När fattar befolkningarna inom EU, att de med Lissabontraktaten till största delen har gett bort makten över deras egna länder och över sig själva till EU? - att EU: s lagar alltid står över det egna landets lagar. I Sverige kommer sannheten fram i småbitar:Nyligen hörde vi att svenska ambassader inom Europa skulle inskränkas, därför att de var onödige eftersom man pratade med varandra i Bryssel och i EU-organen. Sverige skulle däremot ha flera ambassader i 3: e världen.
Och nyligen var någon lagstiftning på tal i TV-nyheterna, men det sades klart, att om den på något vis var på tvären af EU: s lager, så var det EU: s lagar och inget annat som gällde…
Yttrandefriheten är adelsmärket på ett demokratiskt samhälle. I EU är yttrandefriheten nu så inskränkt, att man skymtar den fullbordade diktaturen, het det i en insändare år 2000 (?).
Det syntes kanske inte riktigt i början, men avslöjades i alla fall med ”Rapporten från Den rådgivande Kommissionen till Bekämpning av Rasism och Främlingshat av 23. maj 1995 (6906/1/95)”. EU upprättade ett övervakningscenter, EUMC, i Wien under ledning av den östtyska juristen Beate Winkler. Härifrån skulle man på STASI-vis kontrollera, att alla EU-länderna följde de riktlinjer, som var fastställda i ovannämnda rapport av 23. maj 1995.
Som i andra diktaturer tog man sikte på barnen genom undervisning och utbildning. Existerande och nya skolböcker skulle censureras för ”hållningar, som är uttryck för rasfördomar”. Vi vuxna skulle påverkas med propaganda för att anpassas. Massmedierna skulle regleras och
underkastas en ”systematisk, kritisk övervakning”, som senare kunde utvidgas till också att gälla Internet och E-mall. Polis och rättsväsendet skulle samarbete emellan EU-länderna för att uppnå en bättre ”bekämpning av rasism och främlingshat” samt kontroll ”med rasistisk material och publikationer i varje form.”De flesta svenska massmedier önskade/önskar tydligen att slippa allt besvär och åklaga. De undviker t.ex. fortfarande att nämna om rån och våldtäkt har begåtts av invandrare, hur mycket invandringen kostar oss etc.
Förtegenheten har haft till följd, att den svenska befolkningen har hållits i ovetenhet om landets reella tillstånd och att de flesta inte riktigt har förstått, att makten har flyttats från Stockholm till Bryssel. Det betyder, att riksdagen numera bara har hand om de mera lokala svenska frågorna. Man borde därför inskränka antalet av riksdagsledamöter i förhållandet till den minskade makten, t.ex. till 20 procent eller kanske mera riktigt till 10 procent av det nuvaranda antalet.
Gertrud
