"Den svenska självbilden skärskådas av Kalle Lind"
Så ljöd överskriften på en artikel i min lokaltidning med inbjudan att komma till en föreläsning i Ljungby av «komikern och författaren» Kalle Lind. Det hade jag gärna gjort, men kunde inte. Jag fick nöja mig med artikelns inledande frågor: «Hur skapades bilden av Sverige? Och vad innebär egentligen Sverige och det svenska?» samt frasen lite längre ner«Vad varje svensk bör veta...men inga svenskar vet».
Det låter ju omedelbart mycket gåtfullt. Vad är det, svenskarna inte vet, och varför? Konstigt. Vi är ju ett upplyst land med demokrati och yttrandefrihet och många tidningar, radio och TV.
Det som Kalle förmodligen syftar på, upptäckte han inte heller med en gång utan det tog flera år. Han tittade tillbaka på sin barndoms uppfostran och skrev en bok om «Proggiga (= provocerande) barnböcker» med undertiteln «Därför blev vi som vi blev». De barnböcker det handlar om, är de böcker som spreds över landet som en del av ungdomsupproret 1968. Inget mänskligt skulle undanhållas barnen. Barnen skulle inte skyddas mot några intryck. De skulle få reda på allt, både politik och sex, alla baksidor av människolivet som t.ex. boken ”Vad händer i Grekland?” med hemska illustrationer av våld, tortyr och likvideringar, som vad ångest anbelangar sätter Bröderna Grimms sagor i skuggan.
Den danska sex-upplysningsboken ”Älle, bälle, bolle”, skriven speciellt för småbarn, blev naturligtvis översatt till svenska med de rätta vulgära orden för könsdelarna.
«Innehållet i de ”proggiga” barnböckerna var sjukt och pervert, men uppfattades på den tiden som ”normalt”», säger Lind. Det har han på sätt och vis rätt i. Helt enkelt därför att massmedia undanhöll all kritik av denna samhällsutveckling, som var en del av den smygande revolution, som skulle leda till en marxistisk stat. Många – om inte de flesta (?) - journalister var införstådda med utvecklingen eller intresserade sig inte för barnböcker. De människor som hade en annan åsikt kom inte till orda i massmedia eller bara tillfälligt.
Det var det samma i Danmark.
Aldrig har man gett ut så många våldsbenägna barnböcker. Bokförlaget ”Borgen” gick i spetsen och arrangerade författartävlingar om de mest extrema situationer: våld, våldtäkt, självmord, mord, sexuella avvikelser etc. Bent Haller, som följde receptet till punkt och pricka vann förstapriset och började på så sätt sin karriär. En av dem, som låg bakom tävlingsreglerna, Torben Weinreich, skrev någonstans hur man – bakom föräldrarnas rygg – kunde få barnen att läsa de ”proggiga” böckerna: man skulle bara göra reklam för böckerna på radions barnprogram. Det lyssnade ju inte föräldrar på. Och så kunde barnen berätta, att de hade hört talas om en underbar bok, som man kunde låna på biblioteket...
Jo jo minsann. De som stod bakom det smygande marxistiska revolutionsförsöket var inte dumma. De hade redan arbetat så bra bakom kulisserna, att de hade ett rejält tag om massmedia och många anhängare inom landets myndigheter. Många fyrtiotalister kom på så vis också själva in i landets större eller mindre styrande organ. Där de kunde fortsätta med «kulturrevolutionen», tyst och framgångsrikt.
Det senaste tilltaget kom i år från EU, som ju står för 80 % av de politiska besluten inom EU. Alla barn i EU skall från 3-4-5-års ålder lära sig allt i den «mångfaldiga» sex-världen, från det normala till pedofili och sodomi och man ignorerar alla protester från föräldramyndigheter i Schweiz och Tyskland, där man har börjat på sina håll.
