«Jeg er ked af at måtte sige det her, men jeg vil meddele, at jeg hermed siger min stilling op ved Rapport og SVT. I årevis har jeg siddet her og smilet, ligegyldigt hvor løgnagtige nyheder, jeg har fremført og hvor meget jeg har fejet ind under gulvtæppet. Nu klarer jeg det ikke længere. Jeg klarer ikke længere at skulle servere politisk manipulerede nyheder og lyve og mørkelægge sandheden for jer seere. Jeg orker ikke længere at medvirke i heksejagten på et demokratisk valgt rigsdagsparti, og jeg nægter at deltage i grundløse racistbeskyldninger mod hele det svenske folk. Nu har vi suget på Breivikkaramellen i et og et halvt år, og den begynder at smage forbasket dårligt. Jeg har helt enkelt fået nok. Hver aften går jeg hjem fra jobbet med en ubehagelig malende følelse i maven. Om natten har jeg svært ved at sove på grund af den gnavende selvforagt. Ganske vist er jeg så godt betalt, at jeg har råd til en lejlighed netop i det rette kvarter på det journalisttætte Söder i Stockholm. Men hvad hjælper det, når jeg tvinges til at deltage i et udemokratisk og løgnagtigt politisk spil. Som gør mig så dårlig?»
Vel talt og vel tænkt! Sådan taler et frit, stolt og selvstændigt menneske. Du fortjener en stor, stor tak og en kæmpebuket røde roser!
Ovenstående udtalelse fra Lisbeth Åkerman er oversat af Gertrud, selvom det ikke burde være nødvendigt at skulle oversætte så nærliggende sprog.
Her er den svenske tekst:
“Jag är ledsen över att behöva säga det här, men jag vill meddela att jag härmed säger upp min tjänst på Rapport och SVT. I åratal har jag suttit här och lett oavsett hur förljugna nyheter jag har förmedlat och hur mycket jag har sopat under mattan. Nu står jag inte ut längre. Jag klarar inte längre att ständigt servera politiskt vinklade nyheter och ljuga och mörklägga sanningen för er tittare. Jag orkar inte längre medverka i hetsjakten på ett demokratiskt valt riksdagsparti, och jag vägrar delta i grundlösa rasistbeskyllningar mot hela svenska folket. Nu har vi sugit på Breivikkaramellen i ett och ett halvt år, och den börjar smaka jävligt illa. Jag har helt enkelt fått nog. Varje kväll går jag hem från jobbet med en malande otäck känsla i magen. På nätterna har jag svårt att sova för det gnagande självföraktet. Visserligen har jag så bra betalt att jag har råd med en lägenhet i precis de rätta kvarteren på det journalisttäta Söder. Men vad hjälper det när jag tvingas delta i ett odemokratiskt och förljuget politiskt spel som får mig att må så dåligt?”
