av Ingrid Carlqvist
NB från 10 april, 2016
De senaste åren har Sverige fullkomligt svämmats över av tiggande romer från Rumänien och Bulgarien. Nyligen konstaterade regeringens utredare Martin Valfridsson att de nu är omkring 4 000.
"Vi lurar ingen. Vi drar bara fördel av detta tillfälle." — Bulgarisk tiggare i Sverige som uppgav att han "ägde" fem gatuhörn.
"Om tiggeriet lönar sig blir de kvar i misären. ... Att ge en slant bidrar till en lösning på den mindre frågan: den akuta förbättringen. Samtidigt bidrar den till att permanenta den stora frågan: misären. ... Det hjälper inte romerna men man har chansen att känna sig som en god människa. Grundtanken i rasism är just att vi som västerlänningar och svenskar är överlägsna (smartare) och romerna underlägsna (dummare). Om detta ... inte är rasistiskt, så vet jag inte vad. Det kan tilläggas att bland romer är bilden spegelvänd. De betraktar sig själva som överlägsna och smarta medan gadjo (icke-zigenare) är dumma, godtrogna och lättlurade." — Karl-Olov Arnstberg, etnolog.
"Vår mycket starka rekommendation är att inte ge pengar till tiggare. Det förvandlar tiggeriet till ett yrke ... Att ge [pengar] uppmuntrar till ett liv utan framtid; att flytta från land till land löser inte deras grundläggande problem." — Florin Ivanovici, direktör för hjälporganisationen Liv och ljus i Bukarest.
Ingen vet exakt hur många de är, men de senaste åren har Sverige fullkomligt svämmats över av tiggande romer från Rumänien och Bulgarien. 2014 uppgav Sydsvenskan att minst 600 romer tiggde här – för ett par månader sedan konstaterade regeringens utredare Martin Valfridsson att de var omkring 4 000.
Tiggarna sitter utanför varenda butik, inte bara i storstädernas centrum utan även i byar på landsbygden. Långt upp i norra Sverige, på bensinstationer mitt ute i ingenstans, möts kunderna av en tiggare som säger "Hej, hej!" medan han eller hon sträcker fram sin pappmugg.
För inte så länge sedan betraktades tiggeriet som utrotat i Sverige. 1964 togs det gamla tiggeriförbudet från 1847 bort – nu när det svenska Folkhemmet var så utbyggt att det inte längre fanns några fattiga människor, ansågs förbudet meningslöst. Ingen skulle någonsin behöva tigga längre. De som av olika anledningar inte kunde arbeta och försörja sig själva togs om hand via olika försäkringssystem. Svenskar som växte upp på 1960-, 1970- och 1980-talen hade aldrig sett en tiggare på de svenska gatorna.
Och så plötsligt förändrades allting. I dag är Stockholm, Malmö och Göteborg några av de mest tiggartäta städerna i Europa, och allt fler känner obehag inför de många gånger rätt aggressiva tiggarna.
Artiklen förtsätter, så om I vill veta mera, så vänta till i morron. Till en liten blogg som Spydpigen är det bättre att ta` det över flera gångar. Många blir trötta i ögonen av att läsa på skärm.
