U-båt skapar oreda
"Ubåtsfrågan har länge omgärdats av politiska mytbildningar"
Den sovjetiska ubåt som hittades år 2009 i svensk ekonomisk zon i närheten av Gotland har skapat konvulsioner i det svenska försvarsetablissemanget. Bo Rask, stabschef vid Försvarets marintaktiska stab, såg i torsdagens morgonsändning i Ekot ingen anledning till dykningar kring vraket, då han menade att den inte var sänkt "med någon sorts vapenverkan".
Ola Oskarsson på Marin Mätteknik, det företag som hittade ubåten och larmade försvaret om vraket redan år 2009 (utan att något hände), håller inte med. Han menar att en sjunkbomb oftast inte påverkar skrovet, vilket gör att skador inte syns utifrån. "Det går inte att dra några slutsatser av det som syns på formskrovet", sade han till TT.
Förre ÖB Bengt Gustafsson menade att en svensk vapeninsats på 1980-talet kunde vara orsaken till den sovjetiska ubåtens undergång och ville att man skulle undersöka vraket, och fick stöd av Socialdemokraternas försvarspolitiske talesman Håkan Juholt och Folkpartiets Allan Widman. När även försvarsminister Sten Tolgfors förespråkade en undersökning av vraket, blev Försvarsmakten tvungna att förorda en granskning.
I torsdags eftermiddag 3.3.2011 släpptes därför en pressrelease där Försvaret meddelade att man "i cirka tio dagar" haft kunskap om position och bildmaterial på en äldre sjunken ubåt av sovjetisk whiskey-klass. Att man fick information redan år 2009 om vraket nämns inte, och Försvaret har heller ingen brådska att undersöka vraket; det ska undersökas "vid ett senare tillfälle". "Det är ingen brådska", förtydligade stabschef Bo Rask i pressmeddelandet.
Ubåtsfrågan har i Sverige länge omgärdats av politiska mytbildningar och medveten ryktesspridning, där fakta och information från sakkunniga personer ofta drunknat i politiska motiv och diplomatiska förvecklingar. Både den nedskjutna DC-3:an på 1950-talet och Estonias förlisning på 1990-talet bekräftar denna strategi, som går ut på att försöka skjuta komplicerade säkerhetspolitiska problem på framtiden och därmed låta nästa generation lösa dem.
Redan 1983 års ubåtsutredning, under Olof Palmes regering, slog fast att ubåtskränkningarna i Östersjön utfördes av sovjetiska ubåtar. Med tiden förvandlades dessa kränkningar – först av sovjetiska medier och sedan även i svensk debatt – till en kombination av minkar, fiskstim och Nato-ubåtar. För att illustrera den politiska miljö som det svenska försvarets ubåtsjägare agerade i, är det bara att citera försvarsminister Roine Carlsson (S), som i mitten av 1980-talet kallade de fartyg som jagade ubåtarna för "stora plåtchabrak för att marinofficerarna ska få glänsa på kommandobryggan".
Även utrikesminister Lennart Bodström (S) tvivlade uttryckligen på att det rörde sig om sovjetiska ubåtar. Detta är den politiska bakgrunden till att de svenska marinofficerare som under 1980-talet insisterade på att jaga de sovjetiska ubåtarna nästan betraktades som landsförrädare. Därför var det ett trendbrott att Sveriges förre ÖB Bengt Gustafsson i somras skrev boken "Sanningen om ubåtsfrågan" där han slog fast att det var sovjetiska ubåtar som kränkte svenska vatten i decennier under det kalla kriget.
De militärer som riskerade sitt eget liv för att förhindra dessa sovjetiska krigshandlingar, förtjänar denna uppbackning från sina överordnade.
Ruben Agnarsson
