Det väckte nästan skandal när de två radioreportrarna Bo-Göran Bodin och Daniel Öhman vid Ekot i början av mars 2012 avslöjade att Sverige under en följd av år bedrivit förhandlingar med Saudiarabien om att bygga en fabrik för tillverkning av militärmateriel.
För svensk del gällde det att främja
svensk militärindustri och säkra värdefulla arbetstillfällen. För
saudierna var det frågan att tillskansa sig fördelar man bedömde
att inte USA och Storbritannien kunde erbjuda.
Sju partier i riksdagen har varit
införstådda med Sveriges militära samarbete med Saudiarbien. Det
åttande av de partier, som i dag har säte i riksdagen,
Sverigedemokraterna, har av naturliga skäl befunnit sig utanför den
gemenskapen då man inträdda i riksagen först hösten 2010.
Saudiarabien er en av världens
absolut hårdaste diktaturer. Dess statsskick är absolut monarkism
och dess bärande ideologi den sunnimuslimska wahhabismen
(salafismen), en extrem variant av islam, som kungaätten Saud
hämtade från den muslimska reformatorn Abd al Wahhab redan på
1700-talet.
Fria val är ett okänt begrepp i
dagens Saudiarabien., liksom rättigheter för kristna. Kyrkor är
förbjudna också för de många utländska gästarbetare som finns i
landet vilka behandlas som paria. Religionspolisen, i dagligt tal
kallad muttawa håller invånarna i ett järngrepp i sin
officiella strävan att främja dygd och förebygga synd. Särskilt
hårt går trospoliserna åt kvinnor som anses klä sig utmanande
eller bete sig olämpligt på annat sätt. I Saudiarabien får
kvinnor inte köra bil, detta trots att profeten Muhammed rimligen
inte kunde ha några synpunkter på den saken. Veterligt uttalade sig
profeten inte ens om kvinnliga kamelryttare.
Stater med lika hårt eller hårdare
förtryck än Saudiarabien kan räknas på båda händernas fingrar.
Det rör sig om stater som Nordkorea, Vietnam, Zimbabwe, Eritrea,
Iran och kanske något land till.
Till skilnad från dessa länder, Iran
undtaget, har emellertid Saudiarabien extremt gott om olja, vilket
gör att medborgarna trots allt kan föra en ganska komfortabel
tillvaro och att omvärlden gärna överser med den hårda
diktaturen.
Frågan är om Sverige bör exportera
militärmaterial till en diktatur av ovan beskrivet slag. Den
officiella svenska hållningen, tydligast offentliggjord av
utrikesminister Carl Bildt, har hittils varit att affärer och moral
inte skall blandes ihop i onödan och att om inte Sverige förser
saudierna med efterfrågad materiel så steppar bara något annat
land in och gör det.
Det finns ytterligare ett betänkligt
inslag i affären Saudiarabien. Det handlar om att hemligstämplade
dokument uppenbarligen överlämnats till de båda radiorapportrar
som först rapporterade om de saudiska förveklingarna.
Både att överlämna sådana dokument
till media och att offentliggöra dessa måste anses vara allvarliga
brott mot rikets säkerhet. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI)
har anmält saken till justitiekanslern (JK), som har rätt att
efterforska källan till ett så pass allvarligt brott det här är
frågan om.
Det finns alltså ett betydande dilemma
i den saudiarabiska affären. Dels har svenska regeringar , båda
socialdemokratiska och borgerliga sådana, under en längre
tidsperiod ägnat sig åt tveksam militärexport till en av världens
mest motbjudande diktaturer. Dels har hemligstämplade handlingar
överlämnats till media som sedan offentliggjort dem.
Affären har så här långt krävt sin
tribut i form av försvarsminister Sten Tolgfors avgång samt ett
starkt minskat förtroende för alliansregeringen från allmänhetens
sida. Det har smussslats och halvljugits så att det varit rent
bedrövligt.
Det måste slutligen framhällas att
det hemligstämplade samarbetet med den saudiska diktaturen går
långt tillbaka i tiden. Den nu pensionerade biståndsingenjören
Göran Näsmark berätter exempelvis i boken MZungu (Recito förlag
20009) om hur han i ett par omgångar med början på 1970-talet blev
djupt involverad i topphemligt samarbete med det saudiska flygvapnet.
"Det fick inte komma ut i
Sverige att vi arbetade på uppdrag av Saudis Flygvapen" skriver
Näsmark (sidan 160). "Vi skulle övervaka byggandet av
landningsbanor, hangarer och bombsäkra flygplansbeskydd, och
bostäder. Arbetet skedde på fem olika flygbaser i landet utspridda
från norr nära gränsen mot Jordanien och i söder nära gränsen
till Jemen."