Det er glædeligt at se, at der kommer flere og flere bloggere i Sverige, hvor massemedierne er
endnu mere politisk korrekte end i Danmark, således at man faktisk ikke rigtig får noget at vide.
Nedenstående indläg har jeg hugget fra Thoralf Alfssons blog i Kalmar 5.4.2010:
Svensk Tant har skrivit ett öppet brev till Sveriges journalister som jag idag lägger ut på bloggen. Att Svensk Tant har erfarenhet från mediavärlden har nog de flesta förstått om de läst hennes kommentarer på min blogg.
Jag ser fram emot att få läsa hennes kommande alster.
Dödsmisshandeln av en 78-årig kvinna på en parkeringsplats i Landskrona upprör svenska folket. En exempellös vrede sjuder hos oss som annars är så snälla och fogliga.
Vi har helt enkelt fått nog. Det räcker nu.
Mordet i Landskrona var som att sätta en stoppnål till en varböld. Den har funnits mycket länge. Nu är den punkterad.
När gamla människor inte kan gå i fred eller göra anspråk på en handikapplats utan att bli misshandlade till döds, då har det gått för långt.
När svenska kvinnor dagligen tvingas inskränka sin rörelsefrihet för att 6 000 våldtas varje år, då har det gått för långt.
Och vad gör ni? Jo, ni följer er traditionsenliga dramaturgi att ”inte publicera någonting som kan öka främlingsfientligheten”. Hyckleriet och förljugenheten har inga gränser. Har ni ingen skam i kroppen?
Svenskar i allmänhet är inte främlingsfientliga, och det vet ni. Däremot är vi dödströtta på en massinvandring som saknar motstycke i världen.
Med okvädingsord som rasist, främlingsfientlig och islamofob har ni i full symbios och intimt samarbete med landets politiker lyckats med konststycket att tysta en hel nation.
Det är slut med det nu. Tillmälena biter inte längre. De faller som torra höstlöv till marken. Det är alltför uppenbart vad det är ni försvarar.
Vad är ert journalistiska uppdrag?
Just det: att skildra verkligheten som den är. Det var det ni fick lära er under utbildningen. Remember?
Det ingår INTE i ert journalistiska uppdrag att ta ansvar för politiska eller andra konsekvenser av att skildra verkligheten.
Det är INTE er uppgift att ta ansvar för massinvandringspolitikens följder och försöka dölja dem.
Det är INTE ert ansvar att skydda grova brottslingar genom att pixla bilder och förtiga deras etniska ursprung. Det går ju alldeles utmärkt att hänga ut svenska brottslingar med namn och bild långt innan de är dömda, så hur förklarar ni skillnaden i policy?
Och det är INTE ert uppdrag att bestämma vilka partier som ska sitta i Sveriges riksdag! Det avgör svenska folket.
Ni vet mycket väl hur det står till i Sverige. Ni vet att den mångkulturella politik som ni med allt stelare läppar bekänner er till leder käpprätt åt h-e. Det är ju därför ni själva har sett till att bosätta er på behörigt avstånd från mångkulturen, eller hur? Måste tänka på barnen, ja just det.
Er förbannade skyldighet är att återge sanningen och ingenting annat än sanningen. Det är därför ni sitter där ni sitter och uppbär lön.
Känns det svårt? Mår ni dåligt av att medverka i den offentliga lögnen?
Jobbigt med självföraktet?
Svårt att stå på sig inför chefen? Ja ja.
Måste tänka på familjen och de dyra lånen på bostadsrätten i innerstan?
Jag förstår att det kan kännas svettigt. Sömnlösa nätter är den samvetslöses lön.
Ni ska veta att ni i all er förljugenhet och ynkliga politiska korrekthet faller tillbaka på en gammal journalistisk tradition i Sverige: den offentliga lögnens vedervärdiga tradition. Den brittiske journalisten Roland Huntford, som i många år var svensk korrespondent för The Observer, beskrev redan 1971 i boken The New Totalitarians hur svenska media genomsyras av lögn och anpasslighet:
”Hela den svenska maffian av massinformatorer, kommentatorer, vägledare och uppfostrare uppträder som en kollektiv enhet och följer ögonblickets tendenser. De är konformister till övermått och önskar bara att befordra det allmänna samförståndet – en tradition som förstärkts av skolutbildningen. Skolsystemets produkter dominerar nu medierna.
Ängsligt måna som de är om att framlägga endast vad deras kolleger tror behöver de svenska massinformatorerna inget tvång för att följa partilinjerna. I deras värld är en avvikelse från den accepterade normen ett slags förräderi. (…) Det är relativt lätt att ta dem i anspråk för en speciell ideologi. Det räcker med att omvända ett utvalt fåtal i hierarkins topp, så följer de övriga lydigt efter.”
Det är snart 40 år sedan Roland Huntford skrev det här.
Och den svenska journalistkåren har inte utvecklats ett smack på dessa fyra decennier.
Snarare har ni blivit ännu mer förljugna, ännu mer skrupelfria. Ni offrar vad som helst för att klänga er fast vid den mediala makten. Vissa av er skulle sälja sin egen mor om det gav er egna fördelar.
Låt mig erinra om att även lögnen har ett pris. Och det kan bli högre än ni tror.
Det finns nämligen inga lögner som håller i längden.
Snart spricker hela skiten, och då sitter ni där och ser ut om fågelholkar i ansiktet och undrar vad det var som hände.
Förbered er och följ ett gott råd: börja berätta sanningen redan nu!
Återupprätta er förlorade heder innan det är för sent.
Hela Sverige väntar.
Svensk tant
DN, DN, SvD, SvD, SvD,
endnu mere politisk korrekte end i Danmark, således at man faktisk ikke rigtig får noget at vide.
Nedenstående indläg har jeg hugget fra Thoralf Alfssons blog i Kalmar 5.4.2010:
Svensk Tant har skrivit ett öppet brev till Sveriges journalister som jag idag lägger ut på bloggen. Att Svensk Tant har erfarenhet från mediavärlden har nog de flesta förstått om de läst hennes kommentarer på min blogg.
Jag ser fram emot att få läsa hennes kommande alster.
Dödsmisshandeln av en 78-årig kvinna på en parkeringsplats i Landskrona upprör svenska folket. En exempellös vrede sjuder hos oss som annars är så snälla och fogliga.
Vi har helt enkelt fått nog. Det räcker nu.
Mordet i Landskrona var som att sätta en stoppnål till en varböld. Den har funnits mycket länge. Nu är den punkterad.
När gamla människor inte kan gå i fred eller göra anspråk på en handikapplats utan att bli misshandlade till döds, då har det gått för långt.
När svenska kvinnor dagligen tvingas inskränka sin rörelsefrihet för att 6 000 våldtas varje år, då har det gått för långt.
Och vad gör ni? Jo, ni följer er traditionsenliga dramaturgi att ”inte publicera någonting som kan öka främlingsfientligheten”. Hyckleriet och förljugenheten har inga gränser. Har ni ingen skam i kroppen?
Svenskar i allmänhet är inte främlingsfientliga, och det vet ni. Däremot är vi dödströtta på en massinvandring som saknar motstycke i världen.
Med okvädingsord som rasist, främlingsfientlig och islamofob har ni i full symbios och intimt samarbete med landets politiker lyckats med konststycket att tysta en hel nation.
Det är slut med det nu. Tillmälena biter inte längre. De faller som torra höstlöv till marken. Det är alltför uppenbart vad det är ni försvarar.
Vad är ert journalistiska uppdrag?
Just det: att skildra verkligheten som den är. Det var det ni fick lära er under utbildningen. Remember?
Det ingår INTE i ert journalistiska uppdrag att ta ansvar för politiska eller andra konsekvenser av att skildra verkligheten.
Det är INTE er uppgift att ta ansvar för massinvandringspolitikens följder och försöka dölja dem.
Det är INTE ert ansvar att skydda grova brottslingar genom att pixla bilder och förtiga deras etniska ursprung. Det går ju alldeles utmärkt att hänga ut svenska brottslingar med namn och bild långt innan de är dömda, så hur förklarar ni skillnaden i policy?
Och det är INTE ert uppdrag att bestämma vilka partier som ska sitta i Sveriges riksdag! Det avgör svenska folket.
Ni vet mycket väl hur det står till i Sverige. Ni vet att den mångkulturella politik som ni med allt stelare läppar bekänner er till leder käpprätt åt h-e. Det är ju därför ni själva har sett till att bosätta er på behörigt avstånd från mångkulturen, eller hur? Måste tänka på barnen, ja just det.
Er förbannade skyldighet är att återge sanningen och ingenting annat än sanningen. Det är därför ni sitter där ni sitter och uppbär lön.
Känns det svårt? Mår ni dåligt av att medverka i den offentliga lögnen?
Jobbigt med självföraktet?
Svårt att stå på sig inför chefen? Ja ja.
Måste tänka på familjen och de dyra lånen på bostadsrätten i innerstan?
Jag förstår att det kan kännas svettigt. Sömnlösa nätter är den samvetslöses lön.
Ni ska veta att ni i all er förljugenhet och ynkliga politiska korrekthet faller tillbaka på en gammal journalistisk tradition i Sverige: den offentliga lögnens vedervärdiga tradition. Den brittiske journalisten Roland Huntford, som i många år var svensk korrespondent för The Observer, beskrev redan 1971 i boken The New Totalitarians hur svenska media genomsyras av lögn och anpasslighet:
”Hela den svenska maffian av massinformatorer, kommentatorer, vägledare och uppfostrare uppträder som en kollektiv enhet och följer ögonblickets tendenser. De är konformister till övermått och önskar bara att befordra det allmänna samförståndet – en tradition som förstärkts av skolutbildningen. Skolsystemets produkter dominerar nu medierna.
Ängsligt måna som de är om att framlägga endast vad deras kolleger tror behöver de svenska massinformatorerna inget tvång för att följa partilinjerna. I deras värld är en avvikelse från den accepterade normen ett slags förräderi. (…) Det är relativt lätt att ta dem i anspråk för en speciell ideologi. Det räcker med att omvända ett utvalt fåtal i hierarkins topp, så följer de övriga lydigt efter.”
Det är snart 40 år sedan Roland Huntford skrev det här.
Och den svenska journalistkåren har inte utvecklats ett smack på dessa fyra decennier.
Snarare har ni blivit ännu mer förljugna, ännu mer skrupelfria. Ni offrar vad som helst för att klänga er fast vid den mediala makten. Vissa av er skulle sälja sin egen mor om det gav er egna fördelar.
Låt mig erinra om att även lögnen har ett pris. Och det kan bli högre än ni tror.
Det finns nämligen inga lögner som håller i längden.
Snart spricker hela skiten, och då sitter ni där och ser ut om fågelholkar i ansiktet och undrar vad det var som hände.
Förbered er och följ ett gott råd: börja berätta sanningen redan nu!
Återupprätta er förlorade heder innan det är för sent.
Hela Sverige väntar.
Svensk tant
DN, DN, SvD, SvD, SvD,
