”Den svenska eliten ligger som de har bäddat”, säger Karen Jespersen i en artikel i Berlingske
http://www.berlingske.dk/kommentarer/den-svenske-elite-ligger-som-den-har-redt-0
Men kanske situationen också beror på något mycket djupare: Svensk mentalitet innebär något som är rätt obegripligt sett från dansk håll: Ni är så auktoritetstrogna! I förhållande till de mera öppna demokratierna där man ibland diskuterar vilt och våldsamt måste det vara en härlig sak att regera i Sverige. Fast man också här då och då avslöjar skandaler inom myndigheterna om pengar som är förskingrade, om misskötta anställningar, om politiska löften som inte är infriade etc., så fortsätter svenskar generellt att ha obegränsat tillit till de folkvaldas beslut. Skulle någon mena något annat så säger han det inte högt utan vid TV-apparaten därhemma. Man får inte träda fram på arenan. Inte visa sig. I gengäld är Ni mera laglydiga än danskar.
Man skriver inte heller insändare i Sverige. Gör man det ändå, skriver man helst på uppdiktat namn. Det får man hos Er, eftersom alla önskar att vara anonyma. När bara redaktionen känner till insändarens rätta namn, så är det i sin ordning. I Danmark måste det finnas en mycket tungt vägande anledning till anonymitet. Svenskar pratar så ofta om öppenhet, men själv är de inte öppna.
Svenskarna är liksom inte skapade för demokrati. De vågar inte att ta på sig de friheter och ansvar som detta innebär. Jo, sätta kryss vid något parti förstås för det försiggår ju i hemlighet inne i en box. Men jag har stått och tittat på när små partier försöker att dela ut trycksaker på gatan. Det är sorgligt att se på. De gående vågar inte ta emot broschyren. Tänk om den innehöll något icke politiskt korrekt, och någon ser att de tar emot det. Detta att det i själva befolkningen fattas en bas för utövning av demokratiens rättigheter tillsammans med auktoritetstron är kanske orsaken till att något så odemokratisk som nynazism har växtmöjligheter.
Härtill kommer ytterligare massmediernas förtegenhet om vissa fakta. Medan t.ex. den danska befolkning blir mera och mera upprörda över den kriminalitet, som regeringen har gett möjlighet till p.g.a. invandringen, så ser det annorlunda ut i Sverige. Främmande kriminalitet eller andra olämpliga situationer vid invandring finns knappast ”officiellt” i Sverige. Om borgare i ett land inte öppet får besked och inte har möjlighet för kritik, så riskerar man att det till slut endast återstår de mera brutala protesterna. Det skulle givetvis vara bättre och mera sunt att öppet och demokratiskt kunna diskutera alla saker som angår land och folk.
Gertrud