Det politiske tidsskrift DSM skriver i dette års nummer 3 om, hvordan Sverige er ved at glide over i et ”demokratur”,
Noget der givetvis ikke er overraskende for danskerne, som da også har prøvet at råbe svenskerne op med advarsler.
”Den folkvalda församlingenj har fråntagits det mesta av sin makt. Det hävdar Anne Marie Pålsson – själv ledamot i Sveriges Riksdag”… ”Makten har koncentrerats till Statsministern och de han utan att behöva fråga annat än sig själv valt att utgöra sin närmaste krets. Det Anders Isaksson kallade ”den politiska klassen” har därmed blivit alltmer toppstyrd. Håller vi rentav på att få något som skulle kunna kallas presidentstyre?
Samtidigt kan vi när det gäller opinionsbildningen – det som försiggår i det som brukat kallas ”det öppna rummet” – iaktta en utveckling, där vad som en gång gällde som ”fria debattörer” trängts undan av ”yrkesdebattörer – de viktigaste politiska redaktörerna, ett antal kolumnister och inom radio och TV något antal programledare. Totalt så där 30-40 personer. På detta sätt har det ”öppna rummet” blivit alltmer slutet. Och inte bara det. För att släppas in i detta rum måste man bli antagen av de som redan är där, något som sker efter en i det tysta gjord lämpighetsprövning.
På detta sätt – ”statsministerstyret” och ”elitstyret inom media” – finns de institutionella ramarna för en omvandling av det gamla folkstyret – den svenska demokratin – till ett demokratur.
Hur har vi kommit dithän?”
