marts 26, 2013

Sveriges samarbejde med Saudiarabien


Det väckte nästan skandal när de två radioreportrarna Bo-Göran Bodin och Daniel Öhman vid Ekot i början av mars 2012 avslöjade att Sverige under en följd av år bedrivit förhandlingar med Saudiarabien om att bygga en fabrik för tillverkning av militärmateriel.

För svensk del gällde det att främja svensk militärindustri och säkra värdefulla arbetstillfällen. För saudierna var det frågan att tillskansa sig fördelar man bedömde att inte USA och Storbritannien kunde erbjuda.

Sju partier i riksdagen har varit införstådda med Sveriges militära samarbete med Saudiarbien. Det åttande av de partier, som i dag har säte i riksdagen, Sverigedemokraterna, har av naturliga skäl befunnit sig utanför den gemenskapen då man inträdda i riksagen först hösten 2010.

Saudiarabien er en av världens absolut hårdaste diktaturer. Dess statsskick är absolut monarkism och dess bärande ideologi den sunnimuslimska wahhabismen (salafismen), en extrem variant av islam, som kungaätten Saud hämtade från den muslimska reformatorn Abd al Wahhab redan på 1700-talet.

Fria val är ett okänt begrepp i dagens Saudiarabien., liksom rättigheter för kristna. Kyrkor är förbjudna också för de många utländska gästarbetare som finns i landet vilka behandlas som paria. Religionspolisen, i dagligt tal kallad muttawa håller invånarna i ett järngrepp i sin officiella strävan att främja dygd och förebygga synd. Särskilt hårt går trospoliserna åt kvinnor som anses klä sig utmanande eller bete sig olämpligt på annat sätt. I Saudiarabien får kvinnor inte köra bil, detta trots att profeten Muhammed rimligen inte kunde ha några synpunkter på den saken. Veterligt uttalade sig profeten inte ens om kvinnliga kamelryttare.

Stater med lika hårt eller hårdare förtryck än Saudiarabien kan räknas på båda händernas fingrar. Det rör sig om stater som Nordkorea, Vietnam, Zimbabwe, Eritrea, Iran och kanske något land till.

Till skilnad från dessa länder, Iran undtaget, har emellertid Saudiarabien extremt gott om olja, vilket gör att medborgarna trots allt kan föra en ganska komfortabel tillvaro och att omvärlden gärna överser med den hårda diktaturen.
Frågan är om Sverige bör exportera militärmaterial till en diktatur av ovan beskrivet slag. Den officiella svenska hållningen, tydligast offentliggjord av utrikesminister Carl Bildt, har hittils varit att affärer och moral inte skall blandes ihop i onödan och att om inte Sverige förser saudierna med efterfrågad materiel så steppar bara något annat land in och gör det.

Det finns ytterligare ett betänkligt inslag i affären Saudiarabien. Det handlar om att hemligstämplade dokument uppenbarligen överlämnats till de båda radiorapportrar som först rapporterade om de saudiska förveklingarna.

Både att överlämna sådana dokument till media och att offentliggöra dessa måste anses vara allvarliga brott mot rikets säkerhet. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) har anmält saken till justitiekanslern (JK), som har rätt att efterforska källan till ett så pass allvarligt brott det här är frågan om.

Det finns alltså ett betydande dilemma i den saudiarabiska affären. Dels har svenska regeringar , båda socialdemokratiska och borgerliga sådana, under en längre tidsperiod ägnat sig åt tveksam militärexport till en av världens mest motbjudande diktaturer. Dels har hemligstämplade handlingar överlämnats till media som sedan offentliggjort dem.

Affären har så här långt krävt sin tribut i form av försvarsminister Sten Tolgfors avgång samt ett starkt minskat förtroende för alliansregeringen från allmänhetens sida. Det har smussslats och halvljugits så att det varit rent bedrövligt.

Det måste slutligen framhällas att det hemligstämplade samarbetet med den saudiska diktaturen går långt tillbaka i tiden. Den nu pensionerade biståndsingenjören Göran Näsmark berätter exempelvis i boken MZungu (Recito förlag 20009) om hur han i ett par omgångar med början på 1970-talet blev djupt involverad i topphemligt samarbete med det saudiska flygvapnet.

"Det fick inte komma ut i Sverige att vi arbetade på uppdrag av Saudis Flygvapen" skriver Näsmark (sidan 160). "Vi skulle övervaka byggandet av landningsbanor, hangarer och bombsäkra flygplansbeskydd, och bostäder. Arbetet skedde på fem olika flygbaser i landet utspridda från norr nära gränsen mot Jordanien och i söder nära gränsen till Jemen."


Kilde: Chefredaktør Tommy Hansson, SD-Kuriren april 2012

Læs også ”En besynnerlig historia om en saudisk shejk i Sverige” på Spydpigen MARTS 08, 2012