Lad nu historien om ESTONIA, de indsmuglede militærhemmeligheder og det røde kviksilver ligge, samt de dømte kidnappere og den befriede Al-Amoudi..... til senere.
Her citerer jeg en gammel artikel fra Dagens Industri:
2005-05-24: Stefan Lundell i Weekendtillägg till Dagens Industri 20-21. maj 2005:
"ADDIS ABEBA/STOCKHOLM. När Mohammed al-Amoudi köpte gamla OK Petroleum för elva år sedan (alltså 1994) var han helt okänd för den svenska allmänheten. Det är han fortfarande.
Ändå har den saudiske shejken tillgångar i Sverige på minst 25 miljarder kronor och varje månad får över 15.000 svenskar lön från bolag direkt styrda av Mohammed al-Amoudi.
Mohammed al-Amoudi föddes i den etiopiska staden Weldiya för drygt 60 år sedan.
Hans mor Rukhia kom från enkla förhållanden men hans far, Husein Ali, var bördig från en känd jemenitisk handelsfamilj som hade goda kontakter både med den saudiska kungafamiljen och den numera världskända släkten bin-Laden."
"Redan i 20-årsåldern utvandrade Mohammed al-Amoudi till Saudiarabien där han anställdes som affärskoordinator hos den svenska byggjätten ABV (senare ihopslaget med JCC till NCC). Genom att utnyttja sin familjs nätverk kunde Mohammed al-Amoudi agera dörröppnare för svenskarna in till det slutna arabiska samhället.
Samtidigt blev ABV i förlängningen Mohammed al-Amoudis privata entrébiljett till de riktigt stora affärerna.
Med hjälp av tidigare okända affärsdokument och ett femtiotal intervjuer har DI Weekend kartlagt Mohammed al-Amoudis liv, från de första stapplande stegen som rådgivare i ABV till dagens mångmiljardimperium över fem kontinenter.
Här är den okända historien om Sveriges största utländska privatinvesterare - Mohammed al-Amoudi."
*KUNG FADHS SOMMARRESIDENS UTANFÖR CANNES, FRANSKA RIVIERAN DEN 12 FEBRUARI 1984
Dag hade för länge sedan övergått i kväll men ännu var det inget som tydde på att mötet inne i palatset mellan de två statsmännen skulle avslutas.
Det var ett gott tecken. Det saudiarabiska överhuvudet, Kung Fadh, hade aldrig varit någon vän av långa sittningar men nu gjorde han uppenbarligen ett undantag. I drygt två timmar hade han nu talat med den svenske statsministern Olof Palme.
Innan det informella mötet som kommit till stånd, efter initiativ från den saudiske kungen själv, hade Olof Palme fått höra att allt över en kvart med Kung Fadh skulle betecknas som en stor framgång.
Ändå hade Palme aldrig tvekat när han fått inbjudan tre dagar tidigare under en resa i Costa Rica. Allt för mycket låg i potten, motsvarande 100 miljarder kronor, för att Olof Palme skulle kunna ignorera en sådan möjlighet.
Så mycket skulle de två svenska byggföretagen Skanska och ABV dela på om de tog hem kontraktet som innebar att bygga bergrum för lagring av saudisk olja.
En förutsättning för att svenskarna skulle få projektet var att den svenska regeringen gick i god för de båda företagen.
Olof Palme kopplade på sin intensiva charm och Kung Fadh smälte. Den svenske statsministern skulle aldrig få uppleva det men hans charmoffensiv denna februarikväll på Rivieran var avgörande för en annan saudiers framtid - Mohammed al-Amoudis.
*JEDDAH VÅREN 1988
Det tog bara några timmar att komma överens. Sedan hade byggjättarna Skanska och ABV i det närmaste skänkt bort världens största byggprojekt till sin tidigare medarbetare Mohammed al-Amoudi.
Det skulle bli hans livs klipp och det kunde han tacka ett gäng fega svenska styrelseproffs för.
I nästan tio år hade Mohammed al-Amoudi tillsammans med ABV:s dynamiske VD Sune Brasar slitit för att ro hem det gigantiska bergrumsprojektet till Sverige.
Statsminister Olof Palmes insatser hade också varit ovärderliga. Samma dag som han mördades hade Palme till och med skrivit ett rekommendationsbrev till den saudiske kungen Fadh där han lovordade ABV:s kompetens.
Till slut hade saudierna svalt betet och kontraktet var i svensk ägo. Sune Brasar skrev själv under det på plats i Jeddah. Men sedan fick styrelserna i ABV och Skanska kalla fötter.
Visst var det ett oerhört lockande kontrakt men tänk om saudierna inte kunde betala? Aktiemarknadens dom skulle bli skoningslös och i värsta fall hotade fullständigt ekonomiskt haveri, menade de två börsbolagsstyrelserna. Nej, det var bättre att ta det säkra före det osäkra och hoppa av.
Beslutet innebar att de svenska företagsledarna i praktiken nobbade ett av de största byggprojekten sedan de egyptiska pyramiderna.
I stället fick Sune Brasar, som då slutat som VD för ABV, uppdraget att sälja hela kontraktet för att svenskarna skulle undvika en skadeståndsprocess med saudierna.
"Jag ringde Mohammed (al-Amoudi) direkt och frågade om han kände till någon som var intresserad. Några veckor senare träffades vi och gjorde upp affären", säger Sune Brasar som än i dag har svårt att förstå hur de svenska byggbolagen kunde dra sig ur bergrumsprojektet.
Mohammed al-Amoudi hade inga stora tillgångar själv men lyckades ändå ordna finansiering från en grupp investerare vars identitet fortfarande är okänd.
Köpesumman för hela miljardprojektet sattes till 175 miljoner kronor, Mohammed al-Amoudi satsade allt på ett kort och drog hem jackpotten - ett bygguppdrag värt motsvarande över 100 miljarder kronor.
Fortsættes i næste indlæg
*STOCKHOLM DECEMBER 1993, KAMMARRÄTTENS PLENISAL
Den svenska privatiseringskommissionen under ledning av industrimannen Curt Nicolin hade ett problem. Det problemet stavades OK Petroleum, kooperationens gamla oljebolag som numera ägdes av staten tillsammans med KF och den finska industrikoncernen Neste.
Den borgerliga regeringen hade beslutat att bolaget skulle säljas och nu var det upp till Curt Nicolin och de andra prominenta ledamöterna i privatiseringskommissionen att hitta en köpare. Problemet var inte bristen på spekulanter, tvärtom de stod på kö, det var i stället att hitta rätt köpare.
Det gick inte för sig att sälja en sådan här klenod till vem som helst. Ingen av de investerare som hört av sig så här långt hade på långa vägar levt upp till de politiska kraven på ett fläckfritt förflutet. Längst hade diskussionerna gått med mångmiljardären Khalid bin Mahfouz, men sedan han dragits in i finansskandalen kring den brittiska banken BCCI hade diskussionerna slutat tvärt.
Nu satt de åter samlade i kammarrättens magnifika plenisal på Riddarholmen. Just för tillfället diskuterade de andra frågor men huvudvärken kring OK Petroleum fortsatte att mala hos ledamöterna.
Då plötsligt, ungefär halvvägs in i mötet, knackade det försynt på dörren. Det var en av tjänstemännen på departementet som hade något viktigt att berätta. En saudisk affärsman hade lagt ett bud på hela OK Petroleum. När tjänstemannen bett om referenser fick han två namn - Handelsbankens vice VD Jan Ekman och AP-fondschefen Carl-Johan Åberg. Båda satt i privatiseringskommissionen.
Carl-Johan Åberg, i dag pensionerad, minns fortfarande händelsen väl.
"Förvåningen och nyfikenheten var stor, men när vi fick reda på att det var Mohammed (al-Amoudi) så var saken klar. I samband med bergrumsaffären jobbade jag som statssekreterare åt Palme och hade då på nära håll imponerats av Mohammeds arbete", säger Carl-Johan Åberg.
Mohammed al-Amoudi hade gjort sin första inbrytning på den svenska marknaden och i mars 1994 skrevs köpekontraktet på nästan 6 miljarder kronor under.
Privatiseringskommissionen var kvitt sitt problem och Mohammed al-Amoudi blev i ett slag en av Sveriges större arbetsgivare.
