Der findes heldigvis personer, som stædigt gransker og graver i ting, der foregår fordægt bag politikernes døre. En af dem er den utrættelige og grundige Inger-Siv Mattson. Hun har sendt mig fire breve til den svenske regering, der afslører EU-politikerne og deres medløbere.
Det gælder det katastrofale projekt at forene Europa, Mellemøsten og Nordafrika, som man er i fuld gang med, og som snart skal endelig vedtages.
Det gælder dine og mine børns og efterkommeres fremtid.
Jeg bringer de fire breve til den svenske regering her på bloggen, et af gangen. De citerede politikersvar står med kursiv.
Læs det, brug det og spred det.
- - - - - - - - - - - - - - -
Nacka den 12 mars 2008
Statsrådsberedningen v g diarieför och meddela dnr tack
Statsminister Fredrik Reinfeldt
UD Utrikesminister Carl Bildt,
EU-minister Cecilia Malmström
Ämne: EU:s sydutvidgning - ”A wider Europé” och Romfördraget 1
Regeringen mörkar om EU:s förestående sydutvidgning eller Vad stort sker, sker tyst
Med hänvisning till tidigare - obesvarade - brev daterade den 22 mars 2007 och 23 februari 2008 om EU:s sydutvidgning - ”A wider Europé” - och Romfördraget vore jag tacksam om statsministern kan bekräfta alternativt dementera uppgiften i Der Spiegel om en nära förestående utvidgning av EU på andra sidan Medelhavet.
Vid EU:s toppmöte i Paris den 13-14 juli kommer EU - enligt ett förslag från Frankrikes president Nicholas Sarkozy och Tysklands förbundskansler Angela Merckel – att besluta att EU - utöver Turkiet – skall få följande nya medlemmar: Arabiska Maghreb-Unionen (Algeriet, Marocko, Tunisien), Egypten, Den palestinska myndigheten/PLO, Jordanien. Libanon, Syrien samt Israel.
Så sent som den 17 maj 2005 förnekade UD:s ämnesråd Lars Bjarne skriftligen att Barcelonaprocessen innebar ett steg på vägen mot en sydutvidgning av EU dvs ”A wider Europé”: ”Någon utvidgning av EU till att omfatta länder i Mellanöstern och Nordafrika är vare sig aktuell eller planerad. En sådan utvidgning är inte heller konstitutionellt möjlig. Endast europeiska stater kan enligt Maastrichtfördragets artikel 49 bli medlemmar av Europeiska Unionen.”
Något har uppenbarligen hänt sedan denna dementi/lögn med kännedom om den promemoria som Sarkozy och Merckel i veckan lägger fram på det sedvanliga marsmötet och som alltså skall beslutas vid EU:s toppmöte i juni.
”A wider Europé”
Även Libyen sägs vara på väg mot ett regelrätt medlemskap i EU via den s.k. Barcelonaprocessen (BP) eller EU:s Medelhavssamarbete. Enligt regeringspromemorian 2003-05-21 erbjöds Libyen redan 1999 att delta som fullvärdig medlem i Barcelonaprocessen (BP) på villkor att Libyen accepterade BP:s aquis - dvs EU:s villkor för ett associeringsavtal med EU. Eftersom Libyen nu uppenbarligen har uppfyllt dessa villkor vill jag veta hur långt Libyens medlemskap i BP framskridit och hur associeringsavtalet med Libyen har utformats. Jag vill gärna ha en kopia.
Också Mauretanien har nu åter nämnts som medlem i Barcelonaprocessen. När arabländerna tidigare krävt att Mauretanien skulle bli fullvärdig medlem i BP och därigenom komma ifråga för MEDA-bistånd (1) krävde EU att landet skulle lämna EU:s Lomé-samarbete dvs EU:s bistånd till afrikanska länder. Mauretaniens regering bedömde dock Lomé-samarbetet som mer ekonomiskt fördelaktigt och avböjde medlemskap i BP. Under det franska ordförandeskapet år 2000 förklarade landet att man bara var intresserad av observatörskap i processen. Vad har fått Mauretanien att ändra sig? Har det ekonomiska biståndet från BP blivit fördelaktigare än Lomé-samarbetet?
Hur är läget för Yemen, som sommaren 2000 begärde medlemskap i Barcelonaprocessen, men tillbakavisades av EU-länderna? EU hade då ett bilateralt samarbete med Yemen. Kvarstår detta? Eller har även Yemen idag ett associeringsavtal med EU?
När upphävdes Romfördraget?
Jag vill fortfarande ha svar på de frågor jag ställde i tidigare brev om när och hur Romfördragets artikel 237 och Maastrichtfördragets artikel 49 dvs EU:s Europaklausul - som slog fast att endast europeiska stater kan bli medlemmar i EU - upphävdes utan att EU:s medborgare upplysts om detta. Enligt Lars Bjarne var ju för drygt två år sedan en utvidgning av EU på andra sidan Medelhavet ”inte konstitutionellt möjlig”. Genom vilka beslut har sydutvidgningen 2008 plötsligt blivit ”konstitutionellt möjlig”? Jag förmodar att det utvidgningsvänliga Sverige ställde sig bakom upphävandet av Europaklausulen. Varför har svenskarna inte informerats om den genomgripande förändring i den nya EU-grundlagen – kallad ”fördraget”- som annullerandet av Europaklausulen innebär?
Jag antar att EU:s Europaklausul upphävdes för att möjliggöra för Turkiet att ansöka om medlemskap i EU, eftersom den klarsynte Turkiet-motståndaren premiärminister Giscard d’Estaing hösten 2000 konstaterade att ”Dess /Turkiets/ huvudstad ligger inte i Europa. 95% av dess /Turkiets/befolkning lever utanför Europa. Det är inte ett europeiskt land.”
I en utförlig intervju i Le Monde för några år sedan slog Giscard d’Estaing fast att ”det turkiska medlemskapet endast kan förverkligas till priset av Europas undergång.”
Genom att för Turkiets skull upphäva artiklarna 237 respektive 49 har EU också öppnat slussarna för alla andra stater på andra sidan Medelhavet. Som bekant ansökte Marocko redan 1987 om fullvärdigt medlemskap i EU. Den gången blev det som tur var nej men nu är det uppenbarligen dags för ett ja!
Sharia-Unionen Eurabia (2)
Hur länge dröjer det innan EU byter namn till AEU, Arabisk-europeiska unionen eller kanske snarare AEF, Arabisk-europeiska federationen? Eller varför inte ”Sharia-Unionen Eurabia”? I Barcelonadeklarationen slogs fast att processens länder erkänns rätten att ”choose and freely develop its own political, socio-cultural, economic and judicial system.”? Ingenting tyder på att arabstaterna någonsin kommer att acceptera något annat juridiskt system än ”sharia” och helst vill sprida detta till andra länder! Redan idag finns ju flera s.k. shariadomstolar i t.ex. England. Krav på shariadomstolar har som bekant även framförts i Sverige.
Inför EU:s förestående och omfattande sydutvidgning under mottot ”A wider Europe” föreslår jag att Ni och Era EU-kolleger begrundar den franske 1500-talsfilosofen Michel de Montaignes kloka ord: ”Vid randen av en avgrund finns blott en sak att göra: ta ett steg tillbaka.”
På förhand tack för snabbt svar på mina frågor, som jag än en gång vill påpeka icke är retoriska utan kräver konkreta - och gärna sanningsenliga - svar!
Inger-Siv Mattson, pensionerad internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd
Alphyddevägen 55, 131 35 Nacka
PS Jag bad i mitt brev den 23 februari 2008 om de senaste regeringspromemoriorna ang Barcelonaprocessen och MEDA till ovanstående adress, men har ännu inte erhållit dessa. När kan jag förvänta mig dem? DS
(1) Förkortningen MEDA står för ”mesures d’accompagnement aux réformes des structures économiques et sociales dans les pays tiers méditerrannéens”
(2) Eurabia användes första gången i mitten på 70-talet, då en tidning med detta namn gavs ut i Paris av Lucien Bitterlin, ordförande i The French-Syrian Friendship Association. Eurabia publicerades av bl a Middle East International (London), France-Pays Arabes (Paris) och The European Coordinating Committee of the Associations for Friendship with the Arab World – som var en utväxt på dåvarande EG!
Brev 2 næste gang
