korrupta politiker och – vem som hade haft nyckeln till den lokalen där elden uppstod? – och vad med de fem miljoner kronor som efter vad som sägs brann upp på kontoret (till stöd för terrorverksamhet)? etc. (sanna rykten?) – Hur det nu än var, så har moskén blivit större, så nu kan vi ta oss an omskärelse på pojkar, förklarade man."
Yttrande- och tryckfrihet
Den 25: e oktober hade tidningen ”Världen idag” följande notis om pressfrihet:
”Blandad bild av pressfriheten
Paris.
Det är inte bara i de ”gamla vanliga” diktaturerna som Nordkorea och Eritrea som pressfriheten är obefintlig. Även i flera av de snabbt växande ekonomierna som Ryssland och Indien hotas mediernas frihet. Liksom inom EU. Enligt den lista där Reportrar utan gränser (RSF) presenterar sitt så kallade frihetssindex kommer Eritrea på sista platsen som nummer 178. Närmast före finns Nordkorea (177), Turkmenistan (176), Iran (175) och Burma (174).
Danmark, som var årets bästa ur pressfrihets synpunkt, halkar ner till nummer 11 i årets rankning. I topp ligger Finland, Island, Nederländerna, Norge, Sverige och Schweiz på gemensam förstaplats.
TT-AFP”
Gud vet, vilken information, som ligger till grund för denna tabell från Reportrar utan gränser? Är den baserad på de olika ländernas lagstiftning?
Hur kan Sverige ligga i topp? Därför att vi officiellt har yttrandefrihet? Eller därför att journalisterna genom journalisthögskola m.m. är uppfostrade till att skriva politiskt korrekt?
Bredvid ovannämnda notis stod också följande i ”Världen idag” 25.10.2010:
”Svårt att få skydd för fria ordet
Stockholm
Efter två och ett halvt års arbete vet yttrandefrihetskommittén fortfarande inte om det går att ersätta nuvarande grundlagar för yttrande- och tryckfriheten med en ny helt teknikoberoende grundlag.
”Jag önskar att vi kunde göra det. Men vi vet ännu inte om det går”, sade kommitténs ordförande Göran Lambertz i samband med överlämnandet av ett delbetänkande med tre tänkbara modeller till justitieminister Beatrice Ask.
TT”
Vad önskar Lambertz? En politiskt korrekt inskränkning av yttrande- och tryckfriheten???
Som justitiekansler (svarar till dansk rigsadvokat) lade han ner förundersökningen mot Stockholms Moské gällande hets mot folkgrupp hösten 2005. I moskén sålde de bandinspelningar med uppfordringar till att mörda judarna, dessa orena, opålitliga, fega ap- och grisbröder. Några av bandens texter spelades upp i Ekot. Man kan knappast föreställa sig mer hatfulla och motbjudande texter, menade Lambertz, men stack ändå svansen mellan benen och ursäktade sig med att han inte hade kunnat få tag i banden (jf. boken ”Sveriges Tragedi” 2007)
”Blandad bild av pressfriheten
Paris.
Det är inte bara i de ”gamla vanliga” diktaturerna som Nordkorea och Eritrea som pressfriheten är obefintlig. Även i flera av de snabbt växande ekonomierna som Ryssland och Indien hotas mediernas frihet. Liksom inom EU. Enligt den lista där Reportrar utan gränser (RSF) presenterar sitt så kallade frihetssindex kommer Eritrea på sista platsen som nummer 178. Närmast före finns Nordkorea (177), Turkmenistan (176), Iran (175) och Burma (174).
Danmark, som var årets bästa ur pressfrihets synpunkt, halkar ner till nummer 11 i årets rankning. I topp ligger Finland, Island, Nederländerna, Norge, Sverige och Schweiz på gemensam förstaplats.
TT-AFP”
Gud vet, vilken information, som ligger till grund för denna tabell från Reportrar utan gränser? Är den baserad på de olika ländernas lagstiftning?
Hur kan Sverige ligga i topp? Därför att vi officiellt har yttrandefrihet? Eller därför att journalisterna genom journalisthögskola m.m. är uppfostrade till att skriva politiskt korrekt?
Bredvid ovannämnda notis stod också följande i ”Världen idag” 25.10.2010:
”Svårt att få skydd för fria ordet
Stockholm
Efter två och ett halvt års arbete vet yttrandefrihetskommittén fortfarande inte om det går att ersätta nuvarande grundlagar för yttrande- och tryckfriheten med en ny helt teknikoberoende grundlag.
”Jag önskar att vi kunde göra det. Men vi vet ännu inte om det går”, sade kommitténs ordförande Göran Lambertz i samband med överlämnandet av ett delbetänkande med tre tänkbara modeller till justitieminister Beatrice Ask.
TT”
Vad önskar Lambertz? En politiskt korrekt inskränkning av yttrande- och tryckfriheten???
Som justitiekansler (svarar till dansk rigsadvokat) lade han ner förundersökningen mot Stockholms Moské gällande hets mot folkgrupp hösten 2005. I moskén sålde de bandinspelningar med uppfordringar till att mörda judarna, dessa orena, opålitliga, fega ap- och grisbröder. Några av bandens texter spelades upp i Ekot. Man kan knappast föreställa sig mer hatfulla och motbjudande texter, menade Lambertz, men stack ändå svansen mellan benen och ursäktade sig med att han inte hade kunnat få tag i banden (jf. boken ”Sveriges Tragedi” 2007)
oktober 29, 2010
Vor marxistiske Kirke, Islam og Dhimmitude
Klip fra bladet "Folkekirken":
Kristent-Muslimsk Samtaleforum samler i weekenden - (30/10-31/10 – sært nok under Amerikas spøgelsesfest halloween) - kristne og muslimske ledere til konference om religiøs selvkritik og religiøse huse i det offentlige rum. Tre moskébyggerier og seks nye kirker kan være undervejs i de danske byer.
Når Kristent-Muslimsk Samtaleforum i weekenden afholder sin årlige konference, bliver samtaleemnet selvkritik hos kristne og muslimer. God religionskritik er sundt for både den kristne kirke og islam, fordi kritik af religiøse traditioner og institutioner gennem tiden har givet anledning til selvbesindelse og opgør med illegitim religiøs magtmisbrug, hedder det i arrangørernes omtale. (Fremhævelsen af visse ord foretaget af Spydpigen)
Kirke- og moskébyggerier.
Som led i den selvkritiske samtale vil de kristne og muslimske ledere drøfte de religiøse huse i det offentlige rum. Her har kristne og muslimer en fælles udfordring i at svare på angreb fra den del af offentligheden, som ønsker religion og religiøse symboler ud af det offentlige rum. Samtidig rivaliserer husene bygget til Guds og Allahs ære til tider om byernes skylines med deres kirketårne og minareter.
Kirker undervejs – (her nævnes 6 eventuelle kommende folkekirker)
Klokketårne og minareterI denne uges elektroniske nyhedsavis fra Kirken i København kan man læse meget mere om moskéer og kirker. Avisen giver også en oversigt over planlagte moskébyggerier i Danmark…
Læs om Kristent-Muslimsk Samtaleforum og programmet for weekendens konference Læs meget mere om kirker og mosker, klokker og minareter hos Kirken i København
Læs også domprovst Anders Gadegaards klumme om kirker og moskéer i København
Spydpigens Kommentar:
Selvkritik, religionskritik, selvbesindelse, opgør med illegitim religiøs magtmisbrug, selvkritiske samtaler…etc. Det lyder umiddelbart meget kønt, men vi ved jo af erfaring, at samtaler - eller som man hidtils har sagt – dialoger ikke er muligt, da de hurtigt ændrer sig til monologer, hvilker er helt naturligt, da islam opfatter sig selv som placeret over alt andet.
Det indtryk uerfarne kristne derfor kan få (eller skal få) af denne konference-samtale, nemlig et håb om forsoning mellem de to religioner, er et blålys. Det handler i stedet for om dhimmitude.
Hvorfor ser man ikke på vor udmærkede grundlovs præcision af begrebet religionsfrihed:
Her er den vel gennemtænkte Paragraf 67 i Danmarks Riges Grundlov:
”Borgerne har ret til at forene sig i samfund for at dyrke Gud på den måde, der stemmer med deres overbevisning, dog at intet læres eller foretages, som strider mod sædeligheden eller den offentlige orden.”
I følge denne sidste sætning er islam ulovlig, eftersom man gennem undervisning i koranen lærer at gå helt og fuldt ind for shariaen, for jihads hellige krig mod alle ikke-muslimer i verden, undertrykkelse af kvinderne, pedofili etc. samt opfordres til at likvidere konvertiter og ikke-muslimer etc.
Nej, man lukker øjnene for § 67, fordi marxismen forlængst er trængt ind i folkekirken, dels gennem medlemmer og ansatte i folkekirken, der åbenbart forvexlede kommunisme med Jesu budskab om kærlighed, og dels ovenfra gennem regeringen (jf. primus motor den kommunistbegejstrede justitsminister Ole Espersens indsats).
Man søger ikke tilbage, man fortsætter i marxismens spor (nu under parolen multikultur) med en opløsning af samfundets forskellige bestanddele og værdier, herunder folkekirken.
Kristent-Muslimsk Samtaleforum samler i weekenden - (30/10-31/10 – sært nok under Amerikas spøgelsesfest halloween) - kristne og muslimske ledere til konference om religiøs selvkritik og religiøse huse i det offentlige rum. Tre moskébyggerier og seks nye kirker kan være undervejs i de danske byer.
Når Kristent-Muslimsk Samtaleforum i weekenden afholder sin årlige konference, bliver samtaleemnet selvkritik hos kristne og muslimer. God religionskritik er sundt for både den kristne kirke og islam, fordi kritik af religiøse traditioner og institutioner gennem tiden har givet anledning til selvbesindelse og opgør med illegitim religiøs magtmisbrug, hedder det i arrangørernes omtale. (Fremhævelsen af visse ord foretaget af Spydpigen)
Kirke- og moskébyggerier.
Som led i den selvkritiske samtale vil de kristne og muslimske ledere drøfte de religiøse huse i det offentlige rum. Her har kristne og muslimer en fælles udfordring i at svare på angreb fra den del af offentligheden, som ønsker religion og religiøse symboler ud af det offentlige rum. Samtidig rivaliserer husene bygget til Guds og Allahs ære til tider om byernes skylines med deres kirketårne og minareter.
Kirker undervejs – (her nævnes 6 eventuelle kommende folkekirker)
Klokketårne og minareterI denne uges elektroniske nyhedsavis fra Kirken i København kan man læse meget mere om moskéer og kirker. Avisen giver også en oversigt over planlagte moskébyggerier i Danmark…
Læs om Kristent-Muslimsk Samtaleforum og programmet for weekendens konference Læs meget mere om kirker og mosker, klokker og minareter hos Kirken i København
Læs også domprovst Anders Gadegaards klumme om kirker og moskéer i København
Spydpigens Kommentar:
Selvkritik, religionskritik, selvbesindelse, opgør med illegitim religiøs magtmisbrug, selvkritiske samtaler…etc. Det lyder umiddelbart meget kønt, men vi ved jo af erfaring, at samtaler - eller som man hidtils har sagt – dialoger ikke er muligt, da de hurtigt ændrer sig til monologer, hvilker er helt naturligt, da islam opfatter sig selv som placeret over alt andet.
Det indtryk uerfarne kristne derfor kan få (eller skal få) af denne konference-samtale, nemlig et håb om forsoning mellem de to religioner, er et blålys. Det handler i stedet for om dhimmitude.
Hvorfor ser man ikke på vor udmærkede grundlovs præcision af begrebet religionsfrihed:
Her er den vel gennemtænkte Paragraf 67 i Danmarks Riges Grundlov:
”Borgerne har ret til at forene sig i samfund for at dyrke Gud på den måde, der stemmer med deres overbevisning, dog at intet læres eller foretages, som strider mod sædeligheden eller den offentlige orden.”
I følge denne sidste sætning er islam ulovlig, eftersom man gennem undervisning i koranen lærer at gå helt og fuldt ind for shariaen, for jihads hellige krig mod alle ikke-muslimer i verden, undertrykkelse af kvinderne, pedofili etc. samt opfordres til at likvidere konvertiter og ikke-muslimer etc.
Nej, man lukker øjnene for § 67, fordi marxismen forlængst er trængt ind i folkekirken, dels gennem medlemmer og ansatte i folkekirken, der åbenbart forvexlede kommunisme med Jesu budskab om kærlighed, og dels ovenfra gennem regeringen (jf. primus motor den kommunistbegejstrede justitsminister Ole Espersens indsats).
Man søger ikke tilbage, man fortsætter i marxismens spor (nu under parolen multikultur) med en opløsning af samfundets forskellige bestanddele og værdier, herunder folkekirken.
Fra Hængt ud til Hængt op
Ganske uafhængigt af folks forskellige opfattelse af tilværelsen må der være grænser.
Homosexuelle muhammedanere i hollandske asylcentre overfaldes og/eller misbruges af deres trosfæller.
http://islamineurope.blogspot.com/2010/10/netherlands-muslim-gays-abused-in.html
“Secret Garden” (Hemmelig Have), en organisation for muhammedanske homosexuelle siger, at de har modtaget 158 klager inden for de sidste 18 måneder fra homosexuelle asylsøgere, som er blevet misbrugt i asylcentrene.
Vi lever sammen med asylsøgere af samme etniske oprindelse:
Somaliere, Arabere, Irakere, Iranere, som ikke accepterer homosexualitet.
De forbandede mig med citater fra koranen.
5 ofre mellem 24 og 43 år udtaler sig om situationen i de hollandske asylcentre:
Om end lykkelige over at være i Holland, føler de sig dog isolerede og diskriminerede og bliver helst på deres værelse (nogle har været i centrene i 11 år). Når bare de må være i fred for de arabiske asylansøgere! Nogle spytter dem i ansigtet, kalder dem djævle. Man er angst for hinanden på begge sider. Homosexuelle overfaldes og misbruges af andre asylansøgere eller risikerer at blive knivmyrdet på vej ud til badeværelset eller i styrtebadet.
Asylcentrene kan ikke hjælpe. De kan ikke ændre disse menneskers opfattelse.
I Mellemøsten klynges de op.
I Holland er man endu ikke kommet så langt, men islamiseringener i gang.
Homosexuelle muhammedanere i hollandske asylcentre overfaldes og/eller misbruges af deres trosfæller.
http://islamineurope.blogspot.com/2010/10/netherlands-muslim-gays-abused-in.html
“Secret Garden” (Hemmelig Have), en organisation for muhammedanske homosexuelle siger, at de har modtaget 158 klager inden for de sidste 18 måneder fra homosexuelle asylsøgere, som er blevet misbrugt i asylcentrene.
Vi lever sammen med asylsøgere af samme etniske oprindelse:
Somaliere, Arabere, Irakere, Iranere, som ikke accepterer homosexualitet.
De forbandede mig med citater fra koranen.
5 ofre mellem 24 og 43 år udtaler sig om situationen i de hollandske asylcentre:
Om end lykkelige over at være i Holland, føler de sig dog isolerede og diskriminerede og bliver helst på deres værelse (nogle har været i centrene i 11 år). Når bare de må være i fred for de arabiske asylansøgere! Nogle spytter dem i ansigtet, kalder dem djævle. Man er angst for hinanden på begge sider. Homosexuelle overfaldes og misbruges af andre asylansøgere eller risikerer at blive knivmyrdet på vej ud til badeværelset eller i styrtebadet.
Asylcentrene kan ikke hjælpe. De kan ikke ændre disse menneskers opfattelse.
I Mellemøsten klynges de op.
I Holland er man endu ikke kommet så langt, men islamiseringener i gang.
oktober 28, 2010
Sohlman är inte Nobel
Nobelpriskommittén tycks tyvärr ha urspårat. Alla känner vi stor respekt för Nobelprisen – i alla fall till de, som går till vetenskap och litteratur, men nu avslöjar Nobelpriskommittén att den viker sig och tycks låta sig styras av marxistiska medelmåttor. Journalistkåren känner sig i vanlig ordning manad att bistå. Det gör den genom att samstämigt och kraftfullt basunera ut sina sina egna marxistiska åsikter. Politiker och journalister har en sällsynt förmåga att leva vid sidan av verkligheten, men genom detta odemokratiska agerande kunde rödgardisterna stänga ute Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson från Nobelfesten. Det samtidigt som alla övriga partiledare fått inbjudan – till och med kommunisternas ledare Lars Ohly är inbjuden!Nobelpriskommitténs gästlista blev därmed ett hån både mot demokratin och allt vad hövlighet heter. Men att Nobelpriskommitténs vicedirektör Michael Sohlman tog plats i ett dåligt sällskap har utlöst förundran. Han borde känt till att i ett civiliserat samhälle finns det fasta regler för hur vi ska uppföra oss mot varandra och samarbeta. I ett civiliserat samhälle respekterar vi varandra och ser till att de gemensamma reglerna upprätthålls. Begrundelsen är klart uttaladt: SD har fel värderingar. Det har kommunistlederen Ohly uppembarligen inte?
Man kan rikigt höra Nobelpriskomitéens politiserende argument när det bestämdes vilka gäster som skulle bjudas in. Men jag är helt säker på att man struntade i Nobels intentioner. ”Läser man Alfred Nobels testamente framgår det mycket tydeligt, att ingen hänsyn får tas till nationaell tillhörighet. SD:s värderingar står i direkt strid med detta," säger stiftelsens vicedirektör Michael Sohlman, Han tolkar texsten som ett förbud mot det nationala partiet Sverigedemokraterne. Men bestämmelsen handlar givetvis om priset och inte om middagen: meningen är givetvis, att prisutdelningen skall kunna ske till vem som helst på jordklotet, även om pristagaren kommer från ett land man inte sätter något större pris på eller som kanske är direkt fientligt inställt till Sverige.
oktober 27, 2010
Ikke nobelt
Nobelpriskomitéen synes at være løbet af sporet. Vi nærer givetvis alle dyb respekt for Nobelprisen – i hvert fald den, som angår videnskab og litteratur, men nu afslører Nobelkomitéen, at den ligger under for mere eller mindre marxistiskpåvirkede middelmådige journalister ved at tiltræde deres politiske udbasuneringer.
De udelukker Jimmie Åkesson fra Nobelfesten, mens alle de andre partiledere i rigsdagen har modtaget invitation – til og med kommunisternes repræsentant. Begrundelsen er klar: SD har forkerte vurderinger. Det har kommunistlederen Ohly åbenbart ikke. Men hører politiserende meninger over hovedet hjemme i Nobelpriskomitéen? Jeg er ret overbevist om, at det ikke var Nobels hensigt.
”Læser man Alfred Nobels testamente fremgår det meget tydeligt, at der ikke må tages hensyn til national tilhørsforhold.”*
”SD:s vurderingar er i direkte strid med dette", siger stiftelsens vicedirektør Michael Sohlman,
Han udlægger teksten som et forbud mod det nationale parti Sverigedemokraterne.
Men bestemmelsen handler givetvis om prisen og ikke om middagen: meningen er givetvis, at prisuddelingen skal kunde ske til hvem som helst på jordkloden, selvom vedkommende hører til en stat, man ikke sætter særlig pris på eller som måske er direkte fjendtlig indstillet mod Sverige.
*) (svensk tekst: – Läser man Alfred Nobels testament framgår det mycket tydligt att ingen hänsyn får tas till nationell tillhørighet
De udelukker Jimmie Åkesson fra Nobelfesten, mens alle de andre partiledere i rigsdagen har modtaget invitation – til og med kommunisternes repræsentant. Begrundelsen er klar: SD har forkerte vurderinger. Det har kommunistlederen Ohly åbenbart ikke. Men hører politiserende meninger over hovedet hjemme i Nobelpriskomitéen? Jeg er ret overbevist om, at det ikke var Nobels hensigt.
”Læser man Alfred Nobels testamente fremgår det meget tydeligt, at der ikke må tages hensyn til national tilhørsforhold.”*
”SD:s vurderingar er i direkte strid med dette", siger stiftelsens vicedirektør Michael Sohlman,
Han udlægger teksten som et forbud mod det nationale parti Sverigedemokraterne.
Men bestemmelsen handler givetvis om prisen og ikke om middagen: meningen er givetvis, at prisuddelingen skal kunde ske til hvem som helst på jordkloden, selvom vedkommende hører til en stat, man ikke sætter særlig pris på eller som måske er direkte fjendtlig indstillet mod Sverige.
*) (svensk tekst: – Läser man Alfred Nobels testament framgår det mycket tydligt att ingen hänsyn får tas till nationell tillhørighet
Lad os få ærlige Poul på banen.
De Europæiske Socialdemokraters formand Poul Nyrup Rasmussen (PES) har erklæret åben krig mod den såkaldte højrefløj. Begrebet "højrefløj" spænder i dette tilfælde meget bredt og omfatter en lang række europæiske partier, som alle har det til fælles, at de bekender sig til nationalstaten og er kritiske mod indvandring.
På De Europæiske Socialdemokraters hjemmeside fremgår det af "Poul´s blog", at højrefløjen skal imødegås ved hjælp af en isoleringsstrategi under devisen "Confront yes, Cooperate no", og at De Europæiske Socialdemokrater tager afstand fra enhver ytring, som fremmer racisme og fremmedhad. Samtidig anklager Poul Nyrup flere medlemspartier i den konservative gruppe i EU-Parlamentet, EPP, for "uansvarlighed" - deriblandt formanden for det tyske parti CSU, Horst Seehofer, fordi denne ikke ønsker mere indvandring fra Tyrkiet og de arabiske lande. Mere kræver det altså ikke at havne på Poul Nyrup Rasmussens hadeliste.
Dansk Folkeparti er slet ikke er nævnt. Vi ønsker skam heller ikke mere indvandring fra Tyrkiet og den arabiske verden. Det tør jeg sige lige ud. Vi betragtes i øvrigt også som et parti "på den yderste højrefløj", hvis man lytter efter i EU, hvor debatklimaet mest af alt minder om det danske i 1990´erne - præget af floskler og kvælende politisk korrekthed. Ak ja, 1990´erne. Det var dengang den nuværende formand for De Europæiske Socialdemokrater var formand for det danske socialdemokrati en stor del af tiden - og statsminister fra 1993 til 2001. Jeg husker udmærket debatten dengang. Jeg husker, hvor forgiftet, den var. Og jeg husker en statsminister, som fra Folketingets talerstol belærte Dansk Folkeparti med ordene: "Stuerene, det bliver I aldrig".
Poul Nyrup Rasmussen har muligvis af strategiske årsager fortrudt udtalelsen. Men nej, hvor han dog mente det! Ordene kom fra hjertet, og måske har vi i virkeligheden aldrig oplevet Poul Nyrup ærligere end på netop denne dag. Derfor er det også besynderligt, at Dansk Folkeparti ikke figurerer på den nye ”hadeliste”. Hvordan kan det være, at vi ikke er blevet indrømmet nogen ”fornem” plads i Poul Nyrup Rasmussens politiske rædselskabinet? Når nu Sverigedemokraterne og Geert Wilders Frihedsparti er med på listen? Lidt undskyldende forsøger Henrik Dam Kristensen at svare uden om med lidt tågesnak om, at det skam ikke gælder Dansk Folkeparti. Socialdemokratiet har ikke til hensigt at underskrive nogen erklæring om ikke at samarbejde med Dansk Folkeparti. Det harmonerer bare slet ikke med en anden af Socialdemokratiets forhenværende formænd, Mogens Lykketofts, kronik i Information i februar, hvor han sort på hvidt erklærede, at Socialdemokratiet skal sikre, at Dansk Folkeparti får så lidt indflydelse som overhovedet muligt. "Vi vil være garantien for, at Pia Kjærsgaard bliver ladt alene tilbage og sur i udkanten af dansk politik", skrev Lykketoft blandt andet. Rene ord for pengene. Mogens Lykketoft nægtede efterfølgende at stille op til debat med mig som modstander - i allersidste øjeblik. Han havde naturligvis fået kolde fødder. Men hvad hjertet er fuld af, løber munden som bekendt over med. Den socialdemokratiske tops fanatiske had til Dansk Folkeparti var endnu en gang blevet afsløret.
Samme Mogens Lykketoft omtalte i øvrigt på TV2-News Sverigedemokraterne som "slam" i forbindelse med, at de blev valgt ind i den svenske Riksdag. Og er det ikke også meget påfaldende, at Politiken nu forgæves har forsøgt at få Poul Nyrup Rasmussens kommentar flere gange? Men han er fortsat tavs som graven. Er man blevet taget med fingrene i klejnekassen?Det ville klæde Poul Nyrup Rasmussen at være et mandfolk og komme ud af busken. Hvor ville det være befriende, hvis Nyrup kunne finde ærligheden fra 1999 frem igen og tale rent ud af posen. Lad dog være med at foregøgle vælgerne, at det her drejer sig om tilfældige ekstreme europæiske partier på den politiske højrefløj. Eller handler det i virkeligheden om, at Poul Nyrup Rasmussen ikke vil indrømme, at Dansk Folkeparti naturligvis er stuerent. Ni finanslove og talrige aftaler og forlig samt store reformer vidner om et parti, som har været villig til at tage ansvar - og som har formået at samarbejde seriøst. Er det det, Nyrup ikke vil indrømme? At han tog fuldstændig fejl?Det drejer sig naturligvis om indenrigspolitik og Socialdemokratiets valgkamp. Det drejer sig om Socialdemokratiets ældgamle had til Dansk Folkeparti. Et had som af strategiske årsager bliver forsøgt nedtonet, men som ikke desto mindre eksisterer i bedste velgående. Et had, som for alvor rodfæstede sig, da Nyrup-regeringen blev væltet i november 2001 - og da det viste sig, at Dansk Folkeparti samarbejde konstruktivt og ansvarligt. Jeg glæder mig til at høre Poul Nyrup Rasmussens forklaring - men omvendt nærer jeg ikke store forhåbninger om, at jeg nogensinde får en - i hvert fald ikke en, der er formuleret i klare vendinger. Nyrups klare tale fra 1999 er forstummet - det er ærgerligt, fordi ærlighed nu en gang varer længst. Og ærgerligt, fordi Socialdemokratiet holder vælgerne for nar og sætter strategi højere end ærlighed.
Med venlig hilsen Pia Kjærsgaard 25.10.2010
På De Europæiske Socialdemokraters hjemmeside fremgår det af "Poul´s blog", at højrefløjen skal imødegås ved hjælp af en isoleringsstrategi under devisen "Confront yes, Cooperate no", og at De Europæiske Socialdemokrater tager afstand fra enhver ytring, som fremmer racisme og fremmedhad. Samtidig anklager Poul Nyrup flere medlemspartier i den konservative gruppe i EU-Parlamentet, EPP, for "uansvarlighed" - deriblandt formanden for det tyske parti CSU, Horst Seehofer, fordi denne ikke ønsker mere indvandring fra Tyrkiet og de arabiske lande. Mere kræver det altså ikke at havne på Poul Nyrup Rasmussens hadeliste.
Dansk Folkeparti er slet ikke er nævnt. Vi ønsker skam heller ikke mere indvandring fra Tyrkiet og den arabiske verden. Det tør jeg sige lige ud. Vi betragtes i øvrigt også som et parti "på den yderste højrefløj", hvis man lytter efter i EU, hvor debatklimaet mest af alt minder om det danske i 1990´erne - præget af floskler og kvælende politisk korrekthed. Ak ja, 1990´erne. Det var dengang den nuværende formand for De Europæiske Socialdemokrater var formand for det danske socialdemokrati en stor del af tiden - og statsminister fra 1993 til 2001. Jeg husker udmærket debatten dengang. Jeg husker, hvor forgiftet, den var. Og jeg husker en statsminister, som fra Folketingets talerstol belærte Dansk Folkeparti med ordene: "Stuerene, det bliver I aldrig".
Poul Nyrup Rasmussen har muligvis af strategiske årsager fortrudt udtalelsen. Men nej, hvor han dog mente det! Ordene kom fra hjertet, og måske har vi i virkeligheden aldrig oplevet Poul Nyrup ærligere end på netop denne dag. Derfor er det også besynderligt, at Dansk Folkeparti ikke figurerer på den nye ”hadeliste”. Hvordan kan det være, at vi ikke er blevet indrømmet nogen ”fornem” plads i Poul Nyrup Rasmussens politiske rædselskabinet? Når nu Sverigedemokraterne og Geert Wilders Frihedsparti er med på listen? Lidt undskyldende forsøger Henrik Dam Kristensen at svare uden om med lidt tågesnak om, at det skam ikke gælder Dansk Folkeparti. Socialdemokratiet har ikke til hensigt at underskrive nogen erklæring om ikke at samarbejde med Dansk Folkeparti. Det harmonerer bare slet ikke med en anden af Socialdemokratiets forhenværende formænd, Mogens Lykketofts, kronik i Information i februar, hvor han sort på hvidt erklærede, at Socialdemokratiet skal sikre, at Dansk Folkeparti får så lidt indflydelse som overhovedet muligt. "Vi vil være garantien for, at Pia Kjærsgaard bliver ladt alene tilbage og sur i udkanten af dansk politik", skrev Lykketoft blandt andet. Rene ord for pengene. Mogens Lykketoft nægtede efterfølgende at stille op til debat med mig som modstander - i allersidste øjeblik. Han havde naturligvis fået kolde fødder. Men hvad hjertet er fuld af, løber munden som bekendt over med. Den socialdemokratiske tops fanatiske had til Dansk Folkeparti var endnu en gang blevet afsløret.
Samme Mogens Lykketoft omtalte i øvrigt på TV2-News Sverigedemokraterne som "slam" i forbindelse med, at de blev valgt ind i den svenske Riksdag. Og er det ikke også meget påfaldende, at Politiken nu forgæves har forsøgt at få Poul Nyrup Rasmussens kommentar flere gange? Men han er fortsat tavs som graven. Er man blevet taget med fingrene i klejnekassen?Det ville klæde Poul Nyrup Rasmussen at være et mandfolk og komme ud af busken. Hvor ville det være befriende, hvis Nyrup kunne finde ærligheden fra 1999 frem igen og tale rent ud af posen. Lad dog være med at foregøgle vælgerne, at det her drejer sig om tilfældige ekstreme europæiske partier på den politiske højrefløj. Eller handler det i virkeligheden om, at Poul Nyrup Rasmussen ikke vil indrømme, at Dansk Folkeparti naturligvis er stuerent. Ni finanslove og talrige aftaler og forlig samt store reformer vidner om et parti, som har været villig til at tage ansvar - og som har formået at samarbejde seriøst. Er det det, Nyrup ikke vil indrømme? At han tog fuldstændig fejl?Det drejer sig naturligvis om indenrigspolitik og Socialdemokratiets valgkamp. Det drejer sig om Socialdemokratiets ældgamle had til Dansk Folkeparti. Et had som af strategiske årsager bliver forsøgt nedtonet, men som ikke desto mindre eksisterer i bedste velgående. Et had, som for alvor rodfæstede sig, da Nyrup-regeringen blev væltet i november 2001 - og da det viste sig, at Dansk Folkeparti samarbejde konstruktivt og ansvarligt. Jeg glæder mig til at høre Poul Nyrup Rasmussens forklaring - men omvendt nærer jeg ikke store forhåbninger om, at jeg nogensinde får en - i hvert fald ikke en, der er formuleret i klare vendinger. Nyrups klare tale fra 1999 er forstummet - det er ærgerligt, fordi ærlighed nu en gang varer længst. Og ærgerligt, fordi Socialdemokratiet holder vælgerne for nar og sætter strategi højere end ærlighed.
Med venlig hilsen Pia Kjærsgaard 25.10.2010
Svar til Kbh.s Kommune angående mosképlaner:
Eftersom islam er en os fjendtligsindet ideologi kamoufleret som religion skal vi naturligvis ikke give den plads i vort samfund.
Den er eksempel på en klassisk 5. kolonne-virksomhed.
Enhver 5. kolonne-virksomhed har til formål at underlægge sig befolkningen i det land, hvor den optræder.
Man påberåber sig ”religionsfrihed”. men religionsfrihed er ikke afhængig af mursten og cement, altså ikke afhængig af nogen bygning. Enhver, der vil, kan vende sig til sin gud. Hvad muhammedanere angår til Allah uden at nogen vil have ondt deraf.
Derimod skal de ikke på nogen måde have lov til - endsige hjælp til – nogen Femte Kolonnevirksomhed, da dette tilsigter muhammedansk overtagelse af Danmark, og således ville være landsforræderisk gerning af deres danske medhjælpere.
Den er eksempel på en klassisk 5. kolonne-virksomhed.
Enhver 5. kolonne-virksomhed har til formål at underlægge sig befolkningen i det land, hvor den optræder.
Man påberåber sig ”religionsfrihed”. men religionsfrihed er ikke afhængig af mursten og cement, altså ikke afhængig af nogen bygning. Enhver, der vil, kan vende sig til sin gud. Hvad muhammedanere angår til Allah uden at nogen vil have ondt deraf.
Derimod skal de ikke på nogen måde have lov til - endsige hjælp til – nogen Femte Kolonnevirksomhed, da dette tilsigter muhammedansk overtagelse af Danmark, og således ville være landsforræderisk gerning af deres danske medhjælpere.
oktober 25, 2010
Moskva Mod Moské
Det er ikke bare her, vi plages med muselmændenes krav på moskéer og politiserende ”kulturcentre” og vore politikeres evindelige eftergivenhed. Også i Moskva døjer de. For nogle måneder siden fremkom der planer om en moské på Volgaboulevarden i det sydøstlige Moskva, og nu har myndighederne så åbnet for en høring. Stedet er så at sige den eneste grønne plet i området, hvor man kan nyde lidt solskin.Den 11. September mødtes omkring 200 moskva-borgere her for at protestere mod det planlagte moskebyggeri og drøfte, hvad man kunde gøre. 20 politibetjente holdt øje med dem, men blandede sig ikke. Man blev hurtigt enige om, at her skal være en park!
To uger senere kom så folk fra området med unge træer, som de plantede på arealet for på den måde at tydeliggøre, at det var en park, de ville have – og det tilmed en rigtig park. Også den aktion overværede politiet, men vidste åbenbart ikke, hvordan de skulde håndtere det og undlod så at gribe ind.Men det er for tidligt at fejre sejren, selvom myndighederne har åbnet for en høring. Men man kan jo håbe, for myndighederne frygter sikkert, at initiativet ”Moské Nej - Park Ja!” kan spredes i massevis ved graffitti på gader og gangstier. Sprøjteskabelon ligger i hvert fald allerede parat på asfalten.
Her er kontakt til Moskémodstanderne info@moi-dvor.ru
Mecheti.njet = moské Nej
parky – Da = park - Ja
EU må ændres radikalt
Asger Aamund: Det europæiske samarbejde må ændres radikalt, hvis unionen skal overleve.
http://www.berlingske.dk/kommentarer/vi-vil-have-et-nyt-europa
Perspektiv: Vi vil have et nyt Europa
Der eksisterer ingen langsigtede mål for EUs politiske samfund. Ingen drømme, ingen visioner, ingen fremtidsplaner. Europas politiske ledere – her den udenrigspolitiske topfigur Catherine Ashton – agerer som var de kommunaldirektører indesluttet i en national og regional begrebsverden. Foto: John ThysAsger Aamund: EU fungerer ikke politisk og kommer heller ikke til det. Det europæiske samarbejde må ændres radikalt, hvis unionen skal overleve som andet end en markedsplads. Svaret? Federation Light – et let forbund, hvor vi forpligtende samarbejder om det strengt nødvendige og beholder al anden politisk beslutningskompetence hos frie borgere i frie medlemsstater.Af Asger AamundTorsdag den 21. oktober 2010, 22:30Den Hvide Dame optræder første gang på Berliner Schloss i 1625. Siden har genfærdet huseret på dystre herregårde og gotiske slotte fra Bøhmen i øst til Portugal i vest. Nu er Den Hvide Dame set igen. Denne gang i endnu en uhyggelig bygning, nemlig Berlaymont-komplekset i Bruxelles. Spøgelset svæver gennem de lange gange som en hvidlig og tåget kvindeskikkelse uden at efterlade sig spor af identitet og gerning. Den Hvide Dame hedder imidlertid The Right Honourable Baroness Ashton of Upholland og har været EUs udenrigsminister siden 1. december 2009. Endnu et genfærd gør hende selskab; denne gang en mandlig skikkelse, der ligesom Hamlets faders ånd kun viser sig ved yderst sjældne lejligheder. Det drejer sig om Herman van Rompuy, som vist nok er EUs første præsident. Unionens førstemand forlader dog kun sjældent og modvilligt sin dunkle krypt og er derfor mere gennemsigtig og konturløs end selv danske EU-parlamentarikere. Disse to bedrøvelige skikkelser symboliserer med stor klarhed, hvordan moderne europæere oplever det politiske samarbejde i den Europæiske Union. Det politiske EU fremstår i dag som en ruin forladt af Gud og mennesker. Og først og fremmest af politikere. Der eksisterer ingen langsigtede mål for EUs politiske samfund. Ingen drømme, ingen visioner, ingen fremtidsplaner. Europas politiske ledere agerer som var de kommunaldirektører indesluttet i en national og regional begrebsverden. Dag for dag visner vores politiske og kulturelle samhørighed, fordi vi ikke tør forsvare og opdyrke vores græsk-romersk-kristne fællesværdier: friheden, folkestyret og retsstaten.Lissabon-traktatens fødsel var så udmattende og besværlig, at et stiltiende politisk moratorium har sænket sig over Europa. Ingen af de 27 statschefer orker en fornyet debat om fremtidens EU. Også på den korte bane vil den politiske udvikling være præget af forvirring og modstridende interesser. Vi står over for en opslidende magtkamp mellem EU-Kommissionen, Parlamentet og medlemsstaterne. Lissabon-traktaten placerer ikke autoritet og ansvar præcist i EUs kommende struktur, men det gør til gengæld den tyske Forfatningsdomstol i en kendelse fra 30. juni 2009, hvor den reelle magt placeres entydigt hos medlemsstaterne, og hvor EUs institutioner udelukkende kan opnå kompetencer, hvis disse delegeres af medlemsstaterne, som dermed er EU’s eneste kilde til legitimitet. EU som institution kan således ikke tildele sig selv magt og myndighed. Den kendelse finder eurokraterne i Bruxelles ikke specielt spiselig, og der er således allerede en bandekrig i gang om, hvem der skal styre udenrigspolitikken. Skal de kommende EU-ambassadører udpeges af Kommissionen eller af medlemsstaterne? Svaret blæser i efterårsstormen. Den europæiske markedsintegration har dog været en succes og er nu milevidt foran det politiske samarbejde, der derved fremstår som en fiasko. Finanskrisen viste klart, at et velstandssamfund med over 400 millioner borgere er totalt ubeskyttet mod globale økonomiske omvæltninger og nye finanskriser, hvis der ikke etableres en central styring af finanspolitikken. Tilmed er euroen endt som hverken fugl eller fisk. En valuta uden en stat. En stat uden en valuta. Set udefra befinder EU sig overhovedet ikke på den storpolitiske radarskærm. EU har resigneret til en position som et Schweiz i overstørrelse og er ved at efterlade et gigantisk magtens tomrum mellem Rusland og Kina på den ene side og USA på den anden side og krudttønderne i Mellemøsten på den tredje side. EUs katastrofale passivitet kostede over 200.000 menneskeliv under krigen i Jugoslavien; Unionens boykot af Østrig skabte dyb og velbegrundet folkelig mistillid til EUs demokratiske idégrundlag. EUs lunken-fjendtlige holdning til USA og ansvarsflugten fra Irak-krigene, Israel-Palæstinakonflikten, den iranske atombevæbning og den voksende antidemokratiske islamisme er gift for Unionens politiske anstændighed, handlekraft og internationale omdømme.Konklusionen er klar: Politisk EU fungerer ikke og kommer heller ikke til det. Det europæiske samarbejde må ændres radikalt, hvis unionen skal overleve som andet end en markedsplads. I industrien arbejder vi med et begreb, der hedder ’greenfield’: Hvis vi skulle starte vores koncern helt forfra uden hensyn til bestående strukturer, hvordan skulle den så organiseres? Der er nu gryende, men stærke kræfter i Europa der stiller spørgsmålet: Hvis ikke EU eksisterede, hvordan ville vi så organisere fællesskabet i overensstemmelse med den moderne europæiske borgers behov og ønsker? Og svaret er også på vej: Federation Light – det lette Folkeforbund, hvor vi forpligtende samarbejder om det strengt nødvendige og beholder al anden politisk beslutningskompetence hos frie borgere i frie medlemsstater. Der arbejdes nu i tænketanke og i indflydelsesrige interessegrupper med modeller, der kan blive forbilledet for det moderne politiske samarbejde. Et godt bud på den fremtidige struktur kunne se sådan ud: Federation Light bliver forankret i et fuldt parlamentariseret europæisk samfund med de nuværende 27 medlemsstater. Den føderale regering får jurisdiktion og ansvar for sikkerhed og forsvar, udenrigspolitik og diplomati, grænsekontrol og fælles netværk inden for kommunikation, transport og trafik. Ligeledes fælles, overnationale forskningsprojekter og regionale vækstinvesteringer, tekniske fællesnormer og standarder, antitrust- og konkurrenceovervågning samt overordnet finanspolitisk styring. Al anden politisk kompetence forbliver i medlemsstaterne såsom national finanspolitisk styring (skat & offentlig sektor) herunder uddannelse, forskning, kultur og sundhed. Den lette føderationsmodel vil medføre afmonteringen af eurokraternes Europa, men bliver til gengæld et borgernes Europa, som kombinerer individuel frihed og selvbestemmelse med et fælles ansvar for sikkerhed, fred og velstand.
http://www.berlingske.dk/kommentarer/vi-vil-have-et-nyt-europa
Perspektiv: Vi vil have et nyt Europa
Der eksisterer ingen langsigtede mål for EUs politiske samfund. Ingen drømme, ingen visioner, ingen fremtidsplaner. Europas politiske ledere – her den udenrigspolitiske topfigur Catherine Ashton – agerer som var de kommunaldirektører indesluttet i en national og regional begrebsverden. Foto: John ThysAsger Aamund: EU fungerer ikke politisk og kommer heller ikke til det. Det europæiske samarbejde må ændres radikalt, hvis unionen skal overleve som andet end en markedsplads. Svaret? Federation Light – et let forbund, hvor vi forpligtende samarbejder om det strengt nødvendige og beholder al anden politisk beslutningskompetence hos frie borgere i frie medlemsstater.Af Asger AamundTorsdag den 21. oktober 2010, 22:30Den Hvide Dame optræder første gang på Berliner Schloss i 1625. Siden har genfærdet huseret på dystre herregårde og gotiske slotte fra Bøhmen i øst til Portugal i vest. Nu er Den Hvide Dame set igen. Denne gang i endnu en uhyggelig bygning, nemlig Berlaymont-komplekset i Bruxelles. Spøgelset svæver gennem de lange gange som en hvidlig og tåget kvindeskikkelse uden at efterlade sig spor af identitet og gerning. Den Hvide Dame hedder imidlertid The Right Honourable Baroness Ashton of Upholland og har været EUs udenrigsminister siden 1. december 2009. Endnu et genfærd gør hende selskab; denne gang en mandlig skikkelse, der ligesom Hamlets faders ånd kun viser sig ved yderst sjældne lejligheder. Det drejer sig om Herman van Rompuy, som vist nok er EUs første præsident. Unionens førstemand forlader dog kun sjældent og modvilligt sin dunkle krypt og er derfor mere gennemsigtig og konturløs end selv danske EU-parlamentarikere. Disse to bedrøvelige skikkelser symboliserer med stor klarhed, hvordan moderne europæere oplever det politiske samarbejde i den Europæiske Union. Det politiske EU fremstår i dag som en ruin forladt af Gud og mennesker. Og først og fremmest af politikere. Der eksisterer ingen langsigtede mål for EUs politiske samfund. Ingen drømme, ingen visioner, ingen fremtidsplaner. Europas politiske ledere agerer som var de kommunaldirektører indesluttet i en national og regional begrebsverden. Dag for dag visner vores politiske og kulturelle samhørighed, fordi vi ikke tør forsvare og opdyrke vores græsk-romersk-kristne fællesværdier: friheden, folkestyret og retsstaten.Lissabon-traktatens fødsel var så udmattende og besværlig, at et stiltiende politisk moratorium har sænket sig over Europa. Ingen af de 27 statschefer orker en fornyet debat om fremtidens EU. Også på den korte bane vil den politiske udvikling være præget af forvirring og modstridende interesser. Vi står over for en opslidende magtkamp mellem EU-Kommissionen, Parlamentet og medlemsstaterne. Lissabon-traktaten placerer ikke autoritet og ansvar præcist i EUs kommende struktur, men det gør til gengæld den tyske Forfatningsdomstol i en kendelse fra 30. juni 2009, hvor den reelle magt placeres entydigt hos medlemsstaterne, og hvor EUs institutioner udelukkende kan opnå kompetencer, hvis disse delegeres af medlemsstaterne, som dermed er EU’s eneste kilde til legitimitet. EU som institution kan således ikke tildele sig selv magt og myndighed. Den kendelse finder eurokraterne i Bruxelles ikke specielt spiselig, og der er således allerede en bandekrig i gang om, hvem der skal styre udenrigspolitikken. Skal de kommende EU-ambassadører udpeges af Kommissionen eller af medlemsstaterne? Svaret blæser i efterårsstormen. Den europæiske markedsintegration har dog været en succes og er nu milevidt foran det politiske samarbejde, der derved fremstår som en fiasko. Finanskrisen viste klart, at et velstandssamfund med over 400 millioner borgere er totalt ubeskyttet mod globale økonomiske omvæltninger og nye finanskriser, hvis der ikke etableres en central styring af finanspolitikken. Tilmed er euroen endt som hverken fugl eller fisk. En valuta uden en stat. En stat uden en valuta. Set udefra befinder EU sig overhovedet ikke på den storpolitiske radarskærm. EU har resigneret til en position som et Schweiz i overstørrelse og er ved at efterlade et gigantisk magtens tomrum mellem Rusland og Kina på den ene side og USA på den anden side og krudttønderne i Mellemøsten på den tredje side. EUs katastrofale passivitet kostede over 200.000 menneskeliv under krigen i Jugoslavien; Unionens boykot af Østrig skabte dyb og velbegrundet folkelig mistillid til EUs demokratiske idégrundlag. EUs lunken-fjendtlige holdning til USA og ansvarsflugten fra Irak-krigene, Israel-Palæstinakonflikten, den iranske atombevæbning og den voksende antidemokratiske islamisme er gift for Unionens politiske anstændighed, handlekraft og internationale omdømme.Konklusionen er klar: Politisk EU fungerer ikke og kommer heller ikke til det. Det europæiske samarbejde må ændres radikalt, hvis unionen skal overleve som andet end en markedsplads. I industrien arbejder vi med et begreb, der hedder ’greenfield’: Hvis vi skulle starte vores koncern helt forfra uden hensyn til bestående strukturer, hvordan skulle den så organiseres? Der er nu gryende, men stærke kræfter i Europa der stiller spørgsmålet: Hvis ikke EU eksisterede, hvordan ville vi så organisere fællesskabet i overensstemmelse med den moderne europæiske borgers behov og ønsker? Og svaret er også på vej: Federation Light – det lette Folkeforbund, hvor vi forpligtende samarbejder om det strengt nødvendige og beholder al anden politisk beslutningskompetence hos frie borgere i frie medlemsstater. Der arbejdes nu i tænketanke og i indflydelsesrige interessegrupper med modeller, der kan blive forbilledet for det moderne politiske samarbejde. Et godt bud på den fremtidige struktur kunne se sådan ud: Federation Light bliver forankret i et fuldt parlamentariseret europæisk samfund med de nuværende 27 medlemsstater. Den føderale regering får jurisdiktion og ansvar for sikkerhed og forsvar, udenrigspolitik og diplomati, grænsekontrol og fælles netværk inden for kommunikation, transport og trafik. Ligeledes fælles, overnationale forskningsprojekter og regionale vækstinvesteringer, tekniske fællesnormer og standarder, antitrust- og konkurrenceovervågning samt overordnet finanspolitisk styring. Al anden politisk kompetence forbliver i medlemsstaterne såsom national finanspolitisk styring (skat & offentlig sektor) herunder uddannelse, forskning, kultur og sundhed. Den lette føderationsmodel vil medføre afmonteringen af eurokraternes Europa, men bliver til gengæld et borgernes Europa, som kombinerer individuel frihed og selvbestemmelse med et fælles ansvar for sikkerhed, fred og velstand.
Välkommen hem till Malmö, borgmester Ilmar!
Välkommen Ilmar-10-10-23
Sandor Herold: Tjaba Ilmar!
Det var ju ett jäkla åbäkande från din sida vad det gäller dom här skjutningarna i Malmö! Vad är ditt problem? Det mångkulturella Malmö som du så länge har eftersträvat håller ju nu på att fullbordas så du borde ju vara nöjd. Istället så skriver du en massa strunt i sydsvenskan den 23-10 om att gängen som plågar Malmöborna måste jagas ut ur Malmö. Men nästan utan undantag så är ju medlemmarna i dessa gäng av utländsk härkomst och det är ju alltid denna grupp som du har höjt till skyarna och berömt dom för att ha tillfört Malmö så mycket. Och nu vill du jaga ut dom ur stan!? Vart skall du i så fall jaga dom? Bara över kommungränsen eller vill du jaga dom ända hem till deras forna hemländer? Du vet mycket väl att dessa medlemmar idag är svenska medborgare och att du inte kan jaga dom någonstans så det där skitsnacket kan du bespara dig. Det är bara att njuta av läget nu Ilmar, den mångkulturella sörja du och dina polare har sett till att berika oss med är här för att stanna! Att det sedan är någon frustrerad eventuellt svensk som anser sig ha fått nog av din påtvingade mångkultur och ballar ur och ger sig på att skjuta ner invandrare som vill åka buss det får du fan i mig ta på dig själv eftersom det är du och dina likar som har ordnat med denna så välgörande mångkultur som vi som betalar kostnaderna för är innerligt trötta på.
Förresten så tycker jag att det är mer än pinsamt att du sitter på världsutställningen i Shanghai där du säkert bor på lyxhotell och äter middagar och smörjer kråset och skriver din smörja. Längre bort från den mångkulturella verkligheten i Malmö kan man väl knappast komma. F.ö. så har denna skytt vem han nu än må vara sett till att Malmö har fått mer reklam än vad du och dina polare i Shanghai någonsin kan åstadkomma och det till ett pris som säkerligen är en tusendels promille än vad du och dom andra festar upp i Shanghai. Så Ilmar, bege dig ner till hamnen och äntra nästa bananbåt med destination Malmö och möt verkligheten! Jag måste ju säga att du är j-ligt rolig Ilmar, när du skriver att det i Malmö finns mänsklig värme mer än någon annanstans i Sverige. Det är klart att tycker man att ett skott i ryggen utgör ett bevis på mänsklig värme så har du ju helt rätt. Skotten som gick igenom fönstret hemma hos dig för några år sedan var säkerligen också bara ett ömhetsbevis. Men inget ont som inte för något gott med sig. Man kan ju använda dom här skjutningarna till att göra reklamsloganer för att göra Malmö ännu mer känt. Tex. kan man skriva följande: kom till Malmö och bli en måltavla för en mänsklig värme som inte finns någon annanstans i Sverige! Till sist så
kan jag dock bara beklaga dom människor som har fått känna på den Malmöitiska värmen genom dessa skjutningar. Det är inte dessa som borde ha blivit utsatta för detta. Dom som skulle ha fått njuta av detta tillhör en helt annan målgrupp. En målgrupp som sällan eller aldrig åker kommunala färdmedel utan mestadels tar sig fram i svarta limousiner med efterföljande personal från SÄPO. Ingen nämnd eller ingen glömd, men ändock ansvariga för sådana här händelser som numera är vardagsmat i Malmö och även kommer att bli det ännu mer i framtiden.
VÄLKOMMEN HEM ILMAR!!!!!
Skrivet av din vän Sandor Herold
Sandor Herold: Tjaba Ilmar!
Det var ju ett jäkla åbäkande från din sida vad det gäller dom här skjutningarna i Malmö! Vad är ditt problem? Det mångkulturella Malmö som du så länge har eftersträvat håller ju nu på att fullbordas så du borde ju vara nöjd. Istället så skriver du en massa strunt i sydsvenskan den 23-10 om att gängen som plågar Malmöborna måste jagas ut ur Malmö. Men nästan utan undantag så är ju medlemmarna i dessa gäng av utländsk härkomst och det är ju alltid denna grupp som du har höjt till skyarna och berömt dom för att ha tillfört Malmö så mycket. Och nu vill du jaga ut dom ur stan!? Vart skall du i så fall jaga dom? Bara över kommungränsen eller vill du jaga dom ända hem till deras forna hemländer? Du vet mycket väl att dessa medlemmar idag är svenska medborgare och att du inte kan jaga dom någonstans så det där skitsnacket kan du bespara dig. Det är bara att njuta av läget nu Ilmar, den mångkulturella sörja du och dina polare har sett till att berika oss med är här för att stanna! Att det sedan är någon frustrerad eventuellt svensk som anser sig ha fått nog av din påtvingade mångkultur och ballar ur och ger sig på att skjuta ner invandrare som vill åka buss det får du fan i mig ta på dig själv eftersom det är du och dina likar som har ordnat med denna så välgörande mångkultur som vi som betalar kostnaderna för är innerligt trötta på.
Förresten så tycker jag att det är mer än pinsamt att du sitter på världsutställningen i Shanghai där du säkert bor på lyxhotell och äter middagar och smörjer kråset och skriver din smörja. Längre bort från den mångkulturella verkligheten i Malmö kan man väl knappast komma. F.ö. så har denna skytt vem han nu än må vara sett till att Malmö har fått mer reklam än vad du och dina polare i Shanghai någonsin kan åstadkomma och det till ett pris som säkerligen är en tusendels promille än vad du och dom andra festar upp i Shanghai. Så Ilmar, bege dig ner till hamnen och äntra nästa bananbåt med destination Malmö och möt verkligheten! Jag måste ju säga att du är j-ligt rolig Ilmar, när du skriver att det i Malmö finns mänsklig värme mer än någon annanstans i Sverige. Det är klart att tycker man att ett skott i ryggen utgör ett bevis på mänsklig värme så har du ju helt rätt. Skotten som gick igenom fönstret hemma hos dig för några år sedan var säkerligen också bara ett ömhetsbevis. Men inget ont som inte för något gott med sig. Man kan ju använda dom här skjutningarna till att göra reklamsloganer för att göra Malmö ännu mer känt. Tex. kan man skriva följande: kom till Malmö och bli en måltavla för en mänsklig värme som inte finns någon annanstans i Sverige! Till sist så
kan jag dock bara beklaga dom människor som har fått känna på den Malmöitiska värmen genom dessa skjutningar. Det är inte dessa som borde ha blivit utsatta för detta. Dom som skulle ha fått njuta av detta tillhör en helt annan målgrupp. En målgrupp som sällan eller aldrig åker kommunala färdmedel utan mestadels tar sig fram i svarta limousiner med efterföljande personal från SÄPO. Ingen nämnd eller ingen glömd, men ändock ansvariga för sådana här händelser som numera är vardagsmat i Malmö och även kommer att bli det ännu mer i framtiden.VÄLKOMMEN HEM ILMAR!!!!!
Skrivet av din vän Sandor Herold
Borgmästar Reepalu på sönderriven valplakat
- ham med granaten
I travlheden har jeg glemt jubileet 30/9 for mu – ham med granaten,
men her er man ved at hænge ham ud på en plakatudstilling:
men her er man ved at hænge ham ud på en plakatudstilling:
Politikernas eviga mantra att undertrycka oss med.
Nedanstående är knyckt ifrån bloggen ”Osagt – Maj Grandmos Blogg” för ytterligen spridning
Markeringarna är Spydpigens
Lik eller unik?
Den s k värdegrunden har i praktisk betydelse nu ersatt grundlagarna. Det pratas mycket sällan om våra grundlagar idag jämfört med för sisådär en 15 år sedan. Kanske är det för att grundlagarna med yttrande- och tryckfrihet inte längre praktiseras och därmed är ointressanta. Och det som inte är intressant och praktiseras tystas ner och förminskas i betydelse.
Yttrandefrihetskommittén håller, innanför lyckta dörrar, just nu på att författa en ny yttrandefrihetslag. Det ger åtminstone bloggaren kalla kårar. Det har läckt ut att villkor, tydlighet och rimlighet ska prägla yttrandefriheten. Vi kan alltså räkna med kraftiga inskränkningar av yttrandefriheten. Men detta är väl bara en konsekvens av de senaste årens långsamma avlivning av yttrande- och tryckfriheten. Ett led i detta är helt enkelt att inte prata om det. Man kan alltså låtsas som det inte existerar. "De outbildade svenskarna glömmer det hela inom några år", resonerar man säkert.
Så helt medvetet avskaffas sålunda yttrande- och tryckfriheten och det till förmån för Värdegrunden. Lärare lägger idag ner mer tid på värdegrundsutbildning och genusprojekt än att förklara vad Sveriges grundlag är för något.
Vi som har varit med några år vet att denna långsamma glidning nerför demokratitrappan är en konsekvens av att så mycket idag är "känsligt", "heta potatisar", "inflammerat" och "laddat". De är helt enkelt uttryck som speglar människornas samlade frustration och oro över dagens samhälle och dess klimat. Och makteliten parerar detta med att pumpa ut och hamra in värdegrunden i våra arma, förvirrade sinnen.
Vad innebär då denna heliga värdegrund? I princip så handlar den om kollektivets etiska regler och lagar. Den växte fram under 90-talet inom skolvärlden där den användes som en typ av social fostran. Värdegrunden i form av mantrat "Alla människors lika värde" är i begynnelsen ett marxistiskt begrepp. Här syftades egentligen på att i kollektivet får ingen och inget sticka ut. Alla ska rätta sig i ledet och låta sig fostras av överheten som av någon anledning ändå var mer värd än "den grå massan" (ett annat bortglömt uttryck) i övrigt.
"Alla människors lika värde" handlar alltså inte om individen utan om kollektivet. Och ger inget utrymme för individualitet utan enbart likformighet.Ur det perspektivet har Sverige lyckats ut till sista fingerspetsen. "Lika", "jämlikhet" och "lika värde" är inget annat än att betrakta människorna som en stor flock utan egen vilja och originalitet. Makteliten är av naturen ledare och har därmed i praktiken lite mer "värde" än kollektivet. Men det snackas det inte om minsann.
Jämför med George Orwells 'Animal Farm' där grisarna reser sig på två ben och meddelar sitt kollektiv att "All animals are equal, but some are more equal än others".
Att ha ett 'lika' värde är att ha 'samma' värde. D v s det är bara i förhållandet till gruppen man har ett värde.
Helt annat blir det när man pratar om att människors "olika" värde. För hur det än är så har ju varje människa ett eget, individuellt och unikt värde som inte är beroende av kollektivet.
Och visst är det så att vi värdesätter människor olika beroende på vilket värde de har just för mig. Och dig. De människor som ligger mig varmast om hjärtat är de som är mest värda. Det går faktiskt inte att bortse ifrån hur vi än försöker.
Men vi är alla lika inför t ex lagen men det betyder bara att lagparagraferna gäller för alla och inte bara för några.
Människor är olika värdefulla även av andra orsaker. Pedofiler, terrorister och mördare är inte lika värdefulla som läkare, diplomater och hjärnforskare. Det är väl ganska självklart.
Men i Sverige kör vi allt längre ner i plogfåran när vi återupplivat den gamla marxistiska reliken "alla människors lika värde" för att användas i socialt fostringssyfte.
Och Jante, Mao och Stalin skrattar så att benbitarna kluckar mot varandra.
Källa: www.majgrandmo.com/ Fredag 22.10.2010
Markeringarna är Spydpigens
Lik eller unik?
Den s k värdegrunden har i praktisk betydelse nu ersatt grundlagarna. Det pratas mycket sällan om våra grundlagar idag jämfört med för sisådär en 15 år sedan. Kanske är det för att grundlagarna med yttrande- och tryckfrihet inte längre praktiseras och därmed är ointressanta. Och det som inte är intressant och praktiseras tystas ner och förminskas i betydelse.
Yttrandefrihetskommittén håller, innanför lyckta dörrar, just nu på att författa en ny yttrandefrihetslag. Det ger åtminstone bloggaren kalla kårar. Det har läckt ut att villkor, tydlighet och rimlighet ska prägla yttrandefriheten. Vi kan alltså räkna med kraftiga inskränkningar av yttrandefriheten. Men detta är väl bara en konsekvens av de senaste årens långsamma avlivning av yttrande- och tryckfriheten. Ett led i detta är helt enkelt att inte prata om det. Man kan alltså låtsas som det inte existerar. "De outbildade svenskarna glömmer det hela inom några år", resonerar man säkert.
Så helt medvetet avskaffas sålunda yttrande- och tryckfriheten och det till förmån för Värdegrunden. Lärare lägger idag ner mer tid på värdegrundsutbildning och genusprojekt än att förklara vad Sveriges grundlag är för något.
Vi som har varit med några år vet att denna långsamma glidning nerför demokratitrappan är en konsekvens av att så mycket idag är "känsligt", "heta potatisar", "inflammerat" och "laddat". De är helt enkelt uttryck som speglar människornas samlade frustration och oro över dagens samhälle och dess klimat. Och makteliten parerar detta med att pumpa ut och hamra in värdegrunden i våra arma, förvirrade sinnen.
Vad innebär då denna heliga värdegrund? I princip så handlar den om kollektivets etiska regler och lagar. Den växte fram under 90-talet inom skolvärlden där den användes som en typ av social fostran. Värdegrunden i form av mantrat "Alla människors lika värde" är i begynnelsen ett marxistiskt begrepp. Här syftades egentligen på att i kollektivet får ingen och inget sticka ut. Alla ska rätta sig i ledet och låta sig fostras av överheten som av någon anledning ändå var mer värd än "den grå massan" (ett annat bortglömt uttryck) i övrigt.
"Alla människors lika värde" handlar alltså inte om individen utan om kollektivet. Och ger inget utrymme för individualitet utan enbart likformighet.Ur det perspektivet har Sverige lyckats ut till sista fingerspetsen. "Lika", "jämlikhet" och "lika värde" är inget annat än att betrakta människorna som en stor flock utan egen vilja och originalitet. Makteliten är av naturen ledare och har därmed i praktiken lite mer "värde" än kollektivet. Men det snackas det inte om minsann.
Jämför med George Orwells 'Animal Farm' där grisarna reser sig på två ben och meddelar sitt kollektiv att "All animals are equal, but some are more equal än others".
Att ha ett 'lika' värde är att ha 'samma' värde. D v s det är bara i förhållandet till gruppen man har ett värde.
Helt annat blir det när man pratar om att människors "olika" värde. För hur det än är så har ju varje människa ett eget, individuellt och unikt värde som inte är beroende av kollektivet.
Och visst är det så att vi värdesätter människor olika beroende på vilket värde de har just för mig. Och dig. De människor som ligger mig varmast om hjärtat är de som är mest värda. Det går faktiskt inte att bortse ifrån hur vi än försöker.
Men vi är alla lika inför t ex lagen men det betyder bara att lagparagraferna gäller för alla och inte bara för några.
Människor är olika värdefulla även av andra orsaker. Pedofiler, terrorister och mördare är inte lika värdefulla som läkare, diplomater och hjärnforskare. Det är väl ganska självklart.
Men i Sverige kör vi allt längre ner i plogfåran när vi återupplivat den gamla marxistiska reliken "alla människors lika värde" för att användas i socialt fostringssyfte.
Och Jante, Mao och Stalin skrattar så att benbitarna kluckar mot varandra.
Källa: www.majgrandmo.com/ Fredag 22.10.2010
oktober 24, 2010
Mosképladsen på Amager symbolsk set et godt valg
Det er meget vigtigt for muham-meda-nere i Europa at få bygget moskéer, store og over-væl-dende, som kan rumme et større antal troende end det, der umiddelbart er behov for – med tanke på udvidelse!Muselmændene har aldrig nogensinde lidt af ydmyghed over for deres medskabninger, f.eks. deres forsørgere. De lider af en uforståelig overbevisning om deres egen dygtighed og dyder, som imidlertid kun gør sig gældende i emner som lurendrejeri, løgn, taquia, overfald, ”æres”drab, mord, voldtægt etc.
De talte faktisk klart og tydeligt, da de navngav mange af deres moskéer i Europa som ”Erobrermoskéer”. Det er jo nemlig det egentlige sande mål med moskéerne, hvilket også den tyrkiske præsident Recep Erdogan erkendte i en tale: ´Moskérne er vore Kaserner, Kuplerne Stålhjelme og Minareterne Bajonetter´.
Derfor består en moské heller ikke kun af bederum, pænt separeret fra hinanden efter det muhammedanske apartheidsystem: de værdige Adammer for sig og de lavere madammer for sig, et system som vel skal imødegå Adams hemmeligholdte mindreværdskomplexer over for kvinders sejge udholdenhed og notoriske kvindelist, for dermed at styrke hans selvopfattelse af sin merværdi.
Nej, moskéerne rummer mere end bederum – nemlig såkaldte ”kulturafdelinger”, hvis formål ikke nærmere omtales, men som omhandler politiserende indoktrinering eller om man vil propaganda for islamisk 5. kolonne-virksomhed.
Det udpegede sted på Amager, det gamle Batteri 2 fra Artillerikasernen, er derfor symbolsk set et godt valg som tidligere center for krigsuddannelse.
Med en moské risikerer man ikke bare konflikter med de ikke-muslimer, som islam notorisk hader, herunder jøder (frænde er frænde værst! Jøder og arabere er begge semitter!),…men også med sekter inden for islam. (Akkurat ligesom sekter inden for kristendommen kan være i konflikt med hverandre. Dog – som alle turde vide – langt mere brutalt og voldeligt inden for islam: man har til og med exempler på direkte overfald og dødstrusler i moskéer i Norden).
I vor vestlige kulturverden er artilleriets skytshselgen fra gammel tid Sankta Barbara, en af kristendommens første martyrere. (Husk at en kristen martyr er en, der lider døden for sin tro, og ikke på nogen måde kan forvexles med islamiske martyrere, der sprænger sig selv og så mange som muligt andre i luften for selv personligt at nå til det islamiske sexparadis med de 72 længelsfulde jomfruer!).
Derfor består en moské heller ikke kun af bederum, pænt separeret fra hinanden efter det muhammedanske apartheidsystem: de værdige Adammer for sig og de lavere madammer for sig, et system som vel skal imødegå Adams hemmeligholdte mindreværdskomplexer over for kvinders sejge udholdenhed og notoriske kvindelist, for dermed at styrke hans selvopfattelse af sin merværdi.
Nej, moskéerne rummer mere end bederum – nemlig såkaldte ”kulturafdelinger”, hvis formål ikke nærmere omtales, men som omhandler politiserende indoktrinering eller om man vil propaganda for islamisk 5. kolonne-virksomhed.
Det udpegede sted på Amager, det gamle Batteri 2 fra Artillerikasernen, er derfor symbolsk set et godt valg som tidligere center for krigsuddannelse.
Med en moské risikerer man ikke bare konflikter med de ikke-muslimer, som islam notorisk hader, herunder jøder (frænde er frænde værst! Jøder og arabere er begge semitter!),…men også med sekter inden for islam. (Akkurat ligesom sekter inden for kristendommen kan være i konflikt med hverandre. Dog – som alle turde vide – langt mere brutalt og voldeligt inden for islam: man har til og med exempler på direkte overfald og dødstrusler i moskéer i Norden).
I vor vestlige kulturverden er artilleriets skytshselgen fra gammel tid Sankta Barbara, en af kristendommens første martyrere. (Husk at en kristen martyr er en, der lider døden for sin tro, og ikke på nogen måde kan forvexles med islamiske martyrere, der sprænger sig selv og så mange som muligt andre i luften for selv personligt at nå til det islamiske sexparadis med de 72 længelsfulde jomfruer!).
Skal man fæste lid til helgenlegenderne om Sankta Barbara, satte hendes far hende i fangetårnet, hvor hun måtte udstå megen grusom tortur uden dog at opgive sin tro. Til sidst henrettede faderen hende, men umiddelbart efter denne bøddelgerning ramtes han af lynet. Dette skal være foregået under de store kristenforfølgelser i det tredje århundrede. Da krudtet senere hen nåede fra Kina til Europa, blev hun ikke bare skytshelgen mod lyn og uvejr, men også for uventet brat død og dermed for artillerister i hele den kristne verden.
Hun fremstilles gerne med et tårn som attribut og evt. med et palmeblad eller faderens bøddelsværd og således ses hun på vor eneste bevarede artillerikaserne, kasernen i Varde, der også har arvet Amager Artillerikasernes gamle frontespice.
Hun fremstilles gerne med et tårn som attribut og evt. med et palmeblad eller faderens bøddelsværd og således ses hun på vor eneste bevarede artillerikaserne, kasernen i Varde, der også har arvet Amager Artillerikasernes gamle frontespice.
Med tanke på måsképlanerne er også Barbara et interssant symbol: det betyder nemlig fremmed på græsk og hænger således sammen med ordet barbarisk. På svensk bruges pigenavnet gerne i formen Barbro.
Illustrationen øverst t.h. er Skt. Barbara på Varde Kaserne
Sexgale mennesker
Jeg ser i avisen ”Nationell Idag” 7.10.2010, at Serbien har været udsat for åndelig voldtægt den 3. oktober ved invasion af sexgale til en såkaldt ”Pride-festival” i Belgrad.
Ligegyldigt om det er sex sådan eller sådan er det lige usympatisk at se på, og man skulde synes, at der var mere værdifulde ting at beskæftige sig med i verden.
Den extremt overdrevne fokusering på mænds tissemænd virker sygelig pervers. Her er en plakat imod sex-propagandaen.
Mellem 5.000 og 10.000 opgives at have demonstreret imod galskaben, og pride-arrangørernes måtte sluses bort i salatfade uden vinduer.
oktober 23, 2010
Svenske middelalderkirker tømmes for kulturskatte
Så er igen en af Sveriges ældste middelalderkirker blevet plyndret for sine kirkeskatte. Natten til mandag 18/10 blev Tidersrums Kyrka syd for Kisa i Østergøtland berøvet tre værdifulde træskulpturer fra 12-1300-tallet, samt et alterkors og to lysestager.Tidersrums kyrka är en av landets äldsta och märkligaste träkyrkor, och den enda av de 22 medeltida kyrkor som finns i Östergötland som är i trä.När kyrkan byggdes helgades den åt Norges nationalhelgon S:t Olof. Att han återfinns i en kyrka mitt i Sverige är inte så konstigt som det låter. S:t Olof var på medeltiden ett av Nordens populäraste helgon, och kyrkan byggdes också till hans ära.Märkligare är kanske att Tidersrums kyrka också
är mycket lik de Norska stavkyrkorna. På takåsen till långhusets västra kortsida ser du vindskivor i form av för dessa kyrkor typiska slingrande ormar.Det är tyvärr inte första gången att våra kyrkor hemsökas av tjuvar. Bloggen här omtalade tidigare rån 12 juli 2006. Den gången grep man en ”spanjor” av främmande härkomst, som fick 4½ års fängelse och utvisning på livstid.
Är det kanske samma man igen, som har kommit tillbaka?
Källa: Världen idag 20.10.2010.
Illustration: Triumfkorset ( - blev ikke stjålet). De 3 gamle träfigurer var de mest värdifulde.
Fri os fra det Onde
En stor overskrift hen over siden i avisen ”Världen idag” 20/10 fortæller mig, at der ikke er nogen teologi bag ”Sverigedemokraternes Kirke”. (Der sigtes ikke til nogen kirkebygning, men til deres kirkeopfattelse). Og den, der fremsætter denne skrækkelige, græsselige, gyselige, grufulde historie er en missionspræst og fil.dr. i samfundsvidenskab, Anders Strindberg.
Ingen teologi! Jamen! Arme mennesker! Jeg som gik og troede, at deres teologi var den almen svenske lutherske teologi, den, hvori Den augsburgske Bekendelse kræves overholdt af vore præster og biskopper.
Nå, det gør disse kirkefolk jo heller ikke. Kirkerne lod sig i høj grad påvirke af Sovjets propaganda under Den kolde Krig og Jesu budskab om kærlighed blev blandet op med marxistisk solidaritet. Sverigedemokraterne ønsker kirken tilbage til dengang, da den repræsenterede den svenske enhedskultur, men det må de åbenbart ikke ønske: Den svenska kyrkan slutade ”vara en bærare av enhetskulturen”, siger Strindberg og fremhæver kirkens splintrede situation, det ringe antal kirkebesøg og det sønderslagne fællesskab. Han angriber Sverigedemokraterne for at være imod andre religioners indflydelse hvormed han givetvis hentyder til den politiske ideologi ”islam”, der elsker at kamuflere sig som religion.
At Sverigedemokraternes hylder kernefamilien og har en proisraelsk holdning har ikke det fjerneste med kristendom at gøre, mener Strindberg. Det er bare smart! Nu véd du så det, kære læser, hvis du også går ind for kernefamilien og staten Israel.
Hvis islam skal kaldes religion, så er det den ondeste og hårdeste religion i verden. Ingen steder står det, at begrebet ”religion” skal indebære noget godt og
være til lykke og glæde for menneskeheden. Det er bare en opfattelse vi har fået gennem kristendommen, hvad enten vi tror på Vorherre eller ikke. Dengang man havde historie i skolen hørte man om guden Baal, der skulle have menneskeoffre. Ligesom Aczeternes Gud. Og andre. Satanskult og sexkult er vel også religioner.
Fri os fra det Onde!
Ingen teologi! Jamen! Arme mennesker! Jeg som gik og troede, at deres teologi var den almen svenske lutherske teologi, den, hvori Den augsburgske Bekendelse kræves overholdt af vore præster og biskopper.
Nå, det gør disse kirkefolk jo heller ikke. Kirkerne lod sig i høj grad påvirke af Sovjets propaganda under Den kolde Krig og Jesu budskab om kærlighed blev blandet op med marxistisk solidaritet. Sverigedemokraterne ønsker kirken tilbage til dengang, da den repræsenterede den svenske enhedskultur, men det må de åbenbart ikke ønske: Den svenska kyrkan slutade ”vara en bærare av enhetskulturen”, siger Strindberg og fremhæver kirkens splintrede situation, det ringe antal kirkebesøg og det sønderslagne fællesskab. Han angriber Sverigedemokraterne for at være imod andre religioners indflydelse hvormed han givetvis hentyder til den politiske ideologi ”islam”, der elsker at kamuflere sig som religion.
At Sverigedemokraternes hylder kernefamilien og har en proisraelsk holdning har ikke det fjerneste med kristendom at gøre, mener Strindberg. Det er bare smart! Nu véd du så det, kære læser, hvis du også går ind for kernefamilien og staten Israel.
Hvis islam skal kaldes religion, så er det den ondeste og hårdeste religion i verden. Ingen steder står det, at begrebet ”religion” skal indebære noget godt og
være til lykke og glæde for menneskeheden. Det er bare en opfattelse vi har fået gennem kristendommen, hvad enten vi tror på Vorherre eller ikke. Dengang man havde historie i skolen hørte man om guden Baal, der skulle have menneskeoffre. Ligesom Aczeternes Gud. Og andre. Satanskult og sexkult er vel også religioner.
Fri os fra det Onde!
oktober 22, 2010
Svensk TV´s ordmanipulering med skyderiet i Malmö
Skyderi er blevet en dagligdags begivenhed i Malmø, hvilket knappest kan undre nogen. I år har der været omkring et halvhundrede skudepisoder rettet mod busser og bygninger og her i den sidste tid tilsyneladende mod indvandrere, Det märkelige er, at de ramte indvandrere ikke er kendt for bandekriminalitet eller lignende. Man spekulerer altså over, hvem der skyder efter almindelige indvandrere.
I svensk TV-nyheder onsdag aften 20/10 sammenlignedes den ukendte forbryder i Malmö med den såkaldte ”Lasermannen”, som i begyndelsen af halvfemserne spredte skræk ved adskillige mordforsøg på indvandrere ved skydning.
Og så kom TV´s ikke usædvanlige manipulering med stoffet: journalisten fabulerede om ligheden mellem halvfemsernes og nutidens skyderier. Kunde det have noget at gøre med de nye partier, der dengang og nu, var kommet ind i Rigsdagen? dengang med Wachtmeisters ”Ny Demokrati” 1991 og nu med Sverigedemokraterne 2010.
Man spürt die Absicht und wird verstimmt. Manipuleringen var for tyk! Det var givetvis meningen, at seerne skulde tro, at det var nynazister, der stod bag skyderierne og tragtede indvandrerne efter livet, og at sådanne nynazister klart måtte komme fra (det konstant af medierne nedrakkede parti) Sverigedemokraterne!
Det er uhæderlig journalistik! Det er ikke journalisters opgave ved ordmanipulering at skyldbelægge nogen uden skygge af bevis.
(For det er vel ikke arrangeret sort propaganda for netop at ophidse folk og styre folkeopinionen imod Sverigedemokraterne? Sådanne metoder kendes jo fra Psykologisk krigsførelse.)
Det lykkedes ikke journalisten at få politiet med på sine uanstændige rævestreger! Fabuleringen blev kort og kontant afvist af kommissarie Börje Sjøholm, som leder udforskningen.
I svensk TV-nyheder onsdag aften 20/10 sammenlignedes den ukendte forbryder i Malmö med den såkaldte ”Lasermannen”, som i begyndelsen af halvfemserne spredte skræk ved adskillige mordforsøg på indvandrere ved skydning.
Og så kom TV´s ikke usædvanlige manipulering med stoffet: journalisten fabulerede om ligheden mellem halvfemsernes og nutidens skyderier. Kunde det have noget at gøre med de nye partier, der dengang og nu, var kommet ind i Rigsdagen? dengang med Wachtmeisters ”Ny Demokrati” 1991 og nu med Sverigedemokraterne 2010.
Man spürt die Absicht und wird verstimmt. Manipuleringen var for tyk! Det var givetvis meningen, at seerne skulde tro, at det var nynazister, der stod bag skyderierne og tragtede indvandrerne efter livet, og at sådanne nynazister klart måtte komme fra (det konstant af medierne nedrakkede parti) Sverigedemokraterne!
Det er uhæderlig journalistik! Det er ikke journalisters opgave ved ordmanipulering at skyldbelægge nogen uden skygge af bevis.
(For det er vel ikke arrangeret sort propaganda for netop at ophidse folk og styre folkeopinionen imod Sverigedemokraterne? Sådanne metoder kendes jo fra Psykologisk krigsførelse.)
Det lykkedes ikke journalisten at få politiet med på sine uanstændige rævestreger! Fabuleringen blev kort og kontant afvist af kommissarie Börje Sjøholm, som leder udforskningen.
oktober 21, 2010
Kampen för diktatur
Det finns en kamp för diktatur i Europa. Just det – för diktatur. Nu talar vi inte om islamister eller vänster- och högerextremister. Nej, socialdemokraten och riksdagsledamoten Carina Hägg går i täten genom sitt förslag att åsiktsregistrera de som vill använda sig av den grundläggande mänskliga rättigheten samvetsfrihet. Hon har fört denna fråga till Europarådet och där fanns tyvärr alltför många anhängare. Lyckligtvis förlorade Hägg, men marginalen var oroväckande liten: 56 mot, 51 för.Detta sker samtidigt som den norska Nobelkommittén för en gångs skull inte gör sig till åtlöje. Förra årets magplask med Obama kan nu läggas åt sidan. I år går Nobels fredspris till den kinesiske frihetskämpen Liu Xiabo. Hans åsikter har registrerats av den kinesiska regimen och han har straffats för ”fel” åsikter. Häggs kampanj pågår samtidigt som den ANC-ledda regimen i Sydafrika vill förbjuda ”fel” åsikter i media, det vill säga de som avslöjar korruption och kritiserar regeringen. DDR och Nazityskland hade båda registrering av människor med fel åsikter. Det ledde till utestängning från jobb och högre utbildning, till fängelse och till död. Skäms inte Hägg? Varför tiger svensk media om denna kamp som påminner om Hitler-Tyskland och det kommunistiska DDR? Varför vill svenska riksdagsledamöter närma sig Kina och ANC i att registrera åsikter och inskränka grundläggande mänskliga rättigheter? Det är skrämmande när salongsfähiga partier och dess företrädare öppet och oförblommerat propagerar för nedmontering av samvetsfriheten. Har Hägg hört talas om FN:s deklaration om mänskliga rättigheter? Har man läst Europakonventionen som är införlivad i svensk lag? Vill man även införa yrkesförbud för människor som inte vill döda ofödda barn? Ska de som ifrågasätter abort bannlysas från läkar- och sjuksköterskeutbildning? I det national-socialistiska Tyskland införde man ”Berufsverbot” (yrkesförbud) för de som hade fel politisk uppfattning, religion och bakgrund. Man får hoppas att Sahlins socialister i Sverige inte vill likna Hitlers nationalsocialister i 1930-talets Tyskland. Det är lätt att sälla sig till den skrälliga och brölande kören gentemot SD. Men varför verka så få se eller våga kritisera andra partiföreträdare som kämpar för diktatur? Kommer biskop Brunne ta upp detta i en predikan?Häggs anti-demokratiska kampanj är tyvärr inte ett enskilt fall utan bara ytterligare ett exempel på attacker på yttrande-, religions- och samvetsfrihet i Europa. Det behövs en ordentlig genomlysning och öppen debatt om attackerna på demokratin i Europa.
Mats Tunehags ledare i Världen idag 12.10.2010
Mats Tunehags ledare i Världen idag 12.10.2010
Vänsterpartiet är demokratiskt opålitligt
I skuggan av all medieuppmärksamhet som Sverigedemokraternas inträde i riksdagen har fått, har ett annat minst lika uppseendeväckande politiskt fenomen helt kommit i skymundan i den svenska valbevakningen – både före och efter riksdagsvalet.
I den här valrörelsen valde nämligen Socialdemokraterna – för första gången i Sveriges historia – att gå till val med Vänsterpartiet som en del av ett framtida regeringsunderlag. Vänsterpartiets före detta kommunisterna, som på goda grunder under hela 1900-talet och en bra bit in i 2000-talet ansetts som demokratiskt opålitligt av övriga riksdagspartier, har följaktligen varit ett parti som socialdemokratiska statsministrar som Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson och Göran Persson vägrat att bilda regering med.
Under stora delar av 1900-talet släpptes partiet varken in i riksdagens försvarsutskott eller utrikesutskott, och inte heller i utrikesnämnden. Hyllningar och ömsesidigt stöd till diverse kommunistdiktaturer och revolutionära rörelser i olika delar av världen – som med hjälp av politbyråerna i Moskva eller Peking kunde gripa makten på illegal väg – ansågs tillräckligt för en svensk konsensus om att partiet inte heller var demokratiskt tillförlitligt på hemmaplan. Vänsterpartiets tilltro till och böjelse för utomparlamentariska och revolutionära metoder för att styra samhällsutvecklingen, ansågs länge av polisväsendet, militärt försvar, politiskt etablissemang och medier, som en potentiell och överhängande fara för Sveriges nationella säkerhet.
Oron för att partiet var ett tillhåll för landsförrädare och öststatsspioner visade sig dessutom många gånger vara befogad. Det är kanske anledning till att partiledningen inte hade några som helst invändningar i förra valet år 2006 då förre storspionen Stig Bergling gick med i Vänsterpartiet.
Med Mona Sahlins rödgröna regeringsalternativ infördes alltså en fundamentalt annorlunda ordning i svensk politik. Som statsministerkandidat tog hon in Vänsterpartiet i det politiska finrummet, med erbjudanden om framtida ministerposter och insyn i samtliga demokratiska processer i Sverige.
Hennes beslut är i och för sig logiskt och slutpunkten på en lång politisk process som förbereddes av hennes företrädare på den Socialdemokratiska partiledarposten. Förutom ett organiserat samarbete med både Vänsterpartiet och Miljöpartiet, initierade exempelvis regeringen Göran Persson de omfattande forskningsrapporter som Säkerhetstjänstkommissionen kom ut med i slutet av år 2002. Rapporterna andades inställningen att det i själva verket var Sveriges jakt på potentiella landsförrädare som var både överdriven och odemokratisk. Att en av författarna, professor Ulf Bjereld från Göteborg, själv var medlem av Kpml (r) ända in i 1980-talet, ger en antydan om vilka utgångspunkter dessa forskningsrapporter hade, nämligen att göra den kommunistiska rörelsen rumsren i de politiska salongerna.
När Lars Ohly efter valförlusten uppmanar sina partikamrater till utomparlamentariska metoder, visar det att Berlinmurens fall och Sovjetimperiets sammanbrott inte är tillräckliga skäl för att betrakta det svenska Vänsterpartiet som demokratiskt pålitligt. Överlåtelsen till demokrati och en tro på rättsstaten är nämligen något som är helt oberoende av omgivande diktaturers uppgång eller fall.
Ruben Agnarsson i ledaren: Världen idag 2010-10-14
I den här valrörelsen valde nämligen Socialdemokraterna – för första gången i Sveriges historia – att gå till val med Vänsterpartiet som en del av ett framtida regeringsunderlag. Vänsterpartiets före detta kommunisterna, som på goda grunder under hela 1900-talet och en bra bit in i 2000-talet ansetts som demokratiskt opålitligt av övriga riksdagspartier, har följaktligen varit ett parti som socialdemokratiska statsministrar som Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson och Göran Persson vägrat att bilda regering med.
Under stora delar av 1900-talet släpptes partiet varken in i riksdagens försvarsutskott eller utrikesutskott, och inte heller i utrikesnämnden. Hyllningar och ömsesidigt stöd till diverse kommunistdiktaturer och revolutionära rörelser i olika delar av världen – som med hjälp av politbyråerna i Moskva eller Peking kunde gripa makten på illegal väg – ansågs tillräckligt för en svensk konsensus om att partiet inte heller var demokratiskt tillförlitligt på hemmaplan. Vänsterpartiets tilltro till och böjelse för utomparlamentariska och revolutionära metoder för att styra samhällsutvecklingen, ansågs länge av polisväsendet, militärt försvar, politiskt etablissemang och medier, som en potentiell och överhängande fara för Sveriges nationella säkerhet.
Oron för att partiet var ett tillhåll för landsförrädare och öststatsspioner visade sig dessutom många gånger vara befogad. Det är kanske anledning till att partiledningen inte hade några som helst invändningar i förra valet år 2006 då förre storspionen Stig Bergling gick med i Vänsterpartiet.
Med Mona Sahlins rödgröna regeringsalternativ infördes alltså en fundamentalt annorlunda ordning i svensk politik. Som statsministerkandidat tog hon in Vänsterpartiet i det politiska finrummet, med erbjudanden om framtida ministerposter och insyn i samtliga demokratiska processer i Sverige.
Hennes beslut är i och för sig logiskt och slutpunkten på en lång politisk process som förbereddes av hennes företrädare på den Socialdemokratiska partiledarposten. Förutom ett organiserat samarbete med både Vänsterpartiet och Miljöpartiet, initierade exempelvis regeringen Göran Persson de omfattande forskningsrapporter som Säkerhetstjänstkommissionen kom ut med i slutet av år 2002. Rapporterna andades inställningen att det i själva verket var Sveriges jakt på potentiella landsförrädare som var både överdriven och odemokratisk. Att en av författarna, professor Ulf Bjereld från Göteborg, själv var medlem av Kpml (r) ända in i 1980-talet, ger en antydan om vilka utgångspunkter dessa forskningsrapporter hade, nämligen att göra den kommunistiska rörelsen rumsren i de politiska salongerna.
När Lars Ohly efter valförlusten uppmanar sina partikamrater till utomparlamentariska metoder, visar det att Berlinmurens fall och Sovjetimperiets sammanbrott inte är tillräckliga skäl för att betrakta det svenska Vänsterpartiet som demokratiskt pålitligt. Överlåtelsen till demokrati och en tro på rättsstaten är nämligen något som är helt oberoende av omgivande diktaturers uppgång eller fall.
Ruben Agnarsson i ledaren: Världen idag 2010-10-14
oktober 20, 2010
Femtekolonn-möte
Hizb ut-Tahrir-mötet i Köpenhamn den 3/10 var inte så öppet som man velat ge sken av. Vittnen på plats rapporterar, att muslimerna hade ett dussintal vakter utanför huvudingången, som avvisade flera människor som hade kommit för att lyssna. Samma källa uppger även att 20-30 invandrare från Norge och Sverige fanns på plats, av deras bilregistreringsskyltar att döma.Budskapet var tydligt på konferensen, vilket framgick redan av presentationsvideon, som för övrigt var på danska: Integrera er inte, isolera er inte, utan gå aktivt in i samhället och verka för islams och muslimernas sak.Hizb ut-Tahrir anser att det finns en stor fara i att de västerländska staterna antagit en policy av assimilering, där muslimerna leds till att känna lojalitet mot värdsamhället i stället för mot islam. Detta, menar man, beror på att regeringarna i Väst med rätta är rädda för muslimernas reaktion mot de övergrepp som dessa stater begår i den muslimska världen, samt de korrupta regimer de stödjer.
”Även om vi muslimer har bott i Väst i decennier och trots våra stora antal, har vi inte lyckats påverka samhället på något signifikant sätt”, förklarade man, och fortsätter med att konstatera att det idag bor runt 50 miljoner muslimer i Väst, varav dryga 20 miljoner bor i Europa. Ändå finns många andra religiösa och etniska grupper som trots att de utgör ett mycket mindre antal lyckas få igenom mycket mer av sin agenda. Detta, menar man, beror på att dessa minoriteter har hemstater som bryr sig om dem, enar dem och bevakar deras intressen. Muslimer har ingen sådan stat.Underförstått är att Hizb ut-Tahrir skall utgöra en sådan kraft.
Speciellt ställer sig muslimerna avvisande till alkoholkulturen, promiskuiteten och det ytliga nöjeslivet i Väst. Man är kritisk till att integrationen lurar in kvinnorna i ett koncept av västerländsk jämställdhet och frihet, ett system som man påpekar misslyckats kapitalt med att skapa ett anständigt och tryggt liv för den västerländska kvinnan. Däremot bakom slöjan har kvinnorna sin identitet och sitt skydd, hävdar man. Att Väst inte egentligen bryr sig om kvinnornas situation bevisas enligt Hizb ut-Tahrir av att Västs soldater attackerar muslimska stater, vilket skapar en tragedi för många muslimska kvinnor.Danska kommentatorer undrar hur det kommer sig att Hizb ut-Tahrir, som knappast tros ha mer än 200 medlemmar i Danmark, har råd att hyra Bella Center, anläggningen där Anders Fogh Rasmussen på sin tid proklamerade EU:s östutvidgning, och där man nyligen höll klimatkonferens. Bara aulan, där talen hölls, kostar 60 000 danska kronor för en dag.De två danska journalisterna Troels Heeger och Søren Villemoes, som var på plats, skriver dessutom att de inte kunde låta bli att imponeras av den minutiösa planläggningen, talen följde upplägget på sekunden, varvade med professionella multimediapresentationer. Kvinnorna hölls i vänstra delen av salen, medan männen intog mittendelen och högersidan. Mellan kvinnorna och männens avdelningar fanns en tydlig avspärrning, så att det inte någon skulle råka hamna fel.
Speciellt ställer sig muslimerna avvisande till alkoholkulturen, promiskuiteten och det ytliga nöjeslivet i Väst. Man är kritisk till att integrationen lurar in kvinnorna i ett koncept av västerländsk jämställdhet och frihet, ett system som man påpekar misslyckats kapitalt med att skapa ett anständigt och tryggt liv för den västerländska kvinnan. Däremot bakom slöjan har kvinnorna sin identitet och sitt skydd, hävdar man. Att Väst inte egentligen bryr sig om kvinnornas situation bevisas enligt Hizb ut-Tahrir av att Västs soldater attackerar muslimska stater, vilket skapar en tragedi för många muslimska kvinnor.Danska kommentatorer undrar hur det kommer sig att Hizb ut-Tahrir, som knappast tros ha mer än 200 medlemmar i Danmark, har råd att hyra Bella Center, anläggningen där Anders Fogh Rasmussen på sin tid proklamerade EU:s östutvidgning, och där man nyligen höll klimatkonferens. Bara aulan, där talen hölls, kostar 60 000 danska kronor för en dag.De två danska journalisterna Troels Heeger och Søren Villemoes, som var på plats, skriver dessutom att de inte kunde låta bli att imponeras av den minutiösa planläggningen, talen följde upplägget på sekunden, varvade med professionella multimediapresentationer. Kvinnorna hölls i vänstra delen av salen, medan männen intog mittendelen och högersidan. Mellan kvinnorna och männens avdelningar fanns en tydlig avspärrning, så att det inte någon skulle råka hamna fel.
Utanför Bella Center var en motdemonstration planerad, men det är i skrivande stund oklart om den blev av.
Organisationen Hizb ut-Tahrir är förbjuden i flera länder, bland annat i Bangladesh, där fyra medlemmar greps i slutet av september. The Daily Star rapporterar at myndigheterna anser att organisationen utgör ett hot mot allmänheten.
FAKTA: Hizb ut-Tahrir är salafister, en muslimsk inriktning liknande wahhabiterna stränga tolkning som styr i Saudiarabien. Salaf betyder förfäder, vilket hänger ihop med att salafisterna vill gå tillbaka till förfädernas tro. Deras idealbild är hur de första muslimska samfunden såg ut för 1400 år sedan. Målet är att skapa ett muslimskt kalifat med sharia-lagar först i de muslimska länderna, och sedan göra hela världen muslimsk.
Vávra Suk i "Nationell Idag" nr. 41, oktober 2010.
Du kan fortsätta på danska om samma möte på
http://www.denukorrekteavis.dk/Dua/Hizb%20ut%20tahrir.pdf
oktober 19, 2010
Oprør mod slavereligionen breder sig i Europa
HONNØR TIL AVISA ”NORDLYS”
For to år siden kom det fram planer om at det skulle bygges en større moskee i Tromsø. Selvsagt ble det flertall i bystyret. Og vennligsinnede politikere og en naiv ordfører stille seg som vanlig opp med smil og gode ord. Ja, uten den minste betenkelighet til at forslaget ikke skulle gå igjennom i bystyret.
Men da skjedde det noe som ikke er så vanlig i dette naive landet, styrt av godfjotter, og som aldri bryr seg om å se lengre enn til neste valg. Ja tenk det, avisa Nordlys slo til - og valgte å gjøre noe med dette. Slik en avis skal gjøre. Slikt er jo uhørt og helt uvanlig i Norge, der journalistene er blitt nikkedukker, og er blitt vant til at de skal holde en meget lav profil når det gjelder det negative med innvandringen av muslimer og det islam som de bringer med seg i kofferten. Noe kritisk journalistikk når det gjelder et slikt brennbart område, det skal ikke norske aviser og redaktører bry seg så altfor mye med. Og politikerne, de vil helst ha seg frabedt at folk følger for mye med i deres gjøren og laden.. Men heldigvis, Nordlys tok til å stille en rekke relevante spørsmål ved byggeplanen, og hvordan finansieringen av denne moskeen hadde gått for seg. Og ikke minst: De ville ha svar på sine spørsmål!
Ja, nå har Nordlys klart å grave fram en del svar, og disse svar har nok skremt en del politikere. For nå blir de gjort oppmerksomme på hva det egentlig betyr at en slik kjempestor moskee skal finansieres fra et land som Saudi Arabia, der menneskerettigheter mangler og kvinneundertrykkelse råder. Det er meget viktig at politikerne i Tromsø får riktige opplysninger om dette, og hva det betyr for millioner av mennesker å leve i et slikt land. Og da får heldigvis pipa en annen lyd, og skepsisen mot dette bygget blir endelig tatt opp til debatt. Sjøl har jeg besøkt dette landet flere ganger, og glemmer aldri en gang vi lå med kai i Jeddah. For der kunne vi følge en offentlig henrettelse i kikkert fra bruvingen!
Det er sikkert mange som ikke forstår hvor utrolig viktig det er at vi har slike journalister, og ikke minst en slik redaktør som Hans Kristian Amundsen, som tør å tale både våre lokalpolitikere og rikspolitikere midt imot. Og der de viser sin oppriktige skepsis til en slik moskee som finansieres fra en utenlandsk stat, som styres med jernhånd, og hvor demokrati og frihet er totalt fraværende.
For det er ganske åpenbart at strategien med å få lokalisert dette prestisjeprosjektet, verdens nordligste moskee, det var meget viktig. Og dette signalbygget skulle stå fram som et bevis på at Islam nå var i ferd med å beseire Vesten. Her brukes alle påskudd, metoder, strategier og ikke minst mye penger for å synliggjøre hele verden, at Islam til slutt skal beseire oss alle…
Vi er meget flinke med demografiske utredninger her i landet. Vi er også flinke til å regne og registrere. Ja, vi må måle opp våre hus og leiligheter, for alt skal på data. Og vi proppes så å si med registrert faktaobservasjon hele tiden. Men hva hjelper det, når vi nekter å ville ta inn over oss hva ISLAM egentlig er, og hva denne såkalte religionen innebærer, og hva den i framtida vil føre til?
Nå er det sannelig på tide at vi begynner å ta inn over oss debatten om islam som har vært ganske fraværende, og som det politiske trossystem og maktfaktor den er. Og det av virkelig tyngde! Som er kommet hit. Ja, hit til Norge og hit i nord, her og nå, i vårt sekulære samfunn. Mens det skal feies bort og ikke snakkes om i vårt skoleverk. Der det aldri blir sagt et vondt ord om dette i våre kirker. Hvor media for lengst har fått munnkurv og holder kjeft. Mens det fra politikernes side feies under teppe, og tror at det dermed er borte. Nei, det blir aldri borte!
For hvilke angst er det egentlig som har grepet dette landet? Har vi fått sannhetsfobi eller har vi sovnet og håper å våkne når dette spøkelset endelig er jaget på dør? Eller nekter vi å se sannheten i øynene? Jo, det er mange som lider av sannhetsfobi, men også de med surrealistiske vrangforestillinger om det ”fargerike fellesskap” vil til slutt våkne!
Derfor, hatten av for redaktøren i Nordlys! Og all heder og ære til de journalistene i avisa som tør der de andre avisene i Norge tier. Og heller har valgt å se en annen vei…
Narvik, 16.10.10.
AMUND GARFORS
8520 Ankenesstrand.
Honnør Nordlys 19.10.10
For to år siden kom det fram planer om at det skulle bygges en større moskee i Tromsø. Selvsagt ble det flertall i bystyret. Og vennligsinnede politikere og en naiv ordfører stille seg som vanlig opp med smil og gode ord. Ja, uten den minste betenkelighet til at forslaget ikke skulle gå igjennom i bystyret.
Men da skjedde det noe som ikke er så vanlig i dette naive landet, styrt av godfjotter, og som aldri bryr seg om å se lengre enn til neste valg. Ja tenk det, avisa Nordlys slo til - og valgte å gjøre noe med dette. Slik en avis skal gjøre. Slikt er jo uhørt og helt uvanlig i Norge, der journalistene er blitt nikkedukker, og er blitt vant til at de skal holde en meget lav profil når det gjelder det negative med innvandringen av muslimer og det islam som de bringer med seg i kofferten. Noe kritisk journalistikk når det gjelder et slikt brennbart område, det skal ikke norske aviser og redaktører bry seg så altfor mye med. Og politikerne, de vil helst ha seg frabedt at folk følger for mye med i deres gjøren og laden.. Men heldigvis, Nordlys tok til å stille en rekke relevante spørsmål ved byggeplanen, og hvordan finansieringen av denne moskeen hadde gått for seg. Og ikke minst: De ville ha svar på sine spørsmål!
Ja, nå har Nordlys klart å grave fram en del svar, og disse svar har nok skremt en del politikere. For nå blir de gjort oppmerksomme på hva det egentlig betyr at en slik kjempestor moskee skal finansieres fra et land som Saudi Arabia, der menneskerettigheter mangler og kvinneundertrykkelse råder. Det er meget viktig at politikerne i Tromsø får riktige opplysninger om dette, og hva det betyr for millioner av mennesker å leve i et slikt land. Og da får heldigvis pipa en annen lyd, og skepsisen mot dette bygget blir endelig tatt opp til debatt. Sjøl har jeg besøkt dette landet flere ganger, og glemmer aldri en gang vi lå med kai i Jeddah. For der kunne vi følge en offentlig henrettelse i kikkert fra bruvingen!
Det er sikkert mange som ikke forstår hvor utrolig viktig det er at vi har slike journalister, og ikke minst en slik redaktør som Hans Kristian Amundsen, som tør å tale både våre lokalpolitikere og rikspolitikere midt imot. Og der de viser sin oppriktige skepsis til en slik moskee som finansieres fra en utenlandsk stat, som styres med jernhånd, og hvor demokrati og frihet er totalt fraværende.
For det er ganske åpenbart at strategien med å få lokalisert dette prestisjeprosjektet, verdens nordligste moskee, det var meget viktig. Og dette signalbygget skulle stå fram som et bevis på at Islam nå var i ferd med å beseire Vesten. Her brukes alle påskudd, metoder, strategier og ikke minst mye penger for å synliggjøre hele verden, at Islam til slutt skal beseire oss alle…
Vi er meget flinke med demografiske utredninger her i landet. Vi er også flinke til å regne og registrere. Ja, vi må måle opp våre hus og leiligheter, for alt skal på data. Og vi proppes så å si med registrert faktaobservasjon hele tiden. Men hva hjelper det, når vi nekter å ville ta inn over oss hva ISLAM egentlig er, og hva denne såkalte religionen innebærer, og hva den i framtida vil føre til?
Nå er det sannelig på tide at vi begynner å ta inn over oss debatten om islam som har vært ganske fraværende, og som det politiske trossystem og maktfaktor den er. Og det av virkelig tyngde! Som er kommet hit. Ja, hit til Norge og hit i nord, her og nå, i vårt sekulære samfunn. Mens det skal feies bort og ikke snakkes om i vårt skoleverk. Der det aldri blir sagt et vondt ord om dette i våre kirker. Hvor media for lengst har fått munnkurv og holder kjeft. Mens det fra politikernes side feies under teppe, og tror at det dermed er borte. Nei, det blir aldri borte!
For hvilke angst er det egentlig som har grepet dette landet? Har vi fått sannhetsfobi eller har vi sovnet og håper å våkne når dette spøkelset endelig er jaget på dør? Eller nekter vi å se sannheten i øynene? Jo, det er mange som lider av sannhetsfobi, men også de med surrealistiske vrangforestillinger om det ”fargerike fellesskap” vil til slutt våkne!
Derfor, hatten av for redaktøren i Nordlys! Og all heder og ære til de journalistene i avisa som tør der de andre avisene i Norge tier. Og heller har valgt å se en annen vei…
Narvik, 16.10.10.
AMUND GARFORS
8520 Ankenesstrand.
Honnør Nordlys 19.10.10
._._._._._._._
Hug hovedet af trolden!
Ud med ondskaben!
Tegning af den norske kunstner Th. Kittelsen
Sveriges Måna tog in kommunisterna i finrummet
Vänsterpartiet är demokratiskt opålitligt
I skuggan av all medieuppmärksamhet som Sverigedemokraternas inträde i riksdagen har fått, har ett annat minst lika uppseendeväckande politiskt fenomen helt kommit i skymundan i den svenska valbevakningen – både före och efter riksdagsvalet.
I den här valrörelsen valde nämligen Socialdemokraterna – för första gången i Sveriges historia – att gå till val med Vänsterpartiet som en del av ett framtida regeringsunderlag. Vänsterpartiets före detta kommunisterna, som på goda grunder under hela 1900-talet och en bra bit in i 2000-talet ansetts som demokratiskt opålitligt av övriga riksdagspartier, har följaktligen varit ett parti som socialdemokratiska statsministrar som Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson och Göran Persson vägrat att bilda regering med. Under stora delar av 1900-talet släpptes partiet varken in i riksdagens försvarsutskott eller utrikesutskott, och inte heller i utrikesnämnden. Hyllningar och ömsesidigt stöd till diverse kommunistdiktaturer och revolutionära rörelser i olika delar av världen – som med hjälp av politbyråerna i Moskva eller Peking kunde gripa makten på illegal väg – ansågs tillräckligt för en svensk konsensus om att partiet inte heller var demokratiskt tillförlitligt på hemmaplan. Vänsterpartiets tilltro till och böjelse för utomparlamentariska och revolutionära metoder för att styra samhällsutvecklingen, ansågs länge av polisväsende, militärt försvar, politiskt etablissemang och medier, som en potentiell och överhängande fara för Sveriges nationella säkerhet. Oron för att partiet var ett tillhåll för landsförrädare och öststatsspioner visade sig dessutom många gånger vara befogad.
Det är kanske anledning till att partiledningen inte hade några som helst invändningar i förra valet år 2006 då förre storspionen Stig Bergling gick med i Vänsterpartiet.
Med Mona Sahlins rödgröna regeringsalternativ infördes alltså en fundamentalt annorlunda ordning i svensk politik. Som statsministerkandidat tog hon in Vänsterpartiet i det politiska finrummet, med erbjudanden om framtida ministerposter och insyn i samtliga demokratiska processer i Sverige. Hennes beslut är i och för sig logiskt och slutpunkten på en lång politisk process som förbereddes av hennes företrädare på den Socialdemokratiska partiledarposten. Förutom ett organiserat samarbete med både Vänsterpartiet och Miljöpartiet, initierade exempelvis regeringen Göran Persson de omfattande forskningsrapporter som Säkerhetstjänstkommissionen kom ut med i slutet av år 2002. Rapporterna andades inställningen att det i själva verket var Sveriges jakt på potentiella landsförrädare som var både överdriven och odemokratisk. Att en av författarna, professor Ulf Bjereld från Göteborg, själv var medlem av Kpml (r) ända in i 1980-talet, ger en antydan om vilka utgångspunkter dessa forskningsrapporter hade, nämligen att göra den kommunistiska rörelsen rumsren i de politiska salongerna. När Lars Ohly efter valförlusten uppmanar sina partikamrater till utomparlamentariska metoder, visar det att Berlinmurens fall och Sovjetimperiets sammanbrott inte är tillräckliga skäl för att betrakta det svenska Vänsterpartiet som demokratiskt pålitligt. Överlåtelsen till demokrati och en tro på rättsstaten är nämligen något som är helt oberoende av omgivande diktaturers uppgång eller fall.
Ruben Agnarsson
Världen idag 14.10.2010
Kommentar i Världen idag (nätsidan): Det enda R.A. hade att komma med var att Vänsterpartiet arbetar även utomparlamentariskt, det gör väl ändå alla partier får vi hoppas. Det vore en enorm demokratisk förlust om det enda godkända politiska arbetet var det som äger rum i de offentliga politiska församlingarna. Argumentet angäende Stig Bergling är ännu svagare, inget parti i Sverige har längre inval av medlemmar.
I skuggan av all medieuppmärksamhet som Sverigedemokraternas inträde i riksdagen har fått, har ett annat minst lika uppseendeväckande politiskt fenomen helt kommit i skymundan i den svenska valbevakningen – både före och efter riksdagsvalet.
I den här valrörelsen valde nämligen Socialdemokraterna – för första gången i Sveriges historia – att gå till val med Vänsterpartiet som en del av ett framtida regeringsunderlag. Vänsterpartiets före detta kommunisterna, som på goda grunder under hela 1900-talet och en bra bit in i 2000-talet ansetts som demokratiskt opålitligt av övriga riksdagspartier, har följaktligen varit ett parti som socialdemokratiska statsministrar som Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson och Göran Persson vägrat att bilda regering med. Under stora delar av 1900-talet släpptes partiet varken in i riksdagens försvarsutskott eller utrikesutskott, och inte heller i utrikesnämnden. Hyllningar och ömsesidigt stöd till diverse kommunistdiktaturer och revolutionära rörelser i olika delar av världen – som med hjälp av politbyråerna i Moskva eller Peking kunde gripa makten på illegal väg – ansågs tillräckligt för en svensk konsensus om att partiet inte heller var demokratiskt tillförlitligt på hemmaplan. Vänsterpartiets tilltro till och böjelse för utomparlamentariska och revolutionära metoder för att styra samhällsutvecklingen, ansågs länge av polisväsende, militärt försvar, politiskt etablissemang och medier, som en potentiell och överhängande fara för Sveriges nationella säkerhet. Oron för att partiet var ett tillhåll för landsförrädare och öststatsspioner visade sig dessutom många gånger vara befogad.
Det är kanske anledning till att partiledningen inte hade några som helst invändningar i förra valet år 2006 då förre storspionen Stig Bergling gick med i Vänsterpartiet.
Med Mona Sahlins rödgröna regeringsalternativ infördes alltså en fundamentalt annorlunda ordning i svensk politik. Som statsministerkandidat tog hon in Vänsterpartiet i det politiska finrummet, med erbjudanden om framtida ministerposter och insyn i samtliga demokratiska processer i Sverige. Hennes beslut är i och för sig logiskt och slutpunkten på en lång politisk process som förbereddes av hennes företrädare på den Socialdemokratiska partiledarposten. Förutom ett organiserat samarbete med både Vänsterpartiet och Miljöpartiet, initierade exempelvis regeringen Göran Persson de omfattande forskningsrapporter som Säkerhetstjänstkommissionen kom ut med i slutet av år 2002. Rapporterna andades inställningen att det i själva verket var Sveriges jakt på potentiella landsförrädare som var både överdriven och odemokratisk. Att en av författarna, professor Ulf Bjereld från Göteborg, själv var medlem av Kpml (r) ända in i 1980-talet, ger en antydan om vilka utgångspunkter dessa forskningsrapporter hade, nämligen att göra den kommunistiska rörelsen rumsren i de politiska salongerna. När Lars Ohly efter valförlusten uppmanar sina partikamrater till utomparlamentariska metoder, visar det att Berlinmurens fall och Sovjetimperiets sammanbrott inte är tillräckliga skäl för att betrakta det svenska Vänsterpartiet som demokratiskt pålitligt. Överlåtelsen till demokrati och en tro på rättsstaten är nämligen något som är helt oberoende av omgivande diktaturers uppgång eller fall.
Ruben Agnarsson
Världen idag 14.10.2010
Kommentar i Världen idag (nätsidan): Det enda R.A. hade att komma med var att Vänsterpartiet arbetar även utomparlamentariskt, det gör väl ändå alla partier får vi hoppas. Det vore en enorm demokratisk förlust om det enda godkända politiska arbetet var det som äger rum i de offentliga politiska församlingarna. Argumentet angäende Stig Bergling är ännu svagare, inget parti i Sverige har längre inval av medlemmar.
Spydpigens kommentar till kommentaren: Det hoppas jag sannolikt inte att alla partier gör. Ordet "utomparlamentariskt" betyder utom reglarna för ett parlamentarisk styre, d.v.s. utan att följa lagen.
Helt ned til babystadiet
Nu er det efterhånden længe siden, og jeg er blevet klogere.
Men da islam endnu var noget nyt, fik jeg det indtryk, at de med deres evindelige råben op om Vestens dekadence var mere moralske end vi Vesterlændinge. Deres barske sharialove bidrog til denne opfattelse, men det hele viste sig at være bluff og løgn.
Det gjaldt om at stikke os ”vantro” blår i øjnene.
Muhammedanernes nedvurderende syn på kvinder og dermed på samlivsforholdet mellem mand og kvinde er så absurd, at ægteskab altfor ofte kun synes at dreje sig om ren sexfunktion på prostitutionsniveau, idet kvinden aldrig må nægte sin mand noget.
Hvor er kærligheden?
Under sådanne kærlighedsløse forhold er det vel ikke helt mærkeligt, at hustruen kan blive byttet ud med et får eller en kamel eller - med et barn. Ayatolla Khomeini skrev jo lige ud, at mænd kan have glæde selv af et barn så lille som en baby! Og mange småpiger bliver gift i 8-9-års alderen. Kort og godt pædofili er almindeligt i den muhammedanske ”kultur”. Fra Afghanistan kan soldaterne fortælle om hvordan unge endnu spædlemmede drenge – gerne udstyret som sminkede kvinder med højhælede sko - danser for mændene og ”ligger med dem”.
Den muhammedanske sexkult er muligvis årsagen til, at EU´s sidste traktatudspil - Lissabontraktaten – gav plads for en ændring af vore vesterlandske morallove, så pædofili kan blive tilladt i Europa til glæde for invandrerne.
Kald det bare religion!
(Ovenstående sendt til Nordjyske Stiftstidende, hvor trykt 20.10.2010)
Men da islam endnu var noget nyt, fik jeg det indtryk, at de med deres evindelige råben op om Vestens dekadence var mere moralske end vi Vesterlændinge. Deres barske sharialove bidrog til denne opfattelse, men det hele viste sig at være bluff og løgn.
Det gjaldt om at stikke os ”vantro” blår i øjnene.
Muhammedanernes nedvurderende syn på kvinder og dermed på samlivsforholdet mellem mand og kvinde er så absurd, at ægteskab altfor ofte kun synes at dreje sig om ren sexfunktion på prostitutionsniveau, idet kvinden aldrig må nægte sin mand noget.
Hvor er kærligheden?
Under sådanne kærlighedsløse forhold er det vel ikke helt mærkeligt, at hustruen kan blive byttet ud med et får eller en kamel eller - med et barn. Ayatolla Khomeini skrev jo lige ud, at mænd kan have glæde selv af et barn så lille som en baby! Og mange småpiger bliver gift i 8-9-års alderen. Kort og godt pædofili er almindeligt i den muhammedanske ”kultur”. Fra Afghanistan kan soldaterne fortælle om hvordan unge endnu spædlemmede drenge – gerne udstyret som sminkede kvinder med højhælede sko - danser for mændene og ”ligger med dem”.
Den muhammedanske sexkult er muligvis årsagen til, at EU´s sidste traktatudspil - Lissabontraktaten – gav plads for en ændring af vore vesterlandske morallove, så pædofili kan blive tilladt i Europa til glæde for invandrerne.
Kald det bare religion!
(Ovenstående sendt til Nordjyske Stiftstidende, hvor trykt 20.10.2010)
oktober 18, 2010
Multi-kulti-fallitten
Pia Kjærsgaards ugebrev- mandag den 18. oktober 2010:
Multi-kulti på tilbagetog i Europa For ikke længe siden var den multikulturelle ideologi stadig en fast bestanddel af de europæiske regeringers tankegods. Monokultur var yt – multikultur var in. Ganske vist blev befolkningerne ikke hørt, men deres mening var også fuldstændig ligegyldig. Og i det omfang de endelig kom til orde, blev deres holdninger mødt med foragt og beskyldninger om racisme og fremmedhad. Den multikulturelle ideologi lever stadig i bedste velgående, men den bliver mere og mere flosset i kanten i takt med de tiltagende problemer i ghettoer og den øgede islamisering af det offentlige rum. Ingen dag går uden nye historier om problemer med indvandrere.
I Tyskland sprængte det tidligere bestyrelsesmedlem af den tyske forbundsbank, socialdemokraten Thilo Sarrazin, en bombe i den offentlige debat med bogen ”Deutschland schafft sich ab” (Tyskland afskaffer sig selv), som er en særdeles kontant afregning med årtiers forfejlet tysk indvandringspolitik. Der lød et forargelsens ramaskrig over bogen. Ja, selv forbundskansler Angela Merkel tog i skarpe vendinger afstand fra bogens budskab – i den forbindelse skal det retfærdigvis tilføjes, at Sarrazin tog helt og aldeles fejl, ved at tillægge forskellige racer særlige egenskaber, og at han blandt andet nævnte jøderne. En ting, han senere selv klart fortrød. Men trolden var ude af æsken. Til forbundsbankens store lettelse valgte Sarrazin at træde frivilligt tilbage – mens det socialdemokratiske parti, SPD, indledte en eksklusionssag. Sarrazin behøver ikke at bekymre sig. Han har alligevel nået tilbagetrækningsalderen og udtalte selv, at han aldrig ville have skrevet bogen, hvis han stadig havde sin karriere foran sig. Samtidig kan han glæde sig over, at bogen er blevet flået ned fra hylderne, og at den første udgave på 25.000 eksemplarer forsvandt som dug for solen – det andet oplag på 800.000 eksemplarer ligeså. Når selv Tyskland begynder at diskutere konsekvenserne af indvandringen, er det et positivt tegn, fordi den offentlige debat i dette land siden Anden Verdenskrig har været fastfrosset i politisk korrekthed og fortielser på grund af fortidens ugerninger. Men nu kan kritikken af den fejlslagne integration ikke længere undertrykkes, og forbundskansler Merkels seneste udmelding om, at multikulturalismen i Tyskland er slået fejl, er yderligere et bevis på, at linjerne i Europas syn på islam har rykket sig.
I Frankrig og Holland har man indført forbud mod burkaer i det offentlige rum, mens man i Belgien taler om at gøre det samme. Dansk Folkeparti har ønsket oplysninger om, hvordan et sådant forbud kan gennemføres i Holland, når det ikke kan lade sig gøre i Danmark. Tendensen er klar: Europa er ved at få nok af islam i den fundamentalistiske version. De nye ”højrefløjspartier” har medvind, fordi de som de eneste lytter til befolkningernes bekymringer.
Kast et blik over Øresund og se på Sverige. Her lykkedes det for Sverigedemokraterne at indtage Riksdagen med 5,2 procent af stemmerne og tyve mandater. Og uanset hvor meget det officielle Sveriges politikere vasker hænder og tager afstand – og uanset hvor mange demonstrationer, der afholdes af den ekstremistiske venstrefløj – er Sverigedemokraterne kommet for at blive. Fordi deres fremgang er udtryk for et hårdt tiltrængt opgør med den kvælende politiske korrekthed, som gennem årtier har tvunget den svenske befolkning i knæ. Tryk avler modtryk. Et problem forsvinder ikke af at blive fejet ind under gulvtæppet. Overalt i Europa er befolkningerne vågnet op til en hverdag, der befinder sig lysår fra de paradisiske løfter om et multikulturelt samfund i harmoni med sig selv. I stedet oplever de kriminalitet, parallelsamfund med egne love og regler, som end ikke politiet tør betræde – og en islamisme på aggressiv fremmarch. De etablerede partier har overalt i Europa siddet som passive gamle tanter og set til, mens udviklingen har gået sin skæve gang. Hver gang befolkningerne har protesteret, er de som uvidende og uvorne børn blevet mødt med en belærende pegefinger. Nu går den bare ikke længere.Men det bliver spændende at se, hvilke konsekvenser forbundskansler Angela Merkel drager på grundlag af konklusionen om multikulturalismens fallit.
De første tiltag er allerede taget.
Mon det giver sig udslag i en strammere indvandringspolitik, eller har EU-Domstolen i virkeligheden for længst sat en stopper for selvstændig handling i medlemsstaterne?
At Tyskland som EU´s største medlemsland langt om længe er begyndt at erkende, at integrationen er mislykket, kan kun tolkes som et sundhedstegn. Det bliver svært at vende tilbage til de gamle tilstande – det må selv socialdemokrater og socialister indstille sig på.
Med venlig hilsenPia Kjærsgaard
Multi-kulti på tilbagetog i Europa For ikke længe siden var den multikulturelle ideologi stadig en fast bestanddel af de europæiske regeringers tankegods. Monokultur var yt – multikultur var in. Ganske vist blev befolkningerne ikke hørt, men deres mening var også fuldstændig ligegyldig. Og i det omfang de endelig kom til orde, blev deres holdninger mødt med foragt og beskyldninger om racisme og fremmedhad. Den multikulturelle ideologi lever stadig i bedste velgående, men den bliver mere og mere flosset i kanten i takt med de tiltagende problemer i ghettoer og den øgede islamisering af det offentlige rum. Ingen dag går uden nye historier om problemer med indvandrere.
I Tyskland sprængte det tidligere bestyrelsesmedlem af den tyske forbundsbank, socialdemokraten Thilo Sarrazin, en bombe i den offentlige debat med bogen ”Deutschland schafft sich ab” (Tyskland afskaffer sig selv), som er en særdeles kontant afregning med årtiers forfejlet tysk indvandringspolitik. Der lød et forargelsens ramaskrig over bogen. Ja, selv forbundskansler Angela Merkel tog i skarpe vendinger afstand fra bogens budskab – i den forbindelse skal det retfærdigvis tilføjes, at Sarrazin tog helt og aldeles fejl, ved at tillægge forskellige racer særlige egenskaber, og at han blandt andet nævnte jøderne. En ting, han senere selv klart fortrød. Men trolden var ude af æsken. Til forbundsbankens store lettelse valgte Sarrazin at træde frivilligt tilbage – mens det socialdemokratiske parti, SPD, indledte en eksklusionssag. Sarrazin behøver ikke at bekymre sig. Han har alligevel nået tilbagetrækningsalderen og udtalte selv, at han aldrig ville have skrevet bogen, hvis han stadig havde sin karriere foran sig. Samtidig kan han glæde sig over, at bogen er blevet flået ned fra hylderne, og at den første udgave på 25.000 eksemplarer forsvandt som dug for solen – det andet oplag på 800.000 eksemplarer ligeså. Når selv Tyskland begynder at diskutere konsekvenserne af indvandringen, er det et positivt tegn, fordi den offentlige debat i dette land siden Anden Verdenskrig har været fastfrosset i politisk korrekthed og fortielser på grund af fortidens ugerninger. Men nu kan kritikken af den fejlslagne integration ikke længere undertrykkes, og forbundskansler Merkels seneste udmelding om, at multikulturalismen i Tyskland er slået fejl, er yderligere et bevis på, at linjerne i Europas syn på islam har rykket sig.
I Frankrig og Holland har man indført forbud mod burkaer i det offentlige rum, mens man i Belgien taler om at gøre det samme. Dansk Folkeparti har ønsket oplysninger om, hvordan et sådant forbud kan gennemføres i Holland, når det ikke kan lade sig gøre i Danmark. Tendensen er klar: Europa er ved at få nok af islam i den fundamentalistiske version. De nye ”højrefløjspartier” har medvind, fordi de som de eneste lytter til befolkningernes bekymringer.
Kast et blik over Øresund og se på Sverige. Her lykkedes det for Sverigedemokraterne at indtage Riksdagen med 5,2 procent af stemmerne og tyve mandater. Og uanset hvor meget det officielle Sveriges politikere vasker hænder og tager afstand – og uanset hvor mange demonstrationer, der afholdes af den ekstremistiske venstrefløj – er Sverigedemokraterne kommet for at blive. Fordi deres fremgang er udtryk for et hårdt tiltrængt opgør med den kvælende politiske korrekthed, som gennem årtier har tvunget den svenske befolkning i knæ. Tryk avler modtryk. Et problem forsvinder ikke af at blive fejet ind under gulvtæppet. Overalt i Europa er befolkningerne vågnet op til en hverdag, der befinder sig lysår fra de paradisiske løfter om et multikulturelt samfund i harmoni med sig selv. I stedet oplever de kriminalitet, parallelsamfund med egne love og regler, som end ikke politiet tør betræde – og en islamisme på aggressiv fremmarch. De etablerede partier har overalt i Europa siddet som passive gamle tanter og set til, mens udviklingen har gået sin skæve gang. Hver gang befolkningerne har protesteret, er de som uvidende og uvorne børn blevet mødt med en belærende pegefinger. Nu går den bare ikke længere.Men det bliver spændende at se, hvilke konsekvenser forbundskansler Angela Merkel drager på grundlag af konklusionen om multikulturalismens fallit.
De første tiltag er allerede taget.
Mon det giver sig udslag i en strammere indvandringspolitik, eller har EU-Domstolen i virkeligheden for længst sat en stopper for selvstændig handling i medlemsstaterne?
At Tyskland som EU´s største medlemsland langt om længe er begyndt at erkende, at integrationen er mislykket, kan kun tolkes som et sundhedstegn. Det bliver svært at vende tilbage til de gamle tilstande – det må selv socialdemokrater og socialister indstille sig på.
Med venlig hilsenPia Kjærsgaard
oktober 17, 2010
Vem tar hand om ett ensamkommande flyktingbarn?
John Wilthorn til Statsminister, Per, Mona, Lars-Ingvar, Biskop, Bengt.Westerbe., Maria, Ärkebiskopen
DÅLIGA RÅDGIVARE När familjen Persson öppnade ytterdörren såg de ett stackars ensamkommande flyktingbarn. Barnet låg (som "Bifoga" visar) övergivet i en korg, som stod på trappan. Genom medierna var Greta och Åke Persson informerade om att de ensamkommande flyktingbarnen undantagslöst lider av traumatiska upplevelser - så Vera Persson yttrade helt spontant: "Stackars lilla barn, vad måtte du ha gått igenom innan du kom till Sverige? - och hennes man Åke instämde. Men med ålderns rätt insåg de båda att de inte själva kunde ta hand om det lilla gråtande barnet. Därför söker de nu med ljus och lykta efter ett bra fosterhem. Med lite tur kanske barnet rent av kan få växa upp i Sagerska palatset - eller hos någon journalist - eller varmhjärtad biskop? Men tji fick dom. När det gällde hjälp hamnade familjen Persson i den bistra verkligheten.Inte ens de mest godhjärtade ville ställa upp när det verkligen gällde. Så nu tvingas det gamla paret Persson att själva ta hand om det "ensamkommande flyktingbarn" de pådyvlats. Att tala med verklighetens folk om "ensamkommande flyktingbarn" är som att leka med eld i ett dynamitlager. Inte minst för kommunpolitikerna. Politiker och journalister vill ett, men väljarna vill något helt annat. Det utan att de som borde lyssna lyssnar och lär. Inte ens att bli minister höjer vare sig visdom eller omdöme. Moderatledningen i Stockholm övertalade sina politiker i Vellinge att ta emot "ensamkommande flyktingbarn", men verklighetens folk - väljarna i Vellinge - lät sig inte övertalas av ungtupparna i Stockholm. Det blev som att skjuta sig själv i foten.
Moderaterna i Vellinge - som i flera år haft egen majoritet i kommunfullmäktige - rasade från 67,36 procent till 49,7 procent. "Goda" råd från Stockholm blev dyra. Ärkefienden Sverigedemokraterna fick 5,8 procent av rösterna - och går in som femte största parti i kommunfullmäktige i Vellinge. Ser vi på Mandatfördelning i Trelleborg så är även den tänkvärd: Där får Centern 2, Folkpartiet 2, Kristdemokraterna 2, Socialdemokraterna 17, Vänsterpartiet 0, Miljöpartiet 2, Sverigedemokraterna 7, Sveriges Pensionärers Intresseparti 0. Intressant är att det relativt nystartade Söderslättspartiet fick 3 mandat Mot bakgrunden av att Sverigedemokraterna fick 7 mandat och nystartade Söderslättspartiets 3 mandat så är de gamla partierna C, F, K och Mp ynkliga - med bara vardera sina 2 mandat. Detta trots att både Sverigedemokraterna och Söderslättspartiet inte stått i lokalbladet Trelleborgs Allehandas gunst. Inte minst SD har i det närmaste förföljts av den förblödande lokaltidningen TA - och därmed fått väljares sympati -allt medan TA förlorar läsare och annonsörer. Men inte bara i Trelleborg - utan i hela Sverige - sjunger "gamelmedierna" på sista versen. Journalistkåren har förlorat sin trovärdighet och tryckeritekniken tillhör det förgångna. Inte heller politikerna har riktigt fattat att nu när allt färre lyssnar på deras journalist/megafoner så har informationstekniken helt förändrats. Nu gäller det för politikerna att inte bara lyssna på väljarna inför ett val - utan under hela mandatperioden.
Visserligen har Moderaterna gått rejält fram på flera ställen, men redan under denna mandatperiod kommer förändringens vindar att blåsa - långt mer än någonsin tidigare. Allt fler fördömer Mona Sahlins (med en flinande kommunist på sina knän) och Fredrik Reinfeldts odemokratiska uttalanden om Sverigedemokraterna och det partiets väljare. Det kan straffa. Med dagens IT teknik kan nya partier bildas lekande lätt. Så det gäller för Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt att inte låta stundens iver fördunkla omdömet.
John Wilthorn
DÅLIGA RÅDGIVARE När familjen Persson öppnade ytterdörren såg de ett stackars ensamkommande flyktingbarn. Barnet låg (som "Bifoga" visar) övergivet i en korg, som stod på trappan. Genom medierna var Greta och Åke Persson informerade om att de ensamkommande flyktingbarnen undantagslöst lider av traumatiska upplevelser - så Vera Persson yttrade helt spontant: "Stackars lilla barn, vad måtte du ha gått igenom innan du kom till Sverige? - och hennes man Åke instämde. Men med ålderns rätt insåg de båda att de inte själva kunde ta hand om det lilla gråtande barnet. Därför söker de nu med ljus och lykta efter ett bra fosterhem. Med lite tur kanske barnet rent av kan få växa upp i Sagerska palatset - eller hos någon journalist - eller varmhjärtad biskop? Men tji fick dom. När det gällde hjälp hamnade familjen Persson i den bistra verkligheten.Inte ens de mest godhjärtade ville ställa upp när det verkligen gällde. Så nu tvingas det gamla paret Persson att själva ta hand om det "ensamkommande flyktingbarn" de pådyvlats. Att tala med verklighetens folk om "ensamkommande flyktingbarn" är som att leka med eld i ett dynamitlager. Inte minst för kommunpolitikerna. Politiker och journalister vill ett, men väljarna vill något helt annat. Det utan att de som borde lyssna lyssnar och lär. Inte ens att bli minister höjer vare sig visdom eller omdöme. Moderatledningen i Stockholm övertalade sina politiker i Vellinge att ta emot "ensamkommande flyktingbarn", men verklighetens folk - väljarna i Vellinge - lät sig inte övertalas av ungtupparna i Stockholm. Det blev som att skjuta sig själv i foten.
Moderaterna i Vellinge - som i flera år haft egen majoritet i kommunfullmäktige - rasade från 67,36 procent till 49,7 procent. "Goda" råd från Stockholm blev dyra. Ärkefienden Sverigedemokraterna fick 5,8 procent av rösterna - och går in som femte största parti i kommunfullmäktige i Vellinge. Ser vi på Mandatfördelning i Trelleborg så är även den tänkvärd: Där får Centern 2, Folkpartiet 2, Kristdemokraterna 2, Socialdemokraterna 17, Vänsterpartiet 0, Miljöpartiet 2, Sverigedemokraterna 7, Sveriges Pensionärers Intresseparti 0. Intressant är att det relativt nystartade Söderslättspartiet fick 3 mandat Mot bakgrunden av att Sverigedemokraterna fick 7 mandat och nystartade Söderslättspartiets 3 mandat så är de gamla partierna C, F, K och Mp ynkliga - med bara vardera sina 2 mandat. Detta trots att både Sverigedemokraterna och Söderslättspartiet inte stått i lokalbladet Trelleborgs Allehandas gunst. Inte minst SD har i det närmaste förföljts av den förblödande lokaltidningen TA - och därmed fått väljares sympati -allt medan TA förlorar läsare och annonsörer. Men inte bara i Trelleborg - utan i hela Sverige - sjunger "gamelmedierna" på sista versen. Journalistkåren har förlorat sin trovärdighet och tryckeritekniken tillhör det förgångna. Inte heller politikerna har riktigt fattat att nu när allt färre lyssnar på deras journalist/megafoner så har informationstekniken helt förändrats. Nu gäller det för politikerna att inte bara lyssna på väljarna inför ett val - utan under hela mandatperioden.
Visserligen har Moderaterna gått rejält fram på flera ställen, men redan under denna mandatperiod kommer förändringens vindar att blåsa - långt mer än någonsin tidigare. Allt fler fördömer Mona Sahlins (med en flinande kommunist på sina knän) och Fredrik Reinfeldts odemokratiska uttalanden om Sverigedemokraterna och det partiets väljare. Det kan straffa. Med dagens IT teknik kan nya partier bildas lekande lätt. Så det gäller för Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt att inte låta stundens iver fördunkla omdömet.
John Wilthorn
Afslöjar EU-korruption
Journalisterna Nuri Kino och Kajsa Norell belönades på onsdagen (13.10.2010) med Europaparlamentets journalistpris för avslöjandet att miljardbidrag från EU till Turkiet inte når fram till rätt mottagare. EU har sedan 2004 avsatt över motsvarande 75 miljarder kronor i bidrag till Turkiet för att landet ska kunna anpassa sig till ett EU-medlemskap. Men en stor del av pengarna når inte fram dit dem ska, bland annat när det gäller landsbygdsutveckling för diskriminerade minoritetsgrupper. Det avslöjade Sveriges Radios Eko-redaktion i januari.
Kommentar:
Bakom granskningen stod journalisterna Nuri Kino och Kajsa Norell, som nu belönats av Europaparlamentet för reportagen. På onsdagen hölls en ceremoni i Bryssel där de fick ta emot parlamentets tredje årliga pris för framstående journalistik med motiveringen: ”Journalisterna har valt ämne väl och genomfört en utmärkt granskning både på den turkiska landsbygden och i Ankara. Reportaget har perfekt timing och längd och behåller folks uppmärksamhet utan ansträngning".
Nuri Kino sade i sitt tacktal att priset främst tillhör bönder på landsbygden i Turkiet och tjänstemän i Ankara som varit källor till reportagen. – Vi vill också dela priset med våra kolleger världen över som arbetar under allt svårare villkor. Vi tillägnar priset dem som sitter i fängelse eller som har förlorat livet på grund av sitt arbete. sade Nuri Kino, rapporterar Ekot.
David Högfeldt i Världen idag 15.10.2010
Kommentar:
Det är bra, att Nuri Kino och Kajsa Norell har tagit fat på vart EU´s miljarder försvinner.
EU har i åratal haft svårt att göra reda för ganska många ofantliga belopp, bl.a. till Syditalien, där mafian och camorran har fingrarna i pengakistan. Trots klagomål etc. tycks man bara ha ignorerat förhållanden.
Nuri Kino har tidigare varit omtalat här på bloggen, när hans nära vän, universitetslektor Fuast Deniz blev mördat i Örebro på muhammedansk vis, därför att han var assyrier och kristen.
(Se blogginlägg 15.12.2007)
EU har i åratal haft svårt att göra reda för ganska många ofantliga belopp, bl.a. till Syditalien, där mafian och camorran har fingrarna i pengakistan. Trots klagomål etc. tycks man bara ha ignorerat förhållanden.
Nuri Kino har tidigare varit omtalat här på bloggen, när hans nära vän, universitetslektor Fuast Deniz blev mördat i Örebro på muhammedansk vis, därför att han var assyrier och kristen.
(Se blogginlägg 15.12.2007)
Abonner på:
Opslag (Atom)