Ett brev från en gammelsvensk:
Jag blev så upprörd när jag läste nedanstående på Merit Wagers blogg idag. Hänsynen och generositeten mot de illegala utlänningarna, som bara blir fler och fler och som vistas olagligt i Sverige är gränslös och det sker helt oblygt och öppet och alltid på våra egna hemlösas bekostnad.
Svenska kyrkan är en av de största hycklarna. De sviker det egna folket, sina egna församlingar för att framstå som ojämförbart "goda" och "generösa" - men på vems bekostnad.
Försöker de efterlikna den barmhärtige samariten? Var det detta som Jesus ville få framfört i sin liknelse; att strunta i sina egna och bara vara generös mot främlingar?
Vi får tydligen vara tacksamma för att de flesta av oss ännu har tak över huvudet, värme och mat att sätta på bordet.
Bo H.
Här är inlägget på Merit Wagers blogg:
"Nedanstående mejl kom idag, från en kvinna vars namn jag inte lämnar ut här på bloggen. Var och en får tänka och bilda sig en egen uppfattning om det som personen berättar. Nämnas kan bara, att enligt svensk lag ska den, som fått avslag på sin asylansökan eller av annan anledning inte har rätt att vistas i Sverige och därmed befinner sig här illegalt (=olagligt), lämna landet.
Alla ställen för hemlösa i Stockholm är överfyllda av s.k. ”papperslösa flyktingar”, d.v.s. alla kyrkor, härbärgen och alla ställen var kan man få gratis mat o.s.v.
En (svensk) hemlös kvinna har berättat att hon inte fick sova över i kyrkan. De sa att de måste ge plats för ”papperslösa”…
Själv har jag nu en lägenhet men brukade förut komma till ett ställe var hemlösa och ensamma människor får billig mat och socialt umgänge. Men när jag var där för två veckor sen så var alla platser upptagna med papperslösa ‘asylsökande’ och tom EU-medborgare från balt-staterna. Så att Stockholms hemlösa fick inte plats.
Situationen är allvarlig och trist. Vem ska hjälpa Stockholms hemlösa vintern 2010?
For et par måneder siden bad Stockholm Norge om hjælp, men Oslo er selv spændt hårdt for. Oslo er også overrendt med asylansögere. Det är inte roligt att sova ute. Her er en kommentar fra en nordmand; som tidligere blev offentliggjort her på bloggen
ET NØDROP FRA SVERIGE
Meldingen fra Stockholm var lett tragikomisk: Styresmaktene i Sveriges hovedstad ber den norske regjeringen om nabohjelp, for å lindre nøden blant byens fattige. Sverige har i hele etterkrigstiden gått i brodden for global nødhjelp. Nå må den be om broderlig bistand for å ta hånd om sine egne.
Norge er selvsagt ikke noe tilfeldig valg. Våre land eller rettere sagt våre regjeringer har kivet om førsteplassen blant de såkalte ”giverlandene”, og ikke ett land har vært så perifert at ikke svenske og norske bistandsmidler og nødhjelp har trukket frem. Med mindre nødropet fra Stockholm var ment som en spøk, eller et trekk i forestående valgkamp, bør vi se med velvilje på saken. Det virker heller sprøtt at vi skal diskriminere svensker til fordel for for eksempel somaliere, haitianere og all annen menneskelig mangfoldighet som vi har tatt på oss forsørgeransvar for.
Her lever ennå noen av oss som husker krigsårene med en kjærkommen bespisning i skolene – svensk kjøttsuppe alternativt havresuppe. Om den ikke akkurat hjalp oss til å overleve, så var den dog en oppmuntring, og et kosttilskudd som ble høyt verdsatt. Hjelpen fra Sverige fant også benveien til nordmenn i spesielt vanskelig situasjon: Jeg husker en kamerat hjemme i Ålesund som hadde sin far i tukthuset i Hamburg, Fuhlsbüttel, og som til noen trøst fikk pakker med mat og godterier, til og med et ping-pongsett, fra ukjente venner i Sverige. Det var håndslag som varmet, og mettet.
Senere havnet både han og jeg selv bak lås og slå, på Vollan Kretsfengsel i Trondheim. Også der trengte svenske hjelpere i gjennom, med mat, og til og med ”tuggtobakk”. Og sannelig resulterte ikke forlydender om inspeksjon av svensk Røde Kors til at hele belegget fikk oppleve bad, en renselsesfest som bare kan verdsettes av dem som har levd 5-6 mann på én-manns celle uten vask og vann. Sverige var en humanitær stormakt, og vi nordmenn er landet stor takk skyldig. Intet annet land står oss nærmere når norsk bistand skal deles ut.
Disse personlige minnene og mangt og mye annet gjør at jeg støtter søknaden fra Stockholm, om den er alvorlig ment eller ikke. Den illustrerer i et hvert fall det faktum at våre folkevalgte, svenske som norske, er så febrilsk opptatt med å opptre som rause hjelpere i fjerne utland at de lukker øynene for nøden blant egne landsmenn, og gir mer enn landet har råd til.
BJARNE DAHL
Høvik
"Svenskesuppe" 070810
