tekniske kundskaber, når Google ændrer på programmerne. Fortsat fra
forrige indlæg:
Vi hørte i forrige indlæg om hvordan nogle avantgarde-personer (mis)brugte børn i henhold til de kommunistiske langtidsmål i deres kamp mod forældremyndighed og demokrati for at gøre samfundet kommunistisk. De havde mange medløbere, ikke mindst inden for pædagog- og psykologkredse
Var der da ingen opposition imod venstrefløjens angreb på forældremyndighed og indoktrinering af børnene? vil man spørge.
Jo-o, lidt, men den kunde ikke hamle op med venstrefløjen. Kommunistbegejstringen fandtes langt ind i journalisternes rækker og uden oplysning om hvad der foregik i samfundet, var enhver modstand lammet. Socialdemokratiet både i Sverige og i Danmark var gledet ud til venstre med politikere, der var mere kommunistiske end socialdemokratiske, som f,ex. Ole Espersen, Ritt Bjerregaard, Eva Gredal, Niels Matthiassen m.fl. Og psykolog Eggert Petersen havde tilmed fået partiet til at foreslå et "trivselsprogram" med umiskendelige kommunistvurderinger. De borgerlige politikere snorksov og forstod ikke revolutionstaktikken.
Sveriges situation var nok værre, eftersom befolkningen allerede i årtier var blevet indoktrineret med at tro blindt på "Folkhemmet". Som man kan læse på ovennævnte forfatter Kalle Linds bog om “Proggiga barnböcker” “undanhöll massmedia information till allmänheten” - ligesom i Danmark.
"Inget i mänskligheten skulle derimod undanhållas barnen. Barnen skulle inte skyddas mot några intryck. De skulle få reda på allt, både politik och sex, alla baksidor av människolivet som t.ex. boken ”Vad händer i Grekland?” med läskiga illustrationer av våld, tortyr och likvideringar, som vad ångest anbelangar sätter Brödarna Grimms sagor i skuggan.
Den danska boken ”Älle, bälle, bolle”, skriven speciellt för småbarn, blev naturligtvis översatt till svenska med de rätta vulgära orden för könsdelarna.
Innehållet i de ”proggiga” barnböckerna var sjukt och perverst, men uppfattades på den tiden som ”normalt”, säger Lind. Det har han på sätt och vis rätt i. Helt enkelt därför att massmedia undanhöll all kritik av denna samhällsutveckling, som var en del av den smygande revolution, som skulle leda till en marxistisk stat. Många – om inte de flesta (?) - journalister var införstådda med utvecklingen eller intresserade sig inte för barnböcker.
Jo jo minsann. De som stod bakom det smygande marxistiska revolutionsförsöket var inte dumma. De hade redan arbetat så bra bakom kulisserna, att de hade ett rejält tag om massmedia och många anhängare i landets myndigheter. Många fyrtiotalister kom på så vis också själva in i landets större eller mindre styrande organ."
