En insändare i Smålänningen 11.5.2001 angick ett problem, som bara har växt större sedan
Inte mindre än 3 insändare efterlyser - varje på sitt sätt - en större öppenhet inom politiken och samhället. Tittar man på våra massmedier i allmänhet kommer denna önskan oftare och oftare fram i tidningarna. Det är ett olycksbådande tecken på att något är på glid i fel riktning. Våran demokrati har skrutit med sin öppenhet och gett uttryck för, att vi skulle kunna övertyga EU om, att öppenhet i administrationen och politiken var den enda rätta vägen. Men EU har genom de odefinierbara människorättigheterna ålagt massmedierna en självcensur.
Åtgärden ser omedelbart ofarlig ut, men den påminner ändå om den situation man fick i Danmark, när tyskarna kom. Man skall undvika att omtala vissa saker! I dag gäller det bl.a. att undvika att nämna ”ras, nationalitet, politisk tillhörighet och religiös åskådning” - ”om det saknar betydelse i sammanhanget”. Men det beror helt på en bedömning om det har eller inte har ”betydelse i sammanhanget”.
För att vara på den säkra sidan och slippa allt besvär är det lättast aldrig att nämna ”ras, nationalitet och religiös åskådning”. En sådan hållning är emellertid inte utan betydelse i det politiska sammanhanget! Den ger ett falsk intryck av kriminaliteten, invandrarsituationen och integrationen och vyssjar svenska folket i sömn.
