Jag fortsätter här med några gamla insändare från 2001:
Precis före jul 2000 skrev Magazinet om hur det norska TV2 avslöjade några islamiska präster i Oslo. I tysthet rekommenderade imamerna de somaliska flickor att resa ner till Somalia för att bli omskurna, men officiellt tog de fullkomlig avstånd från omskärelse, väl vetande, att en sån barbarisk och kvinnoförnedrande stympning är straffbar i Norge. Kanske någon tycker, att det är opassande att präster ljuger, men som den norska TV sa, så tillåter Muhammed lögn vid flera tillfällen.
Till exempel har mannen rätt att ljuga för sin hustru. Det såg vi i filmen ”Inte utan min dotter”. Där var hustrun till och med ”vantrogen” vilket gav mannen extra rätt att ljuga för henne - med handen på koranen. Om muslimer är i minoritet emellan vantrogna och måste försvara sina religiösa och politiska tilltag, är lögnen att rekommendera. Till en viss grad kan detta jämföras med kristna som har fallit i fiendens händer i et krig och utfrågas av fienden om sitt lands militär, sina kamrater etc. I såna fall är sannhetsplikten inte obligatorisk. Tvärt om. Röjer man något godvilligt i en sån situation, anses det vara förräderi. Men - muslimerna har en helt speciellt syn på världen. De anser sig själva vara i ständigt krig för Allah emot de vantrogna. Och som sagt: i krig är lögnen inte bara acceptabel, utan ett vapen emot fienden.
Muslimerna har ett begrepp de kallar taqyyia, det är lögn för att vilseleda de vantrogna.
Detta begrepp gör att man som vantrogen aldrig helt säkert kan lita på en muslims ord. Detta borde myndigheterna ha studerat innan de släppte in så många främmande människor i vårt land.
G.
