Jag har varit i Danmark och i Den dansk-skånska Föreningen lyssnat på den tragiska historien om landsförrädaren, den danska rigshofmester Corfitz Ulfeldt, som både förrådde sitt fosterland Danmark inklusive Skåneländerna, men sedan också Sveakungen Karl X Gustav.
Skåneländernas befolkningar blev underkastade en auktoritär statsmakt och det har de aldrig riktigt övervunnit. I verkligheten var kriget i 1658 i hög grad ett resultat av inre familjekonflikt i mellan barn och svärbarn till Christian den 4. Och den efterföljande ömtålighet omkring saken mellan våra två brödraländer påminner da också om ganska vanliga familjekonflikter, där man aldrig vågar att beröra gamla missförstånd, för inte att bära ved till nya bål.
Hemkommen från Danmark ser jag att min tidning "Världen idag" har tagit tag i historien om bordellhärvan igen. Brotten har blivit preskriberade. Inte ens en ursäkt kan man ge!
Det är möjligt, att de brotten som Olof Palme, Lennart Geijer, Fälldin och Olof Johansson måste ha gjort sig skyldiga till juridisk sett är preskriberade, men moralisk sett vill de bli stående i all evighet. De vill stå avtecknade särskild klart och aldrig någonsin bli glömda, därför att de inte har blivit erkända av förbrytarna och därför inte kan förlåtas heller.
Och plötslig ser jag, at det ju är samma sak med Sveriges erövring av Skåneländerna.
Maktens män har alltid rätt. I det mindre som i det större, och auktoritetstron och den autoritära synen i Sverige är fortfarande oangripliga - oavhängigt av brott och moral.
Måske har nogen glemt historien om, "bordellhärvan" (bordeluhæderligheden). Her et kort resumé:
I 70´erne benyttede toppolitikere i den svenske rigsdag bordelmutter Doris Hopps faciliteter. Hun havde polske gadepiger til rådighed, og dette gjorde Säpo urolig med tanke på spioneri.
Derfor kom sagen op allerede dengang og faktisk frem i rigsdagen, men Olof Palme løj om sagen i rigsdagen, og det hele blev tystet ned. Politiet fik ordre om at holde mund.
Blandt de kvinder/piger, der blev udnyttede af rigsdagsmændene var også to mindreårige kusiner, som myndighederne havde tvangsfjernet fra hjemmet for at hjælpe dem til et bedre liv. De var henholdsvis 15 og kun 14 år. (NB jeg beklager, at jeg tidligere her på bloggen fejlagtig har omtalt dem begge som værende 14 år!).
Bordelholder Doris Hopp blev straffet i henhold til loven, men under hele retssagen fortiede man de "høje" bordelklienters navne. De optrådte anonymt som klient 1, klient 2, klient 3 etc.
Den 14-årige stod frem som voksen kvinde og anklagede med god grund staten for værende ansvarlig for hendes anbringelse i en bordel. Hun krævede skadeserstatning og undskyldning, men justitiekansler (svarer til den danske rigsadvokat) Göran Lambertz har afvist alt som juridisk præskriberet. Magtens mænd har sit på det tørre!
