IKEA-morden tänder raseriet i Sverige
av Ingrid Carlqvist
23 augusti, 2015
av Ingrid Carlqvist
23 augusti, 2015
Moskébranden ... fick stor uppmärksamhet, medan våldtäktsvågen mot svenska kvinnor i princip negligeras. [Och] när en svensk kvinna och hennes son blir brutalt knivmördade mitt i det svenskaste av alla ställen – ett IKEA-varuhus – har statsministern inget att säga.
Den normala demokratiska gången, där medborgare kan ta kontakt med politiker och medier och göra sin röst hörd, existerar nästan inte längre. Tidningarna har tagit bort sina kommentarsfält, och politikerna omger sig med tjänstemän som kallar uppringare som vill uttrycka sin oro för "rasister" och slänger på luren.
Sverige styrs av en makt som har skjutit den demokratiska processen i sank ... Decemberöverenskommelsen är i själva verket ett slags stafettdiktatur.
På sociala medier flödade frågorna: Vad är det för människor som släpps in i Sverige? Hur många av dem är inte alls oskyldiga offer för krig, utan i själva verket krigsbrottslingar eller andra kriminella som passar på att gömma sig i flyktingströmmarna? Och ska vi verkligen betala miljarder i skatt för att ge andra länders medborgare skydd och bidragsförsörjning, samtidigt som en del av dem försöker döda oss?
Den mest relevanta frågan är varför regering efter regering valt att satsa svenskarnas skattepengar på andra länders medborgare.
Ingen från mainstream-medierna har ställt regeringen till svars om asylsökandes våld mot svenskar. Tvärtom har medierna lagt ner stora resurser på att övertyga svenskarna om att allt är tryggt och bra i Sverige. Faktiskt bättre än någonsin.
Våldsbrotten har ökat med 300 procent och våldtäkterna med 1 472 procent sedan 1975, året då Sveriges riksdag beslöt att förvandla det homogena Sverige till ett mångkulturellt land.
"Var ska jag söka asyl ... den dagen det inte längre går att bo här?" — Ewa på Facebook.
Ett raseri sveper över det annars så fogliga Sverige. Efter dubbelmordet på IKEA i Västerås, där en illegal invandrare högg ihjäl två slumpmässigt utvalda svenska offer, undrar allt fler varför landets regering utsätter sina egna medborgare för mördare från andra sidan jordklotet.
Måndagen 10 augusti exploderade nyheten om dubbelmordet på IKEA i Västerås. Två asylsökande från Eritrea (den näst största flyktinggruppen till Sverige för närvarande) misstänktes ha slitit åt sig knivar från husgerådsavdelningen och gått till attack mot två slumpmässigt utvalda svenskar. Offren var Carola Herlin, 55, och hennes son Emil, 28. Den äldre av de båda asylsökande, 36, hade två gånger fått besked om att han inte skulle få uppehållstillstånd i Sverige – eftersom han redan hade ett i Italien – men befann sig fortfarande i landet. Principen är annars att alla från Eritrea får stanna.
Mannen ådrog sig själv livshotande skador vid dubbelmordet och genomgick flera operationer innan polisen kunde höra honom. Fredagen 14 augusti erkände han, och därmed släpptes hans 23-årige landsman ur häktet. Polisen tror nu inte längre att den yngre mannen var delaktig eller ens kände till vad hans äldre kamrat planerade att göra.
Nu grep skräcken omkring sig i Sverige. Även de som rutinmässigt kallat invandrings- och mångkulturkritiker för rasister, skakades i sina grundvalar. På sociala medier flödade frågorna: Vad är det för människor som släpps in i Sverige? Hur många av dem är inte alls oskyldiga offer för krig, utan i själva verket krigsbrottslingar eller andra kriminella som passar på att gömma sig i flyktingströmmarna? Och ska vi verkligen betala miljarder i skatt för att ge andra länders medborgare skydd och bidragsförsörjning, samtidigt som en del av dem dödar oss?
Så många frågor och inga svar. Ingen från regeringen har över huvud taget uttalat sig om det bestialiska dubbelmordet. Och ingen från mainstream-medierna har ställt regeringen till svars om asylsökandes våld mot svenskar. Tvärtom har medierna lagt ner stora resurser på att övertyga svenskarna om att allt är tryggt och bra i Sverige. Faktiskt bättre än någonsin. Dagen efter dubbelmordet gick Sveriges största morgontidning Dagens Nyheter, ut med rubriken:"Trots allt, det dödliga våldet minskar". Artikelns inledning lyder:
"Under senare veckor har flera brutala mord inträffat, och många frågar sig vart samhället är på väg. Svaret är att Sverige, trots allt, har blivit tryggare. Det dödliga våldet har under lång tid minskat."
Ingenstans i artikeln förklaras att anledningen till att det dödliga våldet minskat är att sjukvården blivit mycket bättre på att rädda folk som kniv- eller skottskadats. Man kan ta exemplet med den så kallade Lasermannen som på 1990-talet sköt ett antal invandrare i Sverige. Rättsläkaren Jovan Rajs har sagt: "Lasermannen sköt elva personer, varav en dog. På 1930-talet skulle åtta eller nio ha avlidit, på 1970-talet ungefär fem och i dag förmodligen ingen."
Det dödliga våldet ligger tack vare bättre sjukvård alltså stilla i Sverige, men alla andra våldsbrott (däribland mordförsök) har exploderat. Som Gatestone tidigare berättat har våldsbrotten ökat med 300 procent och våldtäkterna med 1 472 procent sedan 1975, året då Sveriges riksdag beslöt att förvandla det homogena Sverige till ett mångkulturellt land.
90 procent av dem som söker asyl i Sverige saknar id-handlingar, alltså är det ingen som vet hur många mördare, våldtäktsmän och våldsverkare som döljer sig bland de uppemot 100 000 som varje år beviljas uppehållstillstånd här. Att polisen vägrar dementera det ihärdiga ryktet om att ett av IKEA-offren blev halshugget, får bara skräcken att växa.
Frustrerade svenskar skriker nu ut sin vanmakt på alternativa medier. För den normala demokratiska gången, där medborgare kan ta kontakt med politiker och medier och göra sin röst hörd, existerar nästan inte längre. Tidningarna har tagit bort sina kommentarsfält, och politikerna omger sig med tjänstemän som kallar uppringare som vill uttrycka sin oro för "rasister" och slänger på luren. Om detta vittnar tusentals inlägg på Facebook. En som faktiskt lyckades få tala om sin oro är Ewa på Facebook. Hon beskriver hur hon ringde upp Migrationsverket:
"Ja, nu har jag släppt lös fan själv. Jag ringde till Migrationsverket och krävde att få tala med en enhetschef. ... Där öste jag ur mig alla orättvisor jag kan komma på vad våra gamla beträffar och hur deras hem tas ifrån dem för att ges till asylsökande. Han fick också höra hur otrygga vi svenska kvinnor känner oss pga av alla dessa gruppvåldtäkter som utförs av asylsökanden och andra utlänningar. Frågade också om vi ska behöva bli halshuggna innan de slutar ta emot flera av den här sorten. ... Nu sitter jag här alldeles tom i huvudet efter att ha gråtit, skrikit, diskuterat, rasat runt och fått ur mig alla frustrationer. Talade om för honom om hur många vi är som är deprimerade pga av vad de gör på Migrationsverket. Han blev jätteledsen att vi känner så här. Ja, sade jag många känner som jag men få vågar öppna truten av rädsla för att kallas för rasist. Man behöver inte ens vara Sverigedemokrat för att se hur vårt land går sönder för varje dag som går. Något som du och alla andra på Migrationsverket är ansvariga för. Var ska jag söka asyl, frågade jag, den dagen det inte längre går att bo här? Vårt land är förstört både ekonomiskt, socialt mm och det är ni ansvariga för. Han svarade att det var politikerna som beslutade över dem men de skulle göra allt de kunde för att det skulle bli bättre."
En annan kvinna vid namn Amanda skriver på Facebook att hon har mejlat statsminister Stefan Löfven. Hon konstaterar att "ingenting kanske ändras, men man har i alla fall gjort sin röst hörd, och visat att vi inte stödjer denna totala galenskap". Hennes mejl löd:
"Hej, varför ansåg statsministern att det var så viktigt och brådskande att åka och prata om moskébranden i Eskilstuna, ingen visste ju ens vad som orsakat branden när han talade? Men nu är han tyst som graven. Varför? Det är ju hans/er kravbefriade och slappa invandringspolitik som gjorde att denne gärningsman kunde röra sig fritt ute i samhället trots att han fått avvisningsbesked, och inte bara en gång utan två gånger.
Kan ni svara på om detta är något som vi i detta land ska vänja oss vid, att invandrare som fått besked om att de ska avvisas dödar människor för att få livstidskontrakt med svenska staten?
Det är ert personliga ansvar varje gång det sker, hoppas ni vet det. För detta är ingenting annat än en politisk fråga om invandringen, och i förlängningen dess massiva konsekvenser för ett helt land."
Moskébranden i Eskilstuna som Amanda hänvisar till inträffade 25 december 2014, och är en av otaliga händelser där det som drabbar muslimer eller andra invandrare får stor uppmärksamhet, medan våldtäktsvågen i princip negligeras. Efter branden var statsministern snabb att uttala sig:
"Det är avskyvärt, ett avskyvärt dåd. Vi kommer aldrig någonsin tolerera den här typen av brott. Människor som ska utöva sin religion ska ha rätten att göra det. I dag känner jag en stor sympati och empati för de drabbade."
Tre månader senare visade det sig att inget brott låg bakom moskébranden, och polisen lade ner förundersökningen. Mest troligt handlade det om en ren olyckshändelse eller barns lek med eld. Men när en svensk kvinna och hennes vuxne son blir brutalt knivmördade mitt i det svenskaste av alla ställen – ett IKEA-varuhus – har statsministern inget att säga.
Svenskarna är inte ett folk som vanligtvis gör uppror. För att finna medborgare som med vapen i hand marscherat till maktens boningar, får man nästan gå tillbaka till Gustav Vasas dagar – kungen som under sin regeringstid 1523-1560 grundade den moderna nationalstaten Sverige.
Dagens Sverige är visserligen inte ockuperat – men styrs av en makt som genom Decemberöverenskommelsen 2014 skjutit den demokratiska processen i sank. Vid valet i september blev det enda invandringskritiska partiet, Sverigedemokraterna, landets tredje största parti. De två blocken, det socialistiska och det borgerliga, kom överens om att hålla SD utanför all politisk makt men SD lät sig inte tystas. När den röda minoritetsregeringens budget en månad efter valet lades fram, röstade SD på oppositionens budget – något som var helt ohört i det svenska parlamentet. Här hör det till "god ton" att först rösta på sitt eget förslag och sedan lägga ner sina röster så att regeringen vinner. I och med Sverigedemokraternas "kupp" tvingades statsminister Stefan Löfven regera med en borgerlig budget under sitt första år.
Man skulle kunna tro att detta kom som en glad överraskning för den borgerliga oppositionen, men så var inte fallet. Ingen vill ha stöd av de "rasistiska" Sverigedemokraterna. Hellre än att utlysa nyval, ingick de båda blocken en överenskommelse som går ut på att oppositionen alltid ska lägga ner sina röster i riksdagen vid viktiga frågor som budgetpropositionen. Man skulle kunna likna Decemberöverenskommelsen vid en stafettdiktatur: I fyra år får den röda regeringen göra som den vill, och nästkommande fyra år (om makten skiftar) får en blå regering göra som den vill. Utan att behöva ta hänsyn till att 58 procent av svenskarna nu tycker att invandringen är för stor, och kanske väljer att rösta på Sverigedemokraterna vid nästa val.
När svenskarna nåddes av nyheten om Decemberöverenskommelsen (som med profetisk ironi förkortas DÖ) gjorde de som de brukar – knöt näven i fickan, bildade Facebookgrupper och skrev upprörda inlägg på Facebook och Twitter. Men politikerna gratulerade varandra till att ordningen än en gång var återställd, och struntade i folkets oro för att demokratin ytterligare undergrävts.
En känd stand up-komiker, Magnus Betnér, gav sig till att håna de rädda svenskarna i en video på Youtube:
"Lägg av nu, jag orkar inte mer. Ja, det är astragiskt att två människor blev knivmördade på IKEA. ... Men lägg av nu med de här uppdateringarna om 'Vad är det som händer med Sverige? Åh, det är så farligt nu.' Det är inte farligt, Sverige har aldrig varit tryggare än det är nu. Jag upprepar: Sverige har aldrig varit tryggare än det är nu. ... Ytterst få av er som tittar på detta klipp kommer att bli mördade. Och de av er som blir det kommer att bli mördade i ert eget hem."
När etablissemanget vägrar ta folkets oro på allvar sprids ryktena på sociala medier. Ett envist rykte gör gällande att Carola Herlin blev halshuggen av den eritreanske mördaren. Enligt källor Gatestone talat med fick kvinnan halsen avskuren och dessutom knivhugg i magen. Hennes son försökte skydda sig med armarna, men blev också dödligt huggen i magen.
När Dispatch International ringde upp polisens kommenderingschef Per Ågren och frågade om ryktet om halshuggning/avskuren hals stämde, svarade han:
"Jag tänker inte bekrä ... beskriva över huvud taget vad som har hänt mer än att två blev mördade. Hur de blev mördade får du inte reda på av mig."
En av polisens första åtgärder efter IKEA-morden var att sätta in bevakning vid länets alla asylboenden. Man fruktade hämndattacker från "mörka krafter" påstod man, utan att vilja specificera vilka dessa mörka krafter var. Natten till lördagen 15 augusti fick ett asylboende i Arboga utrymmas efter att någon ropat att det fanns en bomb utanför. Och nu gick verkligen mainstream-medierna igång. Medan Carola och Emil Herlin, enligt deras rapportering, råkat befinna sig på "fel plats vid fel tillfälle", var detta en medveten rasistattack av värsta sort.
Aftonbladet intervjuade en anonym kvinna som sa: "Min kusin har bott här i över ett år. Han har sagt till mig att svenskarna är Europas trevligaste folk. Sedan händer något sådant här. Det kunde jag aldrig tro."
Än en gång ska svenskarna böja sina huvuden i skam. Det är tydligen inte vi som har sorg, det är inte vi som har rätt att vara livrädda för de styrandes invandringspolitik – det är de asylsökande som är offren, även när de dödar, våldtar, rånar och misshandlar.
Den brännande frågan är vad ett folk som ingen lyssnar på, kan ta sig till. I DDR gav sig folket ut på gatorna, klättrade upp på Berlinmuren och tvingade regeringen att avgå. På liknande sätt föll också de övriga kommunistiska diktaturerna i Europa. USAs Second Amendment (rätten att bära vapen), handlar just om att medborgarna måste kunna vara i stånd att ta makten ifrån entyrannisk regering.
Om vanmakten driver folket till att besvara våld med våld, ska man kanske inte fråga sig varför svenskarna är sådana "rasister" att de inte vill ha Europas överlägset största asylinvandring.
Den mest relevanta frågan är kanske varför regering efter regering valt att satsa svenskarnas skattepengar på andra länders medborgare, samtidigt som detta lett till att svenska skolan störtdyker i PISA-mätningarna, att 60 procent av socialbidragen går till invandrare, vilka utgör 15 procent av befolkningen, att sjukvård och annan välfärd upplevs som allt sämre av allt flersvenskar, och att våldet ökar lavinartat. När allt fler svenskar anser sig orättvist behandlade i sitt eget land, har politikerna i själva verket skapat en krutdurk som nu riskerar att brisera.
Sanningen är att även det fogliga svenska folket har en gräns. När makten utsätter oss för blodbad, oavsett om det är på Stortorget i Stockholm 1520 eller på IKEA i Västerås 2015, finns det alltid några som är beredda att kasta ut makten från dess boningar. Precis som på Gustav Vasas tid finns det i dag en stor mängd svenskar som har vapen. Det är visserligen inte lika lätt att skaffa vapen här som i exempelvis USA, men allt fler svenskar tar jägarexamen och kan därefter helt lagligt köpa vapen.
Räkna med att vad som helst kan hända i Sverige den närmaste tiden.
http://sv.gatestoneinstitute.
Politiet nægter at dementere det ihærdige rygte om, at et af IKEA-ofrene blev
halshugget.
___________________________________________________________
Spydpigens kommentar:
Skal man sætte skræk i folk med et terrordåd skal det foregå et sted, hvor det virkelig bemærkes og vil blive omtalt i massemedierne. IKEA er sikkert det mest alment kendte firma, Sverige kan vise frem. IKEA findes over hele jordkloden med en enorm kundekreds. Kan man yderligere understrege terrorhensigten ved at gøre terrordåden så opsigtsvækkende som muligt enten ved den mængde mennesker, der bliver sprængt i stykker på en markedsplads eller lignende eller selve gerningens makabre brutale blodighed.
Ovenstående (importerede) kulturtræk og de svenske myndigheders rædsel for at omtale og analysere hændelsen i IKEA (af angst for deres politiske karriere! ?) peger på at den 55-årige Carola Herlin ganske rigtigt fik hovedet skåret af, sådan som rygtet vil vide og et - noget tåget - foto har antydet.
Men det er naturligvis nok løgn og latin alligevel!
