Hvordan går det med det rådne hjerte?

EU kan ikke styre egne budgetter – kan de så styre hele Europas økonomi? Ole Gerstrøm i Den korte Avis - Så er det sagt: http://denkorteavis.dk/2012/er-eu-systemet-kvalificeret-til-at-styre-hele-europas-okonomi-og-finans/?utm_medium=newsletter_ubivox&utm_source=20121213_Vestagers%20fejlskud%20koster%20dyrt%2013.december%202012&utm_campaign=Vestagers%20fejlskud%20koster%20dyrt% EU overholder ikke selv de krav, som de stiller til virksomhedernes regnskaber. Alligevel skal det i dag drøftes på et topmøde, om de skal have magt til at styre Europas økonomier … Europas toppolitikere forhandler i dag i Bruxelles om en “ægte økonomisk og monetær union.” Netop det, der ved EU‘s grundlæggelse med Rom Traktaten i 1957, blev udtrykt som “en stadig snævrere sammenslutning mellem de europæiske folk.” Det handler om EU-kontrol med finansloven i hvert euro-land, og måske også i Danmark. Og det handler om et EU-banktilsyn, som eventuelt skal kunne lukke danske banker. De bliver magtfulde dernede. Her i Danmark siges det, at en ministers magt i høj grad afhænger af størrelsen på det administrerede budget. Magten følger pengene. De magtfulde Men er de kvalificerede til al den magt nede i Bruxelles og Frankfurt? Gældskrisen i bl.a. Grækenland, Spanien, Portugal har sit udspring i den fejlkonstruerede euro. Man vidste godt i Bruxelles, at Grækenland snød med sin gæld for at komme med i den nye vidundervaluta. Ja den nuværende chef for Den Europæiske Centralbank i Frankfurt Mario Draghi var dengang administrerende direktør i den amerikanske investeringsbank Goldman Sachs og næstformand for bestyrelsen. Det ser ud til, at man herfra medvirkede aktivt til at skjule den græske statsgæld. Samtidig modtog man svimlende fortjenester og honorarer. Gældskrisen Og når de Syd-Europæiske lande nu sidder i gældskrisen, skyldes det også, at man i eurokonstruktionen ikke sørgede for, at landene blev konkurrencedygtige. I Grækenland betød boblen med de kæmpestore billige euro-lån, at lønningerne steg voldsomt, medens Tyskland med lave lønstigninger kunne eksportere industriprodukter i imponerende mængder. Regnskabet forkastet Men er EU-kommissionen, med formand José Manuel Barroso i spidsen, det rette sted for den økonomiske og finansielle magtkoncentration? Har man her den højeste europæiske ekspertise i  regnskab, økonomi og finanser? Måske ikke. For nu skete det igen. For 18. år i træk forkastede Den Europæiske Revisionsret EU’s regnskab. Man “kunne ikke godkende de underliggende transaktioners rigtighed.” EU har et budget på 142 mia. euro, svarende til 1.058 mia. kr. Til sammenligning kan vi notere, at Øresundsbroen kostede 30 mia. kr. Økonomistyring Når EU forbruger disse kæmpebeløb, burde vi kræve, at EU anvender et ordentligt økonomisystem. Det gør de faktisk osse, nemlig bundsolide tyske SAP, der kører i verdens største koncerner. Men EU anvender kun SAP delvist. For man har stribevis af undersystemer, der er utilladeligt primitive, og som endog ikke bruger dobbelt bogholderi. Og her har vi nok en hovedårsag til, at EU’s revisorer ikke godkender regnskabet. Det dobbelte bogholderi betyder som hovedregel, at hver post har et formål (f.eks. køb af en limousine) og en modkonto, f.eks. en bankkonto. Og hvis man retter, må man ikke kunne slette noget, men man skal i stedet lave en modsat rettet postering. Dermed får man et transaktionsspor som krævet i den danske bogføringslov  og også i EU’s 4. regnskabsdirektiv, som stiller strenge krav til erhvdeervslivet. Men som EU i Bruxelles ikke selv overholder. Og som gør det meget nemmere for svindlere at operere. På den måde udsætter man sig for, at der kan stilles det meget uartige spørgsmål, om mangelen på rigtigt bogholderi i Bruxelles skyldes nogle svindleres behov for at manipulere? Er de kvalificerede? Men det helt store spørgsmål er, om dette EU-system, der ikke kan holde styr på sine egne pengesager, er kvalificeret til at kontrollere økonomi og finans i hele Europa? Erfaringerne med den fejlkonstruerede euro tyder ikke på det. Mon ikke vi burde være ganske forsigtige med at overdrage al den magt over økonomi og finans til kolossen i Bruxelles? Kommentar fra Spydpigen. Ole Gerstrøm skriver: "For nu skete det igen. For 18. år i træk forkastede Den Europæiske Revisionsret EU’s regnskab. Man “kunne ikke godkende de underliggende transaktioners rigtighed.” EU har et budget på 142 mia. euro, svarende til 1.058 mia. kr. Til sammenligning kan vi notere, at Øresundsbroen kostede 30 mia. kr." Jeg har desværre ikke megen forstand på finansverden, men jeg har ikke glemt de horrible afsløringer, som kom frem med Conollys bog "The rutten heart og Europe" og gentager derfor en tdligere artikel fra 4.6.2005:  Har ruttenheten slutad i Bryssel? EU-traktaten om upptagning av tio nya stater i EU-unionen undertecknades den 16 april vid foten av Akropolis. Vid ”demokratins vagga”, sa man för att förespegla att EU är en arvtagare till den forntida grekiska demokratin! En förolämpning mot de gamla atenarna! En grekisk politiker var mera jordnära på TV och uttalade hopp om att EU framöver skulle bli mera öppet. Tiden är inne för en tillbakablick. Läser man Jean Monnets och Jacques Delors tankar om det EU, de arbetade på, ser man att det från början gällde att nedbryta nationalstaternas suveränitet och smälta allt ihop till en gemensam enhetsstat. Bernhard Connolly anställdes i EU-kommissionen 1978. Han blev ledare för kommissionens avdelning för monetära uppgifter, men blev så chockerad över hemlighetsmakeriet och händelserna i maktens elfenbenstorn att han ansåg sig tvungen att till varje pris avslöja det. 1995 utkom hans bok ”The rotten Heart of Europe” (Europas ruttna hjärta) om det ”ekonomiska och politiska perverterade samarbete”, som skulle leda till EMU. Boken väckte uppseende. Utdrag citerades i engelska massmedia den 4 september - samma dag som EU-kommissionen höll sin första presskonferens efter sommarlovet. Naturligtvis riktade journalisterna en massa frågor till kommissionen angående de avslöjanden som Connolly kom med. De kunde inte svara, eftersom de inte hade läst boken. Men en sak var de övertygade om: mannen skulle sparkas. Och sparkad blev han. Samtliga dörrvaktare fick hans foto och vägrade honom tillträde, redan innan man hade angett några disciplinära skäl. Dessa kom emellertid och resultatet var på förhand givet. Connolly hade skrivit boken utan tillåtelse från kommissionen. Han försvarade sig med att den inte innehöll nytt eller otillgängligt material. På 400 sidor berättade Connolly ingående och välgrundat om ”Europas ruttna hjärta”, valutasamarbetet och det politiska rävspelet. Euron skulle efter hans argumentation lyfta den politiska unionen på plats. Eliten i Frankrike och Tyskland skulle dela makten. De europeiska politikerna dolde inte att de ville skapa ”The United States of Europe”, speciellt inte när de pratade sinsemellan eller var utanför valperioden. Connolly skriver: ”Redan från de första förberedelserna till Rom-traktaten argumenterade Jean Monnet ihärdigt för att nationalstaterna skulle överlämna makt till en gradvis uppbyggnad av en enhet och en samling av den effektiva byråkratiska eliten i Europas länder, så att man skapade ett kraftfält, där en union inte längre kunde stoppas. Överlämnandet av makt skulle börja med relativt okontroversiella ekonomiska funktioner och stålproduktionen för att på det viset minska oron för att den nationella suveräniteten blev nedbruten. Man skulle se till att makten inte skulle kunna föras tillbaka igen. Detta garanterades genom traktatdoktrinen ”acquis communitaire”, som säkrade att all makt som överlämnats till EU:s samhällsinstitutioner gjordes till permanent EU-lag, medan man samtidigt strök den i medlemsländernas nationella lagsamlingar.” ”I det nya Europa är makt och ansvar tydligen åtskilda. Även där det finns formellt offentligt ansvar, är det inte lagfäst. Den europeiska Centralbanken (ECB) till exempel hävdar att den är ”den mest genomskådliga centralbanken” i världen därför att den trycker en kommuniké efter varje möte i Rådet. Men bankens ansvar är inte lagfäst - det är helt enkelt en politik, som banken har valt av bekvämlighet”. Frankrike och de flesta andra länderna var emot den så kallade stabilitetspakten, som kunde säkra att centralbanken höll tyglarna fullständigt stramt”.* ”Kampen om vem som skulle utse presidenten för ECB avgjordes: Det blev tills vidare Frankrike. Det blir inga rent automatiska sanktioner mot ett land med ihållande underskott. Det krävs nu 2/3 av vågmästarrösterna från de aktivt deltagande EMU-länderna för att genomföra sanktioner. Frankrike fick dessutom godkänt ett så kallat ”stabilitetsråd” och på det viset en direkt politisk roll införd i den monetära politiken genom att man nu till exempel skall formulera riktlinjer för växelkurs för Euron”. Glöm allt om den hårda, stabila Euron. Det var endast lockbete för något helt annat. Nationalstaterna skulle fråntas sin suveränitet och EU-staten skulle genomtrumfas. I övrigt kommer den rena ekonomiska stabilitetspakten, införd utan att länderna har ordning i sina ekonomier, att leda till verklig politisk ostabilitet. Den 12 februari 1998 meddelade 154 tyska ekonomiprofessorer med Wilhelm Hankel som ordförande att Europrojektet var fullkomligt utsiktslöst. Det omtalades samma dag på TV-programmet ”Tagesschau” (från ARD TV). Hankel är professor i penningpolitik och utvecklingsekonomi vid Goethe Universitetet i Frankfurt am Main. Till slut skall sägas att Connolly i dag är ekonomisk rådgivare för en rad multinationella sällskap och europeiska nationalbanker. *) Ämnet föll redan till marken på Dublin-toppmötet 1998. Gertrud Galste