Tankar om Ryssland, av Peter Hitchen. Et klip fra den svenske blog "Every kinda people"
Oförmågan hos de flesta människor att se Ryssland som ett land, eller ryssar som människor, fortsätter att förvåna mig. Ryssland framställs som ett spöke och dess folk som antingen förtryckta eller som verktyg för en ny Hitler.
Ryssland har existerat som en civilisation långt innan Lenin gjorde landet till en kommunistisk slum. Detta är Tolstojs och Tjajkovskijs land likaväl som Stalins.
Under flera år har triviala, historiskt okunniga försökt vända Ukrainas självständighet till ett angrepp mot Ryssland.
Ryssland har inga naturliga försvarbara gränser. En gata i södra Moskva, Ulitsa Bolshaya Ordinka påminner om de tider då Moskva vart femte år fick “besök av Den Gyllene Horden” som samlade in tribut från gränsstaden. Vi tenderar att tro att Ural - som kallas berg men som bara är föga imponerande kullar - bildar Rysslands östra gräns, men det är inte riktigt sant. Från alla håll, ligger Rysslands hjärta öppen för inkräktare. Moskva har invaderats eller ockuperat av svenskar, polacker, litauer, The Golden Hord, Krim-tatarer, Napoleon. Inte undra på att det ryska ordet för "säkerhet" (Byezopasnost) är en negativ konstruktion (Byez betyder "utan"; Opasnost betyder "fara"). Det naturliga tillståndet är fara.
Det är därför som ryssarna var oroliga och störda av Natos inblandning på Balkan - den yttre kanten av det slaviska, ortodoxa inflytandet. Och många har med rätta påpekat att Natos ingripande i Kosovo (1998-9) ger ett intressant prejudikat för Rysslands intervention i Krim. Provinsen var lagligen en del av Serbien, men dess majoritetsbefolkning ville ha självständighet. Nato lånade därför ut sitt flygvapen till Kosovos befrielsearmé (UCK), och således säkrades Kosovos självständighet från Serbien (vilket erkänts av USA, Storbritannien och de flesta EU-stater), och det kanske kommer att sluta i ett samgående med Albanien.
Tilläggas bör att länder som stödde invasionerna av Irak och Afghanistan, och attacken mot Libyen, inte borde bli så upprörda över Rysslands ingripande i Ukraina.
Jag frågar mig vad Washington skulle göra om de områden som USA tog med våld Mexiko 1848, bestämde sig för att utträda ur unionen och ryska politiker kom till Albuquerque för att ge sitt öppna stöd för protester som stöder en allians mellan den nya staten och Moskva?
Eller vad vi skulle tänka och göra, om ryska politiker dök upp i Belfast, Cardiff och Edinburgh och öppet stödjer dem som vill att dessa delar av landet bryter sig loss från Londons kontroll?
Missnöjet har redan gått tillräckligt långt redan, tack vare de konstiga, selektiva antiryska fördomar som så många i USA har. Vad exakt ser dessa människor som konkreta skäl för sin fientlighet mot Ryssland ? Vad handlar det egentligen om?
De verkar (till exempel) inte alls bry sig om Kinas övertagande av Tibet och dess mycket aggressiva kolonisering av Sinkiang .
Finns det några “amerikansk intressen” inblandade ? Eller kommer det ifrån det flöde av pionjärer som agerar för den nya globala gränsfria världen ? Det, tror jag, är fortfarande den verkliga frågan .
Inga brittiska eller amerikanska nationella intressen berörs här - möjligtvis tyska - och om så skulle vara, är jag beredd att försvara dem. Det handlar om globalism kontra nationell suveränitet och om att Ryssland skiljer sig från normen. Ryssland är ett gammaldags europeiskt land som är för stort för att sugas in i EU, för liten för att vara en supermakt ( osårbart, som Kina ) och alltför patriotisk för att övertalas att upplösa sig själv .
Detta är bara ett hopplock av Hitchen funderingar. Läs hela artiklen:
