- som jeg desværre ikke har nået at oversætte:
Redan när jag för flera år sedan först fick höra talas om detta omfattande samarbete med arabstater (Euromediterranien) frågade jag bl a de politiska redaktionerna på DN, SvD, SVT och SR vad tystnaden berodde på. Men fick aldrig något svar. Man kan också fundera över, varför vi inte fick veta något om EU:s samarbete med arabvärlden i samband med folkomröstningen om EU-medlemskapet. Inte ens nej-sidan tog upp detta. Kände de inte till det omfattande samarbetet? Detta är fullt möjligt. När jag för ett par år sedan skickade en fråga ang detta till Björn von der Esch ringde han upp mig och frågade var jag fått alla uppgifter om Barcelonaprocessen från. Detta samarbete var helt nytt t o m för honom! Jag svarade att han kunde få uppgifter från UD eller på sin egen arbetsplats dvs Riksdagshuset! Han skulle - sade han - “sätta någon kollega på att leta fram
I den utrikespolitiska debatten den 13 maj 2004 (2003?) ställde A-L Enochsson, kd en fråga om Barcelonaprocessen - och regeringens samarbete med och förtroende för tyrannier - till utrikesminister Freivalds som svarade med de vanliga klyschorna:.....Udenomssnak.
Sedan dess har det varit knäpp tyst medan samarbetet hela tiden utvidgas och utvecklas. Associeringsavtalet med Syrien är färdigförhandlat medan förhandlingar fortfarande pågår med Libyen.
Är ansvariga politiker rädda för folkets vrede om det kommer ut hur många miljarder skattekronor som satsas på arabvärlden? Till ingen nytta. Möjligen borde EU och den svenska regeringen begrunda den franske 1500-talsfilosofen Michel de Montaignes kloka ord. “Vid randen av en avgrund finns blott en sak att göra: ta ett steg tillbaka.”
Inger-Siv Mattson, pensionerad f d internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd
