april 30, 2010

Lad os bede os fri fra landeplagerne!

Det er Store Bededag i dag, den eneste bededag eller bodsdag, som er bevaret. og hvis danskerne kan koncentrere sig om andet end at gå på volden, spise varme hveder og feste, så kunne man jo genoptage en anden tradition:

I gammel tid kunne kirkemyndigheden fastsætte ekstraordinære bededage, f.eks. for at bede Vorherre om befrielse for landeplager. Lad os tage det op igen og bede os fri fra alle bedragerier, tyverier, røverier, mishandlinger, mord etc. etc, som vi er blevet belemret med, siden vore grænser blev åbnet!!!

april 29, 2010

Ulvekrigen

De svenske politikere har bestemt, at der skal leve ulve i flere tyndt befolkede bygder i de vestlige skovområder op mod Norge,men det har mødt hård modstand blandt de mennesker, der bor dér, og ser deres får og geder eller hunde revet i stykker.
Det er ikke gjort med at give dem en portion penge for hvert dyr, der har lidt ilde medfart og hvis sørgelige rester man har lykkedes at finde som bevis. De vil ikke have ulve i nærheden af deres gårde og stalde.

Så krybbeskytteriet er i fuld gang.
Tegningen af ulveslagsmål er fra Niels Holgersens Rejse

Som en flue i spindelvævet

Den horrible sag fra Gotland, hvor socialtjenesten kidnappede en 8-årig dreng fra hans forældre uden nogen anden begrundelse, end at han fik hjemmeundervisning og at han ikke havde været til tandlæge, omtaltes her på bloggen 23.9. og 29.9.2009. Læs det – og her er fortsättelsen så:

Drengen er endnu ikke afleveret til forældrene og myndighederne synes heller ikke at have fundet på en plausibel grund til tvangsfjernelsen.

I går, onsdag 28.4.2010, bragte ”Världen i dag” en ny artikel om sagen, der ikke er mindre oprørende end tidligere.

Ifølge svensk lov kan man selv vælge en bisidder til at assistere sig i en sag. Dominics forældre valgte klogt nok en kvindelig jurist, Ruby Harrold-Claesson, som samtidig er talsmand for den Nordiske Komité for Menneskerettigheder (NKMR), meget sprogkyndig og mor til tre børn. Hun har tidligere hjulpet 40 familier at få deres børn tilbage fra den svenske socialtjeneste!

Fyrretyve familier! Det siger noget om den svenske socialtjeneste!

Men Gotlands kommunes jurist, Patrick Pettersson stilller sig afvisende til Dominics forældres ønske. Måske netop fordi hun er dygtig og fordi hun har krævet, at socialtjenesten indstiller deres ”LVU-vård” (LVU= Lov om forsorg af børn og unge), som hun kalder en forbrydelse, og lader Dominic flytte hjem. Hun tilbageviser Førvaltningsrættens udtalelse og påpeger, at man krænker artikel 6 i Europakonventionen, som garanterer enhver ret til at vælge sin egen bisidder. Forvaltningsrettens afvisning af jurist Ruby Harrold-Claesson begrunder den med den lange afstand fra Gøteborg til Gotland.


- - - - - -

Socialtjenestens fremfærd og hele sagen minder meget om ideologien bag ”Mentalhygiejnisk Forening for Børn og Unge”, hvor det gjaldt at ødelægge kernefamilien for at finde et nyt livssystem. En idé baseret på en vision af psykiater, Brock Chisholm.




Forsorg kan udarte. Man fanges ind i magtens enerådige socialtjenestes spindelvæv, og jo mere man stritter imod, jo værre klistres man ind i deres væv, ligesom en flue.






april 28, 2010

Kulturbetinget

Apropos forrige indlæg om mishandlingen af Emma i Kristianstad.

Da en fodboldsdommer i Sverige engang blev mishandlet, skrev en tjekkisk etnolog et læserbrev i Svenska Dagbladet (1.10.2001): man burde vove at erkende at vold kunne være betinget af den kultur, man kom fra. 80 % af alle mishandlinger af sportsdommere i Stockholmsområdet skyldtes indvandrere. Volden bortforklaredes gerne med social status og samfundsklasse.
Man overså - eller ville ikke se - at forskellige etniske grupper indbyrdes kan have fællestræk, selvom vi ved det. Hvor tit hører man ikke, at tyskere, svenskere, nordmænd o.s.v. er sådan og sådan, og det vil man fortsat gøre, uafhængigt af om nogen forbyder det eller kalder én racist. Forbud ændrer ikke folkekaraktererne! Tyskere er kendt for grundighed, franskmænd for arrogance, italienere for gestikuleren, sydlændinge for et heftigere temperament etc.
Vold og kriminalitet kan bero på kulturbetingede faktorer som f.ex. moralbegreber, kvindesyn, retsopfattelse, temperament, sexuelle vaner m.m.

Det hjælper ikke på strudsevis at lukke øjnene.


(Læg mærke til, at læserbrevet er fra 2001. I dag ville et sådant læserbrev næppe blive trykt).

Ustyrlig vold

Ustyrlig vold mod svenske Emma i Kristianstad.

Emmas far: jeg vil have, at folk skal forstå.

Her er billederne af Emma, 19 år, efter at hun er blevet slået i stykker og skåret omkring øjnene.

Emma på neurokirurgisk afdeling i Lund 8. november 2009, to dage efter den ubesindige mishandling som hun udsattes for af sin tidligere kæreste Casper El-Kaissi Östlöv.

Ved at vise billederne af Emma vil jeg få folk til at forstå, hvilken brutal vold hun blev udsat for, siger far Mats Svensson

Emma i dag (foto t.h.). Sagte, sagte gør hun visse fremskridt. I denne uge fejrer vi hendes 20 års fødselsdag.

Det andet billede er taget nu i april. Emma har gjort visse fremskridt, men hun plejes stadig på rehabiliteringskliniken i Hässleholm. I forbindelse med at El-Kaissi Östlöv forsøgte at kvæle hende, fik hun så svære hjerneskader, at hun stadig ikke har nogen nærhukommelse og ikke kan tale.

Videre siger Emmas far: ”- Men vi er jo begyndt at tage hende hjem på helligdagene og det næste, vi skal, er at fejre hendes 20 års fødselsdag. Det gør vi med en fest hjemme, fortæller Mats Svensson.

Casper El-Kaissi Østløv har efter forhandlingerne i tingsrätten (byretten) byttet advokat og har engageret stjerneadvokaten Leif Silbersky.
Den kendte ”Stjerneadvokat” Leif Silbersky (fot. t.h.) – mener, at straffen er for hård. (Det mener han så at sige altid!). Han betegner dommen mod El-Kaissi som ”en extremt hård straf”, og Silbersky mener, at der findes mulighed for ”en ordentlig strafnedsættelse".

Kilde: den svenske blog "Vår stund i Sverige"

Svensk valg nærmer sig. En nordmand skrev 2004:

SVERIGE VED VEIS ENDE?
I det dårlige sommerværet tok jeg meg tid til å lese Jan Guillous ”Riket ved veiens ende”, en gripende beretning om hvordan nasjonalstaten Sverige oppsto. Fra før var jeg ganske godt kjent med landets utvikling frem til europeisk stormakt, og selv i mine ungdoms og manndoms år var Sverige fortsatt en stormakt, regionalt og også globalt. Sverige var i stand til å mobilisere en hær på 1 million mann, for å ta del i frigjøringen av Norge i 1945. Svensk industri og svenske verft bidro massivt til vår gjenreisning, svenske læreseter ga høyere undervisning til hundretusener norske ungdommer i årenes løp. Titusenvis av disse gjorde senere karriere i svenske bedrifter, hjemme og ute. Få nordmenn husker det, færre legger vekt på det i dag.

Mitt første opphold hos broderfolket fant sted i 1951. Jeg kom fra 8 måneders tjeneste i et sønderbombet Tyskland til et paradis på Jorden, - i Norden. Velstanden, trivselen, troen på fremtiden og på egne evner var til å ta og føle på. Forskning og utvikling preget industrien, skoleverket, helsestellet, kultursektoren, ”den svenske modellen” var respektert og beundret verden rundt, og valutaen, temperaturmåleren for et lands økonomi, var sterk. I dag er den kraftig devaluert, og samfunnet synes å gå mot undergangen.

Så sent som i 70-årene var Sverige fortsatt et kraftsentrum. Industri og handel blomstret. Selv fikk jeg, ganske ufortjent, anledning til å delta ved en mønstring av næringslivstopper fra våre to land i Gøteborg, der strategien ble lagt for den videre utvikling. Ved forente krefter og felles ressurser kunne Sverige og Norge blitt en stormakt, et eksempel på samarbeid, på kraftsamling for resten av verden.

Det skulle ikke gå slik. ”Folkhemmet” er ødelagt, nærmere 2 millioner uteliggere har presset seg inn, og krever å få sine mangeartede behov dekket, for vertskapets regning. Her foreligger tall som demonstrerer omfanget av den økonomiske belastningen, og de er skremmende. Enda verre er den kreftsvulsten som eter seg inn i margen på individer og samfunn: nærværet av hundretusen fremmede, fremmedartede, i hver svensk storby, og titusener spredt over det ganske land, med sine former for kultur, sine grovt støtende religioner, sine misoppfatninger av samlivet i siviliserte samfunn, og hele tiden sine krav til et avmektig, resignert, oppgitt vertskap.

Sammenhengen er klar og påviselig. Det er innvandringen fra den 3. verden som har omskapt samfunnet, i Sverige som i Norge. Vi har, ulykkeligvis, oljepengene, som glatter over konsekvensene av politikernes galskaper, men svenskene må finansiere eventyret av egen verdiskapning. Den er ikke lenger tilstrekkelig, når landet skal være sosialkontor for u-landene. Så ser vi da, ved sporadiske besøk hos broderfolket, det samme som preger hverdagen i Tyskland og Frankrike, i England og Italia: landene forslummes, svines til, ærverdige kultursentra blir omskapt til kasbaer, til kopier av de mareritt av menneskelige samfunn vi finner overalt i Asia og Afrika, og til dels i Latin-Amerika og Karibia. Det tyske tidsskriftet ”Der Spiegel” viste forleden et bilde fra sentrum av Wiesbaden. Det kunne vært tatt i Karachi. Er det virkelig slik vi vil ha det? Er det slik vi vil overlate det til våre etterkommere?
Når skal våre politikere våkne, på begge sider av Kjølen, og i resten av Europa, og redde oss fra undergangen?

BJARNE DAHL
Bærum
Sverige270704

Foragten for gamle mennesker

Tanken på ældre som en belastning og ikke som en resurs har sagte, men sikkert sneget sig ind i samfundet. Åben foragt for ældre mennesker er tydelig, ikke mindst fordi de er blevet overrumplet af den tekniske udvikling og ikke kan fölge med.

Foragten indebærer også, at yngre mister muligheden for at tage vare på den ældre generations erfaringer. Næste generation bliver på den måde overladt til sig selv og udpeges af skæbnen til at gøre samme fejl som tidligere generationer. Det er et kæmpemæssigt resursesløseri, at de som har allermest at give, ikke kan videregive deres kundskaber til dem, der mest af alle behøver disse kundskaber.

Vi er afhængige af hinanden. Ældre generationers erfaring og visdom passer til unge menneskers entusiasme og nytænkning. Virkelig udvikling handler om at gå videre med det, som andre har bygget op. At bortkaste tidligere erfaringer er ikke udvikling, men degeneration.

Vi må bekæmpe generationsegoismen – kampen for sin egen gruppes eller generations rettigheder, for det er udtryk for egoistisk tænkning som forhindrer fremgang. Vi må overveje hvordan vi selv vil behandles, når vi bliver ældre.


Hvorfor denne foragt for ældre?
Måske fordi livet er blevet mere fortravlet og tonen mere rå?
Måske fordi staten har taget det personlige ansvar fra os?
Måske fordi vor tids ideologi har slået kernefamilien i stykker?
Måske fordi man har fokuseret alt for meget på børns umodne meninger?

april 27, 2010

Ensomme børn

Migrationsminister Tobias Billström (m) och Rolf Tufvessons (kd) skrev i en debattartikel i Sydsvenskan den 27-4 om s.k ensamkommande flyktingbarn: Det finns bara en lösning på den ansträngda situationen, fler kommuner måste ta emot ensamkommande minderåriga och de kommuner som redan tar emot måste ta emot fler.


Sandor Herold i Malmö svarar dem i ett brev:

Nej, Tobias Billström den enda lösningen på denna situation som helt håller på att spåra ur är att skicka tillbaka dessa s.k barn med vändande flyg. Fattar du inte det som en normalbegåvad individ förstår att det kan inte hålla på så här. De här "barnen" där många av dem har begynnande skäggväxt är för det första inga barn och för det andra så har vi svenska skattebetalare inga som helst skyldigheter att ta hand om dessa "skäggisar".

Det är då själva fan att vi här i detta landet aldrig kan sätta stopp för detta förnedrande utnyttjande av vårt land och våra skattemedel. Det är direkt kränkande och äckligt att se dessa "skäggbarn" stå och hånskratta oss rätt upp i ansiktet när de drar sina sagor om att de har varit på flykt i åratal för att ta sig till det förlovade landet. Ärligt talat, tror du själv på sagorna de berättar? Du talar om frivillighet och solidaritet i din artikel. Hur solidarisk har du själv varit då? Har du visat upp något av frivilligheten du åberopar genom att öppna upp ditt hem för någon av dessa "små stackare"? Jag vill faktiskt ha ett rakt svar på mina frågor och undanber mig allt svammel på politikerspråk i ditt svar.

Sandor Herold,Malmö.






Ta också del av Jan Millds film om de ensamkommande flyktingbarnen.

Forskning forbudt

Ligesom professor Bent Jensen fra dansk side hindres i sin forskning af KGB-oplysninger om danske agenter, hindres den svenske forsker Birgitta Almgren fra Södratörns Högskola i at forske om Stasis samarbejde med svenskere. Världen i dag skriver 23.4.2010:

”Regeringsrätten kommer att pröva om forskaren Birgitta Almgren ska få rätt att ta del av Säpos* hemliga arkiv över svenska kontakter med DDR´s säkerhetstjänst Stasi.”
(Spydpigen har tidligere skrevet om Birgitta Almgrens forskning 13.2.2010).


Hon ”är verksam vid Södertörns Högskola och bedriver ett statligt finansierat forskningsprojekt med uppgift att utreda Sveriges relation till DDR.

Almgren har tidigare fått nej från Säpo. Beslutet överklagades till kammarrätten, som också sade nej, ett avgörande som alltså ska prövas av regeringsrätten.

Stasiarkivet, som enligt uppgift ska innehålla information om ett 50-tal svenskar, har varit föremål för politisk diskussion. Carl B. Hamilton från Folkpartiet har velat att arkiven ska öppnas, medan justitieminister Beatrice Ask från Moderaterna har sagt nej.

Säpo = Säkerhetspolisen svarer til PET
Kammarrätten er en ankeinstans for skattesager, sociale sager m.m.

Skoler angribes med giftgas

Reuters nyhedsbureau fortæller om giftgasangreb på pigeskoler i Afghanistan.
Talibanerne er modstandere af skolegang for piger og under deres regime var det forbudt. Fornylig blev to pigeskoler angrebet og 61 kom på hospitalet. Pigerne er bange for, at forældrene ikke tør sende dem i skole under disse forhold.

Kilde: Politically Incorrect 26.4.2010

april 26, 2010

Kariane Westrheim fra Bergen

Den tyske blog Politically Incorrect viderebringer oplysning fra internetbloggen ”20 Minutter”:
Tyrkiet sætter EU-experten på en flyver og sender hende hjem til Skandinavien.

Den norske Kariane Westrheim er leder af den europæiske kommission EUTCC, som undersøger, om menneskeretssituationen i Tyrkiet svarer til EU. I Istanbul fik hun ikke nogen venlig modtagelse. Hun fortæller, at hun blev anholdt og om lørdagen sat på en flyver tilbage til Skandinavien.

Tyrkiske embedsmænd havde anklaget hende for at støtte separatister og at hun var meget kritisk til tyrkisk politik.

Hun underviser på universitetet i Bergen og har taget doktorgraden med et videnskabeligt arbejde om det kurdiske arbejderparti PKK og offentliggjort den tyrkisk-kurdiske konflikt.

Hun kunne i Istanbul ikke få mulighed for at tale med tyrkiske embedsmænd for at få en afgørelse og blev altså returneret til Norge.
Kilde: Politically Incorrect 26. april 2010

Interessant forsøg

I de svenske TV-nyheder fortalte man 25/4 om svenske forsøg med en særlig slags WC-pose af plastik, som man i 3. verdens primitive forhold kunne bruge for at bedre på sundhedstilstanden.

Posen var forhånds tilført et emne, som omdannede den menneskelige afføring til muldjord. Man viste på TV, hvordan den skulle bruges. Håbet er, at man kan komme bort fra at finde menneskelige ekskrementer i alle mulige vandløb og andre steder, som spreder sygdomme.

Et interessant forsøg.

Tidligere terroriststøtte Hanne Petersen

Uriasposten samtLone Nørgaard og Britta Mogensen i Kristeligt Dagblad skriver om de tre professorer, der er på shariaafveje: Jørgen S. Nielsen, Hanne Petersen og Lisbet Christoffersen.


Hanne Petersen? Hanne Petersen? Det er altid svært med –sen navne, for der kan jo være mange, der hedder Hanne Petersen, men professor i jura – så kan det kun være hende, som (i 70´erne) sammen med Jens Bengtsson og højskolelærer Jakob Martin Erle sad i Danske Studerendes Fællesråds redaktionskomité, som inviterede terroristadvokater til Danmark til et studentermøde. På det tidspunkt foregik der heftig propaganda for, at terrorgrupper, bl.a. i Mellemøsten var at opfatte på ligefod med vore frihedskæmpere under besættelsen. Bag nævnte arrangement stod også andre røde foretagender såsom Forlaget Demos, ”Demokratiske Advokater”, Kommunistisk Arbejderparti, Rossel-initiativet og partierne VS og SF. Arne Larsens ”Kildegården” ved Tisvilde lagde gerne hus til sådanne møder.
Erle var på det tidspunkt arbejdsløs mag.art. og MB-kandidat for Venstresocialisterne i København.

En modorganisation kom på benene med ”Komitéen imod International Terrorisme, som holdt en stor og velbesøgt demonstration påskelørdag 1978, efterfulgt af en høring på Christiansborg. Dog uden større resultat: partierne Venstre og Socialdemokratiet glimrede med deres fravær, og de borgerlige politikere var fejge eller sov. Hanne Petersen skrev artikler i det dengang nye – efter hvad man selv erklærede – marxistiske juratidsskrift ”Retfærd”, bl.a om Ruth Nielsens bog om ”Kvindearbejdsret” (nr. 10, 1979). Hanne Petersen underviste på Folkeuniversitetet i København i jura på flere hold, bl.a. sammen med Peter Møgelvang-Hansen og Kirsten Ketscher. De blev ligeledes professorer, Kirsten Ketscher ved Københavns Universitet og leder af dets forskningscenter Welma, hvis mål det ”er at oparbejde et retsvidenskabeligt grundlag for beskrivelsen af velfærdssamfundet i den fortløbende dansk-europæiske intergrationspolitik” og Møgelvang-Hansen ved Handelshøjskolen.



Kilde: Kr. Dagblad 21.4. og 24.4.2010 og Uriasposten (om Dreadline 23.4.2010)
Illustrationen er fra tidsskriftet AKTION nr. 6, 1977 (som skrev, at teksten var rykket sammen af hensyn til tidsskriftets plads).

april 25, 2010

Brud

En kurdisk barnebrud, som i Berlin blev solgt til ægtemandens familie, blev af familieretten sendt tilbage til sine forældre. Mon ikke det udløser diplomatiske forviklinger! Hvordan kan en tysk domstol vove at sætte sig over kurdiske traditioner?


Ægtemanden rasede i retten. Hvordan turde dommeren tage hans ejendom fra ham? Han havde dog betalt dyrt for hende! Og hvem skulle han nu tæve?

Det tyske blad ”Bild” skriver:
Den berlinske skoleelev Øzlem var med sine 14 år blevet bortsjakret til et bryllup i overensstemmelse med kurdisk-islamisk lovgivning for 15.500 Euro. Nu et år senere, vendte den solgte brud tilbage til sine forældre. Og ægtemandens familie anlagde sag.
(…)

Øzlem forlod sin ægtemand for en uge siden. ”Han slog mig med sin livrem. Hans familie kikkede bare på.”sagde hun, men ægtemanden Murat sagde noget helt andet: ”Hendes far ville til at begynde med have, at jeg betalte 70.000 Euro for hende, eller jeg skulle afbryde kontakten med hende. Jeg tror, han vil sælge hende en gang til. Da dommeren afgjorde, at den solgte brud skulle blive hos sine forældre, rasede ægtemanden Murat. Han truede brudens familie, mens hans far skreg: ”Jeg har betalt for hende. Jeg vil have mine penge tilbage!”

Retspersonalet førte mændene ud af retssalen. Øzlem kørte hjem med sine forældre under politibeskyttelse.

Murat og hans familie bliver åbenbart ikke sagsøgt. Man vil vel ikke belaste de interkulturelle forhold for meget. Men hvordan vil det gå den svangre brud, når politibilerne er kørt hjem?


Kilde: Politically Incorrect 22.4.2010



Nedenstående illustration er en plakat fra en tidligere SIAD-demonstration 2009



april 24, 2010

Folkemord? - Ikke spor!

Den svenske rigsdag besluttede for en tid siden at erkende tyrkernes brutale fremfærd mod armenerne og andre under Første Verdenskrig som folkemord. Dette vakte naturligvis vrede i Tyrkiet, men tilfredshed hos de efterkommere af de myrdede, som har fundet tilflugt i Sverige.

Men et er, hvad rigsdagen beslutter, et andet hvad regeringen siger og gør.
Alle mærker i sol og måne peger på, at regeringen ikke agter at rette sig efter de folkevalgtes afgørelse. Udenrigsminister Carl Bildt skyndte sig at besøge det tyrkiske ungdomsforbund i Sverige for at beklage udfaldet. Han var skuffet og ked af det og forklarede, at han ville arbejde på at omstøde beslutningen, hvis den siddende regering vinder valget i september. Men statsminister Reinfeldt lovede allerede i forrige valgår for fire år siden at erkende folkemordet som det, det var, om han kom til magten, men det har han åbenbart glemt!

Hvad er Reinfeldts og Bildts budskab til Tyrkiet?
Indirekte støtter de jo Tyrkiets benægtelser og dermed forsoningsprocessen, siger Seyfokommittéen, som repræsenterer diverse grupper og kirkemenigheder for slægtninge til de myrdede og forfulgte. De kræver et klart svar på regeringens intentioner inden valget, så de kan placere deres kryds det rigtige sted.

Kilde: Världen idag 23.4.2010

En del af folkeskolen

Dansk Folkepartis medlem af uddannelsesudvalget, Martin Henriksen, vil have undervisningsminister Tina Nedergaard (V) til at indskærpe overfor landets kommuner, at folkekirkens rolle skal respekteres og skal inddrages, når den konfirmationsforberedende undervisning skal tilrettelægges. Det sker efter, at Lyngby-Taarbæk Kommune tilsyneladende har ignoreret folkekirken i en sag om at flytte konfirmationsundervisningen.

- I Danmark hører folkekirken og folkeskolen sammen, sådan er det. Der står faktisk i loven, at folkeskolen er forpligtet til at værne om dansk kultur, og hvis ikke kristendommen er en del af vores kultur, så ved jeg ikke, hvad den er, siger Martin Henriksen. Martin Henriksen peger desuden på, at folkekirken har særstatus i grundloven.

- Og så er der tradition for, at man planlægger konfirmationsforberedelsen i samarbejde med folkekirken. Hvis for eksempel Socialdemokratiet får held til få overtalt andre partier til at luge kristendommen og dermed også vores kulturarv ud af folkeskolen, så bliver alt jo lige gyldigt og dermed ligegyldigt. Dansk Folkeparti vil bevare Danmark og danskheden, siger Martin Henriksen.


Kilde: Pressemeddelelse fra DF, Christiansborg, torsdag den 22. april 2010



Konfirmation blev indført under pietismen og Chr. 6´s regering - nøjere sagt i 1736.


Her er Chr. 6´s kongelige kirkestol i Budolfi Kirke i Aalborg.

Uforstand dengang som nu

Hodjas blog http://hodja.wordpress.com
har en videofilm ”Der er ingen mellemvej” om Europas dødskamp ("The last days of Europe" oprindelig fra bloggen ”Every kinda people”).

I den anledning kan man kikke tilbage på SPYDPIGEN 31. maj 2008 og læse om de brutale og barbariske tyrkeres erobring af Byzans 1453, skrevet af en samtidig og genfortalt af Oriana Fallaci. Byzans fald skyldtes ikke mindst, at Europas fyrster åbenbart ikke forstod, hvad dette ville betyde for Europa og derfor ikke kom byzantinerne til hjælp.

Politiker i det svenske Folkeparti grebet i skattesnyderi

Kommun- och regionpolitikern Said Racic (FP) har undanhållit staten över 700 000 kronor och betalat ut svarta löner. Det anser Skatteverket, förvaltningsrätten och kammarrätten. Politikern är även dömd för skattebrott, kan Sydsvenskan avslöja.

Brev från Sandor Herold i Malmö till Folkpartiet


Måste säga att ni verkligen har närt en orm vid er barm vad det gäller Said Racic. Han har ju av er lyfts fram som ett otroligt fint exempel på en driftig och kunnig invandrare som har tagit sig fram i politiken och som har visat att vi behöver sådana här i vårt numera så mångkulturella samhälle. Det mångkulturella samhälle som av er har höjts till skyarna. Och vad visar det sig att Said Racic är? Jo ännu en i raden av fifflande invandrare som enbart utnyttjar allt det som svenska naiva och blåögda politiker bjuder på. Nästa gång en invandrare dyker upp i ert parti och ställer sig till förfogande så kanske ni borde kolla upp hans bakgrund. Risken är stor att det återigen är en fifflande nysvensk som på kort tid har berikat sig på samma sätt som Said Radic. Fifflet bland dessa restaurangägande, närbutiksägande, taxibolagsägande, grönsaksförsäljande, falafelståndsägande, kebabförsäljare, pizzabakande mm.mm invandrare, är troligtvis mera utbrett än vad ni kan ana. Har ni aldrig reflekterat över varför det egna företagandet är dominerande bland vissa hitkomna kulturer?


Sandor Herold,Malmö 22.4.2010

http://www.sydsvenskan.se/malmo/article793528/FP-politiker-falld-for-skattefusk-och-svartloner.html

april 23, 2010

Tvangstrøjen




I dag lørdag 24/4 er der bl.a. demonstration i den tyske by Stuttgart imod ”heldækkende kvindedragt og andre kvindeundertrykkende metoder”, arrangeret af Borgerbevægelsen Pax Europa (BPE).

Kilde: Politically Incorrect 22.4.2010





På skiltet til venstre står: "Jeg bærer det ikke frivilligt!"

En polet til vaskemaskinen

I dag fik jeg en splinterny svensk 1-krone i hånden. Var det en polet til Liselund eller et andet Tivoli? Den så mærkelig ud. Kongens kontrafej på forsiden var rigtig nok, men kronen på bagsiden var væk, streget ud med masser af vandrette riller som en billig polet til vaskemaskinen.

Et nyt eksempel på, at alt er i støbeskeen. Alle traditioner skal væk. I al beskedenhed – men ikke ligegyldigt! - et skridt mod afskaffelse af kongehuset i Sverige! Jeg kender den slags manipulationer. I Danmark – som er meget mere kongetro end Sverige – ville man i 70´erne afskaffe kronen i postens emblem og i statsbanernes logo. I sidstnævnte tilfælde lykkedes anslaget, og kronen blev fjernet fra vingehjulet.

Hvad posten derimod angår, så skulle postvæsenet fejre 350 års jubileum i 1974 (oprettet af Chr. 4 1624). I den anledning fortalte man, at man måtte have et nyt emblem, for det gamle var blevet umoderne og svært at fremstille. En ejendommelig påstand i betragtning af, at teknikken jo var gået frem og kunne meget mere end tidligere! Man udskrev en konkurrence om et nyt logo for postvæsenet og 1.prisen var på 40.000 kr. Alle kunne deltage med forslag, hvad enten de kunne tegne eller ikke, men - posthornet skulle bibeholdes. Det lykkedes os at komme med mange hundrede forslag og alle krævede kronen bevaret i logoet. Om det nu var vor skyld eller ikke: kronen blev bevaret og posthornet med. På Nørrebro i København havde man ved et posthus en tid haft en prøveophængning med et skilt uden krone, men altså - det blev opgivet.

Kilde: tidsskriftet AKTION nr. 6, 1978

april 22, 2010

"De har unddraget sig og afventet det rette tidspunkt."

Du gode, sikken en avis jeg fik i postkassen i går onsdag den 21. april. Jeg holder den kristlige avis ”Världen idag” (og har skaffet den flere abonnenter), fordi den ofte har vovet at sige, hvad der skulle siges i modsætning til størstedelen af de svenske massemedier. Men avisen har ændret sig og i dag lå den under lavmålet i uengageret efterplapren af massemediernes politisk-korrekte ”massemeninger”. Hvis man bare skriver af fra hinandens griflerier, behøver man ikke abonnere på avisen. Så har den kun værdi som optændingspapir til den daglige opvarmning, og det er den for dyr til.

Indvandringspolitikken og alt omkring den er og bliver det største og vigtigste problem i landet, større end noget tidligere kendt i historien. Og så søger avisen oplysning hos en ”expert” fra et dominerende massemedium, som gjorde sig – man kunne næsten sige – herostratisk bekendt ved en fuldkommen udemokratisk ”policy” til sine ansatte ved valgt 2002. Skønt Sverige officielt kalder sig et demokrati med ytringsfrihed og Sverigedemokraterne er opstillingsberettigede, skulle man ignorere SD og fortie deres meninger. Kunne man absolut ikke undgå at nævne dem, skulle de omtales negativt med faste adjektiver som ”fremmedfjendtlig” og lignende. Policy´en var skrevet af chefen for Ekoredaktionen Staffan Sonning

I Danmark vakte dette policy og Sveriges udemokratiske metoder opsigt, og blev anledningen til flere store artikler i aviserne, hvor journalister og politikere tog afstand fra sådanne uanstændige tiltag. Flere danske aviser åbnede deres spalter for svenske indlæg.

Den svenske fortielse, ignorering og undertrykkelse af en ikke helt lille del af befolkningen er et groft overgreb. SD og ND er forvist til at holde møder på gader og stræder, hvor de risikerer fysiske overfald af pøbelen. Det er ”svensk demokrati”! I ”Världen i dag” vender man frækt op og ned på det forhold, at det er massemedierne og politikerne, som hindrer de nævnte partier i at komme frem med deres budskab og antyder, at disse partier har unddraget sig offentligheden og arbejdet fordægt i det stille: ”de har kommit undan och bidat sin tid”.

Kilde: Världen idag 21.4.2010



PS. Apropos: Indvandrere kritiserer i øvrigt svensk indvandringspolik på svensk TV i aften 22/4 på P1 kl. 21.30: Sverige slipper for mange ind. Det ender galt.

april 21, 2010

Afsløring af muhammedansk fup til livslang forsørgelse

Kære læsere!
I véd givetvis allesammen, at indvandringen rummer en ganske uhyrlig mængde fup og fiduser og at det koster os allesammen penge og ødelægger vort land.. Den svenske blog "Politiskt Inkorrekt" har foretaget den gravende journalistisk, som de svenske massemedier ikke har gidet eller i hvert fald ikke fortæller os om. Bloggen beretter her om, hvordan de gjorde.
Er der ikke nogen i Danmark, der kan gøre dem kunsten efter?



Men innan vi skildrar denna enkla metod, vill vi rikta en uppmaning till landets alla journalister, varav ett icke oansenligt antal besöker denna sida dagligdags. Ni som har bra betalt för att skildra verkligheten för era läsare – varför gör ni inte ert jobb?

Så här gjorde vi:
1) Vi besökte Google Translate 2) I översta rutan skriver vi in en mening på svenska, t ex ” hur man får asyl i Sverige 3) Därefter översätter vi det till arabiska – resultatet blir så här: كيفية الحصول على اللجوء في السويد) Vi kopierar denna arabiska fras, och klistrar in i Google, tryck enter. 5) Upp kommer 14,600 sidor, på arabiska, där orden asyl och Sverige förekommer 6) Om man använder sig av Firefox, så finns det en rad bredvid varje sidträff som lyder ”Översätt den här sidan”, vilket vi gjorde på en slumpmässigt utvald sida. 7) Vips har du en maskinöversättning av en arabisk text, ämnad för arabisk-talande personer, fast på svenska!

Den sidan vi slumpmässigt valde att översätta visade sig vara en svensk sajt, och drivs av Salam Nordic, Box 4080, 102 62 Stockholm. Salam Nordic beskriver sig själva, som ”den första allsidiga webbplatsen på arabiska, persiska och kurdiska i Skandinavien”.

Och vad där står att läsa – helt öppet? Även om Googles maskinöversättning från arabiska till svenska gör sidan helt klart läsbar har Politiskt Inkorrekt ändå ”snyggat till” språket och exempelvis ändrat ordföljd för att förhöja läsupplevelsen än mer. Men vi har överhuvudtaget inte förvanskat textens innebörd, vilket är lätt att bekräfta genom att göra samma övning själv. Här följer ett axplock:

إن عبء إثبات ”الوجود الحقيقي للخوف” تقع مسئوليته على طالب اللجوء. ومع هذا فإنه من المعترف به ضمن القانون بأن معظم اللاجئين لديهم مشكلة في عملية إثبات ذلك. ويكفي تبيان أنه في حال رجوع طالب اللجوء لبلده فإنه يترتب عليه ”إمكانية خطيرة”، أو درجة عالية من احتمال أن يواجه اضطهاد. ولهذا فإنه من المفيد إظهار حوادث التعذيب أو الإبعاد أو أي تهديدات لطالب اللجوء أو لعائلته. بالإضافة لتشريعات القمع والممارسات الأخرى في بلد الأصلي لطالب اللجوء وسجلها في حقوق الإنسان. ويمكن الحصول على التفاصيل الخاصة بما ذكرناه من واحدة من المصادر الآتية:
Bevisbördan av ”verklig rädsla” [för förföljelse i hemlandet] ankommer på den asylsökande. Det är dock vedertaget att de flesta flyktingar har svårt i asylprocessen att bevisa detta. Det räcker således att ange att det i händelse av återvändande till sitt land skulle medföra en allvarlig risk, eller en hög grad av sannolikhet att den asylsökande skulle utsättas för förföljelse. Det är därför lämpligt [sic] att den asylsökande kan berätta om händelser som innehåller tortyr eller hot mot den asylsökande och/eller hans familj. Exempel på berättelser kan hämtas från följande källor:

Amnesty International Reports
US State Department Human Rights.
Human Rights Watch Reports
UNHCR Country Reports.
Material från tidningar, tidskrifter och böcker.
Expert’s reports. Expert rapporter.
من الضروري ان لا تعطي اية معلومات للشرطة عن خط الرحلة التي اتيت بها لانهم ممكن ان يعيدوك الى الدولة التي قدمت منها ، اي مثلا ترتب ساعة وصول طائرتك مع وصول الطائرات القادمة من تركيا سواء مباشرة او عن طرق * الكونكش * وتقوللهم انك اتيت من تركيا ولا تعرف رقم الرحلة ولا الخط وتعطي الوقت بشكل تقريبي حتى لا يتوصلوا الى من هي الرحلة التي اقلتك وان يكون الجواز الذي معك مزورا والافضل ان تكون قد تخلصت منه اثناء الرحلة او بعد الوصول الى المطار في احدى المراقق الصحية ( التواليت ) في الطائرة او المطار وضروري ان تضيع الوقت في التجول داخل مبنى المطار قبل ان تسلم نفسك الى الشرطة حتى يضيع عليهم تحديد الرحلة التي قدمت منها كي لا يكشفوا امرها ويحاولوا اعادك الى المكان الذي اتيت منه ولا تأبه بالضغوطات التي ستحاول الشرطة ان يمارسونها معك كي يعرفوا الطريق والرحلة ـ طبعا لا تخاف هذه ليست مثل ضغوطات جماعتنا في ( دوائر الامن ) ابدا فهي لاشيء ـ وحاول دائما تتظاهر بالتعب والعياء والغثيان
Det är viktigt att inte ge någon information till polisen om den resa du företagit. Säg att du kommer från Turkiet, men du vet inte flight nummer, eller vilken tid du flög – ge endast approximationer. Helst ska du ha förstört ditt pass under resans gång, till exempel i flygplanets toalett, eller på en toalett på flygplatsen efter ankomsten. Slösa tid i terminalen så att polisen inte kan säkert identifiera vilket flyg du har anlänt med. Polisen i dessa länder är inte som säkerhetspolisen i våra. Låtsas vara trött och illamående.
واذا اتيت برا فتقول لهم انك اتيت بالشاحنات او بسيارة مهربين بدءا من تركيا وصولا الى السويد او النرويج حيث كانوا يخبئونك في الشاحنة او السيارة مع مجموعة اخرين واستمر الطريق حوال اربعة الى خمسة ايام تخللها توقف في اماكن لا تعرفها ولم تستطع ان تميزها ولا تعرف من هي البلدان التي مرت بها الشاحنة او السيارة لان التوقف كان يتم ليلا وان المهرب سلمكم الى السائق وقال لكم اسكتوا ولا تتحدثوا ابدا وان السائق كان يتحدث اللغة التركية او البلغارية او الرومانية على سبيل المثال و معك مجموعة من ثلاثة او اثنين مثلا ايضا مختبيئن في السيارة او الشاحنة في مكان ما منها وهؤلاء لا تعرفهم ولا تعرف لغاتهم مثلا افارقة او اوروبين شرقين او غيرهم مع كمية من الماء والطعام عبارة بسكت وخبز فقط واخيرا وصلت السيارة او الشاحنة الى تلك المدينة السويدية مثلا مدينة مالمو التي تقع الى الجنوب وهي اقرب نقطة يتم الوصل اليها عبر الدنمارك من خلال الجسر الذي ير بط بين البلدن او العاصمة استوكهولم وهي بعيدة طبعا عن مالموا وتقع باتجاه الشمال
Om du kommer till Sverige landvägen, säg till dem [polisen] att du kom med smugglare från Turkiet i en bil eller lastbil med en grupp och reste ungefär fyra fem dagar, varvat med uppehåll på platser du inte känner till och inte känner igen. Du vet inte nationalitet på lastbilens eller bilens förare, eftersom pauserna var på nätterna och chauffören sa till dig att vara tyst. Säg att föraren exempelvis talade turkiska eller bulgariska eller rumänska. Säg att i din grupp fanns det två tre till, t ex afrikaner vars språk du inte kan. Säg att ni levt på vatten och mat, t ex en korg med bröd tills ni äntligen kom fram till exempel Malmö (en stad som ligger i söder och nås med en bro från Danmark).
ربما سيسألونك عن بعض معالم تركيا او اسطنبول التي تدعي انك مكثت فيها مثلا لون ملابس الشرطة لون سيارات التكسي وطبعا انت تعرف ان لون ملابس الشرطة فيها هو رصاصي والتكسيات لونها اصفر ويجيب ان تخبرهم ان المهرب ابقاك في احدى الدور لمدة سبعة ايام قبل ان يطلب منك الاستعداد ويذهب بك الى الشاحنة التي نقلتك .
Kanske kommer de [polisen] fråga ut dig om specifika händelser under din påstådda resa i Turkiet eller Istanbul, om platser du stannade, t ex färgen på polisuniformer i landet, färg på taxibilar. Naturligtvis vet du att den turkiska polisens uniform är grå, och taxibilarna är gula.
طلب اللجوء يعتمد على قوة القضية التي ينظر لها والان اصبحوا ينظرون لكل قضية بشكل فردي حسب تفاصيلها وظروف صاحبها والحقيقة الان الحصول على اللجوء بالنسبة للعراقيين يسير باتجاه صعب ولذا يجب مراعاة النقاط التالية: ـ يتطلب ان تكون القضية مسبوكة ولها علاقة بالاحداث الجارية في العراق من قتل وخطف وملاحقة وتهديد بالموت . فلابد ان تكون قضيتك تدور حول هذه المواضيع خصوصا وان يكون وضعك مؤهل لذلك بحكم ظروفك وانتماءك ومنطقة سكنك ( والاهم هو منطقة بغداد وغربي العراق وجنوب بغداد وديالي اي المناطق المتوترة و ممكن ان تقول لهم انه انهم خطفوا افرادا من عائلتك ـ الدرجة الاولى الاب الام الاخ الاخت ـ ووجدتم جثثهم ملقاة وانك هددت بالخطف والقتل وهربت انت لوحدك على اثر التهديد والملاحق من قبل عصابات الاجرام و الميليشيات الطائفية المسلحة ورغم انك هربت فلم تجد ملاذا ، والافضل ان تخبرهم انك من سكنة بغداد او المناطق الساخنة وحاول ان تعطي لقصتك الطابع المأسوي وان تخبرهم انك هربت لوحدك ولا تعلم ما هو مصير بقية افراد العائلة لان كل واحد فر في جهة يدبر نفسه ! ـ يجب أن تعطي وصفا مأساوي لحياة عائلتك وانتمائك المذهبي والعشائري والسياسي والمستهدف من قبل الميليشيات الطائفية التي حكمت على مصيرك وعائلتك بالاعدام فردا فردا وانهم بدءوا فعلا بتنفيذ ذلك . نرجو ان تعلم ان هذه الدول تعتمد فقط على ما يقوله لسانك والمحقق الذي امامك يجب ان تقنعه بقضيتك بجهدك الذاتي وهم ليس لديهم دليل على ما تقول سوى لسانك وقابليتك في الحديث واذا لديك بعض الصور والوثائق فهي ستعزز ما تقول ، ولو ان العراقيين تفننوا في تزوير الوثائق ! مما جعل المحققين يدققون كثيرا في ذلك والامر كله يعتمد على جهدك لان العراقيين الان فرصتهم في اللجوء صعبة ، ليس كما السابق.
En asylansökans framgång beror på styrkan i varje enskilt fall, så du måste tänka på följande punkter: Ditt fall måste kretsa kring tema som dödande, kidnappning, åtal och dödshot. Du ska också berätta att du kommer från farliga delar av Iraq, t ex vissa delar av Bagdad, västra Iraq eller söder om Bagdad och Diyala, eller andra hot-spots. Du ska tala om för dem att de fångat dina familjemedlemmar som far, mor, bror och syster i första hand, och att du hittat en av deras dumpade kroppar. Du hotas av kidnappning och mord och flydde från landet. Du kan lägga till att du är ensam och hotas av kriminella gäng och milisgrupper. Försök att återberätta en tragisk historia och säg att du flydde iväg ensam och inte vet vad som hände med resten av familjen.
Du bör ge en beskrivning av ett tragiskt liv för din familj och din stam, och där politiska milisgrupper har uttalat hot mot dig och din familj där de sa att ni skulle dö en efter en. Och säg att de sedan faktiskt började genomföra hoten.Vi hoppas att du vet att i dessa asylländer förlitar utredaren framför dig på det du säger med tungan, och eftersom du inte har några bevis på vad du säger så du måste övertyga densamma. Om du kan få tag på några bilder eller dokument som stärker din berättelse är det bra – tänk på att irakierna uppfann urkundsförfalskning!
ـ وذا كنت متزوج ووصلت بمفردك الى تلك البلدان بدون عائلتك ممكن ان تقول لهم مثلا انك زوجتك والاطفال فروا هاربين الى اقارب ولا تذكر لهم ابدا ان زوجتك موجودة في سوريا او في اية دولة اخرى لان هذا يعني انهم في مأمن وهذا يهدد قضية لجوئك كونك ملاحق.
Om du kom ensam till asyllandet utan din familj, så berätta inte att din fru finns i Syrien eller något annat land, eftersom detta innebär att de är säkra och det hotar deras möjlighet att få asyl senare.
طبعا بعد ان تحصل على حق اللجوء ممكن ان تقدم طلب وتقل لهم استطاعت زوجتي الان الهرب الى سوريا واريدها ان تلتحق بي وهنا تصبح المعاملة روتينية و تعرف بـ ” جمع الشمل ”!
Naturligtvis, efter att du har fått rätt till asyl kan du lägga fram en ansökning och berätta att din fru har nu lyckats fly till Syrien, och att du vill att hon ska komma till dig nu. Denna ärendebehandling är en rutinsak, och är känd som ”återförening”!
Sida upp, och sida ner fortsätter det, med detaljerade smuggelvägar, lämpligaste sättet att muta till sig viseringshandlingar etc. Här följer några maskinöversättningar som är lite röriga, men där innebörden är lätt att förstå ändå:
وهذه الفيزا ممكن ان تعطي على الجواز العراق وهناك مكاتب في الاردن وسوريا تستطيع كما سمعنا ان تعملها مقابل مبلغ مالي وصل في العام الماضي الى من 4 الى 5 الاف دولار في سوريا و8 الاف دولار في الاردن للشخص الواحد ومعظم العراقييون يفضلون هده الطريقة لانها الاسلم والاسهل والامن وقد وصل العديدين منهم عن هذا الطريق
Denna visering kan ges för ett pass Irak och det finns kontor i Jordanien och Syrien kan också hört att du gör mot betalning anlände under det senaste året på 4 till 5 tusen dollar i Syrien och 8 tusen dollar i Jordanien, per person och de flesta irakier föredrar denna metod eftersom det är det enklaste och säkerhet har nått många av dem på detta sätt.
و
من خلال متابعتنا لهذا الموضوع فان كل قنصلية او سفارة فيها سكرتير سكرتيرة من بنات البلد نفسه فيها طريق للرشوة لبيع الفيزا فابحثوا عنهم في البلدان التي تتواجدون فيها عن طريق المكاتب والوسطاء ..
Och vi fortsätter på detta område, alla konsulat eller ambassad där sekreterare, sekreterare döttrar i samma land där mutor genom försäljning av Visa bättre prova dem i de länder som har makten genom kontor och mäklare.
و
سنخبركم بمعلومة خاصة عليكم بالبحث عن وسطاء لسفارات اليونان واسبانيا وفرنسا في الشرق الاوسط فهي تتاجر ببيع فيزا الشنغن وهذا امر بات معروف للجميع هنا في الغرب
Och vi kommer att säga, svårt att hitta, särskilt söka medlare som ambassader Grekland, Spanien och Frankrike i Mellanöstern, trader den försäljning av Schengenvisum och detta är nu känt för alla här i väst.

Som synes detaljerade upplysningar om hur man ljuger till sig permanent uppehållstillstånd i Sverige, och detta dessutom på en websida som finns i Sverige. Kan det bli mycket tydligare?
20 april, 2010 Category: Asyl Migration, Ensamkommande, Inrikes

På vej hjem fra saunaen

Nogen har opstillet ovenstående skilt i Rosengård i Malmö. Det forestiller efter sigende Muhammed og lille Aisha på vej hjem fra saunaen.

april 20, 2010

Geert akbar!


Mens de tyske massemedier lagde fortielsens tunge dyne over solidaritetsdemonstrationen i Berlin for Geert Wilders, skrev Amsterdamavisen ”Het Parool” i stor opsætning om arrangementet. Dermed har de vist muhammedanerne og deres 250.000 læsere, at Wilders udråbes som ”den største”: ”Geert akbar”.
Kilde: den tyske blog "Politically incorrect" 19.4.2010

Fusk med opstillingslister til valg i Stockholm


Nu har der i årevis været talt og skrevet om Sveriges brist på demokrati og dets umulige valgsystem. Men nedenstående fusk, som blev afsløret af ”Dagens Nyheter” er af en anden kategori.

I det ”pæne” store borgerlige parti ”Moderaterna” har nogle fusket ved de interne valg i Stockholm. Partiets medlemstal steg i visse dele af hovedstaden til det tredobbelte sidste år, og det vakte mistanke bl.a. på redaktionen i Dagens Nyheter. Snart efter erkendte en moderat i et interview i Dagens Nyheter, at han havde betalt andre menneskers medlemskab i partiet og propaganderet for, at de ved de interne partivalg til kandidatopstillingslisterne stemte på ham. Rygterne bredte sig som en lynild, og man lod et revisionsfirma se nøjere på den del af fusket som handlede om mistanke om uhæderlig hvervning af partimedlemmer, mens chefombudsmanden undersøgte, hvilke kandidater, der skulle have haft glæde af det påståede fusk.

Derpå krævede så moderate rigsdagsmedlemmer, at det interne valgresultat offentliggjordes, og endelig mente en jurist, at sagen burde overgives til politi og anklager, da det måske var i strid med en paragraf i straffeloven om ”utilbørlig virksomhed ved afstemning”.

Endelig afslørede Dagens Nyheter også, at der var fusket med de nye medlemmers bopæle for at skjule de ulovlige tiltag.


Kilde: Dagens Nyheter 20.4.2010

april 19, 2010

Jødisk-muslimsk samarbejde imod...hvem?

Kristeligt Dagblad har skrevet om den ejendommelige konstellation, som kalder sig ”Nyt jødisk-muslimsk netværk” eller ”Jødisk-muslimsk samarbejds- og dialogplatform”. Den blev skabt for halvandet års tid siden af Rabbiner Bent Melchior i samarbejde med pakistaneren Bashy Quarashi. I november 2008 afholdt de et møde på Frederiksberg. Hvor Bent Melchior repræsenteredes af sin bror Arne Melchior.

Lone Spliid, som sidder i Synagogens bestyrelse og havde indkaldt til mødet gennem bladet ”Outlook, var begejstret for initiativet: jøder og muslimer burde stå sammen imod majoriteten, danskerne. Det havde taget firehundrede år for jøderne at blive integrerede nogenlunde i Danmark. Men man hørte endnu med mellemrum kritik af jødedommens drengeomskærelse og schæchtning.



En mødedeltager protesterede mod Spliids antydning af, at jøder ikke har haft det rimelig godt i Danmark, og Arne Melchior kunne støtte protesten med mange exempler.


Nu efter minaretforbuddet i Schweiz konstaterer platformen, at forbuddet i Schweiz peger på voksende religionsproblemer for et ”mindretal”.
Hvad mener platformen med ”mindretal”? Muhammedanere er naturligvis i mindretal i Schweiz ligesom i Danmark, men udenfor Schweiz er de i kolossalt højtråbende majoritet.
Sjovt nok var det netop det frihedselskende Schweiz som under den kolde krig skrev en håndbog til befolkningens oplysning om, hvordan en 5.-kolonne-krig foregår: hvordan en fremmed magt uden for landets grænser med snuhed bruger en lille gruppe inden i andres land og udnytter demokratiets spilleregler til at øge gruppens magt, indtil de har den!

En af mændene på platformen, imamen Naveed Baig, peger på, at ”der ofte sker mindre religiøse krænkelser af mennesker i hverdagen i Danmark”. Mener han overfaldene, voldtægterne, mishandlingerne af etniske danskere, som omtalt i den af ”Dansk Kultur” udgivne bog ”Racisme mod danskere”? Imamen opfordrer (hvem?) til at ”finde de medmenneskelige værdier frem og gøre brug af dem i vores hverdag”

Om Bent Melchior skriver Kristeligt Dagblad 9.12.09, at han ”i mange år har kæmpet for minoriteters rettigheder og accept i Danmark”. Ifølge ovenstående må det betyde for jødedommen og for islam, og han ville ”forene jøder og muslimer i forskellige sammenslutninger”, men det ”har vist sig sværere, end jeg troede”, siger han. Ak, hvilken naivitet!

Platformen antydes at have støtte i EU. Jamen, det tror vi gerne. Det var jo EU-politikerne, som åbnede dørene for den enorme islamiske invasion i Europa i 70´erne.


Kilde: www.kristeligt-dagblad.dk/artikel/348893 9. december 1009

Jøder havde det rimelig godt i Danmark. Dog er pøbelens angreb på jøder og jødiske butikker i 1819 en skammelig historie. Politi og soldater måtte komme jøderne til undsætning og bringe dem i sikkerhed. Her er Klæstrups tegniing fra hjørnet af Nybrogade. Yderst t.h. Slotskanalen ved Stormbroen.

Meir Goldschmidt har skrevet om Jødefejden.

april 18, 2010

Bede og bade....



Dette foto fra den svenske by Varberg ligner umiddelbart en moské, men det er en badeanstalt!

- - - -

Jeg så, at nogen i en konkurrence om Europas smukkeste minaret foreslog minareten ved
Svanemøllen. God idé.
Den er bygget til udluftning fra kloakerne, som løber ud i Sundet der.
Det var brygger Carl Jacobsens idé, at skorstene og lignende også skulle være kønne.
Varbergs middealderlige fæstningsanlæg duede ikke mere på 1500-tallet, eftersom våbnene havde udviklet sig. Og så snart Chr. 4 kom til i 1588, begyndte han opførelsen af nuværende fæstningsanlæg (se nedensfor), der blev en af Europas mest moderne på den tid. Måske var det det, som gjorde, at den aldrig kom i brug i krig.

april 17, 2010

Fortidens synder.


I stedet for at stirre os blinde på børne- og ungdomskriminaliteten og den kriminelle lavalder, burde vi rette blikket bagud. Hvad var det, der gik forkert? Og hvad gør vi? Når man som Hans og Grete er faret vild, må man søge tilbage til udgangspunktet og vælge en ny vej. Hvad om vi rettede blikket mod de generationer, der bestemte i samfundet i årtierne efter Anden Verdenskrigs slutning? For det er jo dem, der har opdraget eller undladt at opdrage. De lod sig besnære af hidtil uprøvede idéer, som kom fra USA. De kom klart til udtryk hos gamle professor Bonnevie på en generalforsamling i 1972: ”Før i tiden troede kyllingemødre, at de kunne opdrage børn, men nu véd vi bedre. Nu har vi experter”.

Og så overlod man opdragelsen til ”experterne”!

Man faldt på maven for det relativt nye fag: psykologi i den tro, at det var de vises sten. Faget voksede hurtigt og dermed dets indflydelse, ikke mindst gennem det ”fagforeningskartel”, som omfattede psykologer, psykiatere og socialrådgivere. Vi skulle først og fremmest ”trives”. Alle sammen. Opskriften kom fra psykiater Brock Chisholm, som oprettede World Federation of Mental Health lige efter krigen. I Danmark lod socialdemokratiet i 1969 psykolog Eggert Petersen udforme et partiprogram for den ny verden. Da var den ”fri opdragelse” allerede i gang, men nu skulle den yderligere fremmes.

Følgende forhold skulle gennemføres: ´Forældremyndigheden skulle begrænses. Retslig ligestilling indføres mellem børn og voksne (hvilket umuliggør opdragelse). Økonomisk uafhængighed af forældrene, så børnene tidligt kan forlade hjemmet Nedsættelse af personlig myndighedsalder til 15 år med økonomisk støtte fra staten, svarende til folkepensionen. Frit valg for børnene at bo i ungdomspension, eller i grupper (politiske? kriminelle?)´.

Mon ikke denne galimatias bærer en væsentlig del af skylden for den misêre, vi er havnet i med børne-og ungdomskriminaliteten?

april 16, 2010

Kristendommens bløddyr og nyttige idioter

Ayaan Hirsi Ali (se bloggen 11.4.10) opfordrer de kristne kirker til at gøre en bedre indsats, og der er givetvis mange andre - ateister som kristne - som mener det samme og er skuffede over den valne eftergivenhed og manglende holdning, som kristne kirkefolk lægger for dagen.

Her er et brev fra en præst i Vestjylland, som har fundet vej til mit skrivebord. Jeg gengiver et stykke af det:


Det er virkelig noget, som stadig undrer mig: hver gang jeg selv i forskellige sammenhæng har skrevet imod islam, er det mine kolleger, der reagerer med vrede og forargelse. Islams ivrigste forsvarere i Danmark er folkekirkens sognepræster! Hvor de burde angribe vrangglæren (ikke muslimerne, men deres vildfarelse eller kætteri), forsvarer de vranglæren! Jeg har dog bemærket, at disse præstere kun meget sjældent argumenterer teologisk. De argumenterer politisk eller taktisk: vi skal alle medvirke til en god integration. Vi skal alle arbejde for dialog og for de svage minoriteter i landet. Den slags er politiske argumenter, hentet især fra venstrefløjen. Det er da heller ikke nogen hemmelighed, at det store flertal af danske præster politisk hører til på venstrefløjen, især hos SF. Rent bortsat fra, at de på denne måde tager rollen som islams nyttige idioter, er det jo et spørgsmål om det overhovedet kan være en opgave for en kristen forkynder at arbejde for integration og dialog? Det kan jeg ikke rigtig se. Man kan ikke møde vranglære med imødekommenhed og dialog, men med konfrontation, som Jens Christensen, den danske teolog ig biskop for Pakistans Lutheranske Kirke aldrig blev træt af at understrege. Sandhed og løgn kan nu engang ikke forliges gennem dialog. Det ville jo være løgnens sejr.

-------------------------------------------------------


Vedhæftede logo har intet direkte med den aktuelle artikel at gøre. Logoet stammer fra ”Kristne for Socialisme” i 1970´erne.

Kulturpris til en forfatter under jorden

Grundlovsforeningen ”Dansk Kultur”, som i årevis har kæmpet bravt imod de evindelige usympatiske muhammedanske pressioner i håb om at redde vor kulturs værdier, overrakte årets kulturpris til kriminalbogsforfatter Jørgen Misser. Desværre kunne han ikke selv modtage prisen, da han ligesom visse andre danskere har måttet gå under jorden på grund af trusler fra muslimer. Han bor derfor på hemmelig adresse, og det var hans kone, som mødte op og blev hyldet på mandens vegne.

Jørgen Misser er kendt for sin kriminalbogstrilogi, som fik Esbjerg Bibliotek til at udnævne ham til ”månedens forfatter”. På grund af de muslimske trusler, vægrer massemedierne sig ved at anmelde hans bøger., hvilket dog ikke forhindrer, at bibliotekslånere må stå i kø for at låne hans krimier, der handler om et realistisk fremtidsscenario, hvor muslimer tilriver sig en stadig større del af magten i vort samfund.

april 14, 2010

Afskaffe cølibatet og indfør kvindelige præster

Den Romersk-katolske Kirke er ude i et stormvejr, som tager til i styrke. Præsterne er oprørte eller skuffede eller ærgerlige alt efter deres egen opfattelse af beskyldningerne.
Ifølge tekst tv 2 side 156 den 13/4 2010 skal kardinal Tarisia Bertone have udtalt sig på en pressekonference. Kardinal Bertone er som statssekretær i Vatikanstaten nr. 1 efter paven.
På pressekonferencen sagde Bertone at problemet skyldes relation mellem pædofili og homosexualitet.
Det var rene ord. Mon ikke det ville hjælpe på problemet at afskaffe cølibatet? Og indføre kvindelige præster?

april 12, 2010

Svenske valg er ikke frie og fair!


Sverige dækker over nogle pinlige forhold. Det er i sig selv meget pinligt.

http://blogg.svd.se/pj?id=18438

http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=18906

http://www.second-opinion.se/so/view/1152


Jørgen Elklit, professor i statskundsakb ved Århus Universitet og Birgitta Wifstrand, fil.dr, og forsker ved Uppsala Universitet har forsøgt få deres resultat och deres artikel publiceret i flere svenske medier – Svenska Dagbladet iberegnet
De har ikke mødt andet end manglende interesse, og så drejer emnet sig endda om Sveriges useriøse valgsystem.


Hvor er det godt, at et par akademikere højt oppe på rangstigen tager fat på dette overordentlig pinlige problem: Sveriges valgsystem. Sverige regnes jo dog for et civiliseret land og ikke en bananrepublik i Afrika! At Sveriges valg ikke er ”frie og fair” er ikke en ny opdagelse. Det har været synligt i mange år, men det hjælper ikke, at almindelige vælgere påtaler disse forhold, ja, vi ser jo nu, at selv de to veluddannede forfattere til denne svenske artikel har svært ved at komme igennem lydmuren.
Fanden hytter sine partimedlemmer i rigsdagen. .

Det svenske valgsystem, der tydeligt åbner for fusk, har været påtalt i henvendelser ikke bare til den svenske riksdag, men man har også bedt den danske udenrigsminister Per Stig Møller om muligt at gøre en indsat, f.eks. med valgovervågning (?). British Helsinki Human Rights Group (BHHRG) har taget sagen op i tidligere valgår og skrevet indgående rapporter om de uanstændige tiltag i valgkampen.. Der har også været flere artikler i danske aviser om de udemokratiske valg og i en lille håndbog om Sverige, udgivet både på svensk og dansk (”Sveriges Tragedi”/”Sveriges Tragedie”) af forskningsforlaget Rafael fortælles om hvordan stemmesedlerne ”bliver væk!”. Danske læsere har haft svært ved at tro deres egne øjne.
Men regeringen og rigsdagen har ikke fundet det nødvendigt at ændre loven, eftersom den jo giver dem selv større mulighed for at blive genvalgt ved næste valg.

Vi må således med bagklogskaben erkende at de svenske regeringer, vi har haft i – Guderne må vide hvor mange år – ikke er valgt på et reelt demokratisk grundlag. Nogle af politikerne sidder rimeligvis på tiltuskede taburetter.


Her følger den svenske artikel:

När en av de danska medlemmarna i Europaparlamentet, Morten Messerschmidt från Dansk Folkeparti, ifrågasatte om de svenska valen uppfyller internationell standard när det gäller att skydda valhemligheten och krävde att internationella observatörer skulle granska det kommande svenska riksdagsvalet, blev vi – internationella valobservatörer och rådgivare i val- och demokratifrågor under många år – intresserade av att undersöka relevansen i hans krav. Vi granskade därför de svenska valen och gjorde en internationell jämförelse.
Publicerad 07 April 2010 av
Jørgen Elklit
professor i statskunskap vid Aarhus Universitet

Resultatet av vår genomgång visade, häpnadsväckande nog, att de svenska valen visserligen är fria, men på en rad punkter inte fair, det vill säga, rättvisa, särskilt inte när det gäller små och nya partiers möjligheter att ta sig in i riksdag och andra beslutande församlingar. Det svenska valsystemet borde därför ändras för att fullt ut bli demokratiskt.

Vi skrev en debattartikel om det svenska valsystemets brister som dock refuserades i såväl DN, SvD, Aftonbladet som Expressen. Argumenten var oftast platsbrist, men också ämnets karaktär. Däremot var danske Politiken intresserade och publicerade artikeln (23-2-2010). I anslutning till detta behandlade PJ Anders Linder frågan i sin blogg. Det är allt, även om det också skrevs kommentarer från åtskilliga svenskar på Politikens elektroniska debattsida.

Varför anser man i Sverige att problemet inte behöver behandlas – i år är det dessutom valår – här vill vi inte spekulera.

Inte kan det väl bero på att Messerschmidt, som aktualiserade frågan, tillhör Dansk Folkeparti, som många ser som en föregångare till Sverigedemokraterna?

Vi gör därför ett nytt försök att få upp frågan på den svenska dagordningen genom att i Second Opinion – efter anmodan – ånyo redogöra för valsystemets brister. Vi anser att frågan är väsentlig för hur demokratiskt Sverige uppfattas utanför de svenska gränserna. Så här resonerade när vi granskade de svenska valen:

I ett demokratiskt system förväntar man sig att det på själva valdagen skall vara möjligt att i varje vallokal kunna rösta på samtliga partier och kandidater, som har laglig rätt att ställa upp i respektive valkrets. Detta menar vi gäller oavsett om det skall väljas en eller flera i valkretsen, eller om valkretsen omfattar hela landet.

Valmyndigheten som har ansvar för valets administrativa genomförande måste ansvara för att ingen väljare utesluts från att rösta, som hon önskar, på grund av att de nödvändiga röstsedlarna saknas i väljarens vallokal, ett förhållande som inte sällan inträffar i Sverige.

Att distribuera valsedlarna är en central uppgift för valmyndigheten i andra länder och en uppgift som ställer stora logistiska krav, inte minst i fattiga länder med svag infrastruktur. Där är det också valadministrationens ansvar att sörja för att valsedlarna blir tryckta och distribuerade så att valsedlarna för de olika valkretsarna hamnar på de rätta platserna, så att väljaren återfinner namnen på de partier (och eventuellt också kandidater) som har drivit valkampanj i deras område och som hon önskar rösta på.

Så fungerar det dock inte i Sverige, där det traditionellt har varit partiernas ansvar och uppgift att distribuera valsedlarna.

Valmyndigheten trycker visserligen valsedlarna efter beställning från partierna, men partierna betalar och distribuerar. Till riksdagsvalet 2006 trycktes inte mindre än 571 miljoner valsedlar, men bara 20 miljoner blev använda vid de tre valen.

Ibland framförs även argumentet att väljaren kan använda blanka valsedlar, om hon inte hittar en med det avsedda namnet. Men detta är ett mycket arrogant argument och inte värt något i praktiken. Blanka valsedlar används i stor omfattning just för att föreslå nya och små partier, och något som de stora och gamla partierna väl vet saknar betydelse på grund av fyraprocentsregeln. Vi vill kalla det för vad det är: bortkastade röster!

Utanför vallokalerna är det också brukligt att partimedlemmar finns till hands för att dela ut respektive partis valsedlar. Dessa element i valet skiljer sig således från vad som sker på andra ställen i världen, där hanteringen av valsedlarna är en uppgift för valadministrationen och dess i princip neutrala medarbetare.

I Sverige, där poströstning kan ske före valdagen, har det exempelvis vid flera tillfällen saknats valsedlar och poströstningen har därmed inte kunnat genomföras på avsett sätt. En ytterligare komplikation, som inträffade vid det senaste EU-valet.

Många förhållanden, som påverkar värderingen av val i nya demokratier (eller vad de skall kallas) är helt oproblematiska, när det gäller de svenska valen. Därför koncentrerade vi oss på själva röstningen, det vill säga vad som inträffar när väljaren kommer till vallokalen på valdagen och under poströstningen.

Mycket av det som sker före valdagen (registrering, valkampanjer, information till väljarna och så vidare.) anser vi således vara oproblematiskt, och detsamma skulle även internationella observatörer göra.

Hanteringen av valsedlar och genomförandet av valet innebär dock att nya och mindre partier i Sverige möter problem på tre fronter:

(1) Av ekonomiska skäl har de svårt att trycka tillräckligt antal valsedlar,

(2) De har av samma skäl svårt att få valsedlarna distribuerade till samtliga vallokaler, och

(3) De har inte tillräckligt antal medlemmar för att dela ut valsedlar vid vallokalerna i de kretsar där de har kandidater.

Effekten av det svenska valsystemet skulle därför kunna karakteriseras som ett systematiskt (och kanske medvetet?) hinder för att dessa partiers potentiella väljare att rösta, något som alla valobservatörsorganisationer (som EU: s EOM och OSCE/ODIHR) naturligtvis genast skulle kritisera. Om den administrativa myndigheten i Sverige, som ansvarar för valet, inte lyckats åstadkomma att alla väljare får möjlighet att rösta på sitt parti/kandidat, då är det något som inte fungerar och valet kan inte karakteriseras som fair!

Ekonomin spelar en avgörande roll för de små och nya partierna då de måste betala sina valsedlar själva. I valet till Europaparlamentet förra året hade det nya partiet Feministiskt Initiativ inte råd att trycka tillräckligt med valsedlar. Räddningen kom då från Björn från ABBA som bekostade deras valsedlar!

Det andra huvudproblemet under valdagen som vi vill lyfta fram är det selektiva utdelandet av valsedlar, som sker utanför många vallokaler. Oavsett vilken princip som ligger bakom partirepresentanternas närvaro, så är det självklart att några väljare inte tar alla valsedlar. Ofta har endast de stora partierna möjlighet att ställa upp med röstsedelsutdelare, då de mindre partierna saknar resurser att representeras i samtliga vallokaler under hela valdagen.

Detta innebär att det är lätt att skaffa sig ett intryck av vilket parti en väljare inte röstar på. Därför kan väljare som tar emot valsedlar från nya och eventuellt kontroversiella partier automatiskt misstänkas av andra väljare – och av de andra närvarande partirepresentanterna – för att sympatisera med ett av dessa.

Det är nog primärt denna del av valhandlingen, som många utlänningar har svårt att acceptera därför att de ser den som en kränkning av principen om hemlig röstning och som ett subtilt sätt att utöva valtryck. Det är också detta förhållande som betyder, att det är svårt att godkänna det svenska valet som helt fair i relation till väljarna.

Enligt vår uppfattning är det dock i högre grad själva systemet för utdelning av valsedlar som är problematisk, eftersom detta i princip åstadkommer en oacceptabel och systematisk snedvridning av valet som missgynnar små och nya partier.

Vår slutsats är därför att det är partierna som äger problemen, problem som handlar om produktion och distributionen av valsedlarna. Genom att partierna har tagit över ansvaret, kan de svenska valen därför inte sägas vara ”free and fair” – visst är de fria men i varje fall inte helt fair.

En lösning på detta skeva förhållande kunde, enligt vår mening, vara att låta Valmyndigheten och länsstyrelsen få i uppdrag att utforma en för alla partier gemensam valsedel i varje krets, det vill säga det som sker i de flesta andra länder. Då blir det ointressant på vilket sätt valsedlarna överlämnas till väljarna, och väljaren behöver överhuvudtaget inte ta ställning till vilken valsedel hon tar emot – alla i samma valkrets får nämligen samma röstsedel.

Det betyder att valsedeln kan bli ganska omfattande, men vad gör det? I länder som Danmark, Bosnien-Hercegovina och Den Demokratiska Republiken Kongo kan väljarna utan svårigheter hantera stora valsedlar. Det kan naturligtvis inte förhålla sig så, att frågan om valsedelns storlek och antalet namn på denna, avgör om Sverige skall genomföra sina val på ett sätt som överensstämmer med internationell standard på området – eller hur?

Det brådskar naturligtvis med att ändra lagen, men kanske kan man med lite god vilja åstadkomma en lagändring före valet i september.

Det vore onekligen pinsamt om de svenska valen inte obetingat skulle få stämpeln ”free and fair”, om Messerschmidts förslag med internationella valobservatörer skulle realiseras i en eller annan form i september.

En ytterligare möjlighet, om man inte hinner genomföra en lagändring, skulle kunna vara att Sverige officiellt anmodade OSCE/ODIHR att genomföra en så kallade ”Election Assessment Mission”, och att man därefter offentliggjorde rapporten. Detta har skett i flera andra medlemsländer inom OSCE, bland annat i Norge efter stortingsvalet i september förra året.

Jørgen Elklit, professor i statskunskap vid Aarhus Universitet

Birgitta Wifstrand, fil.dr, genusforskare vid Uppsala Universitet, riksdagsledamot 1991-2002 (Moderaterna

april 11, 2010

Kirken skal give europæerne håb og frihed

Ayaan Hirsi Ali (eller Magan) skriver att kyrkan måste ta ansvar för att ge hopp och frihet till alla de människor i Europa som bor i bostadsområden med stora muslimska grupper. På bloggar och i sin nya bok ”Nomad”, som ännu bara finns på holländska, föreslår hon att kyrkorna skulle kunna vara aktiva i de muslimska områdena och erbjuda samma tjänster som de radikala muslimerna, genom skolor, sjukhus och sociala mötesplatser, genom att uppmuntra volontärer att arbeta i områdena och aktivt sprida det kristna budskapet. Hon föreslår att ”de muslimer som vill tro på en skapare och på evigt liv borde välja Jesus som sin andliga ledare”.


Ayaan Hirsi Ali är en ateist som fått erkännande och ekonomiskt stöd från ärkeateisterna Richard Dawkins och Sam Harris. Hon fick Folkpartiets demokratipris år 2005 och har fått liknande utmärkelser från både Norge och Danmark. Time magazine räknade henne bland de 100 viktigaste opinionsbildarna år 2005 och hon var under tre år parlamentsledamot i Holland.
Nu skriver hon att öppna och vidsynta kristna skolor är viktiga för att bevara frihet och demokrati i Europa. Hon tycker att muslimer måste få möjlighet att höra talas om Jesus och att kyrkan behöver bli mer handlingskraftig.



Ayaan Hirsi Ali hör inte till de mer försiktiga opionsbildarna i världen. Hon är nästan extremt liberal, vilket kanske är en reaktion på den fundamentalistiska islam som präglade hennes uppväxt. Hon har, som Dawkins och de trångsynta svenska humanisterna, behandlat all gudstro på samma sätt och till exempel velat förbjuda alla religiösa skolor, men hon har nu rört sig mot en mer nyanserad liberalism som i stället vill skapa förutsättningar för ett öppet samhälle där olika idéer får mötas i fri debatt.På Facebook har hon en länk till en intervju i Wall street journal med sonen till Hamasledaren Sheikh Hassan Yousef, Mosab, som blivit kristen. Rubriken till intervjun är: De behöver befrias från sin Gud!


Man ska inte ta för självklart att Ayaan Hirsi Ali har en klar bild av den kristna trons innehåll. Hon blandar ibland ihop kristen tro med kyrkliga traditioner och strukturer och har en begynnande förståelse av relationen mellan Gamla och Nya testamentet, men hon vågar säga det som ingen annan får säga: Det går kanske inte att byta ut människors inneboende längtan efter hopp och mening mot steril, antikristen sekularism. Hennes förslag är ovanligt törstorienterat i en sekulär öken.Detta är en utmaning som de klassiskt troende kyrkorna måste ta till sig. Samtidigt som de arbetar för att skapa förståelse över religions- och kulturgränser är det nödvändigt att presentera ett tydligt evangeliskt kristet budskap också bland muslimer. Den kristna tron ser detta som självklart, och om vi vill stärka demokratin i Europa är det också nödvändigt att visa hur olika ideologier både kan leva sida vid sida och samtidigt försvara rätten till att berätta om och byta sin religionstillhörighet. Det bästa sättet att visa detta är att göra som Ayaan Hirsi Ali föreslår.


Makthavare med ännu mer sekularisering som mål kanske går i taket, men verklig demokrati och upplysning förutsätter en frihet som inte bara vill bevara ett enda, sekulärt alternativ i samhället utan även garanterar frihet att tänka, välja och handla utan att behöva utsättas för samhällets inskränkningar eller ytterlighets­människors hot och förtal.

Kilde: lederen i den kristelige avis ”Världen idag” 7.4.2010.

april 09, 2010

9. april

Så er det i dag 70 år siden, at jeg som halvstort pigebarn vækkedes af en enorm larm af flyvemaskiner i den årle morgen. Jeg sov i husets tagkammer. Jeg skød tagvinduet op og så flyverne gå lavt hen over tagene og over hovedet på mig. Jeg troede i min uvidenhed, at det var danske flyvemaskiner, og jeg var imponeret og stolt over, at vi havde så mange. Jeg talte 28 – otteogtyve!

Jeg syntes et øjeblik, jeg så et hagekors på et fly, men Nej – jeg måtte have set forkert. De skulle ikke grine af mig i familien, så jeg sagde ingenting. Men det gjorde vor lejer på 1. sal. Tyskerne har besat landet, sagde han.

Hvad så? Hvad nu?
Selvfølgelig skulle min storebror og jeg i skole. Det var jo hverdag.

Min mor var ængstelig. Tal ikke med nogen, formanede hun.

På gaden var der nedkastet flyveblade: ”Oprop til det danske Folk”.

En pige i min klasse græd. Hendes far var sømand...







Nogle soldater ved grænsen i Sønderjylland blev ofret. Danmark havde ikke vidst noget. Et pludseligt overfald på et lille land! I dag ville man nok have talt om p.k.

april 08, 2010

Velfortjent overhaling til de svenske journalister

Det er glædeligt at se, at der kommer flere og flere bloggere i Sverige, hvor massemedierne er
endnu mere politisk korrekte end i Danmark, således at man faktisk ikke rigtig får noget at vide.

Nedenstående indläg har jeg hugget fra Thoralf Alfssons blog i Kalmar 5.4.2010:

Svensk Tant har skrivit ett öppet brev till Sveriges journalister som jag idag lägger ut på bloggen. Att Svensk Tant har erfarenhet från mediavärlden har nog de flesta förstått om de läst hennes kommentarer på min blogg.
Jag ser fram emot att få läsa hennes kommande alster.

Dödsmisshandeln av en 78-årig kvinna på en parkeringsplats i Landskrona upprör svenska folket. En exempellös vrede sjuder hos oss som annars är så snälla och fogliga.

Vi har helt enkelt fått nog. Det räcker nu.

Mordet i Landskrona var som att sätta en stoppnål till en varböld. Den har funnits mycket länge. Nu är den punkterad.

När gamla människor inte kan gå i fred eller göra anspråk på en handikapplats utan att bli misshandlade till döds, då har det gått för långt.

När svenska kvinnor dagligen tvingas inskränka sin rörelsefrihet för att 6 000 våldtas varje år, då har det gått för långt.

Och vad gör ni? Jo, ni följer er traditionsenliga dramaturgi att ”inte publicera någonting som kan öka främlingsfientligheten”. Hyckleriet och förljugenheten har inga gränser. Har ni ingen skam i kroppen?

Svenskar i allmänhet är inte främlingsfientliga, och det vet ni. Däremot är vi dödströtta på en massinvandring som saknar motstycke i världen.

Med okvädingsord som rasist, främlingsfientlig och islamofob har ni i full symbios och intimt samarbete med landets politiker lyckats med konststycket att tysta en hel nation.

Det är slut med det nu. Tillmälena biter inte längre. De faller som torra höstlöv till marken. Det är alltför uppenbart vad det är ni försvarar.

Vad är ert journalistiska uppdrag?

Just det: att skildra verkligheten som den är. Det var det ni fick lära er under utbildningen. Remember?

Det ingår INTE i ert journalistiska uppdrag att ta ansvar för politiska eller andra konsekvenser av att skildra verkligheten.

Det är INTE er uppgift att ta ansvar för massinvandringspolitikens följder och försöka dölja dem.

Det är INTE ert ansvar att skydda grova brottslingar genom att pixla bilder och förtiga deras etniska ursprung. Det går ju alldeles utmärkt att hänga ut svenska brottslingar med namn och bild långt innan de är dömda, så hur förklarar ni skillnaden i policy?

Och det är INTE ert uppdrag att bestämma vilka partier som ska sitta i Sveriges riksdag! Det avgör svenska folket.

Ni vet mycket väl hur det står till i Sverige. Ni vet att den mångkulturella politik som ni med allt stelare läppar bekänner er till leder käpprätt åt h-e. Det är ju därför ni själva har sett till att bosätta er på behörigt avstånd från mångkulturen, eller hur? Måste tänka på barnen, ja just det.

Er förbannade skyldighet är att återge sanningen och ingenting annat än sanningen. Det är därför ni sitter där ni sitter och uppbär lön.

Känns det svårt? Mår ni dåligt av att medverka i den offentliga lögnen?

Jobbigt med självföraktet?

Svårt att stå på sig inför chefen? Ja ja.

Måste tänka på familjen och de dyra lånen på bostadsrätten i innerstan?

Jag förstår att det kan kännas svettigt. Sömnlösa nätter är den samvetslöses lön.

Ni ska veta att ni i all er förljugenhet och ynkliga politiska korrekthet faller tillbaka på en gammal journalistisk tradition i Sverige: den offentliga lögnens vedervärdiga tradition. Den brittiske journalisten Roland Huntford, som i många år var svensk korrespondent för The Observer, beskrev redan 1971 i boken The New Totalitarians hur svenska media genomsyras av lögn och anpasslighet:

”Hela den svenska maffian av massinformatorer, kommentatorer, vägledare och uppfostrare uppträder som en kollektiv enhet och följer ögonblickets tendenser. De är konformister till övermått och önskar bara att befordra det allmänna samförståndet – en tradition som förstärkts av skolutbildningen. Skolsystemets produkter dominerar nu medierna.

Ängsligt måna som de är om att framlägga endast vad deras kolleger tror behöver de svenska massinformatorerna inget tvång för att följa partilinjerna. I deras värld är en avvikelse från den accepterade normen ett slags förräderi. (…) Det är relativt lätt att ta dem i anspråk för en speciell ideologi. Det räcker med att omvända ett utvalt fåtal i hierarkins topp, så följer de övriga lydigt efter.”

Det är snart 40 år sedan Roland Huntford skrev det här.

Och den svenska journalistkåren har inte utvecklats ett smack på dessa fyra decennier.

Snarare har ni blivit ännu mer förljugna, ännu mer skrupelfria. Ni offrar vad som helst för att klänga er fast vid den mediala makten. Vissa av er skulle sälja sin egen mor om det gav er egna fördelar.

Låt mig erinra om att även lögnen har ett pris. Och det kan bli högre än ni tror.

Det finns nämligen inga lögner som håller i längden.

Snart spricker hela skiten, och då sitter ni där och ser ut om fågelholkar i ansiktet och undrar vad det var som hände.

Förbered er och följ ett gott råd: börja berätta sanningen redan nu!

Återupprätta er förlorade heder innan det är för sent.

Hela Sverige väntar.

Svensk tant

DN, DN, SvD, SvD, SvD,

Raoul Wallenberg

Russiske myndigheder indrømmer nu, at Raoul Wallenberg kan have været i live også efter den 17. juli 1947. Hvis oplysningerne stemmer er det et stort gennembrud i forskningen omkring den svenske diplomats skæbne
Den ny russiske åbenhed er opmuntrende , siger forskeren Susanne Berger

Kilde: Världen i dag 7.4.2010

Minde for Raoul Wallenberg i synagogen i Budapest.

april 07, 2010

Åh Gud !

Provsten i Drammen, Øystein Magelssen, ønsker islamist-moské velkommen i Byen. Han ved åbenbart ikke, hvad sådan en bruges til. Enten er provsten ignorant eller også er han frafalden kristendommen og den augsburgske bekendelse.

”Det er en begivenhed i byen vår, når Minhaj Ul Quran begynder at bygge moské”, siger provsten i Drammen naivt og afslører en afgrundsdyb uvidenhed om islams politik,
Er det også en begivenhed i byen, når jenterne bliver voldtagne eller en frafalden muslim får halsen skåret over?

Religionsfriheden skal have gode levekår og ”leve ut sin kultur og religion”. ”Tilhørighed til et trossamfunn” er vigtig for ”menneskelig udvikling”, belærer provsten os.
Muhammedanerne har tilhørt det islamiske trossamfund i 1400 år.

Og sikke en udvikling!!!”
NB i FN´s rapport klager araberne selv over hvor langt bagud de befinder sig kulturelt!

april 06, 2010

EN BERETNING FRA HVERDAGEN i Norge

Europeiske aviser og tidsskrifter beretter nesten daglig om hvordan inntrengernes sarte følelser og hysteriske æresbegreper blir utfordret av deres egne kvinner. Reaksjonene er konsekvent voldelige, og virkemidlene er skyte- og stikkvåpen, ildspåsettelse, syre i ansiktet, eller i beste fall stokkeslag og knyttnever. Ikke rart kvinnene tasser ydmykt og forsvarlig emballert i hælene på sin herre og mester.

NRKs program ”Sånn er livet” kunne fredag 30. gi oss et glimt fra livet hos de nye landsmenn. Reporteren berettet om en kvinne fra et muslimsk land, som i sitt tvangsekteskap var blitt jevnlig prylt av sin ektemann, og tilslutt greide å rømme. Men hun ble innfanget, banket opp, blindet, - ektemannen trykket tomlene inn i øynene hennes til de revnet, og hadde trukket kniven for å sette punktum. Tilkalt politi ankom, han ble pågrepet, og dømt. Men udyret hevder i god muslimsk tradisjon at det er kvinnen som har skylden – hun har nemlig gjort at han har mistet sin ”ære” i og med at hun forlot ham. Han finner det blodig urettferdig at han skal sitte i fengsel. Det er hun som skulle vært fengslet, om ikke drept. At et ungt menneske blir berøvet synet, en skjebne jevngod med livsvarig fengsel, er tydeligvis som det skal være. Derfor anker han dommen, - han hadde jo bare utøvd sine herskerrettigheter! Det forundrer meg at våre politikere til tross for alle redselshistoriene fra nære og fjerne utland har presset på for å få mennesker fra slike ”kulturer” inn i landet vårt. Er de virkelig så dumsnille, eller er det noe av samme holdningen som så mange på venstresiden ropte i sin tid: ”Revolution for the hell of it!” En annen side av samme sak: Det ble opplyst at den arme mishandlede kvinnen har fått hjelp av ikke mindre enn 18 – atten ressurspersoner i det norske samfunnet. Mange av disse kommer fra sektorer der belastningen er stor og bemanningen utilstrekkelig. Vi er et lite folk, vi greier ikke å utdanne nok personell til å dekke de omfattende behovene hos et raskt voksende antall fremmede som legger beslag på urimelige andeler av ulike fellesgoder, opparbeidet og finansiert av norske skattebetalere.
La oss stanse inntaket umiddelbart, og sende hjem de som ikke hører hjemme i Norge. Vi kan passende starte med dem som er mest opptatt av å verne sin ”ære” og praktisere sin hårreisende kultur og sin sære rettsoppfatning.

BJARNE DAHL
1363 HØVIK

Sendt 6.4.10 til:”Alle” norske aviser. De norske politiske parti. Nasjonale aktivister.

Kæft, trit og retning!

Jeg ser på bloggen Synopsis

http://synopsis-olsen.blogspot.com/2010/04/lad-skolerne-overtage-mere-opdragelse.html

at de i USA har lige så travlt som i hos os med at nedgøre kernefamilien og overlade børnene til de såkaldte ”experter”s ensretning.

Fagre nye verden!