Svensk Tv´s "Kunskapskanalen" viste dokumentarfilm om det iranske folkeoprør mod Ahmadinejad sommeren 2009, hvor den unge NEDA blev skudt ned på åben gade og som martyr blev symbol for hendes generations kamp mod det islamiske diktatur - for frihed og demokrati.
Hvad siger FN? Ingenting!
FN´s absurda lekstuga
Hvad siger FN? Ingenting!
FN´s absurda lekstuga
För fyra år sedan omskapades FN-organet för mänskliga rättigheter: Kommissionen lades ned och rådet kom till. Uppgiften var densamma, att syna och granska mänskliga rättigheter i olika länder. Kommissionen lades ned eftersom den styrdes av diktaturer, ofta islamska, som bara kunde enas om att kritisera Israel, och se till att ingen eller ringa granskning eller kritik framkom angående världens värstingar – där islamska länder dominerar.
Rådet skulle vara en nystart, felen skulle rättas till och demokratier och mänskliga rättigheter skulle nu få utrymme, sa man. Men icke. Den välbetalda diplomatiska absurda lekstugan fortsätter.I årets session i Genève diskuterades Iran, en av världens värsta förbrytare av mänskliga rättigheter. Demokratier förde med rätta fram de otaliga övergrepp som den islamska regimen begår. Men en allians av andra muslimska länder och vänsterstyrda länder försvarade Iran. Nicaraguas representant menade att Iran var ett offer för västerländsk imperialism. Det internationella samfundet ska inte tvinga på sina principer och värden på andra. Nicaraguanen menade att man måste förstå att Iran vill följa sharia.I klartext: när Iran torterar politiska och religiösa fångar så ska andra länder inte försöka stoppa det utan acceptera övergreppen som islamsk kultur.
Venezuelas talesman lovprisade Irans framsteg och det gjorde även Kubas företrädare. Om man räknar mer förtryck och brutalare övergrepp på oliktänkande som framsteg så har dessa vänsterdiktaturer rätt.Pakistan försökte skyla över Irans många brott mot mänskliga rättigheter genom att säga att inget land i världen är felfritt.
Från Algeriets håll ville man heller inte diskutera fakta om Iran utan man försökte – likt Pakistan – lägga ut en patetisk dimridå genom att säga att diskussionen blivit för politiserad och konfrontativ. Iran vill bli medlem av FN:s råd för mänskliga rättigheter och omröstning ska ske maj månad. Även detta visar på hur förfelat detta råd har blivit. Sedan islam blev rättesnöre i Iran 1979 har över 200 ledare för den religiösa rörelsen Bahai avrättats. Iran är en global propagandist av antisemitism, man förnekar att Förintelsen har ägt rum, men planerar samtidigt att utplåna dagens Israel, kanske med hjälp av kärnvapen. Den islamska regimen arresterar godtyckligt araber, azerier, balucher, kurder och turkmener, man håller dem i fängsligt förvar under långa perioder för att marginalisera dem politiskt och ekonomiskt.Domstolar i Iran håller hemliga och summariska rättegångar, en del varar bara i några minuter. Man dömer till spöstraff och amputeringar. Regimen använder regelbundet och rutinmässigt allehanda förfärliga tortyrmetoder. Man diskriminerar och förföljer kristna, särskilt dem som lämnat islam för att följa Jesus.
Hur har Iran svarat på kritiken? Jo, bland annat att man inte kan leva upp till en grundläggande nivå av mänskliga rättigheter eftersom man har sitt juridiska system baserat på islam. Detta kan man kalla ett sällsynt ögonblick av klarsyn och självinsikt.Men frågan är om FN:s råd för mänskliga rättigheter någonsin kommer till besinning, självinsikt och klarsyn? Det kanske kan ske i en vecka i maj – om den veckan har två torsdagar.
Mats Tunehag
Rådet skulle vara en nystart, felen skulle rättas till och demokratier och mänskliga rättigheter skulle nu få utrymme, sa man. Men icke. Den välbetalda diplomatiska absurda lekstugan fortsätter.I årets session i Genève diskuterades Iran, en av världens värsta förbrytare av mänskliga rättigheter. Demokratier förde med rätta fram de otaliga övergrepp som den islamska regimen begår. Men en allians av andra muslimska länder och vänsterstyrda länder försvarade Iran. Nicaraguas representant menade att Iran var ett offer för västerländsk imperialism. Det internationella samfundet ska inte tvinga på sina principer och värden på andra. Nicaraguanen menade att man måste förstå att Iran vill följa sharia.I klartext: när Iran torterar politiska och religiösa fångar så ska andra länder inte försöka stoppa det utan acceptera övergreppen som islamsk kultur.
Venezuelas talesman lovprisade Irans framsteg och det gjorde även Kubas företrädare. Om man räknar mer förtryck och brutalare övergrepp på oliktänkande som framsteg så har dessa vänsterdiktaturer rätt.Pakistan försökte skyla över Irans många brott mot mänskliga rättigheter genom att säga att inget land i världen är felfritt.
Från Algeriets håll ville man heller inte diskutera fakta om Iran utan man försökte – likt Pakistan – lägga ut en patetisk dimridå genom att säga att diskussionen blivit för politiserad och konfrontativ. Iran vill bli medlem av FN:s råd för mänskliga rättigheter och omröstning ska ske maj månad. Även detta visar på hur förfelat detta råd har blivit. Sedan islam blev rättesnöre i Iran 1979 har över 200 ledare för den religiösa rörelsen Bahai avrättats. Iran är en global propagandist av antisemitism, man förnekar att Förintelsen har ägt rum, men planerar samtidigt att utplåna dagens Israel, kanske med hjälp av kärnvapen. Den islamska regimen arresterar godtyckligt araber, azerier, balucher, kurder och turkmener, man håller dem i fängsligt förvar under långa perioder för att marginalisera dem politiskt och ekonomiskt.Domstolar i Iran håller hemliga och summariska rättegångar, en del varar bara i några minuter. Man dömer till spöstraff och amputeringar. Regimen använder regelbundet och rutinmässigt allehanda förfärliga tortyrmetoder. Man diskriminerar och förföljer kristna, särskilt dem som lämnat islam för att följa Jesus.
Hur har Iran svarat på kritiken? Jo, bland annat att man inte kan leva upp till en grundläggande nivå av mänskliga rättigheter eftersom man har sitt juridiska system baserat på islam. Detta kan man kalla ett sällsynt ögonblick av klarsyn och självinsikt.Men frågan är om FN:s råd för mänskliga rättigheter någonsin kommer till besinning, självinsikt och klarsyn? Det kanske kan ske i en vecka i maj – om den veckan har två torsdagar.
Mats Tunehag
Kilde: Lederen i Världen idag 26.3.2010.
