Weekendavisen NB 18.10.2002.
FREDE VESTERGAARD
Skånsk demokrati
Kommentar. Sverige er fantastisk. Det gælder også de demokratiske spilleregler.
SVERIGE er fantastisk. Sådan lyder et slogan fra det svenske turistråd. Og det er Sverige virkelig. Efter valget i september er socialdemokrater, konservative og vänsterpartister i Malmøs kommunalbestyrelse blevet enige om at nedsætte antallet af medlemmer i alle ti bydelsnævn og andre udvalg fra 15 til 11. Hvorfor? Fordi de indvandringskritiske partier Sverigedemokraterna og Skånepartiet hver fik 2 mandater i den 61 mand store kommunalbestyrelse. (Alene Sverigedemokraterna fik knap 6.000 stemmer, til trods for at partiet blev nægtet annonceplads i de lokale aviser og på de lokale busser, og kun holdt et eneste valgmøde i Malmø, som fra starten blev saboteret og afbrudt af de autonome.) Med fire mandater tilsammen ville de såkaldt brune kræfter være berettiget til et udvalgsmedlem og få mulighed for at give deres mening til kende i det løbende politiske arbejde.
En tilsvarende udelukkelse forsøger de etablerede partier i kommunalbestyrelsen i Mölndal ved Göteborg, hvor SD også fik to mandater, og hvor postbudene i øvrigt nægtede at uddele valgmateriale fra de fremmedfjendske partier. I den privatiserede svenske kirkes øverste organ Kirkemødet, hvor SD har to ud af 101 mandater, har de øvrige partier også holdt Sverigedemokraterna uden for udvalgsarbejdet, i modsætning til andre småpartier. I Malmø har Sydsvenska Dagbladet i en leder bifaldet beslutningen. Bladet skrev sidste fredag, »at holde lokalpolitikken ren er et demokrati- og fremtidsspørgsmål af højeste dignitet. Og det er et godt tegn på politisk ansvarlighed, at andre partier, som sætter humanistiske værdier højt, kan samarbejde herom.« Tabloid-avisen Expressen var dog ikke enig: »Det er mu
ligt, at Malmøs fire store partier mener, at de på kort sigt opnår en demokratisk gevinst med deres udvalgs-fusk, men dybest set og i længden er det et ildevarslende demokratisk tab.(...) Det er så unødvendigt og så forkert. Demokratiet må stole på sine egne institutioner. Den største og vigtigste af dem er det frie, almindelige og afgørende valg,« skrev lederskribenten, der mente, at beslutningen vil give Sverigedemokraterna mere eksplosiv ammunition ved næste valg.(Fot: Borgmester Ilmar Reepalu, Malmö)
»Den såkaldt antifascistiske sabotage mod SDs valgmøder havde åbenbart en virkning stik modsat den tiltænkte, hvis den ellers var gennemtænkt. Det samme kan ske med fusket i Malmø.« Dagens Nyheter tog også afstand fra beslutningen: »Den bekræfter bare de fremmedfjendske og deres tilhængere i deres konspirationstænkning. Fusket får modsat effekt. De brune kræfter styrkes,« skrev avisen, der selv, ligesom de allerfleste andre svenske aviser, har nægtet at optage valgannoncer fra Sverigedemokraterna og dermed formentlig har bekræftet partiet i dets konspirationstænkning. Det gælder blandt andet en annonce, der udover at annoncere et mødested og mødetidspunkt blot havde teksten »vi siger, hvad du tænker«. Det svenske valg har vakt British Human Rights Groups opmærksomhed. Gruppen følger valg og valgprocedurer i en række OSCE-lande, fortrinsvis de tidligere øst-lande, men på hjemmesiden http://www.oscewatch.org/ ligger der også rapporter om enkelte vesteuropæiske lande.
Rapporten om Sverige hæfter sig dels ved, at det for et parti som Sverigedemokraterna har været svært, for ikke at sige umuligt, at få adgang til at annoncere sine valgbudskaber. Ikke bare i privat ejede medier, som måske har ret til at vælge, hvilke annoncer de vil optage, men også på f.eks. busser tilhørende offentligt ejede selskaber, som Swebus. Det rokker ved valgkampens fairness, mener rapporten, der også finder det forkert, at ikke alle partier har lige adgang til at holde valgmøder i offentligt ejede bygninger. »Var det ikke bedre at lade vælgerne afgøre, hvem de vil støtte eller fryse ud,« spørger rapporten retorisk. Dernæst hæfter rapporten sig ved et teknisk aspekt af det svenske valgsystem, nemlig at der i modsætning til de allerfleste andre lande i Europa ikke benyttes én enkelt stemmeseddel med alle partier på. Hvert parti har sin egen stemmeseddel, og de ligger frit tilgængelige i stort tal på alle postkontorer fra 18 dage før valget. BHHRG mener, at det teoretisk set øger risikoen for valgfusk, at der er så mange stemmesedler i omløb, i modsætning til andre lande, hvor der kun er så mange stemmesedler, som der er registrerede vælgere. Ved optællingen kan en valgkommission i princippet enes om at fjerne nogle af stemmesedlerne fra et parti, som de er enige om ikke at kunne lide, og erstatte dem med andre.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Och på svenska: förhoppningsvis någorlunda rätt översatt till svenska av Gertrud.
Skånsk Demokrati
Weekendavisen fredag 18.10.2002
Frede Vestergaard
Kommentar.
Sverige är fantastisk. Det gäller också de demokratiska spelreglerna.
Sverige är fantastisk. Så ljuder en slogan från det svenska turistrådet. Och det är Sverige verkligen. Efter valet i september 2002 är socialdemokraterna, konservativa och vänsterpartister i Malmö Kommunalstyrelse överens om att nersätta antalet av ledamöter i alla tio stadsdelsnämnd och andra urval från 15 till 11. Varför? Därför att de invandringskritiska partierna, Sverigedemokraterna och Skånepartiet fick varje 2 mandat i den 61 man stora kommunalstyrelsen. (SD ensam fick 6000 röster, trots det att partiet blev nekat annonsplats i de lokala tidningarna och på de lokala bussarna och höll endast ett enstaka möte i Malmö, som från starten blev saboterad och avbrutit av de autonoma.) Med fyra mandat tillsammans ville de så kallade bruna krafterna vara berättigade till en urvalsledamot och få möjlighet för att tillkännagiva deras åsikt i det löpande politiska arbetet.
En analog uteslutelse försöker de etablerade partierna i kommunalstyrelsen i Mölndal, där SD också fick två mandat, och där brevbärarna i övrigt nekade att utdela valmaterial från de främlingsfientliga partierna. I den privatiserade svenska kyrkans översta organ, Kyrkmötet, där SD har två ut av 101 mandat, har de övriga partierna också hållit SD ute från urvalsarbete, i motsättning till andra små partier.
I Malmö har Sydsvenska Dagbladet i en ledare bifallet beslutet. Bladet skrev sista fredag ”att hålla lokalpolitiken ren är en demokrati- och framtidsfråga av högsta dignitet. Och det är ett gott tecken på politisk ansvarlighet, att andra partier, som sätter humanistiska värden högt, kan samarbeta om detta.”
Tabloidtidningen Expressen var dog inte enig: ”Det är möjligt, att Malmös fyra stora partier menar, att de på kort sikt uppnår en demokratisk vinst med deras urvalsfusk, men djupast sett och i längden är det en illavarslande demokratisk förlust. (…) Det är så onödigt och så fel. Demokratin måste lita på sina egna institutioner. Den största och viktigaste av dem är det fria och avgörande valet,” skrev ledareskribenten, som menade att beslutet kommer att ge Sverigedemokraterna mera explosiv ammunition vid nästa val.
Den så kallade antifascistiska sabotagen mot SD: s valmöten hade tydligen en verkning stick motsatt den tilltänkta, om den nu var genomtänkt. Det samma kan hända med fusket i Malmö.” Dagens Nyheter tog också avstånd från beslutet: ”Det bekräftar bara de främlingsfientliga och deras anhängare i deras konspirationstänkande. Fusket får motsatt effekt. De bruna krafterna styrkas”, skrev tidningen, som – liksom de allra flesta andra svenska tidningar, har nekat att ta upp valannonser från Sverigedemokraterna och därmed säkert har bekräftat partiet i dets konspirationstänkande. Det gäller bland annat en annons, som utöver att annonsera en mötesplats och ett mötestidpunkt blott hade texten: ”vi säger vad du tänker”.
Det svenska valet har vakt British Human Rights Groups uppmärksamhet. Gruppen följer valet och valprocedurer i en rad OSCE-länder, främst i de tidigare östländerna, men på hemmasidan http://www.oscewatch.org/ ligger också rapporter om enstaka västeuropeiska länder. Rapporten om Sverige häftar sig dels vid, att det för ett parti som Sverigedemokraterna har varit svårt, för inte att säga omöjligt att kunna annonsera deras valbudskap. Inte bara i privat ägda medier, som kanske har rätt att välja vilka annonser de vill ta upp, men också på t.ex. bussar från offentligt ägda sällskap, som Swebus. Det rubbar valkampens fairness, menar rapporten, som också finner det fel, att inte alla partier har samma tillträde till att hålla valmöten i offentligt ägda byggnader. ”Var det inte bättre att låta väljarna avgöra vem de vill stödja eller frysa ut,” frågar rapporten retoriskt. Därnäst häftar rapporten sig vid en teknisk aspekt i det svenska valsystemet, nämligen att man i motsättning till de flesta andra länder inte använder en enstaka röstsedel med alla partier registrerade. Varje parti har sin egen röstsedel, och de ligger fritt tillgängliga i stort antal på alla postkontoren från 18 dagar för valet. BHHRG menar, att det teoretisk sett ökar risken för valfusk att det finns så många röstsedlar i omlopp, motsatt andra länder, där det bare finns så många röstsedlar som det finns registrerade väljare. Vid sammanräkning kan en valkommission i princippet enas om att ta bort några röstsedlar från ett parti, som de inte tycker om, och ersätta dem med andra.
